Den sista tidens diskussioner om ett ”brexit” och en bättre deal för Storbritanniens EU medlemsskap påvisar stora brister enligt mitt förmenande. Största felet är att Storbritannien försöker framställa sig som oerhört mycket mer betydelsefulla och viktiga för EU:s framtida utveckling än de i själva verket är.

Därför tycker jag att vi övriga ska säga åt britterna att acceptera kriterierna för nuvarande medlemskap alternativt lämna EU – Ett brittiskt utträde skadar inte EU utan bara britterna själva.

Det är länge sedan Storbritannien utgjorde en industrination av rang eller ett reellt handelscentrum av oerhört stor betydelse. Storbritannien av idag är näst intill ett u-land sett till industrins konkurrens kraft. Allt som återstår av Storbritannien är rollen som Europas finansiella centrum – En roll som både snabbt och effektivt kan flyttas till ett annat EU-land om Storbritannien skulle begära utträde.

Görs detta är det enda som återstår det faktum att Storbritannien har en stark och effektiv krigsmakt – Dock kommer Storbritannien även efter ett EU utträde att vara en del av Nato varför även detta saknar betydelse i sammanhanget.

Därför tycker jag att det är dags att vi sätter hårt mot hårt gentemot britterna och talar om för dem att valet är deras – Det blir ingen gräddfil eller några special villkor. Ska Storbritannien vara med i EU ska detta ske på samma premisser som övriga medlemsländer utan undantag eller specialregler.

Ett brittiskt utträde gör varken från eller till för övriga EU-länder – De enda som lider skada vid ett utträde är britterna själva som genom utträdet förlorar sista delen av det som var signifikativt för det som en gång var ett stort herravälde – Nämligen rollen som ett av världens viktigaste finansiella centrum.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Det ligger nära tillhands att tro att det faktiskt är så att moderaterna i Umeå kommunfullmäktige med Anders Ågren i spetsen förlorat allt förstånd och all förmåga att tänka längre än näsan räcker. Anledningen till både påståendet och frågan beror givetvis på den huvudlösa motion man lagt till kommunalfullmäktige om att införa ett försök med avgiftsfri tidsbegränsad parkering i Umeå Centrum på lördagar.

Anders Ågren – Vi ska inte ha fler bilar in till Umeå centrum – Om något ska parkeringsavgifterna höjas och antalet parkeringsplatser begränsas än mer så att det blir mer eller mindre omöjligt att ta med sig bilen in till centrum.

Centrumhandeln står inte och faller med möjligheten att ta bilen med sig in till centrum. Snarare är det så att centrumhandeln tjänar på att det är svårt och dyrt att ta med sig bilen in till centrum. Ett läge där besökarna i centrum väljer kollektiva färdmedel alternativt cykel och promenader för att besöka centrum gynnar handlarna i centrum.

Att tro att gratis parkering skulle innebära att fler väljer city och dess butiker framför de externa handelsområdena är en utopisk tanke. De som planerar att storhandla kommer att åka till de externa handelsområdena oavsett av om parkeringen är gratis eller inte. Valet av handelsplats baseras inte på parkeringsmöjligheten utan snarare på det faktum att de externa handelsområdenas innehåller stormarknader och stora butiker som erbjuder lägre priser än butikerna i centrum 

En stad ska aldrig dimensioneras utifrån biltrafik – Snarare ska en hållbar stad dimensioneras likt Zurich med ett system med ett tak på hur många parkeringsplatser som får finnas i centrum parat med ett system där kollektivtrafik samt gång och cykeltrafik prioriteras och har företräde medan biltrafik dimensioneras på ett sådant sätt att den aldrig kan öka i volym.

Detta fungerar alldeles utmärkt i Zurich där det görs drygt 325 miljoner kollektiva resor varje år på en befolkningsmängd på ca 360.000 invånare.

