Anders tankar om politik

Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar i dag.

Det fria skolvalet.

Av , , Bli först att kommentera 0

Har under dagen hört nyheten att Socialdemokraternas Studenförbund vill riva upp beslutet om det fria skolvalet.

Heja på. säger jag!

En del av motiveringarna till varför man tycker så tycker jag är väl överdrivna, men andemeningen i förslaget är bra.

Jag tycker att det är hög tid att även moderpartiet anammar budskapet och går på samma linje och river upp beslutet.

Författaren har bloggat om skolan tidigare i min blogg, och det fria skolvalet är en av beståndsdelarna som behöver ses över.

Precis som jag påpekat tidigare gör det fria skolvalet det svårt för landets kommuner att planera hur de ska dimensionera sin skola då man inte vet hur många elever som ska börja i respektive skola. Hur demografin ser ut, och vart barnen finns, har ju med dagens system inget att göra med var de sedan väljer att gå i skolan. Dessutom medger skollagen för närvarande att friskolor kan komma och går precis som de själva behagar.

Är enheten inte lönsam läggs den ner, och bördan av att ta hand om eleverna lämpas över på kommunen vilket skapar onödiga kostnader för kommunen.

Det är inte privata skolor jag vänder mig emot i första hand, snarare det faktum att de drivs på helt andra villkor och premisser än kommunens skolor. Skollagen tvingar ju kommunen att tillgodose plats i skolan till alla elever i skolpliktig ålder.

Om vi överhuvudtaget ska ha privatskolor i vårt land så måste skollagen ändras. den bör ändras så att även bördan av att tillhandahålla utbildning enligt skollagen övergår till dem som vill driva friskolor, och detta fram tills dess eleven gått ut respektive skola. Pengar för att säkerställa att så kan bli fallet måste i sådana fall deponeras av alla som vill driva friskola.

Ett slopande av det fria skolvalet skulle leda till många fördelar, av vilka jag listar de viktigaste nedan:

  • Lättare för landets kommuner att planera för och bygga skolor där det behövs. Detta gör det billigare för kommunen att fullgöra sina åtaganden enligt skollagen. Vi får som skattebetalare således skola till våra barn för färre skattekronor.
  • Likartad utbildning i alla skolor då de har samma huvudman vilket i slutändan ger högre undervisnings kvalitet.
  • Bra mix av elever  med olika bakgrund och kunskap vilket gör att de som är bättre kan tjäna som riktmärke för och hjälp till de som har det lite svårare.
  • Närmare till skolan och en lättare att umgås med kompisar då ju de flesta med ett sådant system bor nära varandra.
  • Lättare att införa kvalitetskrav på undervisningen och se till att den kvalitet man eftersträvar uppnås.
  • Fler elever som går ut med godkända betyg då man genom de besparingar man gör på att bättre kunna planera för skolan, och vart de ska finnas. Besparingar som i stället kan satsas på extra resurser på de elever som så behöver.
  • På ett bättre sätt kunna säkerställa att alla kärnämnen undervisas på samma sätt i alla skolor.

För övrigt kan man även ställa sig frågan om inte de bästa vore att återföra ansvaret för skolan till staten?

 

 

Politikerarvoden.

Av , , 1 kommentar 2

Det är med tillfredsställelse jag kan konstatera att man i Vännäs fick bakläxa på förslaget att höja bl.a kommunalrådets arvode.

Att följa arvodes diskussionerna via tidningar och radio gjorde mig på inget sätt munter. Att höra att man måste betala i nivå med andra kommuner för att kunna behålla duktiga politiker är absurt, och här verkar inte råda någon skillnad mellan politiker och det privata näringslivet? Man använder ständigt samma argument, och allt man i själva verket bryr sig om i det läget är den egna personliga plånboken.

Politik ägnar man sig inte åt för lönen!

Politik och ideologi är något man bör brinna för om man vill vara politiker, och då är lönen delvis av underordnad betydelse. Självklart ska man ha betalt för det arbete man utför men det måste finnas gränser.

Jag tycker att det vore rimligt att vi upprättar ett nationellt regelverk för både kommun, landsting och staten.

Som jag ser det är det relevant att ett kommunalråd tjänar någonstans mellan 2 till 3 gånger medianlönen för en heltids anställd i kommunen.

På samma sätt bör ett statsministern och andra ministrar ha max 4 gånger medianlönen för heltidsarbete i riket.

Om man som politiker tycker att lönen är en avgörande fråga för om man ska ägna sig åt politik eller inte är man helt fel ute. Meningen med ersättning till politiker var från början att ersättningen skulle kompensera det lönebortfall man drabbas av i och med att man valt att ägna sig åt politik.

Om lönen är en viktig faktor blir valet att bli politiker ett karriärval, snarare än något man gör av politisk övertygelse, En brinnande eld för sin ideologi är enligt mitt sätt att se på politik det som alltid måste vara grunden för valet att bli politiker.

