Efter bytet av regering börjar nu rapporterna komma om hur det i verkligheten faktiskt ser ut vad gäller skapandet av nya arbetstillfällen, och inom vilka grenar av näringslivet som nya arbetstillfällen i större volymer tillskapas.

Senast igår rapporterades det på nyheterna om hur få nya jobb högteknologiska företag skapar jämfört med industri företag och övrig traditionell företagsamhet. I intervjun med en VD i ett IT & Spelföretag förklarade han att man inte behöver speciellt många anställda för att klara både produktutveckling och försäljning/distribution. Anledningen är helt enkelt att all försäljning och distribution sker via internet, vilket sköts av datorer och maskiner snarare än av människor.

I en jämförelse kan man se att personalbehovet för ett industri företag är mellan 6 – 100 gånger större än personalbehovet för ett high-tech företag med jämförbara omsättningssiffror.

Detta faktum ger därför ny relevans åt något som sedan länge varit känt. Precis som min rubricering säger är denna gamla sanning nu statistiskt säkerställd.

Självklart är det bra att det i Sverige växer fram många nya företag i denna sektor. På samma sätt är det bra att de företag som finns i sektorn utvecklas och stärks.

Trots denna utveckling får vi dock som nation aldrig sluta med att alltid innan vi investerar skattepengar, ställa oss frågan om inom vilken sektor/branch vi får bäst utväxling vad gäller hur många nya arbetstillfällen som skapas för varje bidrags och skattekrona investerad. 

Den enkla slutsatsen är därför att vi självfallet ska fortsätta att uppmuntra framväxt och utveckling av high-tech företag, men att vi som land måste satsa mer pengar på framväxten av traditionella, mer personalintensiva företag om vi vill tillskapa nya arbetstillfällen i stor omfattning.

Således måste vi kanske släppa målet att det stora flertalet av alla medborgare ska ha en Universitets utbildning i bagaget, och i stället koncentrera oss på vad vi kan göra för att främja både nyetablering, utveckling och framväxt av traditionella industri och service företag. Detta därför att det är i den typen av företag de stora volymerna av framtida arbetstillfällen finns.

Vad vi behöver utreda, debattera, initiera och långsiktigt säkerställa är fram och tillväxt av sådana företag. Kanske är det så att vi måste tänka om, och se hur vi till Sverige kan flytta hem alla de industrijobb som under en lång rad av år flyttat till låglöneländer?

Hur kan vi få deras ägare att flytta tillbaka produktionen till Sverige? Detta utan att sänka svenska löner och övriga anställningsvillkor till de nivåer som råder i de länder där de har sin tillverkning för närvarande.

Frågan är komplex, men det finns länder i framför allt Asien som gjort sin hemläxa och på ett bra sätt säkerställt framväxten av produktions och personalintensiva företag i det egna hemlandet. Detta är gjort genom ett sinnrikt användande av tullar tillsammans med statliga subventioner och stimulanser.

Självklart kan vi i Sverige inte isolera oss från omvärlden och ensidigt genomföra handelshinder och tullar, dock tror jag att arbetslöshets situationen i hela Europa gör att vi genom att vara aktiva inom EU kan få hela unionen med på vår ide.

Eller som jag brukar säga: ”Where there is a will, there is a way”