Det börjar nu visa sig vad alla felaktigs beslut och avregleringar kostar i form av strejker och tågstrul, med försenade eller uteblivna tåg som resultat.

Om vi börjar med strulet som uppstått runt Stockholmstrakten tror jag att man kan lägga hela skulden till detta på avregleringen. I samband med den tog man med ens bort en stor del av intäkterna som skulle behövas för att finansiera underhåll och utbyggnad.

När det sedan gäller tågstrejken i Skåne så bör ingen klandra vare sig operatören eller den fackliga organisationen för det uppkomna läget.

Den vi bör lägga hela skulden på är de som upphandlar trafiken och den sittande regeringen som givit dem spelreglerna.

Om de som upphandlar hela tiden kräver att lägsta bud ska antas, och man ständigt strävar efter att sänka priserna för samma eller utökad trafik, ja då måste operatörerna spara någonstans, och för att kunna göra så tvingas man till sådana åtgärder som att använda sig av fler deltids och timanställda. Skulle så inte vara fallet går det inte att få ihop det ekonomiskt.

Låt oss därför lägga skulden på den som bör skuld beläggas, nämligen den sittande Allians regeringen och deras avreglerings politik. De tillsammans med de Regionala Trafikmyndigheterna som skött upphandlingarna. Det är till dem alla de som drabbas av krångel och merkostnader bör ställa sin faktura.  

Dessutom skulle mycket av detta kunna undvikas om upphandlande myndighet i sina upphandlingsunderlag ställer krav på hur de som sedan ska jobba i trafiken ska vara anställda. Gör man det så får man sedan ett pris som tar hänsyn till de ställda kraven. Sannolikt blir trafiken något dyrare, dock tror jag att samhället tjänar på det i längden i form av lägre sjukskrivningstal och bättre trivsel bland de anställda.