Rubriken är satt på det sätt som den är gjord därför att ett kollektiv som drar åt samma håll alltid kommer att vara starkare än en enskild individ.

Under lång tid, åtminstone sedan 90-talets mitt och framåt, och framför allt under Alliansens 8 år vid makten har det förts en politik som syftat till att bryta sönder kollektivet och kollektivt tänkande och kollektivt agerande.

En stor anledning till att detta kunnat ske är att Allianspartierna tillsammans med lobbyister lyckats med konststycket att helt utrota den ideologiska debatten inom politiken, och istället se till att det är de enskilda frågorna som styr vad som debatteras.

Alliansen och dess partier i allmänhet, och Moderaterna och Kristdemokraterna i synnerhet har haft denna strävan länge. Deras bärande ide har hela tiden varit att bryta sönder det kollektiva tänkande som vi Socialdemokrater byggt upp under lång tid, för att sedan få människorna/medborgarna att tänka och agera på individnivå istället för som kollektiv. Allt i makt och mening att kunna regera och genomföra förändringar utan större protester.

Grundbulten hos Moderaterna och Kristdemokraterna har, och kommer alltid att vara att ge ”Fåtalet makten över flertalet”.

Denna strategi lyckades mycket väl under Alliansens första mandatperiod vid makten, och säkert en bit in på den andra mandatperioden. Men precis som med alla dåliga lösningar så hinner sanningen ikapp förr eller senare. Något som inträffade under senare halvan av Alliansens andra mandatperiod vid makten.

Att bryta sönder starka folkrörelser som Fackföreningsrörelsen och andra liknande folkrörelser gjorde att det i Sverige blev betydligt lättare att genomföra skattesänkningar och försämringar i välfärdssystemen.

Resultatet av alla dessa försämringar blev tydliga mot slutet av den andra mandatperioden, och äntligen börjar svenska folket vakna till och inse att en politik byggd på Alliansens värderingar bara premierar ett fåtal emedan flertalet fått det betydligt sämre om man ser till helheten.

Decentraliseringen av, och införandet av extrem liberalism i skolan är bara ett av verktygen man använt sig av för att få folk att sätta jaget före kollektivet. Andra verktyg är Arbetslinjen, och lockverktyg i form av lägre skatter. Alla dessa strävar mot ett och samma mål, nämligen att minimera kollektivt tänkande och istället ersätta detta med ett egoistiskt individuellt tänkande. 

För oss Socialdemokrater är detta inte en framkomlig väg för att föra landet och dess medborgare framåt. För att lyckas med målsättningen att bygga ett starkt och välmående Sverige. Ett Sverige där alla är lika mycket värda, och där alla har tillgång till väl fungerande välfärdssystem finns inget annat sätt än att driva en politik som sätter kollektiver före individen.

Det är just därför vi Socialdemokrater bygger vår politisk med den ”Demokratiska Socialismen” som plattform. I den demokratiska socialismen är själva andemeningen att tillse att ”Flertalet alltid har makten över fåtalet” dvs. tvärt emot den politik som Alliansen förespråkar.

Svenska folkets uppvaknande har därför på nytt givit oss en regering med oss Socialdemokrater som största parti bland regeringspartierna. Detta förtroende måste vi förvalta på bästa sätt! Därför kommer jag politiskt att verka för en politik som stärker kollektivet. Detta arbete kommer jag att göra externt, likväl som internt inom partiet.

Som jag ser det måste vi snarast tillse att följande åtgärder genomförs:

• Ett omedelbar svängning mot ideologisk, snarare än sakpolitisk debatt. Detta för att ideologin alltid ska styra sakpolitiken för att säkerställa att helheten blir bra.
• Återupprättandet av en stark kollektiv fackföreningsrörelse. Facket som kollektiv ska alltid vara arbetsgivarsidans förhandlingspart, och alltid agera utifrån vad som är bäst för kollektivet.
• Återställande av sjukförsäkringen och övriga välfärdssystem till den nivå de hade innan Alliansens försämringar.
• Skrotande av landstingen och inrättandet av 6 – 8 sjukvårdsregioner under statlig kontroll och styrning.
• Avskaffande av det fria vårdvalet och privata intressen inom vården,
• Förstatligande av skolan, och drift under statlig kontroll och styrning tillsammans med ett avskaffande av det fria skolvalet.
• Effektivare integration av asylsökande och invandrare med fokus på snabb integration i det svenska samhället.
• Direktiv till landets kommuner att sluta upphandla kommunal service, och istället driva den i egen regi för att få en bra och sund kommunal ekonomi.
• Återföra ägandet och kontrollen av bolag som tillhandahåller viktig infrastruktur till staten. Med detta menar jag bolag likt SJ och de bolag som producerar elkraft.

Som ni kan se är jag en traditionell Socialdemokrat när det kommer till den politik jag vill driva. Anledningen till detta är ingen annan än att det är den typen av politik som fungerar bäst i det långa loppet.

För ett starkt och välmående Sverige behövs en stark Arbetarrörelse och ett starkt Socialdemokratiskt parti som driver en politik byggd på den Demokratiska Socialismens doktriner. Ett socialdemokratiskt parti som inte räds att debattera ideologi snarare än sakfrågor.

Därför vill jag att du som läsare tänker igenom det jag skrivit och utifrån det bildar dig en egen uppfattning. Gör DU det är jag säker på att du, liksom jag, kommer till slutsatsen att kollektiver alltid är starkare än individen i det långa loppet, och att det är genom kollektivt tänkande och kollektivt agerande som vi kan bygga ett starkt och välmående Sverige.

Som vanligt är det så att:

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut du fattar idag”