JA säger jag – Det går i vart fall att dra en viktig slutsats och det är att den grå massan av kandidater som finns i mitten av politiken utan att sticka ut har lågt stöd. I stället är det så att ytterlighetskandidaterna Sanders och Trumph samlar flest röster.

För egen del tycker jag inte att detta är speciellt underligt. Vi har sett samma sak hända i en rad länder – T.ex. i England där Corbyn som är långt ut till vänster på Labour skalan blev partiledare. Vi har sett samma trend i många olika val i en rad länder – De partier eller kandidater som samlar störst stöd är de som sticker ut från mängden och i mångt och mycket kan ses som extrema.

Min lekmannateori runt detta är att väljarna i ett flertal länder saknar förtroende för det politiska etablissemanget och ser detta som en grå massa i politikens mitt. I dagens tidevarv tror jag många upplever att skillnaderna mellan de etablerade partierna och/eller etablerade kandidaterna är allt för små – Detta samtidigt som väljarkåren desperat skriker på förändring – En förändring till något nytt, oprövat och förhoppningsvis bättre än det etablerade som de upplever fungerar dåligt.

Min teori är att röstandet på ytterlighetskandidater eller ytterlighetspartier mer har att göra med att man vill se förändring än något annat – Vilken politik dessa ytterlighetskandidater sedan företräder har som jag tolkar läget mindre betydelse än att de står för något nytt inom politiken.

Att en socialist som Sanders i kapitalismens högborg USA kan få så stort stöd i ett primärval är något som vore helt otänkbart för ett antal år sedan. Dessutom är det inte alltför många år sedan som en man med hans åsikter skulle ha blivit fängslad och anklagad för kommunism. – Sak samma med pajasen Trumph som inte skulle ha haft skuggan av en chans i tidigare val.

Vi lever i en värld som slitits sönder och fortsatt slits sönder än mer – En värld där de rika blir rikare på de fattigas bekostnad. Därför är människor trötta på de etablerade partierna och de etablerade kandidaterna då de misstror att dessa ska kunna åstadkomma den förändring som folket efterfrågar.

Ska jag översätta detta till svenska förhållanden är det därför inte underligt att SD för tillfället har medvind då de anses stå för något nytt och annorlunda i svensk politik även om de haft stor draghjälp av flyktingsituationen i världen – Oavsett hur mycket jag ogillar att det är på detta sätt så kan jag bara konstatera att så är fallet.

I Sverige har vi socialdemokrater förlorat sympatier av den enkla anledningen att väljarna känner att vi tillhör samma grå massa som de övriga partierna i politikens mittfåra – Dessutom med politiker utan egentlig folklig förankring. Väljarna har helt enkelt svårt att se skillnaden mellan våran politik och politiken hos alliansens partier.

Den stora frågan är då om vi socialdemokrater kan göra något för att vända på trenden och öka väljarstödet innan nästa val står för dörren?

Även här svarar jag JA – Självklart kan vi det men då krävs en förändring av den politik vi för.

Som jag ser det måste vi lämna den grå massan i mitten och på nytt bli ett parti som står för något nytt och något annorlunda i svensk politik. För oss socialdemokrater är denna förändring lättare än vi tror att genomföra – Det vi ska göra är att vinka adjö till den i många stycken nyliberala politik vi företräder för närvarande och återgå till att vara ett arbetarparti som för socialistisk arbetarpolitik.

Genom att återgå till traditionell socialdemokratisk politik – Den politik som gynnar flertalet mest – Det flertal som består av arbetare, tjänstemän och småföretagare blir vi med ens ett parti som sticker ut från mängden.

Med en politisk agenda där vi vågar prata skattehöjningar, utbyggnad av offentlig sektor, full sysselsättning, massivt byggande i allmännyttig regi och andra reformer för att öka jämlikheten kommer vi på nytt att sticka ut och bli den politiska kraft bakom vilken de som vill se förändring kan samlas.

Vem som ska göra detta och om partiledning och annat ska möbleras om bör vi debattera internt – Dock måste de som ska stå för förändringen bli bättre på att kommunicera politiken och på att skaffa sig en stark folklig förankring.

Avslutningsvis använder jag därför delar av något min partikamrat Andreas Lundgren i Umeå skrivit på sin blogg – Om än med egna ord ”Framgångsrika ledare och framgångsrika politiker är resultatet av rörelsens styrka  – Inte tvärt om”.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”