Tillåtet eller inte?

Av , , 11 kommentarer 5

Är det tillåtet att bryta mot ett nyss fattat riksdagsbeslut?

Det diskuterades i en öppen utfrågning i riksdagen i förmiddags. Fyra prominenta herrar tog till orda. Därefter ställde vi i finansutskottet en del frågor till dessa.

Självklart var SD, S, MP och V på linjen att det visst är tillåtet och lika självklart stod vi övriga KD, M, FP och C för linjen att det inte är tillåtet. Som ni förstår handlar det om man kan bryta mot budgetregelverket att ramarna för kommande budget ska fattas med ett klubbslag. Vad är intentionerna med detta? Jo att olika helheter (som en budget är) ska ställas mot varandra och det förslag som samlar flest röster vinner. Då kan man inte rycka ut enskilda delförslag i en budget som vunnit riksdagens bifall för att reversera tidigare fattat helhetsbeslut.

Nu bryr sig inte Sd och de röd-gröna om detta utan kör på. Det öppnar en framtida praxis för kommande regeringar. Oavsett vilket parti/partier som sitter i regeringen riskerar den kaos när beslut ska fattas i riksdagen. Alla delar bryts ut och riskerar stoppas genom hoppande majoriteter. Är det så vi vill ha det? Är Sveriges från omvärlden erkänt goda budgetprocess nu på väg att slås sönder?

Väv ihop kulturen

Av , , 3 kommentarer 8

I dagens kommunfullmäktige har bl a en fråga av mig angående Kulturväven diskuterats. Det har under lång tid spekulerats om än det ena och än det andra angående kostnaderna för projektet Kulturväven.

Kulturnämndens socialdemokratiske ordförande, Tomas Wennström, har ett flertal gånger i media signalerat förtvivlan över att Kulturnämndens budget inte rymmer de merkostnader som Kulturväven innebär.

Jag ville få korten på bordet och det skedde idag. Först en information om Kulturväven som tjänstemännen drog och sedan debatt urifrån min fråga och en interpellation av Jan Hägglund.

Det har blivit en del fördyringar bl a för att ”Stallet” skulle få stå kvar. Bara den kostade 45 miljoner att hantera i extra kostnader.

Jag förväntar mig nu att allt som tidigare var oklart mellan Kulturnämndens socialdemokratiske ordförande och kommunstyrelsens socialdemokratiske ordförande nu är utrett. Jag förväntra mig också att kommunen säljer lokaler man lämnar när verksamhet flyttar till nya lokaler. Om inte står man med dubbla kostnader för lokalhyror och högre lån än nödvändigt för kommunen att hantera.

Krogmomsen splittrar S

Av , , 2 kommentarer 11

Då var det dags för den första S-bastionen att inse fakta. Hotell- och Restaurangfacket uppmanar nu Stefan Löfven (S) att tänka om i frågan. HRF:s ordförande Ella Niia säger i DI: ”Jag hoppas att  Socialdemokraterna djupt överväger om de inte ska ompröva beslutet”.

SCB:s senaste siffror visar att antalet anställda inom hotell- och restaurangbranschen ökat med 11,4 % jämfört med för ett år sedan.

Bra beslut som ökar sysselsättningen i en bransch som även anställer många unga bidrar till ökade skatteintäkter totalt sett. Ungdomsarbetslösheten sjunker och är i oktober 2013 lägre än de var i oktober 2006. Kom då ihåg att det var högkonjunktur 2006 mot dagens lågkonjunktur.

Marginalskattepolitiken och regeltrixande

Av , , Bli först att kommentera 10

Jaha, då var vi igång igen med fortsatt trixande kring budgetreglerna i Riksdagen. I förmiddags lade de fyra partierna SD,S,MP och V ett skarpt lagförslag på finansutskottets bord. Lagförslaget handlade om att bryta upp det budgetbeslut som Riksdagen klubbade så sent som igår.

Budgeten ska tas i ett beslut. Så gjordes igår. Regeringens budget mot S, MP, SD och V:s budgetar. Efter flertalet voteringar stod det klart att Alliansens budgetförslag samlat flest röster.

Eftersom de fyra partier som förlorade igår inte gillar vissa delar av Regeringens budget beslöt man sig för att bryta ut en liten del av denna, nämligen förslaget om höjd skiktgräns för betalande av statlig skatt. En marginalskattefråga som följer Sverigedemokraternas syn på denna punkt. S, MP och V släpper alltså sin respektive syn på marginalskattepolitiken för att ansluta sig till SD:s. Skulle de inte göra det skulle det inte heller vara möjligt att i denna del försöka sätta krokben för regeringen. Dessutom mot gällande budgetpraxis i Riksdagen.