Ett centrum utan bilar där de som besöker centrum åker kollektivt i större utsträckning kommer över tid att gynna centrumhandeln – Något man kan lära sig om man studerar hur utvecklingen i Zurich ser ut. De som reser in kollektivt stannar i centrum därför att det blir tidskrävande att ta sig till handelsområdena. Därför kommer de även att handla det de behöver för stunden i centrum snarare än på de externa handelsområdena.

Åker man buss in till centrum ökar chansen att man handlar den mat eller de kläder man behöver just där – Detta därför att man inte har bilen med sig och med lätthet kan förflytta sig till de externa handelsområdena.

Att föreslå saker som gratis parkering och/eller andra åtgärder som främjar biltrafik i en tätort påvisar inget annat än att man lever kvar i ett gammalt och uråldrigt tankesätt – Något som förvisso är föga förvånande då det är moderaterna som kommer med förslaget.

Därför ger jag moderaterna likväl som Anders Ågren bakläxa. I stället för att föreslå gratis parkering borde ni göra er hemläxa och dessutom göra den väl. Gratis kollektivtrafik på lördagar (läs busstrafik) från ytterområdena in till centrum hade varit ett bra mycket innovativare förslag än gratis parkering – Dessutom ett som gynnar handlarna i city betydligt mer än förslaget om gratis parkering.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

För mig är frågan i rubriken är extra relevant efter att ha lyssnat på nyhetsinslag i gårdagens nyhetssändningar där professorn i samhällsplanering Göran Cars uttalar sig om hur just riksintressen och särintressen sätter käppar i hjulen för bostadsbyggande och stadsplanering.

Gårdagskvällens Agenda i TV 2 hade även de ett inslag i ämnet och en intervju med bostadsminister Mehmet Kaplan – Dock utan att få några svar vilket var väntat då Kaplan enligt mitt förmenande borde avsättas med omedelbar verkan. För mig är en bostadsminister en person som ska driva på utvecklingen – Inte som nu passivt titta på utan att agera.

Professor Cars berättade i nyhetsinslaget hur stora problem det varit att hitta plats för byggandet av det nya Kiruna – Ett Kiruna som behöver och måste flyttas på grund av gruvdriften.

I inslaget gav han uttryck för hur han trots att Kiruna kommun är stort som Skåne, Blekinge och Halland tillsammans knappt hittade mark att bygga på – Var det inte rennäringen, gruvnäringen eller vindparksintressena som satte käppar i hjulen var det fritidsintressena och bevarandet av landområdena för rekreation och fritid.

Professor Cars ställde därför en både viktig och relevant fråga – Den om behovet och intresset av att bygga bostäder och infrastruktur inte borde vara överordnad övriga riks- och särintressen?

I Agenda fick vi även en antydan om att många kommuner använder sig av möjligheten att skapa nationalparker och bevarandevärda rekreationsområden på många ställen för att slippa bygga bostäder. Professor Cars hade sin linje klar – han vill flytta beslutsrätten från kommunerna till landstingen eller regionerna för att bättre kunna tillgodose hela regionens bästa.

Dessutom var de flesta av de tillfrågade experterna rörande överens om att statens regelverk avseende vad som ska anses utgöra riks- och/eller särintresse är alltför krångliga och att rätten att överklaga är alltför vidsträckt.

För mig som varande socialdemokrat tillhör just rätten till en bostad en av samhällets viktigaste och mest grundläggande rättigheter – En rättighet lika viktig och grundläggande som rätten till ett arbete och rätten till en bra utbildning.

Därför har jag efter att ha tänkt igenom det som framförts i reportagen och intervjuerna och vägt detta mot mitt tidigare förslag att slopa landstingen helt och hållet för att istället dela in Sverige i regioner direkt under riksdagen kommit fram till att jag ser följande som en möjlig väg framåt.

• En revidering av och ett förtydligande av vilka intressen som kan anses utgöra riks- och/eller särintresse.
• En överföring av beslutsrätten om vad som ska vara nationalparker, rekreationsområden mm. från kommunerna till staten.
• Beslut om att samhällsbyggnad och bostadsbyggnad framgent ska utgöra riksintressen – Dessutom riksintressen som väger tyngre än övriga riks- och särintressen därför att bostadsbyggande och byggande av infrastruktur är grundläggande i ett land med växande befolkning.
• En upprensning av statens snåriga regelverk som ska ersättas med klara och tydliga regelverk med begränsad rätt att överklaga till mer än en rättsinstans i samma ärende.

