Vilken roll har skolinspektionen kan man undra?

Att skolinspektionen ska följa upp det regelverk som gäller för skolan i Sverige är ju en självklarhet. Men inom dessa ramar är det ju upp till varje skola att avgöra hur målen i läroplanen ska uppfyllas.

Med anledning av skolinspektionens snabba uttalanden om Gideoniternas utdelning av fickbiblar till de elever som vill ha en sådan börjar jag undra vad deras roll är.

Ska skolinspektionen hädanefter börja vara åsiktspolis. Exakt vilka organisationer och människor ska få besöka landets skolor? Vilka människor får beträda skolområdena? Vilka aktiviteter är godkända och vilka är inte det? Vilka "sponsorer" är godkända och vilka är inte det? Får jag som kristdemokratisk riksdagsledemot berätta om riksdagens arbete i en klass eller anser skolinspektionen det vara oneutralt?

Rektor ansvarar i respektive skola för vad som ska gälla inom ramen för de lagar vi har. Barnen/eleverna ska rustas för livet och vuxenvärlden utanför skolväggarna. Hur ska det gå till om skolan ska "skydda" ekleverna från allt "otäckt" utanför väggarna och vem ska avgöra vad som är "otäckt" och inte?

Det självklara svaret är rektorn på respektive skola. Det blir orimligt att ha någon annan ordning. Den "värdelösa skolan" finns inte.

Jag läser artikeln i VK och förundras över den rädsla som flödar över inför den harmlösa gesten från Gideoniter som erbjuder Biblar till elever.

Gideoniter är gamla gentlemän som under många år erbjudit en "fickbibel" till elever i våra skolor. På Hammarskolan har de dykt upp i 20 år.

Det har varit frivilligt att ta emot en bok och själv ta del av ett innehåll som format så mycket av vårt samhälles värderingar och språk. Skolinspektionen intervjuas och ger prov på samma rädsla där de först låtsas som att de aldrig hört talas om Gideoniterna och behöver sitta och ner och diskutera saken först.

När de sedan återkommer är det med beskedet att de tolkar det enkla erbjudandet som en konfessionell handling.

Just nu pågår ett rejält krisarbete inom socialdemokratin. Det handlar om deras politik men det handlar också om personer.

Kristdemokraterna genomgår också en kris i den bemärkelsen att vi inte kan göra ett förlustval till som senast. Vi behöver omarbeta vår politik och det arbetet pågår nu för fullt. Centern är inne i samma läge mig veterligen.

Kriser är på kort sikt väldigt jobbigt och tar mycket energi. Men arbetet behöver göras. När krisen leder till något konstruktivt har krisarbetet burit frukt. Även om besluten som måste fattas på kort sikt gör ont leder det oftast till något positivt längre fram.

Jag är övertygad om att socialdemokraterna kommer att rida ut denna storm och komma fram till en hel del slutsatser och samtidigt genomföra en hel del tuffa förändringar.

Jag tror dock inte att partiet kommer att vara ett stort parti framöver och då utifrån gamla socialdemokratiska mått mätt. Här kommer svårigheten för socialdemokratin. De har varit vana att alltid vara de som styr och ställer.

I en omvärld som snabbt förändras är det inte alltid enkelt att hänga med i svängarna. Å andra sidan….är snabba svängningar alltid positivt?

Just nu pågår partiledardebatten i riksdagen. På TV kan den ses för den som så önskar.

Efter partiledardebatten startar den allmänpolitiska debatten. Där lyfter man de ämnen man vill diskutera helt enkelt.

Jag kommer att tala kring vilka etiska principer som är vägledande för oss kristdemokrater i skattepolitiken.

De är fyra stycken:

Bärkraftsprincipen, likviditetsprincipen, neutralitetsprincipen och likformighetsprincipen.