Så kan det gå när inte haspen ligger på!

+8,2 % per capita

Av , , 3 kommentarer 6

Idag har vi haft budgetdebatt i Riksdagen. Inkomst- och utgiftsramarna för statens budget skulle fastställas. I slutvoteringen ställdes 5 olika budgetförslag mot varandra. Alliansens, Socialdemokraternas, Miljöpartiets, Vänsterpartiets och Sverigedemokraternas budgetar. Alliansens vann klart utifrån regeln att den helhetsbudget som samlar flest röster vinner.

Här nedan kan ni läsa mitt anförande. Ta er gärna tid. Ni kan kanske se saker med lite nya ögon och nya infallsvinklar.

Ett citat från mitt tal: ”Kvar sitter Miljöpartiet och Vänsterpartiet i vart sitt hörn och väntar på inviten. Mitt på golvet står en vilsen och ensam socialdemokrati surt sparkande i dammresterna av potatismjölet.”

Vad det handlar om går att läsa nedan. Citatet hämtat från slutet.

 

Herr/Fru Talman

 Riksdagen hanterar nu den fjärde budgeten från Alliansregeringen denna mandatperiod. Alliansregeringen har under denna period genomfört åtskilliga reformer och förändringar som inneburit att Sverige stått upp väl jämfört med vår omvärld.

Regeringen har gjort breda inkomstförstärkningar för ökad köpkraft och ökat handlingsutrymme för hushållen. Regeringen har samtidigt levererat utgiftsreformer inom en mängd välfärdsområden. Under mandatperioden har utgiftsreformerna stått för 58 % och skattereformerna för 42 % av den samlade ”reformkakan”.

Den sysselsättningspolitik som förts sedan 2006 har inneburit att ökade satsningar på välfärden kunnat genomföras med över 11 % eller 67 miljarder i fasta priser. Hälso- och sjukvården har t ex fått ökade resurser med 13,4 % sedan 2006.

Detta har skett i en världsekonomi som präglats av lågkonjunktur och finansiella kriser. Oppositionens uttalande om ”krackelerad välfärd” eller ”raserad välfärd” rimmar inte bara illa med verkligheten. Den är även falsk.

Roade mig med att räkna ut hur mycket hälso- och sjukvårdens resurser per capita förändrats sedan 2006. Folkmängden har ju som alla vet ökat. Ökningstakten idag är nära dubbelt så hög som under det socialdemokratiska styret fram till 2006.

Exempelvis är förändringen sedan början på 2000-talet markant avseende födelseöverskottet. Då dog det fler än det föddes. Födelseöverskottet var med andra ord negativt. Idag är det positivt med ett plus på drygt 20 000 per år. Det är bra för Sverige. Födelseöverskottet i sig är ofta en spegel av hushållens framtidstro och ekonomiska styrka.

 

Men åter till frågan om hälso- och sjukvårdens resurser per capita. Jämförelsen är även här utifrån inflationsrensade siffror. Då har resurserna till hälso- och sjukvården mätt per person i vårt land ökat med 8,2 %. Men som alla vet handlar vår välfärd inte enbart om resurser. Inget system är perfekt. Finns heller inga uppfunna perfekta system att tillgå framöver heller. Den som påstår något annat eller ger sken av att så är fallet far med osanning.

Är det något historien lärt oss är det just detta. Av den enkla anledningen att inga människor är perfekta. Välfärdens system är oerhört personalintensiv. Vi gör fel och misstag var vi än befinner oss. Det blir helt enkelt fel ibland, omedvetet eller medvetet.

Människans strävan av att hela tiden förbättra och försöka nå det perfekta är dock motorn i oss som driver mänskligheten framåt mot nya landvinningar inom forskningens eller teknikens olika områden. Men varje steg framåt innebär samtidigt nya utmaningar att ta sig an.

Trots den av omvärlden erkänt höga kvalitetsnivån inom olika svenska välfärdsområden finns alltid enskilda individer som av en eller annan anledning far illa. Varje person som far illa i vårt land är en person för mycket. Därför får vi aldrig gömma undan människor i system eller sopa problem under mattan.

Jag är glad att t ex utanförskapet i vårt land idag är på den lägsta nivån sedan 1990. Jag är glad att den absoluta fattigdomen i vårt land stadigt minskat och är lägst bland jämförbara länder.

Hjälper dessa konstateranden de som fortfarande befinner sig i utanförskap eller anses fattiga enligt EU:s definition? Självklart inte!

