Ibland är man lite före sin tid! Senast den 13 april skrev jag här på min blogg att barn & ungdomsidrott i blivit en klassfråga. Därför är jag inte speciellt förvånad att den statistik som presenterades avseende tiden mellan 2004 -2013 visade att jag har rätt.

Enligt rapporten har idrottandet bland barn och ungdomar mellan 7 – 20 år minskat med 12 % eller 7,2 miljoner deltagartillfällen totalt under mätperioden. I den mest kritiska gruppen 12 -17 år är det så många som 25 % av utövarna som har försvunnit. Dessutom visar undersökningen att lagidrotterna minskat mest och att tjejer slutat idrotta i högre grad än killar.

I debatten efter rapporten spekuleras det om vad orsakerna till det stora tappet kan vara?

Självfallet finns det flera förklaringar till detta. Säkert är en av anledningarna att dagens samhälle erbjuder barn & ungdomar många andra sysselsättningar än idrott, dock räcker denna förklaring på inga vägar till för att förklara varför tappet blivit så stort.

I stället för att prata om nedgången som ett hack i kurvan måste vi ställa oss frågan varför detta trendbrott inträffat just nu?

För egen del är det glasklart att förklaringen ligger i att barn & ungdomsidrotten blivit för dyr för föräldrar till idrottande barn & ungdomar, och att barn & ungdomsidrott blivit en klassfråga.

Det finns en avgörande skillnad mellan barn & ungdomsidrott under min uppväxttid och den verklighet dagens idrottande ungdomar möter i vår moderna samtid. Denna skillnad kommer dessutom om inget görs att innebära att Sverige inom en snar framtid förlorar sin position i idrottsvärlden och blir ett slags idrottens u-land.

När jag som ung idrottade var byggande och drift av idrottsanläggningar liksom idag en kommunal angelägenhet – Dock med skillnaden att både byggnation, drift och underhåll finansierades direkt via de kommunala skatteintäkterna utan att debitera hyror och andra avgifter till landets idrottsföreningar om användningen avsåg barn & ungdomsidrott.

Mot detta ska ställas dagens system där i princip alla Sveriges kommuner debiterar hyror för utnyttjande av kommunala idrotts- och skolanläggningar.

I dagens Sverige spelar det inte någon roll om det är barn & ungdomsidrott som bedrivs i anläggningarna. Hyrorna för dessa aktiviteter är lika stor som hyrorna för vuxenidrott och det är just därför som barn och ungas idrottande i allra högsta grad blivit en klassfråga.

Att minskningen är historiskt stor under åren 2004 – 2013 kan i mångt och mycket tillskrivas Alliansens regeringsinnehav och politik.

Alliansen har under sina år vid makten kraftigt försämrat de ekonomiska förutsättningarna för landets kommuner. De kommunala utjämningabidragen har försämrats till nackdel för fattigare kommuner. Samtidigt har kommunerna fått väsentligt ökade kostnader genom att människor som tidigare uppbar sjukpenning eller förtidspension nu blivit utkastade ur sjukförsäkringssystemet och blivit socialbidragsberoende. Socialbidrag är ju som alla vet en kommunal angelägenhet.

Därför är nu barn & ungdomsidrottens situation följande:

• Att landets kommuner debiterar landets idrottsföreningar avgifter och hyror för all idrott som utförs i kommunala anläggningar, vuxenidrott likväl som barn & ungdomsidrott.
• Att landets idrottsföreningar därför inte har något annat val än att oavkortat ta ut dessa hyresavgifter av de barn och ungdomar som idrottar, eller snarare av deras föräldrar.
• Att dessa avgifter debiteras föräldrarna i form av träningsavgifter, säsongsavgifter, planhyror etc.
• Att dessa avgifter är betydande och ofta innebär ekonomiska pålagor med 500 – 1.000 kr per barn/idrott/år. Detta utöver medlemsavgifter och kostnader för inköp av idrottsutrustning.
• Att matchtröjor, tävlingsdräkter etc. inte som förr subventioneras av landets kommuner vilket innebär att det fulla priset för dessa måste bäras av föräldrarna till idrottande barn.
• Att bidragen till idrottsföreningarnas resor till matcher och tävlingar avseende barn & ungdomsidrott tagits bort. 

Ovanstående tillsammans med övriga försämringar för landets medborgare under Alliansens år vid makten är därför svaret på varför idrottandet bland barn & ungdomar minskat drastiskt mellan 2004 – 2013.

Idrott sker inte längre på lika villkor – Idrott har blivit en klassfråga!

Då vi alla vet att idrott är bra för hälsan och att barn & ungdomsåren är danande för hur man lever sitt liv i vuxen ålder måste vi reagera snabbt och vända trenden.

Om inte idrottandet bland barn & ungdomar ökar kommer samhället att sitta på en tickande folkhälsobomb med astronomiskt stora ekonomiska konsekvenser i framtiden. Idrott är en väg till ett friskare och hälsosammare liv och sålunda en lägre belastning på vård & omsorgssystemen.

För att bespara oss dessa framtida kostnader vill jag omgående genomföra följande förändringar:

• Att genom riksdagsbeslut lagfästa att tillhandahållande av idrottsanläggningar för barn & ungdomsidrott ska vara avgiftsfria för landets idrottsföreningar.
• Att ge statliga bidrag till landets kommuner för att klara byggnation och drift av dessa anläggningar.
• Att återinföra kommunala bidrag för föreningars inköp av idrottsutrustning för subventionerad uthyrning.
• Att återinföra statliga & kommunala bidrag för föreningars inköp av tävlingsutrustning för barn & ungdomar.
• Att återinföra resebidrag för barn & ungdomars resande till matcher och tävlingar.

Denna investering i barn & ungdomars idrottande blir en vinstlott för samhället – Avkastningen blir bättre folkhälsa och lägre kostnader för sjukvård och sjukskrivningar.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”