Med detta sagt avser jag självfallet inte att denna förändring ska kunna missbrukas för att köra över övriga riks- och/eller särintressen. Vi ska fortfarande prova alla andra tänkbara utvägar för att lösa problemen med samhällsutbredning och byggnation av bostäder och infrastruktur.

Dock måste det enligt mitt förmenande i slutändan bli så att samhällsbyggnad och samhällets utveckling alltid är överordnad alla andra riks- och/eller särintressen om samhällsbyggnaden är viktig för samhällets utveckling vad gäller jobb, bostäder och övrig infrastruktur – Dock måste alla alternativa lösningar och möjligheter vara uttömda för att detta överordnande ska gälla.

Oavsett hur nobelt ett bevarande av ett riks- och/eller särintresse är kan ett sådant aldrig tillåtas hindra samhällets utveckling och det som är bäst för en majoritet av Sveriges befolkning.

Utöver ett stopp för kommunerna att själva bestämma vad som ska bli naturreservat och rekreationsområden vill jag se större beslutsrätt för landets kommuner i plan & byggärenden utan krångliga statliga regelverk. Dessutom ska plan & byggärenden vid överklagande avgöras i en speciell PBL domstol som fattar slutgiltigt beslut i ärendet utan vidare rätt att överklaga.

Dessutom vill jag snarast möjligt införa en ny bostadsförsörjningslag som gör det tvingande för landets kommuner att bygga tillräckligt med bostäder för att genom sina allmännyttiga bostadsbolag för att förse alla med behov av en bostad med en bostad. Ett byggande för vilket jag tidigare föreslagit statlig finansiering via attraktiva lån till fast ränta.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Avskaffandet av dagens landsting och bildandet av 6-8 nya ”storregioner” är en tanke och strategi som går i rätt riktning – Alldeles speciellt så när det kommer till hur sjukvården ska organiseras framgent.

För egen del vill jag gå ytterligare ett steg genom att lägga hela den politiska styrningen av framtidens ”storregioner” direkt under riksdagen i Stockholm. Således ska vi inte ha några lokalt valda politiker som sitter och fattar politiska beslut i respektive region – Dessa ska som jag sa ovan fattas direkt av riksdagen och ha ett eget departement med egna utskott.

I förlängningen vill jag att regionerna sedan ska administreras av tjänstemän som departementet placerat ut i de respektive regionerna för att administrera det dagliga arbetet.

Regionerna ska endast och allena hantera 3 områden:

• Sjukvård
• Kollektivtrafik som passerar kommun och/eller länsgränser eller i dagligt tal regiontrafik.
• Vägar, järnvägar, flygplatser, hamnar och övrig transportinfrastruktur.

Därutöver ska dagens kommuner ges större mått av självstyre än idag – Detta därför att det bara är genom utökat kommunalt självstyre vi kan skapa ett läge där medborgarna känner att makten kommer närmare dem och att det därför får en reell möjlighet att påverka politiken på ett mer handfast sätt.

Min tanke med regioner styrda direkt från Stockholm är att skapa en större jämlikhet inom sjukvården och skapa ett läge där regionerna inte ställs mot varandra i ekonomiska termer.

Dagens situation där de som bor i de större städer inom dagens landsting ska finansiera sjukvården i glest befolkade delar av länet är ohållbar därför att befolkningsunderlaget är för litet och i en förlängning innebär kraftigt höjda landstings/regionskatter för att bli möjlig.

Därför är det mycket bättre att ALLA Sveriges medborgare finansierar ALL sjukvård. Sålunda ska även invånarna i storstäder likt Stockholm, Göteborg och Malmö via skattsedeln vara med och finansiera JÄMLIK sjukvård i t.ex. Åsele och Dorotea i Västerbottens inland.