Arbetslinjen ??!

Av , , Bli först att kommentera 0

Jag har under lång tid försökt förstå vad Moderaternas och Alliansregeringens Arbetslinje betyder?

Och hur den fungerar?

Som en del av detta arbete har jag plöjt igenom en massa fakta, politiska utspel och rapporter, fortfarande utan att få i hop ekvationen bakom Arbetslinjen.

När jag nu äntligen funnit lösningen på ekvationen som får alla variabler att stämma ihop häpnar jag över upptäckten och inser jag att jag själv, sannolikt likt de flesta andra som letat svaret på innebörden med Arbetslinjen komplicerat mitt tänkande och letande allt för mycket enär lösningen på vad Arbetslinjen står för är mycket enkel.

Denna underbara måndag morgon, plötsligt, och helt oförutsett, lika KLART som TYDLIGT kom lösningen och svaret på mitt letande till mig. Likt Blixten från en klar himmel!

Självklart ser den matematiska formeln för Arbetslinjen ut som följer:

Arbetslinjen = Allt färre, utför under högre arbetsbelastning och mer stress, mer arbete, på kortare tid, med högre lönsamhet.

Så enkel var lösningen på min frågeställning om vad Arbetslinjen står för.

Med ens ter det sig självklart att Moderaterna och Alliansen gång efter annan, med rätta påpekar att försämringarna och förändringarna i sjukförsäkringen är en viktig del av Arbetslinjen.

Resultatet av ekvationen bara måste bli så, vi måste kasta ut sjuka människor från sjukförsäkringssystemet, säga att de ska söka jobb i stället, då de enligt Alliansregeringens synsätt och förunderliga matematik är för friska för att vara sjukskrivna och förtidspensionerade.

Anledningen till dessa försämringar i sjukförsäkringen finns att finna i själva ekvationen som Arbetslinjen bygger på.

När ekvationen bakom Arbetslinjen ser ut som jag beskrivit ovan finns ingen annan lösning än att genomföra långtgående försämringar i sjukförsäkringssystemet. Genomförs inte dessa förändringar, och det i rask takt, kommer det med innebörden av allt det Arbetslinjen står för att leda till en situation där sjukförsäkringssystemet helt kollapsar.

När ekvationen ser ut som den gör kommer den att leda till att allt fler bränner ut sig och blir sjukskrivna, och vidtas inga förändringar innan detta inträffar kollapsar sjukförsäkringssystemet mycket snabbt.

Genom att göra de försämringar som Arbetslinjen medför kan man även slå sig för bröstet och säga att ”man som regering tar ansvar för Sverige och svenska statsfinanser”.

Självklart blir statens finanser bättre när man lämpar över kostnaden och försörjningsbördan på landets kommuner som nu tvingas betala socialbidrag till dem som kastats ut ur sjukförsäkringen och inte kan få jobb. Således flyttas kostnaden för regeringens politik över på kommunerna, och regeringen kan känna sig stolta över hur de behandlar svenska statsfinanser.

Jag tycker det räcker nu!

När vi nu alla kan se ekvationen, och vad den leder till, är det hög tid, att vi som medborgare sätter ner foten och säger att ”det räcker nu”. Att vi tar vårt ansvar och röstar fram en regering som är villiga att ta ansvar på riktigt.

Att på olika sätt sätta människor i arbete måste få högsta prioritet, dock måste vi även acceptera att alla inte kan arbeta och och att vi måste lösa försörjningen även för dessa människor. Jag tror inte att någon med vett och vilja väljer sjukdom framför att vara frisk och jobba.

Om en sådan prioritering sedan skulle leda till ett aningen högre skatteuttag? Ja då tror jag inte att gemene man ser något problem i detta.

Sedan tycker jag att det är bättre att kommunerna skapar kommunala jobb för alla de som i dag uppbär socialbidrag. Då även om dessa jobb kanske inte behövs till 100%, det blir trots allt en stor mängd arbete utförd åt kommunerna med ett sådant förfarande, dessutom får de som i många fall är isolerade hemma och beroende av socialbidrag en meningsfull vardag och ett arbete att gå till, allt med ett plus i den kommunala resultat och balansräkningen som resultat.

Ha en klarsynt dag där ute!

EU valet del 2.

Av , , Bli först att kommentera 0

Nu är vi strax framme vid det magiska datumet när EU valet avslutas och det slutgiltigt bestäms vilken politik som ska föras de närmaste åren framåt i tiden.

Så jag uppmanar alla röstberättigade att gå och rösta!

Detta EU val är måhända det viktigaste sedan EU bildades, och det är av högsta betydelse att Europa röstar klokt så att vi kan fortsätta att bygga ett enat Europa.

Innan ni alla avger er röst är det framför allt en sak ni måste beakta för att sedan ta ställning till vilken politik som bäst löser detta problem.

Den enskilt viktigaste frågan är arbetslösheten i Europa och hur den ska tacklas i framtiden.

