Dagens inlägg är en påbyggnad av gårdagens inlägg som handlade om att via slopade ränteavdrag och amorteringskrav kyla ner den överhettade bostadsmarknaden.  Allt eftersom eftermiddagen och kvällen framskred växte följande tanke fram.

I gårdagens förslag sade jag att en rimlig värdeökning på en bostad borde vara jämställt med statslåneräntan plus inflationen varje år.

Anledningen jag anförde är att en bostad ska ses just som en bostad och ett hem snarare än ett investeringsobjekt.

Om vi då enas att så är fallet tycker jag att en differentierad reavinstskatt är på sin plats.

Vad jag tänker mig är följande regelverk:

• Att reavinst från en bostadsförsäljning beskattas med 20-25% för all reavinst som kan härledas till en värdeökning bestående av den årliga inflationen plus den genomsnittliga statslåneräntan under tiden bostaden ägts.
• Att den delen av reavinsten utan beskattning ska kunna investeras i ett boende som är dyrare än det som såldes. Dessutom ska detta inte betraktas som ett uppskov utan skattekraven försvinner för alltid vid en återinvestering av reavinster upp till denna nivå. 
• Att all reavinst utöver detta beskattas med 75%, ingen flytträtt och omedelbar skatteinbetalning i samband med försäljning.
• Att renoveringar/förbättringar precis som idag ska frånräknas framtida värdeökning då dessa är reella nedlagda kostnader och inte att betrakta som reavinst.

Om vi sätter höga skattesatser på övervinster är jag rätt säkert på att inge vill föda staten med skatteintäkter och att utvecklingen/ökningen av bostadspriserna därför anpassas till detta och att prisutvecklingen stagnerar.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”