Ser i Anders Ågrens blogg att han interpellerar om kostnaderna för sjukfrånvaron i Umeå kommun. Detta kan jag tycka är ett bra initiativ då kostnader för sjukskrivning kan anses vara onödiga kostnader. 

Att folk blir sjuka och behöver ersättning för detta är förstås inte onödigt. Vad som är onödigt är att så många blir sjuka, och att det vore bättre att lägga dessa pengar på förebyggande åtgärder för att minimera kostnaden för sjukfrånvaron så långt det går.

Vi är helt överens om att något måste göras åt saken, och att sjukfrånvaron måste minska. Däremot tror jag att vi står långt från varandra när det kommer till insikten om varför problemet uppstått och hur det ska angripas.

Som jag ser det är den enskilt största anledningen till dagens situation 8 år av Alliansstyre i Sverige. Ett styre som med Arbetslinjen som verktyg sett till att skapa dagens situation med underbemanning och hög arbetsbelastning, något som över tid ger stora sjukskrivningstal.

Landets kommuner har precis som det privata näringslivet låtit sig luras in i en situation där allt arbete ska utföras med minimal bemanning. Modellen förespråkar att det bara ska finnas precis det antal medarbetare som behövs för att klara av de arbetsuppgifter som ska utföras.

Att även kommunerna använder sig av denna modell när de bemannar sina verksamheter är en effekt av konkurrensutsättning och upphandling av kommunala servicetjänster från privata entrepenörer. Det går att spåra denna utveckling bakåt under ett stort antal år. Dessutom är det tveklöst så att i alla verksamheter som konkurrensutsätts, minskar antalet medarbetare. Detta förfarande anammas sedan av kommunala tjänstemän som tillämpar samma modell för bemanning i den kommunala sektorn.

Anledningen till den höga sjukfrånvaron och de höga kostnader som följer med densamma kan således härledas och tillskrivas en enda sak nämligen UNDERBEMANNING.

Det är därför dags att vi tänker om i kommunen vad gäller hur vi bemannar kommunala verksamheter. Låt oss i första hand titta på vad normalkostnaden för sjukskrivningar varit sett över tid. Jämförelsen bör göras både före och efter tiden för när upphandlingen av kommunala tjänster tog sin början i Sverige.

De pengar som motsvarar den procentuella ökningen för sjukfrånvaron som uppkommit efter starten av upphandling av kommunala tjänster ska sedan användas till att öka personaltätheten och på så sätt få ner de framtida sjuktalen.

Låt oss anta att normalkostnaden för sjukfrånvaro borde vara 45 miljoner i stället för 90 miljoner. Använder vi då min strategi så kan vi använda hela 45 miljoner till att öka personaltätheten i skolan, vården och omsorgen. Denna åtgärd kommer säkert att öka kommunens kostnader i det korta perspektivet, dock är jag säker på att strategin över tid kommer att spara pengar likväl som personligt lidande.

Går vi sedan ytterligare ett steg längre och tittar på hur många som är beroende av socialbidrag, och ser till att dessa människor i stället för att uppbära socialbidrag blir anvisade kommunala arbetsuppgifter med en lön på motsvarande nivå som socialbidraget är jag övertygad om att sjukfrånvaron kommer att minska ännu mer. Detta därför att personaltätheten ökar vilket minskar arbetsbelastningen och stressen som leder till sjukskrivning.

Dessutom är det god kommunal ekonomi att se till att växla utbetalningar av socialbidrag mot utfört arbete i kommunen.

En modell där socialbidragstagare i stället för att sitta hemma får utföra arbete åt kommunen kommer dessutom att ge andra positiva effekter, för kommunen likväl som för individen. Sannolikheten är att människor mår bättre och snabbare kan komma in i vanligt arbete ökar dramatiskt med en sådan åtgärd. Dessutom tror jag att deras belastning på landets sjukvårdssystem blir lägre vilket ger en stor samhällsekonomisk vinst.

Låt därför Anders Ågren’s interpellation inte stanna vid bara en interpellation. Låt den i stället bli starten på en total översyn av den kommunala verksamheten, och startskottet till en modell där vi ser till att angripa underbemanningen med ökad personaltäthet enligt den modell jag beskrivit ovan.

Det är och kommer alltid att vara så att:

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut som vi fattar idag”