Det finns färsk statistik som visar att ca 26 miljoner människor är arbetslösa inom unionen, och att en mycket stor del av dem är ungdomar. Det finns enskilda länder där ungdomsarbetslösheten är mellan 50 – 60% vilket är horribelt och helt oacceptabelt, och lösningen av detta problem måste åtgärdas med högsta prioritet.

Tittar vi sedan på en massa fakta om varför det blivit så kan säkert det mesta förklaras med att regeringarna i många länder fört en i många stycken ansvarslös politik, politik där de spenderat pengar de inte har. Samtidigt har EU utvidgats på senare tid, och många nya länder, inte sällan relativt nya demokratier har tillkommit som medlemmar i EU. I många dessa länder har man inte fullt ut hunnit med systemskiftet från Planekonomi till Marknadsekonomi vilket gjort en del av de som tidigare hade arbete nu är arbetslösa. I många av dessa länder finns även en utbredd korruption där politiker och andra skaffat sig fördelar på medborgarnas bekostnad.

Dock ligger inte hela förklaringen, eller för den delen den största delen av förklaringen i dessa händelser.

Författaren som under åtskilliga år arbetat med Schweizisk Privatebanking där laglig skatteplanering är huvud ändamålet, och med den erfarenheten i bagaget ser jag även helt andra orsaker till arbetslösheten.

Jag har personligen hjälpt företagsägare och politiker i många Europeiska länder med avancerad skatteplanering, låt vara laglig sådan. Dock är den enda anledningen till denna planering att undvika beskattning och komma så billigt undan som möjligt, dvs. behålla så mycket pengar som möjligt av pengarna för egen del.

På detta sätt uteblir förväntade skatteintäkter för det land i vilket företagaren är bosatt i, och bedriver huvuddelen av sin verksamhet i, för att sedan sluta i någon form av skatteparadis oftast med låg eller ingen skatt. Detta förfarande har gjorts lagligt av de styrande politikerna som själva använder samma form av skatteplanering i eget vinst syfte.

Jag ser i sig inget olagligt i att skatteplanera och tänka på framtiden, men hela meningen med denna planering går förlorad när man sedan använder sig av metoder och förfaringssätt som utnyttjar dubbelbeskattningsavtal med andra länder i enda syfte att undvika beskattning.

Jag vet inte hur många av er läsare som såg en brittisk dokumentär i svens tv i vintras. Där skildrades hur företag som Starbucks, Microsoft m.fl hade verksamheter med miljarder i balansomslutning i England och andra EU länder, för att sedan betala låg eller ingen skatt på detta i EU. Man är snar med att utnyttja EU strukturen för att kunna göra affärer och tjäna pengar inom unionen, sedan vill man inte betala för sig genom att acceptera att betala skatt på vinsterna.

Listan kan göras näst intill oändlig med liknande upplägg där man via franchise avgifter och avgifter för att använda produkt och företagsnamn för pengar via Holländska bolag vidare till skatteparadis som Nederländska Antillerna, detta med mycket låga skatteuttag i Holland. Vad man gör är att ingå en överenskommelse med Holländska skattemyndigheten om en mycket låg skatt för att sedan utnyttja de dubbelbeskattningsavtal som Holland har med många av sina forna kolonier.

Jag hyllar EU för den fria rörligheten av kapital och arbetskraft. Dock är det inte någon lösning att EU tillåter att företag och individer i medlemsländer med lägre lönenivåer går in och lönedumpar i länder med ett högre löneläge, Detta förfarande löser på inge sätt EU’s problem. Effekten blir snarare att för varje arbetare som kommer in i Sverige och jobbar förlorar en svensk arbetare sitt jobb. Vem som helst som kan grundläggande matematik kan se att detta inte skapar nya jobb, snarare leder det till status quo på arbetsmarknaden. Det enda resultatet blir att arbetslösheten flyttas från ett EU land till ett annat och att företagsägarna kan göra större vinster.

Vad som måste till är konkurrens på lika villkor och den kan bara uppnås när alla oavsett nationalitet uppbär samma löner som medborgarna i det land där de jobbar.

Låt oss därför rösta på kandidater som är villiga att kämpa för att lösa arbetslöshetsproblemet med en tuff och ärlig politik.

Det är hög tid att vi ånyo reglerar en massa saker på finans och arbetsmarknaden, och ser till att skatter på vinster inom EU stannar i EU och kommer EU medborgarna till gagn. Dessa pengar ska sedan användas för att kämpa för välfärden i hela unionen, inte minst behövs massiva satsningar för att skapa nya jobb.

EU i sig är stort nog som marknad föra att klara sig utan direkta exportinkomster om så krävs, så om företag hotar med att flytta sin produktion och sina arbetstillfällen utanför EU om skatterna höjs, borde svaret från EU’s ledning bli kraftigt höjda importskatter på deras produkter om de vill sälja dessa inom unionen men tillverka dem annorstädes.