Om vi tillför den del av skatten som idag utgör landstingsskatt och istället skickar den rakt ner i statsbudgeten skapas sådana möjligheter och ger oss i förlängningen en mer solidarisk och jämlik sjukvård. Dessutom innebär avskaffandet av landstingens politiska församlingar stora besparingar och frigörande av pengar som kan investeras direkt i verksamheterna för att skapa mer och bättre sjukvård.

Precis som i mina tidigare förslag anser jag att all sjukvård ska drivas direkt av staten utan privata inslag samt att varje region ska ha 1-2 regionsjukhus beroende på hur stort befolkningsunderlaget är – Detta för att få effektiv specialistvård och dynamiska miljöer för forskningsinriktad sjukvårdspersonal att arbeta och utvecklas i.

Därutöver tänker jag mig att kollektivtrafikmyndigheten och Trafikverket har en regionindelning som administrativt ser likadan ut som regionindelningen. Dessa ska sedan direkt under staten utforma, bygga, underhålla och upphandla regionens infrastruktur i form av vägar, järnvägar, flygplatser och regional kollektivtrafik.

Redan dagens landstingsindelning innebär att många medborgare upplever att deras möjlighet att påverka är liten därför att makten ligger allt för avlägset – En indelning i regioner med egen politisk ledning kommer att späda på den känslan än mer. Därför är det bättre att organisera regionerna på det sätt jag föreslagit ovan samt ge landets kommuner mer befogenheter och större kommunal beslutsrätt än i dagsläget.

Att ge landets kommuner större rättigheter att besluta i plan & byggärenden utan inblandning från lässtyrelser är något som flyttar besluten närmare medborgarna och ger dem en bättre möjlighet att påverka hur det ska byggas i just deras kommun.

Inom ramen för ökat kommunalt självstyre bör vi därför utreda och fastställa vilka beslut vi med fördel kan överlåta till kommunalt beslutsfattande och vilka som bör fattas direkt av riksdagen för att skapa ett smidigare, kostnadseffektivare och mer demokratiskt system för beslutsfattande.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut som fattas idag”

EU ländernas ledare har kommit överens om en ordning som innebär att hela EU ska betraktas som ”ett land” när det gäller asylärenden och att asylsökande därför i framtiden inte ska kunna välja själva vilket EU land de vill söka asyl i. Denna överenskommelse är viktig därför att den utgör grunden och stommen för den nya asylpolitik jag tidigare efterlyst och dessutom påstått är på gång inom EU.

FN:s konventioner på området är klara och tydliga – Det är varje människas rätt att söka asyl om man uppfyller de kriterier konventionen stipulerar. Sålunda ger den rätt att söka asyl – Dock ger den inte rätten att bestämma vart man ska söka asyl och det är mot denna bakgrund EU:s nya migrationspolitik bör formas.

Att betrakta hela EU som ”ett land” är ett viktigt och avgörande steg och således en bra början. EU:s ledare signalerade att de som kommer som  flyktingar efter beviljad asyl ska fördelas mellan alla EU länder enligt en fördelningsnyckel man ska sätta sig ner och förhandla om. En fördelningsnyckel och ett system som i förlängningen innebär att alla EU länder tar emot de som beviljats asyl på ett solidariskt sätt.

I nästa steg behöver EU:s ledare enas om en rad saker för att få riktig ordning på migrationspolitiken. Bland dessa är beslut om vilka skyldigheter och förmåner som ska gälla för den som beviljats asyl samt hur utbildning, boende, integration mm. ska utformas i en framtid.

En sak är viktig och det är att dessa saker blir lika i alla EU länder – Detta för att undvika att ett land gör si medan ett annat gör så. En gemensam migrationspolitik måste även innebära gemensamma regler fullt ut.

Även med detta på plats återstår den största utmaningen – Den som handlar om att snabba på handläggningen av asylärenden samt om att skilja de som saknar giltiga asylskäl från de som har giltiga skäl.

