Fattigdomen nästan halverad

Kan inte låta bli att delge er mitt anförande jag höll med anledning av riksdagens ekonomiska debatt igår. Ett ideologiskt anförande med en del stoff att anvnda i den fortsata debatten. Det är värt att läsa även om jag skrivit talat själv .-)

/Anders

 

Herr/Fru Talman

Börjar yrka bifall till betänkandet FiU 20.

Det absolut mest grundläggande i all välfärdspolitik är att det finns något att fördela. Vi kan stå här i all oändlighet och verbalisera våra drömmar om än det ena och än det andra. Vi kan med breda penseldrag färglägga våra respektive partiers visioner för att visa på hur vi vill uppnå det perfekta samhället. Vi kan svara ja på alla människors vädjan om mer resurser till just det hon eller han brinner för.

Men de politiska visionerna och de löften som ställs ut kan aldrig förverkligas förrän det finns något att fördela. Det vi fått höra idag av oppositionen är en arsenal av löften. Oförhandlade lockrop som i parti och minut matas ut till väljarna. Splittringen i förslagen mellan partierna tonas ned till ett minimum. Svaren på frågorna om hur skapandet av resurserna till det som ska fördelas dränks effektivt i ljudet av ännu fler löften.

När väljarna förstår att deras löften bygger på att kraftigt försämra villkoren för de som skapar resurserna till välfärden, kommer inte nya löften att hjälpa. När lockropen även ska svara på frågan om hur det ska gå till och med vem, kommer verkligheten hinna ikapp.

Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet ser nu framför sig regeringsinnehavet inom räckhåll. Regeringsinnehavet ger ju möjligheter att förändra Sverige i den riktning man så önskar.

Men allt regeringsinnehav har ett pris – ansvar. Man måste ta hänsyn till sin omvärld eftersom Sveriges ekonomi till hälften är så beroende av den. Man måste utifrån omvärldens agerande hela tiden anpassa och förbättra villkoren för dom som skapar resurserna till välfärden, inte försämra. Man måste våga inse och förstå de långsiktiga effekterna av den förda politiken.

Ansvar har under åtta år varit Alliansens signum. Ibland är det lite tråkigt måste jag medge. Men politiken har hållit och den håller fortfarande. Statsskulden är idag lägre både i nominella termer och som andel av BNP, än den var under högkonjunkturens år 2006.

Skatteintäkterna till kommuner och landsting har sedan 2006 ökat med 160 miljarder. Det är en förbättring på 36 %. Vi har högst arbetskraftsdeltagande och högst sysselsättningsgrad i hela EU. 270 000 fler sysselsatta sedan 2006 ger effekt. Andelen kvinnor som arbetar är högst i EU och aldrig har så många kvinnor arbetat heltid som idag.

Det är arbetet med att hela tiden förbättra villkoren för företagen, minska skattekilarna och ökade drivkrafter till jobb som ger resultat och därmed ökar sysselsättningen. Reallöneökningarna för hushållen är historiskt höga och de sänkta skatterna skapar en mer dynamisk ekonomi trots lågkonjunktur och trots ekonomisk kris i världen. Att hushållen även får ökat utrymme att själva bestämma mer över sin vardag är ju också en viktig del i vår politik.

Det är på detta vis vi skapar möjligheter att fokusera på och rätta till det som inte fungerar i välfärden. Vi skapar utrymme för att steg för steg förbättra välfärden till gagn för oss alla.

Herr/Fru talman

En sak jag vurmar alldeles speciellt för är hur vi i Sverige, under denna långvariga lågkonjunktur, kunnat minska fattigdomen med 40 % sedan 2006. Vi har nästan halverat fattigdomen i vårt land sedan 2006. Är inte det värt en applåd mina kära vänner? Fattigdomen i Sverige är idag lägst i hela EU.

Talar man om detta på socialdemokraternas partihögkvarter på Sveavägen? Är man stolta där? Är man nöjda? Det vore ju ändå politiskt hederligt att få höra Fredrik Olovsson åtminstone viskandes i talarstolen kunna uttala sig i positiva ord om resultatet. Alliansen har ju lyckats med det som ändå borde vara ett av de viktigaste målen med den socialdemokratiska politiken.

