Alliansen vill inte ha stöd

Har under några veckor legat lågt med mitt bloggande. Har ej heller svarat på de kommentarer jag fått på tidigare inlägg. Ber om ursäkt för det. Ska bättra mig 🙂

Nu är jag dock lite irriterad på mina Alliansvänner i riksdagen. Regeringen S och MP lägger en budget som får stöd av Vänsterpartiet i riksdagen. Som motförslag till denna lägger så Alliansen fram sin och SD sin. Det kommer att bli votering i riksdagen och SD funderar då på att rösta med det minst sämsta budgetalternativet för Sverige om inte deras egen vinner gehör.

Voteringen i riksdagen går ju till så att man i flera steg vaskar fram det motförslag som har näst flest röster vilket också ställs mot regeringens förslag. Då kan de partier eller det parti, vars budgetförslag inte befinner sig i slutomröstningen, rösta på vilket förslag de vill eller avstå från att rösta. Helt enligt regelboken.

Döm om min förvåning när så Annie Lööf (C) uttalar sig i Aftonbladet bl a att det vore fel av SD att rösta på det näst bästa förslaget till budget. Hon hotar med att regelverket borde ses över så att partier inte kan annat än rösta på sina egna budgetförslag. Hmm..men Alliansens fyra partier röstar ju på ett gemensamt förslag likaså S, MP och V. Det verkar som om Annie Lööf och Alliansen inte vill få igenom sitt budgetförslag. Men varför lägger man då en alternativ budget?

Alliansen menar alltså att regeringens budget är dålig för Sverige. Men det vore förfärligt om inte den budget som Alliansen anser är bra för Sverige inte får gehör av riksdagen. Hur tänker man nu? Enda orsaken är att man är livrädd för nyval. Men är det värre med ett nyval än att Sverige nu dels skämmer ut sig i omvärlden och dels försämrar tillväxten nationellt?

2 kommentarer

  1. Alf Borkenhagen

    Jag håller helt med i ditt resonemang. Jag har mailat mina åsikter till Annie Lööv om hennes uttalande (som om hon skulle bry sig:), och även påtalat ironin att i sammanhanget använda sig av ord som ”lekstuga” och ”praxis”.
    Är det det något som väljarna uppmärksammat och reagerat negativt på i riksdagens- och regeringens agerande under den senaste mandatperioden är det just företéelserna ”lekstuga” (läs sandlåda + mobbning) och ”avvikande från praxis” (läs oheliga överenskommelser och allianser med politiska motståndare från oppositionen)
    Som partiledare för ett decimerat 6 procentsparti med rötter på landsbygden har Annie ändå kaxigt nog valt att sitta upp på en välvuxen kallblodshäst och med ett lite arrogant och nedlåtande flin försöka mästra sina undersåtar och tala dom till rätta, ty dom vet ju inte sitt eget bästa?
    SD har nu ett viktigt och nödvändig uppdrag att med den kraft väljarna har gett dom, sätta ner foten med ett brak och fixa ett nyval!
    Annie kan kliva ner från sin höga häst och försöka åstadkomma något ”mindre skadligt för Sverige” än nuvarande ”praktikanter” i regeringen försöker sig på.
    För oss väljare, som upplever en politisk lekstuga och ett samhälle på väg ner i komposten återstår valet mellan pest och kolera fram till 2018. Vilket epitet som passar bäst på Alliansen av ovanämnde två är osäkert, men sämre än det är nu kan det knappast bli.
    Svenska folket har uppmanats att öppna sina hjärtan. Det var en obehövlig och orättvis uppmaning, då skandinaver har i långa tider varit ett välkomnande folkslag för människor oavsett etnisk härkomst, hudfärg, religion, sexuell läggning eller politiska åsikter. Vi har kunnat vara generösa och toleranta, och samtidigt bygga ett tryggt och välmående samhälle med en fungerande välfärd för alla. Allt detta ligger nu under galgen, och många undrar nu vilken agenda politikerna agerar efter.
    Vad som händer nu, är att väljarnas ögon och hjärnor omsider öppnas mer och mer, medan ”etablissemanget” förtvivlat och till pinsam beskådning försöker lägga ut tjocka dimridåer!
    Avslutningsvis Anders, jag är invandrad norrman sedan 1971, med kristen uppväxt, dop, söndagsskola, kristendomsundervisning, konfirmand, scouterna, kyrkobröllup och det hela. Jag måste säga jag känner mig inte igen som kristen i vad den svenskakyrkan har förvandlats till, och jag är inte alls ensam.
    Tack för ordet och ha det gott!

    • Anders Sellström (inläggsförfattare)

      Tack för din kommentar, Alf. Tror du speglar en hel del av den frustration som finns. Jag tror på att sakligt lyfta frågan med utgångspunkt från fakta och siffror. Att slå fast vilka kriterier som ska gälla för att få stanna i Sverige. Att svensk lag gäller alla punkt slut.

      Vi kan dock inte sätta ett volymtak. ”Nu har x antal människor kommit, kvoten för 2015 är nu fylld, ni andra får åka vidare till annat land eller hem”. Ett volymtak fungerar inte i sjukförsäkringen och det fungerar inte för flyktingmottagandet.

      Så det är beror på hur högt upp vi sätter ribban, utifrån vilka kriterier som ska gälla för de som vill stanna i Sverige. Här behöver vi alla diskutera igenom saken öppet och transparent. Sen sätter vi ned foten och då är det den linjen som gäller.

      Vi får inte glömma att vi har olika typer av invandring. Nivån på flyktingmottagandet varierar kraftigt år från år och är beroende på världsläget. Anhöriginvandringens storlek beror till stor del på hur vårt regelverk ser ut. Arbetskraftsinvandringen beror på arbetsgivarnas behov av arbetskraft.

      Oavsett behövs ett omtag för att dels plocka ned en hel del mytbildning som cirkulerar och dels fundera på vilken roll Sverige ska ha gentemot sin omvärld och vilken människosyn ska ligga till grund för denna roll.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.