Det är hög tid att EU börjar, och vågar driva en politik som främjar tillväxten i EU och samtidigt säkerställer att alla företag och organisationer som vill verka där betalar sin del av kakan i form av skatter och avgifter.

 

 

Kärleken i politiken del 2!

Av , , Bli först att kommentera 0

Jag har på sistone suttit och granskat samhällsutvecklingen och dessutom granskat en massa statistik. Ovanpå detta har jag även tittat på en del undersökningar från SIFO och andra utrednings institut. Och det går inte att blunda för det faktum att vi under den sittande regeringen skapat större inkomstklyftor i vårt samhälle, de som hade det bra har fått det bättre, emedan de som hade det dåligt fått det ännu sämre.

Det gör att jag måste ställa en enkel fråga? Vart i ligger kärleken i den politik som sittande regering driver? 

Det är för mig obegripligt hur Kristdemokraterna kan stödja en sådan politik och samtidigt ha kvar Krist som en del av sitt partinamn?

Om man vill kalla sig kristen, eller för den delen om man följer islam, hinduism buddism eller någon annan trosinriktning, så har de alla en sak gemensamt, nämligen kärlek. Kärleken kommer först och är det allra viktigaste, det är på kärleken alla andra saker bygger såsom vänlighet, omtanke, givmildhet mm.

Motsatsen till kärlek är girighet, och ur girighet kommer sådana egenskaper som avund och egoism med flera egenskaper som vi i allmänhet betraktar som mindre bra.

Det är till och med skrivet i Bibeln med flera religiösa skrifter att ”I slutet återstår det tre, tro, hopp och kärlek och störst av dem är KÄRLEKEN.

Att då blanda in namn som Krist i sitt partinamn för att om möjligt fånga upp de väljare som har en kristen värdegrund, och samtidigt driva en politik som är raka motsatsen till den kärlek bibeln predikar är inget annat än rent och skärt bedrägeri.

På samma är det lätt att förstå att den sittande regeringen helt är i avsaknad av kärlek för medborgarna i det land de är satta att leda, och att de snarare följer girighetens principer, låt vara att de försöker få saken att framstå i annorlunda dager, men alla som tänker efter kan säkert förstå vad jag menar med detta uttalande?

Jag tycker att det är hög tid att vi analyserar våra partier mer på djupet för att ta reda på om de följer kärlekens eller girighetens stig med sin politik.

Om vi alla medborgare i vårt underbara land vill betrakta oss själva som individer som är kärleksfulla och omtänksamma, vilket jag tror går för merparten av alla människor, är det detta som är huvudfrågan i det stundande valet.

Vilket parti, eller vilken gruppering ligger närmast kärleken i sin politik?

Hur ser man i de olika partierna på det faktum att om man vill kalla sig kärleksfull så måste man driva en politik som strävar till att alla ska ha det bra. Även de som är sjuka eller av andra anledningar har det svårt måste behandlas kärleksfullt. Vi måste hitta en politisk majoritet som är villig att driva en sådan politik, och sprida kärlekens budskap och respektera att alla människor är lika mycket värda.

Det är enligt mitt förmenande dessa egenskaper vi ska titta på i grunden innan vi tar politisk ställning, snarare än de teknikaliteter som dagens politiker använder sig av när de debatterar. De gillar att prata om miljoner hit och dit och hur olika saker ska finansieras utan att öppet berätta på vilken sida de står i frågan om kärlek versus girighet.

Frågan om hur det ena eller andra ska finansieras är av underordnad betydelse, det som verkligen betyder något är vilken sida man står på i fråga om kärlek och alla individers lika värde. När man väl tagit ställning till detta och bestämt sig för vilken sida man väljer så är det inga problem att sedan lägga den sortens politik och finna finansiering för den.

Slutligen vill jag önska er alla en kärleksfull dag!

 

 

Unga vuxnas roll i politiken.

Av , , Bli först att kommentera 0

I dag hade jag tänkt sticka ut hakan extra långt, fullt medveten om att jag kanske kommer att åka på en smäll eller två, men förhoppningsvis kommer gubben att stå pall.

Innan jag går in på ämnet som sådant kan det vara på sin plats att berätta att jag bygger mitt tänkande på egna erfarenheter, och egna tankar och teorier, och att dessa teorier bäst kan beskrivas på följande sätt.