Att det idag i Sverige förs en politik som minskar andelen som behöver befinna sig i fattigdom är ett faktum. Att Sverige idag har EU:s lägsta fattigdom är ingen slump. Varför?

Jo vi bekämpar fattigdom inom Alliansen och inte rikedom. Att sätta fokus på att bekämpa rikedom förutsätter ju helt andra typer av reformer som samtidigt effektivt slår undan benen på dom som skapar resurser till välfärden och skapar sysselsättning. Här ligger en avgörande skillnad mellan Alliansen och oppositionen.

Är det inte just här det också går så fel hos er i oppositionen. Enligt era teser ska Allianspolitik inte fungera för att bekämpa fattigdom. Humlan ska inte kunna flyga. Ibland blir jag så trött på dessa vänsterteser som florerar och ständigt talar om rättvisa och solidaritet som om man hade patent på orden.

Denna vänster som ständigt med ord och bildsättning försöker skapa ett vi mot dom, ställa klass mot klass, kön mot kön, och nu senast handlar det om att ställa vinster mot välfärd. Ni har så fullt upp med dessa kamper att ni inte märker att politiken som ni missaktar fungerar bättre än er egen.

Herr/Fru Talman

Det är dags att de tre oppositionspartierna S, MP och V, (ber om ursäkt SD), som gör anspråk på regeringsmakten också meddelar det svenska folket hur kraftiga försämringar av villkoren för företagen kan gå hand i hand med löften om allt till alla?

Det är företagen och företagarna som genererar möjligheterna för politiken att bedriva en välfärd för alla. Den kanonad av skattehöjningar som oppositionen nu föreslår på företagandet i vårt land visar inga gränser. Uppfinningsrikedomen är hög.

Det är dubbelstötar och trippelstötar, det är skatt på avstånd och kraftigt höjda energiskatter, det är stängning av koldioxidfri kärnkraft och det är stopp för RUT och ROT. Det är flygskatter, höjda bensinskatter, införande av fastighetsskatter och arvs- och gåvoskatter och det är höjda skatter på arbete och inkomster.

De tre oppositionspartierna är överens om skattehöjningar på 21 miljarder. Men man är inte överens om hur deras övriga utgiftsökningar på ytterligare 42 miljarder ska finansieras. 2 av 3 utgiftskronor är inte gemensamt finansierade. Som lök på laxen är skillnaden mellan de tre partiernas olika skattehöjningsförslag totalt på 110 miljarder kronor.

Varje parti gör nu sitt yttersta för att på ett kreativt sätt bidra med förslag till hur man ska kunna pungslå företagssektorn än mer. Hur man ska sabotera basindustrins tillgång till billig och ren energi och hur man ska slå undan fötterna för företagandet på landsbygden med högre skatter på avstånd.

Blir detta en verklighet står Sveriges företagssektor inför mycket allvarliga problem. Effekten av politiken kommer omedelbart. Neddragningarna av antalet anställda kommer som ett brev på posten. Det raserar i sin tur skatteintäkterna för kommuner och landsting, våra välfärdsproducenter. Statens kostnader ökar snabbt för att ta hand om de anställda som friställs och höjda bidrag. Landet som idag kan stoltsera med EU:s bästa sysselsättningsgrad kommer att rutscha utför i tabellverket.

Ju fler tangenter man samtidigt slår ned på ett piano ju mer låter det. Det låter inte vackert men det låter. När vi nu lyssnat till Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiets politiska pianospel, inser vi alla att några fler lediga tangenter att slå ned, finns inte.

Herr/Fru talman

Vänsterpartiet har en märklig politik i praktiken. Att den inte hänger ihop med retoriken är uppenbar. Mantrat att vinster ska förbjudas i välfärden är inget annat än slut på allas möjligheter att välja skola, förskola, hemtjänstutförare eller vårdcentral. Får Vänsterpartiet bestämma omyndigförklaras det svenska folket den 15 september 2014. Vem vet bättre vilken skola dina barn ska välja än Ulla Andersson? Vem vet bättre vilken vårdcentral du ska välja än Jonas Sjöstedt? Vem vet bättre än Vänsterpartiet vem som ska komma hem till oss och utföra hemtjänsten när behoven uppstår?