Här krävs fortsatt arbete för att ytterligare hyvla ned trösklarna in till arbetsmarknaden. För framtagandet av ytterligare verktyg att nyttja i syfte att steg för steg möjliggöra för fler av våra medmänniskor att exempelvis nå egenförsörjning.

Inget land eller politiskt system har hittills klarat denna utmaning fullt ut. Dock kan man jämföra länder för att se vilket eller vilka som kommer bäst ut och sammantaget lyckats bäst under rådande omständigheter. Först då kan en bedömning göras kring ett lands väl och ve. Först då kan man se vilken politik som på lång sikt bäst bär mot förverkligandet att ingen ska hållas tillbakas eller lämnas efter.

 

Herr/Fru Talman

Föga förvånande finner man att Sverige ligger på topp i de otaliga jämförelser som görs mellan världens länder av WHO, OECD, FN, EU etc. Vi håller i Sverige en hög generell nivå på otaliga välfärdsområden. Det ska vi känna oss stolta över men det får absolut inte leda till övermod och stillasittande.

Ett exempel på detta är rapporten Eurohealth som WHO och Europas regeringar står bakom. Man har jämfört 43 länders effekter av sin hälsopolitik. Syftet med rapporten är naturligtvis att länder emellan i Europa ska kunna se och lära av varandra. Ett av dessa 43 länder kom klart bäst ut i jämförelsen. Detta land är Sverige.

För att få en bild av den svenska hälsopolitikens effekter gjorde man en jämförande studie. Om alla övriga 42 länder använde sig av den svenska hälsopolitiken, hur många färre skulle då dö i Europa?

Svaret var 2 miljoner. 2 miljoner färre döda per år i Europa! 750 000 av dessa var direkt kopplade till hjärt- och kärlsjukdomar. Överför vi alltså det svenska förebyggande arbetet och hanteringen av uppkomna kardiovaskulära sjukdomar till övriga 42 länder skulle 750 000 färre dö i Europa, varje år.

Ska vi med detta slå oss till ro? Absolut inte. Alliansregeringens fortsatta arbete med att korta köerna in till sjukvården fortgår. Kvalitetsjämförelser mellan våra landsting pågår ständigt.

Uppföljningar görs ständigt av våra myndigheter. Allt i syfte att steg för steg ytterligare höja kvaliteten och steg för steg mota bort brister, felbehandlingar och onödiga väntetider.

Herr/Fru Talman

Alliansregeringens förslag till budget har nu bemötts av oppositionspartierna i Sveriges Riksdag. De har var och en lagt en egen s k skuggbudget. Alla dessa partier har olika syn på skatteuttag och skattenivå. De har alla olika syn på marginalskatten och vilken typ av marginalskattepolitik vi ska föra i vårt land. Trots det vill de röd-gröna partierna av outgrundliga anledningar samla sig runt Sverigedemokraternas marginalskattepolitik, bryta mot Riksdagspraxis och riskera den vedertagna budgetordningen vi idag har.

Oppositionspartierna har alla olika syn på vilken företagarpolitik som ska gälla. De har alla olika syn på vilken skolpolitik som ska gälla. Alla har vitt skilda åsikter om energipolitiken och miljöåtgärder. Alla har olika syn på vilket finansiellt sparande som ska gälla.

Alla partier har olika utgiftstak. Alla oppositionspartier lånar pengar till sina olika utgiftsökningar. De har med andra ord ofinansierade utgiftsökningar och/eller inkomstminskningar i sina budgetförslag. Så här kan jag fortsätta närmast i oändlighet. Ju mer man synar dessa förslag desto mer bekymrad blir man.

Socialdemokraterna har en budget bara för 2014, men vad vilja de göra sedan står skrivet i stjärnorna. Kutymen är ju att partierna med sina budgetförslag över tid visar sin politik och sin politiska inriktning. Det kallas varudeklaration och är standard i alla branscher. Det är dock inget för Socialdemokraterna.

 

Rösta på oss om ni är emot jobbskatteavdraget. Rösta på oss om ni vill ha kvar jobbskatteavdraget. Ropen skalla – pengar åt alla! En sådan långsiktig politisk klarsynthet leder ju till att Socialdemokraternas budget har ett mycket kort bäst-före-datum.

För min del är analysen enkel. Om ett parti inte har en ideologisk kompass att förhålla sig till går det inte att visa på vilken väg man vill vandra. Socialdemokraternas partiledare Stefan Löfvén är ju beredd att samarbeta med alla andra partier i Riksdagen, förutom då Sverigedemokraterna. Vilket dock går stick i stäv med hanteringen av skiktgränsen för statlig skatt. Ännu ett bevis på ideologisk vilse-i-pannkakan-politik.