Det som diskuteras och det jag hoppas blir verklighet är följande:

• EU gemensam immigrationsmyndighet för asylärenden där dessa handläggs av handläggare från alla EU länder – Skapad med målsättningen att ärenden ska vara avslutade inom max 3 månader.
• En öppning av möjligheten att ansöka om asyl på alla EU länders ambassader runt om i världen.
• Skapandet av mottagningsenheter utanför EU:s gränser t.ex. i Turkiet och/eller på andra ställen runt om i världen där det för stunden är nödvändigt – Enheter som bemannas och bekostas av EU.

Får vi ordning på detta får vi ordning på hela migrationspolitiken och kan dessutom säkerställa att de som kommer till Europa som flyktingar verkligen uppfyller villkoren för att räknas som flykting.

För övriga ska vi fortsatt ha en ordning där alla och envar precis som nu kan ansöka om visum och/eller tillstånd att arbeta i ett EU land på respektive lands ambassad.

Avslutningsvis vill jag säga att denna samordning är vägen framåt för att minimera alla de rasistiska missnöjespartier som vuxit fram runt om i Europa – De som likt SD är ”enfrågepartier” med ett enda mål – Att stoppa all migration och kasta ut alla som inte är etniska medborgare i det land de verkar i.

Med en gemensam migrationspolitik försvinner dessa partier – Något som innebär att SD:s resa ner mot – och slutligen under Riksdagens 4%-spärr har påbörjats.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Detta inlägg fortsätter på samma spår som en lång rad tidigare inlägg – Nämligen med att påpeka att det endast är genom en stark arbetarrörelse vi kan göra våra röster hörda och få reell makt. En makt som innebär att vi i kraft av att utgöra ett ”flertal” kan bekämpa det ”fåtal” som för tillfället styr och ställer mer eller mindre som de vill.  

Allt sedan 1990-talets mitt har fackföreningarna och den svenska modellen rustas ner och avväpnats i rask takt – Allt i akt och mening att flytta makten från arbetarrörelsen till företagsägarna.

Ett i raden av bevis på denna maktförskjutning är den kraftiga ökning vi sett när det gäller migrationen av industrijobb från Sverige till låglöneländer. Denna migration har gjort många arbetslösa och endast och allena medfört att företagsägarna kunnat öka sina redan stora vinster ännu mera.

Alliansen har effektivt lyckats slå sönder fackföreningsrörelsen genom att se till att fackföreningsavgifterna saknar avdragsrätt och genom att a-kasse avgifterna blivit högre trots att förmånerna försämrats – Detta samtidigt som villkoren och möjligheterna för fackföreningarna att verka blivit försvagade.

I mångt och mycket har Alliansen genom en rad reformer sett till att arbetsgivarsidan nått sitt ”DRÖMSCENARIO” som är att förhandla med varje arbetstagare individuellt snarare än som ett kollektiv.

Därför är propåerna om sänkta ingångslöner och slopade arbetsgivaravgifter inte speciellt oväntade utan mer en förlängning av de försämringar för arbetare som pågått under en längre tid.

Sänkta ingångslöner och sänkta och/eller slopade arbetsgivaravgifter betyder i förlängningen en enda sak – Sänkta löner för alla och större segregation i och med att klyftan mellan rik och fattig ökar.

Att GIRIGHETEN och EGOISMEN frodats i Sverige alltsedan sedan mitten av nittiotalet torde inte vare någon nyhet för alla som okritiskt analyserar samhällsutvecklingen. Vad den som analyserar kan betrakta är framväxten av ett kallare och mer egoistiskt samhällsklimat. 

För mig är det en gåta hur vi på ett par årtionden kunnat gå från att vara en nation präglad av SOLIDARITET och KÄRLEK till att bli en nation präglad av EGOISM och GIRIGHET.

Sannolikt är lösningen på gåtan att Alliansen gjort sin läxa väl och hittat de knappar man ska trycka på för att få människan att bejaka sina sämsta sidor och i alla lägen sätta jaget och jagets bästa före kollektivets bästa. Dock tror jag att de allra flesta nu insett att saker och ting gått för långt och därför inser att det som är bra för jaget och dåligt för kollektivet bara är bra i det korta perspektivet.