  • När författaren var ung, och kanske till och med så långt som till 30 -35 års åldern levde jag i en illusion där jag tyckte mig själv vara odödlig, kunna allt, veta allt, och framför allt förbise och förkasta betydelsen av erfarenhet. När jag nu blivit lite äldre så inser jag hur lite jag faktiskt visste, och hur viktig erfarenhet är. Man kan utan omsvep säga att erfarenhet skapar visdom, framför allt om man behåller sin nyfikenhet livet genom.
  • När man kan använda sina egna erfarenheter och relatera ett beslut byggt på densamma, så blir beslutet sannolikt bättre och framför allt mera genomtänkt.
  • Det är sannolikt detta som kallas visdom!
  • Tittar man sedan på vår omvärld, och då framför allt i Asien, Afrika och stora delar av Europa så inser vi att de allra flesta som sitter i beslutande ställning är aningen äldre, eller i vilket fall över 40 år gamla. Tittar man sedan på Asien och Afrika, där ålder alltid betraktas som visdom, och man i det sociala livet aldrig utmanar någon som är äldre än en själv, bör man ju självklart fråga sig själv, varför? Kan det vara så att de insett något som vi förbisett?

Jag har starka teorier om att så är fallet.

Jag har haft förmånen av att få bo och arbeta i en mängd länder på olika kontinenter. Där har jag även på djupet lära känna människor ur alla olika samhällsklasser, lära mig hur de resonerar, och framför allt vad i deras historiskt förflutna som gör att de tänker och resonerar som de gör. Och låt mig säga att i de allra flesta av dessa länder är det helt uteslutet att bli invald i någon politisk församling, framför allt till någon betydande post om man är under 45 -50 år. För att nå toppen ska man helst vara över 60 år gammal. Det är heller inte ovanligt att vi hittar länder där presidenterna och/eller premiärministrarna är över 70 år. Valda av folket i fria val.

Vad vet människorna i dessa länder som inte vi vet? Eller omvänt, är det så att vi i Sverige insett något de förbisett?

Ungdomlig glöd och entusiasm ska självfallet aldrig underskattas eller förkastas, den är viktig, men måste balanseras upp med hjälp av erfarenhet, helst självvunnen sådan.

När vi sedan som nation ska göra affärer med regeringar och företag i dessa länder kommer vi att stöta på problem. jag har tappat räkningen på hur många gånger jag fått frågan varför så många ”barn” sitter i riksdagen. Jag får även ständigt frågan hur man kan vara minister eller kommunalråd utan att ha en akademisk examen och yrkeserfarenhet inom den sektor man är satt att leda.

Samma problemställning möter vi som land när vi ska fatta beslut i församlingar såsom FN, EU m.fl. Även om företrädarna i andra länder inte säger det rätt ut så betraktar de oss ändock som underliga och mindre trovärdiga, just av den anledning presenterat ovan.

Vad är då min åsikt?

Jag tycker att det är viktigt att de unga skolas in i politiken och den politiska processen på ett bra sätt. Dock är det ännu viktigare att man jämsides med denna inskolning arbetar i det reguljära samhället. Detta arbete är nyckeln till att skaffa sig erfarenhet, erfarenhet man sedan kan luta sig mot när man ska fatta beslut. Det vore högst olyckligt om vi tillåter våra politiskt valda att fatta beslut som de inte kan överblicka konsekvenserna av, och sannolikheten för att detta ska inträffa är nästan undantagslöst bristande erfarenhet.

Mitt ställningstagande nu är precis samma som i ett tidigare inlägg. Jag tycker att det är helt fel att göra politik till en arbetskarriär. För att kunna fatta riktiga och framför allt kloka beslut måste man ha erfarenhet från arbetslivet och samhället.

För att sticka ut hakan ännu mer vill jag även tillägga att jag tycker att unga fått omotiverat stort inflytande i vårt samhälle. Och att de under processen helt förlorat respekten för erfarenhet och visdom.

Se bara på skolan!

Det är i skolan vi måste börja! Detta genom att återföra beslutsrätten och bestämmanderätten till lärarna. Det måste till en reform och ett tänk där eleverna lär sig att respektera ålder och erfarenhet, och inse att detta leder till visdom. Om vi kan få våra unga att redan på skolstadiet förstå att de som är äldre bara vill deras bästa, och att den metod de använder bygger på erfarenhet skulle situationen bli bättre. Kunskapsnivåerna skulle sannolikt höjas och som resultat skulle Sveriges falnande anseende i vår omvärld kunna stärkas och nå upp till de nivåer som gällde fram till 90 – talets mitt.

Så låt oss ta hand om våra unga, skola in dem i politiken på ett bra sätt. Få dem att inse att erfarenhet aldrig är fel, att kunskap är viktig, och då talar jag om teoretisk kunskap i allmänhet och praktisk kunskap i synnerhet. Den praktiska erfarenheten och kunskapen kan bara skaffas på ett sätt och det är genom att arbeta och lära av detta.

Ha en bra och eftertänksam dag därute, och låt mig ånyo påminna om det som är mitt motto: ”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”.

 

 

 

 

Upphandlingen av lokaltrafiken i Umeå.

Av , , Bli först att kommentera 0

Det är inte utan att jag är böjd att hålla med Lennart Holmlund och det han skriver i sitt blog inlägg i ärendet. Han vill mena på att den sittande alliansregeringen gjort många ändringar i lagen som gör att alla upphandlingar överklagas, och att dessa överklaganden både fördröjer, försvårar och fördyrar hela upphandlings processen.

