Det finns många teorier om varför våldet i samhället bara ökar och ökar. Många försöker skylla på invandringen men all tillgänglig statistik visar att detta inte är sant då invandrare står för en oerhört liten del av morden, knivskärningarna och andra grova våldsbrott i samhället.

Andra undersökningar menar att våldet är resultatet av alla våldsamma spel som dagens unga spelar på konsoller och på internet, och att detta gör att de får svårare att inse hur farligt detta blir om man utför samma sak i verkliga livet som man gör i spelen. Denna teori kan jag ge delvis rätt.

Själv har jag en egen teori även om den inte är vetenskapligt bevisad – och det är att det är det fenomen vi kallar ”fri” uppfostran som ligger bakom majoriteten av det ökade våldet.

Hur tänker jag då är jag säker på att ni undrar?

Låt mig därför förklara vad jag menar. Jag är född i början av 1960-talet och min uppväxt präglades av helt andra seder och bruk än vad som är fallet för de som växer upp i dagens samhälle. Då jag dessutom har barn i skolan blir det ännu lättare att se skillnaden.

När jag växte upp var lärarna en auktoritet som man inte sa emot eller ifrågasatte. Som barn var artighet och respekt för äldre något som man fick lära sig redan från början. Saker såsom att tilltala alla artigt, att inte svara emot de som var äldre än en själv, att hålla upp dörren för andra personer, att lämna över sin plats i bussen om den var full och någon äldre person klev på, att mössan tas av när man passerar tröskeln till ett hus för att sedan inte sättas på innan man går ut ur byggnaden etc. etc. var naturligt och något man gjorde som ett resultat av god uppfostran och kärleksfulla föräldrar.

Skolan präglades av ordning och reda, och att utföra det arbete läraren gett var obligatoriskt och skulle göras utan att protestera – Om inte följde bestraffning i form av skamvrå, dumstrut och kvarsittning. I allvarligare fall samtal med rektor och föräldrar. I värsta fall kunde man till och med bli reglerad eller nedflyttad i klassystemen om man underlät att följa reglerna.

Betyg fick vi redan från klass 1 för att både lärare, skola och föräldrar skulle ha koll på att allt gick planenligt. Trots – eller kanske tack vare  att vi fick betyg redan från klass 1 har de flesta i min generation haft en behaglig resa genom livet. Dessutom har jag inte hört några som helst rapporter om att vi tagit skada av vare sig betyg eller ordningsregler.

Samma sak gällde på landets arbetsplatser – tider, order och regler var till för att följas. Vi kan säga att samhället i stort präglades av en ordning där barnen under sin uppväxt visste sin plats och var medvetna om att deras tyckande var underordnat det som de vuxna bestämt.

Samtidigt var samhället uppbyggt så att alla vuxna kollektivt var föräldrar till alla barn i det avseendet att man tillrättavisade alla barn som gjorde något galet utan att reflektera om det var ens egna eller andras barn. Ofta var det också så att beskedet om vad man gjort nått hemmet långt innan man själv hunnit hem för att berätta.

Vi kan sammanfattningsvis säga att det rådde starka patriarkala system där alla åldersgrupper i samhället visste sin plats. Dessutom hade vi ett mer samsynt regelverk om vad som var rätt och fel. I dagens samhälle är frågan om vad som är rätt eller fel helt skild beroende på vem man frågar.

När jag berättar för dagens unga hur det fungerade när jag växte upp ser de ut som stora frågetecken i ansiktet och undrar varför. Men trots att vår uppväxt för dagens unga kan upplevas som hård och orättvis hade vi som växte upp med detta inga som helst problem med att acceptera villkoren som gällde.

Jag vill till och med tro att det system som gällde under min uppväxt var en fördel då man aldrig behövde fundera över hur det disciplinära regelverket såg ut och fungerade.

För egen del hann jag sluta grundskolan innan experimenterandet med den ”fria” uppfostran vunnit mark, och barns inflytande över beslut och arbetssätt gjorde sitt stora intåg i Sverige.

I dagens Sverige är det tvärtemot när jag växte upp barnen som har kommandot i både skolan, i hemmet och över sitt liv i stort.

När lärarna inte kan ge strikta order och bestraffa olämpligt beteende får detta konsekvenser. Vad barnen lär sig är att de är ”fria” att själva bestämma och göra precis vad de vill utan att något händer  – Självklart bortsett från att bryta mot lagar som har straff bestämda av lagboken.

Ett samhälle behöver lagar och regler för att fungera. Ännu viktigare för ett väl fungerande samhälle är att det finns disciplin och sunda etiska regelverk för hur man ska leva tillsammans i ett samhälle.

Det är just de 2 sistnämnda som saknas i dagens Sverige, och som tillsammans med framflyttad acceptans om vad som är rätt och fel som har skapat våldet i samhället. Brott mot disciplinregler ska bestraffas – dock inte av lagstiftaren utan av de vuxna i samhället.

Jag har levt i många andra länder och på andra kontinenter. När jag tittar på hur samhällsstrukturen ser ut både i Afrika, Asien och delar av Mellan Östern är den stora skillnaden att deras system för vad barn kan och får göra fortfarande är densamma som de vi hade under min uppväxt. 

Därför är det inte allt för förvånande att de som invandrar som barn eller unga vuxna känner sig vilsna och osäkra över hur de ska bete sig. Och som vi alla vet är det lättare att ta till sig de dåliga vanorna i en kultur än de är att ta till sig det som är bra.

I alla dessa länder vet barnen sin plats och lyssnar på vad vuxna säger och gör därefter som de blivit tillsagda. De gör så fullt medvetna om att deras tid att bestämma kommer när de blir äldre. Resultatet av detta är att barnen är mer respektfulla och att deras samhälle är betydligt mindre våldsamt än vårt.

Därför vill jag avslutningsvis säga följande. Om vi ska få bukt på det ökande våldet måste vi börja med våra barn, och genom att ställa krav på att det följer det regelverk vi som vuxna satt upp – Och detta utan argumentera emot eller ifrågasätta.

Anledningen till att jag intagit denna ståndpunkt är att jag är tillräckligt gammal för att av egen erfarenhet veta att ålder och erfarenhet har stor betydelse för att kunna fatta korrekta beslut och veta vad som fungerar bäst i längden.

Att som förälder ställa krav på sina barn är varken fult eller orätt – Det är att visa KÄRLEK och OMSORG därför att vi vill deras bästa.

Detta inlägg är skrivet som ett underlag för debatt varför jag hoppas på många kommentarer för och emot det jag säger.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”