Vi har något unikt i Sverige. En gemensamt finansierad välfärd som vi ska vara rädda om. Men den ska inte vara enfaldig. Vi ska ha tydliga ramar och regelverk kring vår välfärd men den ska naturligtvis utgå från den enskildes preferenser. När välfärden hela tiden utvecklas utifrån den enskildes, barnens eller familjens önskemål och behov får vi en bättre välfärd. Vi får en välfärd som sätter människan i centrum och inte systemet.

Vänsterpartiets agenda handlar bara om att åter monopolisera hela vår välfärd. Som om inga misstag och fel begås när kommunen eller landstinget står för utförandet. Företag kan inte existera utan möjligheten att göra vinst, alternativet är förlust. Utan överskott ingen stabilitet och inga investeringar. Utan möjligheten till överskott, inga nya etableringar.

Vänsterpartiet skriver i sin valplattform att närhetsprincipen åter ska gälla för barnen i skolan. Skolan närmast din bostad är det som gäller punkt. Här blottas tydligt vad som kommer att ske om Vänsterpartiet får bestämma. Då är friskolor i vårt land snart ett minne blott.

Till sist funderar man vem som tänkt till på Vänsterpartiets kansli? Vinster i välfärden ska förbjudas men inte i allt annat som kommuner och landsting handlar upp. Här görs ju de verkligt stora vinsterna. Byggbolag, IT, kontorsinredningar, matinköp, taxi och färdtjänst, resor och hotell, läkemedel, sjukvårdsutrustning m m.

Det som skiljer dessa åt är att välfärdstjänster är typiskt kvinnliga branscher medan övrigt är typiskt manliga. Man vill även förbjuda RUT-avdragen. Det som också gynnar kvinnligt företagande. Vad föreslår då Vänsterpartiet Jo att vi ytterligare ska gynna den redan manliga branschen med skattepengar, ja du hör rätt, skattepengar.

De vill att 11 miljarder per år ska gå till subventioner inom byggsektorn. Pengar som oavkortat skulle gå till vinster i byggbolagen. Hur tänkte man nu på Vänsterpartiets kansli?

Herr/Fru talman

Vi står inför en sällan skådad omsvängning av svensk politik. De partier som nu hoppas på regeringsmakten kommer att höja skatter på allt som rör sig för att just minska rörligheten. Dra undan valmöjligheterna för vanligt folk. Bromsa in den kvalitetsutveckling som ideligen pågår inom välfärdssektorn.

Självklart finns det alltid problem att ta itu med för att förbättra och förstärka. Men det går inte utan välfärdsresursernas skapare, nämligen företagen. Tar inte väljarna hänsyn till detta kommer bara nedskärningar att fördelas efter valet den 14 september.

Denna vänsteragenda kan förhindras att genomföras. Alliansen har visat att det går att förena en mer dynamisk ekonomi med lyckad bekämpning av fattigdomen. Det går att förena gemensamt finansierad välfärd med ökat utrymme för den enskilde, för familjen och för den i behov av hemtjänst att göra egna val.

Det går att öka skatteintäkterna till välfärden samtidigt som skattetrycket sänkts i vårt land. Det har bevisligen fungerat i lågkonjunktur och det kommer att fungera än bättre i högkonjunktur. Det går att öka solidariteten i vårt land utan statlig styrning där införandet av gåvoavdraget är ett exempel.

Som Kristdemokrat ser jag att vårt land är på rätt väg. Nu satsar vi ytterligare på skolan och ytterligare på sjukvården och därtill för vi in ett högkostnadsskydd för företagens sjuklöneansvar. Det kan vi göra för att vi för en politik som skapar bra förutsättningar. Fler företag och fler sysselsatta ger mer välfärd.