Jag håller helt med honom i denna sak. Se bara på följetongen i Dalarna med flera regioner där upphandlingen går från rättsinstans till rättsinstans utan någon lösning.

Det ser ut att vara mera regel än undantag att förlorande företag överklagar en förlorad upphandling. Oftast på grund av sakfel i endera upphandlings underlag eller i tilldelnings processen. Självklart leder dessa överklaganden både till fördröjningar och fördyringar då mer tid måste ägnas åt samma ärende. Dessutom tillkommer alla rättegångskostnader.

Den stora frågan är hur detta gynnar kommunerna och dess invånare?

Jag tycker inte heller att de företag som väljer att överklaga gör något fel, snarare tvärt om. Det är varje parts plikt att se till att få en rättslig prövning om man anser att fel begåtts, och att man på grund av dessa fel blivit förfördelad. Så att likt Region Dalarna kasta skit på motparten är inte heller speciellt ärligt. Finns det sakfel eller metodfel måste dessa prövas rättsligt.

Problemet ligger just i det Lennart Holmlund pekar ut, nämligen alla regeländringar som gör LOU näst intill omöjlig att använda utan att senare få en rättslig prövning på sin hals.

Alla regeländringar har helt enkelt försvårat och fördyrat. På samma sätt måste även kommunpolitikerna i allmänhet, och landets Kollektivtrafikmyndigheter i synnerhet, även de ta åt sig en hel del kritik. I många regioner ställer dessa myndigheter obegripliga, fördyrande och i många stycken helt omöjliga krav i sina upphandlingsunderlag, krav som bara leder till fördyringar för beställaren och samtidigt inte gör att det man upphandlar blir bättre eller billigare.

Jag tycker att det är hög tid att parterna, dvs upphandlande myndigheter och kollektivtrafik utförarnas (läs buss och tåg operatörernas) respektive centralorganisationer sätter sig ner och förhandlar fram ett gemensamt regelverk, ett regelverk som blir lika i hela landet vad gäller hur fordonen ska vara utrustade vad gäller säkerhet, användarvänlighet mm. De borde dessutom lät kunna enas om ett biljettsystem som blir lika i hela landet. Ett sådant regelverk gör det mycket enklare för alla inblandade parter i framtiden till gagn för skattebetalarna som får en effektivare och billigare trafik.

Så låt oss se till att vi får en regering som förenklar, snarare än försvårar.

Sedan vill jag till alla mina kollegor busschaufförer säga följande. I vår branch är det lätt, och näst intill rutin att skylla allt det vi upplever som försämringar på våra arbetsgivare.

Jag tycker nog att vi som vuxna människor borde kunna se längre än så!

Om våra politiker alltid strävar efter att få samma eller utökad trafik, utförd till samma eller lägre kostnad, vilket ju mycket av lagstiftningen tvingar dem att göra, kan resultatet inte bli annat än att den som ska utföra trafiken måste spara vart helst det går att spara. Således blir det en massa delade tjänster, kortare inställelsetider mera stress och så vidare. Men låt oss vara ärliga och lägga skulden för detta på våra politiker snarare än på våra arbetsgivare.

Slutligen kan man fråga sig om lokaltrafik i mindre städer ska utföras av kommunen själva eller av privata entreprenörer?

Svaret på den frågan är inte lätt och varierar sannolikt från kommun till kommun. Men tittar vi på kommuner som Skellefteå så kanske det finns något att lära av dem?

Jag är helt övertygad om att det ger ett bättre resultat på sista raden i kommunens balansräkning när man kan använda överskott från vinstgivande verksamhet för att täcka kostnader i den service som enligt lagen är tvungen att tillhandahålla medborgarna. Där är Skellefteå Kraft motorn i sfären av kommunala bolag, och dess överskott betalar sedan en hel del av de räkningar som måste betalas för att bekosta kommunal service, allt till gagn för skattebetalarna som får samma service till ett lägre skatteuttag.

Dock tycker jag att all region trafik och sådan trafik som går över kommun och länsgränser bör utföras av privata entreprenörer då dessa är bäst lämpade för den uppgiften. Det vore högst olämpligt och orättvist för alla, om en kommun kan tillåtas konkurrera i en annan kommun, och sedan använda samma sätt som Skellefteå för att finansiera sådan konkurrens. Även om de kan bevisa att så inte är fallet tycker jag att bara misstanken är skäl nog för att stoppa sådan konkurrens.

Ha en skön dag därute alla kollegor och resenärer!

 

Nuon affären.

Av , , Bli först att kommentera 0

Man måste verkligen börja fundera på varför Maud Olofsson beter sig som hon gör och inte vill säga sanningen om huruvida herrarna Reinfeldt och Borg blivit informerade eller inte? Varför tidigare säga att de blivit informerade och sedan backa och vägra svara?

