Att näringslivstopparna och de som är VD i stora företag har höga löner och bonusar är ju ingen nyhet för alla och envar – Men att lönenivåerna ligger på den höga nivå de gör för cheferna i näringslivets organisationer (dvs. de som förhandlar löner som motpart mot landets fackföreningar i avtalsrörelsen) kan inte ses som något annat än ett stort hån mot Sveriges alla arbetstagare.

Att det blir ett hån mot arbetstagarna bottnar i det faktum att dessa företrädare skriker varje gång den vanlige arbetstagaren genom sina fackföreningar försöker kämpa för några procent mer i lön Detta samtidigt som de själva uppbär vad som kan anses som rena fantasilöner i ett land som Sverige.

Att som människa sparka nedåt och kräva att ingångslöner ska sänkas, lönehöjningarna begränsas och arbetsgivareavgifterna slopas när man själv uppbär en månadslön som är mer än dubbelt så stor som den genomsnittlige arbetstagarens årslön påvisar en enda sak – Bottenlös GIRIGHET. 

Siffrorna jag anger nedan kommer ur en kartläggning som SvD Näringsliv utfört och publicerat i densamma med titeln ”Här är arbetsgivarnas lönetopp”.

Innan jag går vidare låt mig därför lyfta upp lönerna för 3 företrädare för näringslivsorganisationerna:

• Carola Lemne, VD Svenskt Näringsliv månadslön 490.000 kronor.
• Åke Svensson, VD Teknikföretagen månadslön 378.400 kronor.
• Inga-Kari Fryklund, VD Vårdföretagarna månadslön 115.300 kronor.

Som vi kan se är det stor skillnad mellan den chef som kommer högst respektive lägst på listan även om lönerna överlag är att anse som höga – Till och med mycket höga jämfört med den vanlige arbetstagaren.

Tittar vi på lönerna för två av fackföreningsrörelsens företrädare vilket jag i ärlighetens namn måste göra när jag kritiserar näringslivsorganisationernas löner så ser det ut på detta sätt för två av de största fackföreningarna:

• Göran Arrius, SACO månadslön 122.000 kronor.
• Anders Ferbe, IF Metall månadslön 77.000 kronor.

Även bland fackföreningarna finns en viss lönespridning och att lönerna generellt sett är mycket lägre för fackliga företrädare än för motsvarande topp i den arbetsgivarorganisation som är motpart beror enligt Svenskt Näringsliv på att arbetsgivarorganisationerna till skillnad från fackföreningarna rekryterar sina chefer från näringslivet.

Ännu bisarrare blir dessa löner när man sedan tittar på de uttalanden som kommer från människorna som uppbär lönerna i fråga – Här är några uttalanden:

Carola Lemne:

• Jag har en mycket bra lön och jobbar mycket hårt för att göra mig förtjänt av den.
• Min lön ligger på ”marknadsmässig” nivå och på en motsvarande nivå som min företrädare.

Åke Svensson:

• Jag tycker att min lön är hög, men det är ett spännande jobb och jag gör så gott jag kan.
• Det är svårt att jämföra olika jobb med varandra – både innehållsmässigt och lönemässigt. Generellt kan man säga att arbetsgivarorganisationerna står för en ökad lönespridning och en mer individuell lönesättning.

Mina frågor till dessa näringslivets företrädare blir därför följande:

• Jobbar inte alla arbetstagare hårt för att förtjäna sin lön?
• Innebär marknadsmässig lön att skillnaderna mellan chefer och anställda ska öka med blixtens hastighet?
• Ska spännande jobb belönas med högre lön? – I sådant fall – Vem avgör vad som är ett spännande jobb?
• Innebär ökad lönespridning och individuell lönesättning per automatik mer åt chefen och mindre åt arbetstagaren?

Att sedan Jonas Milton som är VD på Almega sedan 13 år – och där erhållit en generell löneökning på ca 3% per år under sina år som VD säger att det i kommande avtalsrörelser blir svårt att motivera generella löneökningar spär ytterligare på den bottenlösa GIRIGHET jag refererade till ovan.

Det är den nyliberala politik som präglat Sverige under lång tid som tillsammans med det tankesätt som människorna jag refererat till ovan påvisar genom sina uttalanden som leder till att inkomst- och förmögenhetsklyftorna ökar i vårt land.

Det är dessa människors idéer och tankar som skapar VI och DEM samhället och stor OJÄMLIKHET.

En av anledningarna till att politikerföraktet ökar bland Sveriges befolkning är just att vi som politiker låter detta fortgå utan att reagera – Detta samtidigt som vi gör nedskärningar och försämringar som gör livet sämre för det stora flertalet av Sveriges befolkning.

Detta måste få ett slut  – Trenden måste brytas – Därför är det dags att vi Socialdemokrater slutar lyssna på dessa företrädare och ser till att höja skatterna för höginkomsttagarna drastiskt. Vi måste visa alla Sveriges löntagare att vi sitter i samma båt som dem och inte i arbetsgivarnas lyxkryssare.

KÄRLEK – SOLIDARITET – MÄNNISKORS LIKA VÄRDE är ideologiska grundsatser som ska stävja det som är fel i samhället och i allt den gör skapa ett mer JÄMLIKT samhälle med mindre inkomst- och förmögenhetsskillnad.

Därför finns det ingen rim och reson i att stillasittande sitta och se på medan detta vansinne pågår. Höjda skatter – Och om det behövs en lagstiftning som begränsar lönen för företrädarna i näringslivsorganisationerna till max 4 gånger månadslönen för den genomsnittlige arbetstagaren i den bransch de företräder är rätt medicin för att få stopp på vansinnet.

Dessutom ska vi titta över och se om vi kan begränsa VD löner och bonusar på samma sätt. Trots att jag själv varit högavlönad så inser jag vansinnet i detta och de signaler som dagens löneskillnader sänder ut i samhället.

Det finns absolut inget som säger att chefen jobbar bättre, hårdare eller mer än arbetstagarna för att företagen ska gå bra – Därför behövs en mer JÄMLIK fördelning av hela företagets löneutrymme.

Vi Socialdemokrater ska därför precis som vi alltid gjort historiskt stå på den svages sida och se till att fackföreningsrörelsen stärks och får mer inflytande över lönesättning och fördelningen av ett företags löneutrymme.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”