Varför redovisa en egen politik när alla andras politik är viktigare? Kan man samarbeta med alla är ju den egna politiken sekundär. Samarbete sker ju med de partier som bäst gynnar ens egen politik. Inte de som står längst ifrån.

Politikens innehåll och utfall är ju direkt beroende av vilka man samarbetar med. Inte går resan till samma ställe med vänsterpartiet som med moderaterna, eller med miljöpartiet och folkpartiet, eller med kristdemokraterna och centerpartiet.

Lägg därtill en kombination av dessa konstellationer i någon form och resan havererar innan den ens startat. Piloten får aldrig klartecken att lyfta när både destination och bränslemängd är okända.

Det finns ett namn för detta beteende, jordaxelförskjutning. När ett partis självbild är att jordaxeln utgår från en själv ser anser man också att allt annat ska cirkulera runt denna axel. Spelar ingen roll vad det handlar om. Det viktiga är att det egna partiet befinner sig i centrum.

Ett sådant synsätt leder till att oavsett hur Stefan Löfvén och det Socialdemokratiska partiet vrider sig kommer norr att vara dit näsan pekar. Den ideologiska kompassen är utbytt mot maktens kompass. När fickorna är fyllda av självcentrerande magneter följer kompassnålen i samma riktning som övriga kroppen.

Jordaxelförskjutningen är ett faktum.

Strategin är tydlig. Socialdemokraterna klarar inte att lägga fast en politik för Sverige som är realistisk utifrån den omvärld Sverige som land befinner sig i. Lösningen är att få människor att tro på en helt annan verklighetsbild.

Sverige ska ses som ett autonomt land fritt svävande i världsalltet och oberoende av påverkan från en ekonomiskt orolig omvärld.

Samarbetet mellan Alliansens partier är ett cementerande av blockpolitiken dundrar Socialdemokraterna för att i nästa andetag föreslå sig själva som det sammanhållande kittet i svensk politik.

Välj inte politisk inriktning, välj istället oss Socialdemokrater. Vi väljer så småningom politiken åt dig. Det är det bärande underliggande budskapet från Socialdemokraterna. Men bluffen är genomskådad Fredrik Olovsson.

Avslutningsvis Herr/Fru Talman

Socialdemokraterna lever sig tillbaka till tiden då man på dansbanorna tände skylten med damernas eller herrarnas beroende på vilket kön som skulle bjuda upp.

Socialdemokraterna har tänt sin skylt och bjuder förtvivlat upp till dans. Problemet är att både orkestern och de som är duktiga på att dansa gått hem.

Kvar sitter Miljöpartiet och Vänsterpartiet i vart sitt hörn och väntar på inviten. Mitt på golvet står en vilsen och ensam socialdemokrati surt sparkande i dammresterna av potatismjölet.

Bostäder

Av , , 3 kommentarer 3

Igår träffades länets Näringspolitiska råd och diskuterade bostadspolitiken. Det vi alla är överens om är att det inte finns några ”quick fix” för att komma åt grundproblemen. Det är många samverkande faktorer som hämmar bostadsbyggandet. Alliansregeringen har under senare tid tillsatt 65 olika utredningar och uppdrag för att förändra det som hämmar och förhindrar nybyggnationer.

En del förslag är genomförda och en del kommer nu på löpande band.

Allt har synats, från det kommunala planmonopolets ansvar till byggherrarnas och inte minst regering och riksdags lagstiftande del.

290 särkravslösningar i varje kommun gynnar inte industriellt byggande. Ska ansvaret för byggande lyftas upp på regional nivå? Sverige är ett av de få länder som har planmonopolet förlagt på kommunal nivå. Hur ökar vi konkurrensen bland byggherrarna? Är hyresfastigheten skattemässigt missgynnad gentemot bostadsrätten? Varför bygger inte de kommunala bostadsbolagen mer och kanske säljer av äldre bestånd? Ska hyresregleringen avskaffas?

Ett är säkert, gör vi inga förändringar kommer bostadsbristen att bestå under lång tid framöver.

Portugal – Sverige 1-2

Av , , 2 kommentarer 5

Det var här ni läste det först. Kom ihåg det 🙂

Kul att gissa och spekulera men allt kan hända som alla vet. Förhoppningar har man rätt att ha och likaså förväntningar. Dock bör man inte drömma alltför orealistiska drömmar och inte heller gräva ned sig om drömmen inte visar sig sann.

Men jag vill ändå tro på att vårt svenska landslag står upp och ger Portugal en match som ger genklang i fotbollsvärlden. Räkna aldrig ut Sverige. Oavsett det gäller idrott eller politik. Vi är bäst i Europa på en mängd politiska områden. Nu är det dags att visa att det även gäller fotbollens område. Brasilien nästa!