Ett sådant beteende skapar definitivt inget annat spekulationer och förstärker bara bilden av att de faktiskt erhållit informationen.

Det är hög tid att våra politiker tvingas att lägga alla fakta på bordet. Om politiker i ledande ställning beter sig på detta sätt måste man ta sig en rejäl tankeställare om vad det sänder för signaler till gemene man i allmänhet och våra ungdomar i synnerhet.

Som jag ser det legitimerar det för våra ungdomar att göra samma sak, dvs undanhålla sanningen och låtsas som om frågan inte existerar.

Det är hög tid att riksdagen antar en lag som endera tvingar våra folkvalda att berätta hela sanningen eller om de inte vill så ska de tvingas att avgå.

Ha en eftertänksam dag allihopa! Och i synnerhet herrar Reinfeldt och Borg.

 

Välfärden och välfärdspolitiken.

Av , , Bli först att kommentera 0

Det finns många sätt att se på välfärden och välfärdspolitiken, och det debatteras högljutt om hur den ska utföras? Ska vi driva den i kommunal och statlig regi? Eller ska vi konkurrensutsätta den och låta medborgarna välja fritt?

Det är ingen lätt fråga att ta ställning till, och jag betvivlar inte för en sekund att privata aktörer kan leverera samma, eller till och med högre kvalitet både för brukarna och sina anställda som kommun, landsting och staten. Jag är i grunden för företagsamhet och inser precis som de flesta att företag måste göra vinst för att överleva och utvecklas, så mitt ställningstagande i frågan om välfärd har inget med fientlighet mot vinster och annat att göra. Jag köper inte heller argumenten att det är fult att tjäna pengar på välfärd. Har man det synsättet är det lika fult att tjäna pengar på att sälja mat då vi ju alla måste äta för att överleva.

Vi måste dock innan vi tar ställning i frågan beakta ett antal viktiga parametrar och väga in dessa i vårt ställningstagande.

  • Stat, kommun och landsting har en lagbunden skyldighet att tillhandahålla en rad välfärdstjänster till sina medborgare vilket privata aktörer inte har.
  • Att denna skyldighet med nuvarande lagstiftning inte kan förhandlas bort.
  • Stat, kommun och landsting har skyldighet att fullt ut finansiera sådana tjänster om medborgarna saknar medel för att betala själva.

Jag tror inte att någon kan blunda för dessa fakta? Och håller med om att stat, kommun och landsting har en lagbunden skyldighet att tillhandahålla en rad välfärdstjänster i vårt samhälle.

Således blir kommunen tvingade att tillhandahålla skolor och utbildning då vi har allmän skolplikt i vårt land. På samma sätt har man skyldighet att tillhandahålla äldrevård, sjukvård, primärvård, dagis med mera.

Kommunen kan inte säga till elever som ska börja skolan att de får vänta med sin skolstart därför att det saknas plats i skolan, eller att de får vända sig till friskolorna och själva lösa sitt skolproblem. Lagen ger alla som ska börja rätt till plats i skolan på samma sätt som den tvingar kommunerna att tillhandahålla densamma.

Då dessa fakta inte går att bortse ifrån, så anser jag att vi måste tänka om i hela välfärdsfrågan.

Mot bakgrund av dessa fakta har jag kommit till slutsatsen att all välfärd ska drivas av det allmänna.

Varför då frågar sig säkert vän av ordning?

Helt enkelt därför att dagens mix av privat och samhälleligt driven välfärd blir mycket dyrare för oss skattebetalare. De privata aktörerna kan i dagens system plocka russinen ur kakan, och när helst de vill lämpa över ansvaret till det allmänna när vårdbehoven blir för stora, eller t.ex en elev har för stora specialbehov. Går det inte ihop känner man inget ansvar för brukarna, utan gör det aktiebolagslagen säger att man ska göra, nämligen ta ansvar för företagets balans och resultaträkning. Således kan kommunen från en dag till en annan sitta i en situation där man i en handvändning måste ordna boende eller skola åt elever man tidigare inte räknat med.

När så är fallet leder det till att det allmänna drabbas av väsentligt högre kostnader än det borde ha, därför att man med dagens mixade system aldrig kan göra en långsiktig planering och långsiktigt budgetera efter den.

Låt oss därför lägga tillbaka all välfärd på det allmänna så att vi kan planera för den, och i förväg göra bedömningar över hur de framtida behoven ser ut inom skolan, vården och omsorgen.

Kommuner har inget problem med att bygga nya, och renovera gamla skolor så länge det vet att de har elever, problemet är snarare att man inte vet hur många elever man kommer att ha med dagens system där friskolor kommer och går som de själva behagar.

Således borde det inte vara något problem för gemene man att ta ställning i frågan och inse vad som blir bäst, billigast och effektivast i längden. Jag tror till och med att de mest ivriga privatiseringsförespråkarna lätt borde kunna inse detta, och förstå att om vi vill ha privata alternativ så måste vi göra om systemet helt och hållet, det går inte att blanda äpplen och päron och tro att den som äter dem ska uppleva samma smak.

