Under hela min arbetsdag har alla regionala nyhetssändningar handlat om hur Landstinget planerar en neddragning med 6 – 7 tjänster vid BUP i Umeå. Samtidigt ska vägas in att väntetiden är ca 6 månader för våra unga innan de får behandling hos BUP.

Nyheterna berättar att bakgrunden till reduceringen i antalet tjänster är att vi i Västerbotten är sämst i klassen vad gäller att klara vårdgarantin, och att vi därmed går miste om statliga bidrag. Det är just den förlorade intäkten i form av statliga bidrag som ligger bakom beslutet att dra ner på antalet tjänster.

Därför känner jag att jag måste kritisera både partikamrater och övriga partiers företrädare å det bestämdaste!

Har ni politiker som sitter i landstinget över huvudtaget tänkt igenom detta beslut?

Detta beslut övergår både mitt förstånd och mitt sätt att se på problem och lösningar.

Hur kan man fatta beslut om att reducera personalen i en verksamhet som redan i utgångsläget inte klara sin uppgift?

Blir uppdraget lättare och effektivare med mindre personal?

Skulle inte tro det!

Låt oss en gång för alla slå fast att budgetar när det gäller sjukvård alltid är en uppskattning av vad man tror att vården kommer att kosta nästkommande år. Självfallet bygger budgetarna på tidigare års erfarenheter, dock måste vi alltid ha flexibilitet för att kostnaderna kan komma att öka eller minska.

I min värld måste sjukvården alltid få kosta det den gör! Räcker inte pengarna till MÅSTE SKATTEN HÖJAS! Det får aldrig vara så att man drar ner på resurserna därför att det fattas pengar.

Det är därför dags att vi alla inser att sjukvård måste få kosta, och att vi alla via skattemedel måste bidra till vården.

För undertecknad är det inte speciellt underligt att kostnaderna för vård gällande barn och ungas psykiska ohälsa ökar!

Vi lever i en värld där idealen förändrats från att vara en god samhällsmedborgare utan att synas, till en värld där idealet är att sticka ut och synas, att ta för sig av livets goda.

Precis denna värld lever våra barn och unga i varje dag, och lyckas man inte med bedriften att vara framgångsrik på ena eller andra sättet och skapa avtryck i media känner man sig misslyckad.

Inte minst Facebook och andra sociala media bygger dessutom på detta faktum och får alla de som inte lyckas med detta att känna sig ännu värdelösare och misslyckade. Detta i sin tur skapar utmattnings och stress symtom som leder till att de behöver uppsöka BUP.

Låt oss därför ta oss samman och inse att situationen för dagens unga är svår, och att det är dags för oss alla att inse allvaret i det samhälle som 8 år av Alliansstyre varit med om att skapa.

Just därför måste vi som hunnit förbi den ungdomliga fasen av livet inse allvaret och fatta sådana beslut som gör att vi kan ge dagens barn och unga den hjälp som de behöver.

Vi måste jobba stenhårt på att vrida tillbaka världsbilden och få alla att förstå att man inte behöver vara framgångsrik och sticka ut för att vara viktig!

Dessutom är det tveklöst så att snabba vårdinsatser är viktiga för att skynda på ett snabbt tillfrisknande.

Ett snabbt tillfrisknande kommer dessutom att minska landstingets kostnader sett över tid i jämförelse med att fortsätta att behandla dess ungdomar även efter det att de uppnått vad som kan anses som vuxen ålder. Ett snabbt tillfrisknande är dessutom jackpot för landstinget i form av sparade pengar.

För att detta ska lyckas måste vi därför tillföra landstinget mer resurser. Endera via statliga bidrag, eller om detta inte är möjligt via en höjd landstingsskatt.

Det varken får, eller kan vara så, att kvalitet och kvantitet inom vården styrs av ekonomi. Att alla som behöver får en adekvat vård inom rimlig tid är en rättighet, inte en möjlighet som beror på i vilket landsting man är bosatt i.

Ni som följer min blogg vet att jag i en rad av tidigare inlägg fört fram tanken på att det är dags att skrota landstingen och i stället ersätta dessa med större regioner under statlig kontroll och ledning. Detta för att garantera likvärdig vård för alla oavsett vart i landet man bor.

Avslutningsvis hoppas jag därför att våra landstingspolitiker tar sitt förnuft till fånga och inser att ett misslyckande i att möta kraven i vårdgarantin inte stavas färre medarbetare inom vården, snarare fler!

Det är hög tid att dessa politiker tar till sig det som är mitt rättesnöre i livet!

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut som fattas idag!