Kulturväven behöver luftas

Av , , 2 kommentarer 5

Idag lämnade jag in en fråga till kommunstyrelsens ordförande angående kostnaderna för Kulturväven. Jag gör det inte för att jag är emot denna satsning, absolut inte. Men när inte ens Holmlunds egna parti, socialdemokraterna, har koll på siffrorna är det dags att lufta projektet Kulturväven. Ni kan läsa om det på VK:s hemsida.

Var tydlig en gång för alla och förklara driftskostnaderna och investeringarna så att alla begriper och förstår. Vet redan att en rejäl fördyring står bevarandet av det sk ”Stallet”. Tror det också är viktigt att bevarandet av byggnader också har ett pris. I debatten syns det sällan att även ett bevarande har sitt pris. Det måste också ställas mot värdet av det som ska bevaras.

Ska bli intressant att ta del av Holmlunds svar på nästa kommunfullmäktige i Umeå den 25 november.

Mina ställda frågor nedan:

1) Vad kommer kostnaden för Umeå Kommuns del av Kulturväven att landa på jämfört med den ursprungliga kalkylen?

2) Vad blir den totala kostnaden för byggandet av Kulturväven, inklusive inredningen, jämfört med den ursprungliga kalkylen?

3) Vilka avvikelser har gjorts från det lokalprogram som politiken har antagit?

4) Vad har bevarandet av ”Stallet” kostat för projektet Kulturväven?

Wennström (S) angriper Holmlund (S)

Av , , 2 kommentarer 12

Så bubblar ånyo intern kritik upp inom S i Umeå. I dagens VK kan vi läsa hur kulturnämndens ordförande, Tomas Wennström (S), går till hårt angrepp på kommunstyrelsens ordförande Lennart Holmlund (S). Det som brukar betecknas som rosornas krig blossar nu upp på fler ställen inom arbetarpartiet i Umeå. Nyss har flera ledande politiker redan aviserat sin avgång från olika positioner efter arbetarkommunens beslut om listor till valen. På detta blåser det nu upp en storm om finansieringen av kommunala verksamheter i Kulturväven.

För min del har jag tagit för givet att Kulturvävens kostnader för drift av respektive verksamhet finansieras inom sin budget av de som ska bedriva dessa verksamheter. Dock kompenseras man för höjda hyreskostnader. Har jag missat något får någon nu rätta mig? Om detta gäller begriper jag inte varför det inte nått fram till Kulturnämndens ordförande. Pratar inte socialdemokraterna i kommunen med varandra längre eller vad händer?

Lennart Holmlund, ta bladet från munnen och redovisa en gång för alla vad som gäller!

Det kan väl inte vara så svårt att skingra frågorna som finns runt Kulturvävens kommunala verksamheter.

 

Sysselsättningens utveckling

Av , , 5 kommentarer 12

Har funderat över sysselsättningens utveckling och hur den sett ut över tid i vårt land. En siffra måste alltid relateras till något annat för att få en känsla av om den är bra eller mindre bra.

Jag har tittat på september månad och jämfört den siffran med året före. Varför jag använt september som utgångsläge är just att det är den senaste kända siffran från statistiken. Jag har jämfört utfallet ända tillbaka till september 2001. Allt för att se om den politik som bedrevs 2001-2006 var bättre på att få folk sysselsatta än den politik som bedrevs 2006-2013. Kom då ihåg att Sverige och vår omvärld 2001-2006 befann sig i ett betydligt bättre konjunkturläge än vad som varit fallet sedan finanskrisen slog till i världen 2008.

Frågan som måste ställas är om sysselsättningspolitiken som Socialdemokraterna bedrev i en högkonjunktur var bättre än den Alliansen bedrivit i lågkonjunktur? Förutsättningarna för ökad sysselsättning är självklart bättre när tillväxten i ett land är högre. Så låt oss se vad utfallet blivit.

Mellan september 2001 till september 2006 ökade sysselsättningen med 96 000 personer. Mellan september 2006 till september 2013 ökade sysselsättningen med 268 000 personer. Snittet 2001-2006 var 19 200 personer per år. Snittet 2006-2013 var 38 300 per år.

Slutsatsen är att den politik som Alliansen bedrivit har varit dubbelt så effektiv för att öka sysselsättningen i vårt land jämfört med den Socialdemokratiska tiden vid makten. Dubbelt så många sysselsatta per år och detta samtidigt som världens värsta finanskris sedan 30-talet härjat i vår värld.

PS: Siffrorna är hämtade från SCB och Ekonomifakta.