Vill vi ha privat driven välfärd så måste hela systemet göras om i grunden, och kommuner och andra måste i sådana fall frigöras från ansvaret att tillhandahålla och finansiera välfärden över likt länder som USA. Frågan är om vi svenskar vill bo i ett sådant samhälle?

Låt oss nyktert och vaket följa debatten om hur välfärden ska bedrivas, förstå de underliggande argumenten för det ena eller det andra sättet, och sedan ta ställning till vilket vi vill förespråka.

Privata företag är jättebra! Och det behövs fler nya företag i vårt land för att skapa jobb, skatteintäkter och export inkomster så att vi kan finansiera välfärden, men jag tror inte på tesen att dessa skapas inom välfärdssektorn.

 

Slöseriet med invandrarnas kompetens!

Av , , Bli först att kommentera 0

Det blir klarare och klarare för författaren hur 4-kantiga vi svenskar verkar vara i vårt sätt att tycka och tänka! Om jag ser till min egen verklighet där jag arbetar en del med internationell affärsutveckling kan man ibland slita sina gråa hår då man ska försöka få svensken att förstå hur man gör affärer i andra länder.

De allra flesta verkar tro att den svenska modellen funkar överallt och att alla andra världsmedborgare tänker som oss svenskar. När man sedan misslyckas med att sälja sin vara eller tjänst tycker man att den tilltänkta köparen är konstig som inte förstod nyttan av affären.

Om vi i stället gjorde vår hemläxa på ett bättre sätt skulle vi i varje enskilt fall kunna anpassa den tilltänkta affärsplanen och nå mycket större framgång på utländska marknader.

Författaren har själv med stor framgång gjort affärer i de oerhört många av jordens länder och insett att allt går att sälja med framgång överallt om man bara gör på rätt sätt.

Innan man går in på en främmande marknad (läs främmande land) måste man lära sig massor av saker om den marknaden. Mycket som handlar om siffror, BNP, befolknings storlek mm kan man läsa sig till på internet. Därefter måste man gå vidare och kontrollera att marknaden finns och att den är mogen för den vara eller tjänst jag vill sälja. När vi väl nått så långt måste vi lära oss hur landets konsumtionsbeteende ser ut? Vad hos medborgarna i det landet framkallar ett köpbeteende för produkten. Till exempel kan färg och numrering på förpackningen ha en avgörande betydelse, kanske till och mer än hur produkten som sådan sedan fungerar.

Vägen till framgång är att undersöka dessa saker grundligt. Man måste verkligen ta reda på hur de tilltänkta kunderna tycker och tänker, men det slutar inte där, när vi nått så långt måste vi dessutom forska bakåt i deras historia för att ta reda på vad som fått dem att tycka och tänka som det gör. Vad finns det i deras historiska DNA som vi bör bejaka om vi ska nå framgång med det vi vill göra?

Författaren har insett vikten av detta och även hur berikande och lärorikt det är för en själv som individ att sätta sig in i andra människors tankesätt. Det är inte bara en gång jag insett hur 4-kantigt det traditionella svenska tänkandet är, och hur man lätt avfärdar sådana marknader som fel när man misslyckas med sina affärer.

Jag har själv upplevt hur viktigt det varit för mig och min framgång i affärer att göra denna hemläxa ordentligt. Det är därför obegripligt för mig varför inte svenska företag anställer fler invandrare i sina företag. Om vi vill göra affärer i låt säga Kina så är det sannolikt en styrka att anställa en invandrad kines i sitt företag. Då får man ju gratis den kompetens om tyckande, tänkande och socialt beteende som finns i Kina och således ett stort försprång jämte sina konkurrenter. Man sparar dessutom en massa tid då man slipper dessa djupstudier som man annars måste göra för att lyckas. Man kan kanske lära sig varför siffran 4 inte är speciellt lyckad på en sådan marknad!

Självfallet kan man uppnå samma resultat genom att anställa en svensk som bott och verkat länge i Kina men dessa är inte lätta att finna och sannolikt väsentligt dyrare att anställa.

Jag tycker att det är hög tid att inte minst våra politiker och folkvalda inser vilken resurs alla invandrare är för vårt land. Låt oss sedan få företagen att förstå detsamma. Invandrare är en stor resurs och inte en belastning vilket verkar vara det gängse tankesättet för oss svenskar.

Jag är helt övertygad om att Sverige och svenska företag skulle kunna öka sina exportinkomster om vi bara insåg detta och tar tillvara den kompetens som finns i landet. Tänk även hur roligt det blir med etnisk mångfald i våra företag. Jag är säker på att vi alla skulle kunna lära av varandra, finna nya sätt att tänka och kanske komma till den insikten att det svenska sättet att tänka inte alltid är det rätta sättet att tänka.

Så fram för mer mångfald i vårt samhälle och i våra företag!