Att lärare hoppar av läraryrket därför att de inte orkar med en situation med fler och fler arbetsuppgifter och ökad arbetsbelastning är varningssignaler som borde tas på största allvar. Dessutom ser det ut som om dessa avhopp drabbar friskolor i större utsträckning än kommunala skolor även om jag i ärlighetens namn ska säga att jag inte har tillgång till statistik som kan bevisa att detta är riktigt.

Dock är avhoppande lärare ett allvarligt problem och något som måste tas på allvar oavsett vartifrån avhoppen sker.

Vi ska även hålla i minnet att dessa avhopp sker samtidigt som lärarbristen är stor och beräkningar visar att det behövs minst 90.000 nya lärare de kommande åren – Något som borde betyda att skolorna oavsett om de är privata eller kommunala borde vara angelägna om att behålla de lärare de redan har.

I dagens ETC finns en artikel som beskriver detta – Länken dit är: http://www.etc.se/inrikes/larare-hoppar-av-trots-akut-brist

Artikeln är intressant och i artikeln går det att läsa om 2 avhoppade lärare – båda från friskolor och deras berättelser om varför de hoppade av och vad de tror behövs för att läraryrket ska bli attraktivt och lockande.

Situationen de beskriver är allt annat än rolig att läsa. De beskrev friskolorna där de arbetat som varande undermåliga – Nedslitna lokaler, brist på lokaler och ovanpå det brist på vaktmästare, elevhälsa, stödpersoner och läromedel skapade en situation där de till slut dukade under på grund av för hög arbetsbelastning.

Bristen på struktur, hög personalomsättning och en mångfald av arbetsuppgifter bland annat schemaläggning vid sidan av lärarjobbet ledde till en arbetsbelastning som i slutändan kunnat leda till psykisk ohälsa om de inte valt att hoppa av läraryrket.

Vid en direkt fråga på vad som behövs för att göra läraryrket mer attraktivt svarar bägge bättre struktur och en återgång till ett system där staten på nytt får det övergripande ansvaret för skolan. Båda medgav at lönen kan ha viss inverkan på läraryrkets attraktivitet men att andra mer viktiga saker som struktur och fler stödpersoner så att lärarna kan ägna sig åt att lära ut har större betydelse än högre lön.

Avslutningsvis säger bägge de avhoppade lärarna att större statlig styrning skulle skapa större förutsättningar för skolan och säkerställa en mer likvärdig skola för alla. Dessutom framför de sitt missnöje med att staten både historiskt och i nutid tillåter att oseriösa aktörer får fortsätta att driva skolor.

Larmrapporter som dess måste som jag sagt ovan tas på allvar och åtgärdas – Det är bland annat därför därför jag under en längre tid propagerat för ett förstatligande av skolan och ett avskaffande av det fria skolvalet i sin nuvarande form även om främsta skälet är bättre hushållning med våra gemensamma skattepengar.

Som jag sa ovan har jag skrivit om detta ett flertal gånger och där påtalat att skolan måste förstatligas och bli en statlig angelägenhet för att få samma kvalitet på alla landets skolor. Förvisso kan jag tänka mig privatskolor men med det förbehållet att det är är ett centralt organ som sköter antagning och fördelning av platser baserat på elevernas val och skolornas tillgång på platser – Samt att friskolorna precis som i USA ägs och drivs av stiftelser helt utan vinstintressen.

Ett sådant system finns redan vad gäller landets universitet och skulle med lätthet även kunna införas även vad gäller grundskolor och gymnasieskolor.

Det är därför jag säger att det måste bli ”Mindre snack och mer verkstad”!

Bra skolor och bra utbildning är en framtidsinvestering i något som verkligen betyder något – En investering i det som är framtiden – En investering i våra barn.

Därför måste skolan få kosta. Det får aldrig vara så att vi begränsar skolornas möjligheter genom besparingar och annat på skolans område. Självklart ska vi budgetera och följa upp det som görs. Dock är en budget inget annat än en prognos på hur mycket man tror att det kommer att kosta – tillkommer kostnader man inte räknat med måste mer pengar skjutas till så enkelt är det.

Rätten till en bra utbildning ska aldrig vara en plånboksfråga eller en klassfråga – Bra utbildning ska vara en rättighet för alla på lika villkor – Fattig likväl som rik.

Därför vill jag göra följande:

• Förstatliga skolan med tillägget att privata stiftelseägda skolor får finnas så länge dessa drivs utan vinstintresse och accepterar att det är ett centralt organ som sköter antagning och fördelning av elever.
• Skapa anställnings- och lönesystem som medför en attraktiv löneutveckling och attraktiva karriärmöjligheter för landets lärare.
• Öka lärartätheten drastiskt samt tillse att lärartätheten är lika i alla skolor.
• Anställa mer administrativ personal i skolorna som kan avlasta lärarna och utföra arbetsuppgifter som inte är direkt relaterade till lärarrollen och undervisningen.
• Anställa fler speciallärare och mer resurspersonal som kan hjälpa till med de barn som behöver extra stöd i skolan.

Detta måste genomföras skyndsamt under parollen ”Mindre snack och mer verkstad”. Ju längre vi väntar ju sämre blir resultaten i skolan och ju större blir samhällets kostnader för alla sjukskrivna lärare.

Dessutom visar intervjuerna med de avhoppade lärarna på sanningshalten i en annan sak jag framför gång efter annan – Nämligen att framtidens jobbskapande startar i offentlig sektor. 90.000 nya lärare och därtill minst dubbelt så många stödpersoner och administrativ personal inom skolan tar oss en bra bit på vägen mot målet om ett Sverige med full sysselsättning.

Därför är det dags att gå från ord till handling.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”