Vill vi att saker och ting ska vara bra i det långa perspektivet behövs en stark fackförenings- och arbetarrörelse som alltid ser till hela kollektivets bästa. 

Kort kan man säga att Alliansen och arbetsgivarnas linje inneburit att kollektivavtalen har förlorat sin betydelse i och med att fackföreningsrörelsens verktygslåda har decimerats.

Bevisen är för detta är många av vilka jag listar några:

• Kraftig utflyttning av industrijobb från Sverige till låglöneländer.
• Minskad fack och a-kasse anslutning på grund av borttagen avdragsrätt för fackavgifter och höjda a-kasse avgifter trots att ersättningen från densamma försämrats.
• Kraftig ökning av antalet behovsanställda.
• Kraftig ökning av inhyrd personal.
• Kraftig ökning av användandet av utländska underentreprenörer som saknar svenska kollektivavtal.
• Lägre arbetsgivaravgifter för unga vilket bara strävar till att öka företagens vinster.

Listan kan fortsätta i all oändlighet och i punkt efter punkt kan vi utläsa hur fackföreningsrörelsen gjorts tandlös samtidigt som arbetsgivarsidan försetts med nya sofistikerade och väl fungerande vapen.

Därför är det hög tid att vi sluter leden och inser att det är dags att vi återskapar fack- och arbetarrörelsen i Sverige innan det är för sent.

Vi måste se till att industrijobben migrerar tillbaka till Sverige och EU. Som socialdemokrater kan vi inte längre stillasittande sitta och se på hur industrijobben flyttas ut till låglöneländer och samtidigt kalla oss arbetarrörelse.

Vi måste sätta hårt mot hårt och visa arbetsgivarsidan att vi menar allvar.  Makten över arbete, arbetsförhållande och arbetsvillkor måste lösas i samförstånd mellan fackföreningar och arbetsgivare.  

Låt oss aldrig glömma det som vi bevisade i Ådalen – Nämligen att ett förenat kollektiv byggt av ett ”flertal” i alla lägen är överlägset det ”fåtal” som utgörs av arbetsgivarsidan

Sverige och världen behöver en arbetarrörelse och en fackföreningsrörelse av klassisk svensk modell för att utvecklas och bli kärleksfullt och solidariskt – Något som är ett måste om frasen om alla människors lika värde ska kunna garanteras.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i den beslut vi fattar idag”

Den senaste tidens händelser påvisar som jag uppfattar saken att kapitalism och rasism i mångt och mycket är samma andas barn – Detta därför att det ena föder det andra och därför att de tillsammans föder varandra.

Malcom X var en mycket kontroversiell person på många olika sätt – Dessutom en person som under sin levnad uttryckte många ord och känslor – bra likväl som dåliga.

Jag försvarar på inget sätt den religiösa sidan av hans person men väl en hel del av de konstateranden och slutsatser han drog baserat på hur det amerikanska samhället vid den tiden var uppbyggt och strukturerat. Malcom X var som bekant en av de viktigaste förgrundsfigurerna i Afroamerikanerna*s kamp för att uppnå jämställdhet som varande Amerikanska medborgare.

Både Malcom X och Martin Luther King gjorde mycket och lyckades i mångt och mycket att skapa samma fri och rättigheter för både svarta och vita. Trots att så är fallet är skillnaderna i levnadsbetingelser fortfarande stora mellan svarta och vita i USA.

Trots att alla amerikaner har samma fri och rättigheter – Och trots att USA har en svart president och många afroamerikaner på ledande positioner i det amerikanska samhället är det fortsatt så att afroamerikaner är överrepresenterade i arbetslöshetsstatistiken och generellt sett har en sämre ekonomi än sina vita bröder och systrar.

Detta leder mig att fundera på varför situationen ser ut på detta sätt i USA?

För egen del tror jag att det är därför att det finns en mycket stor sanningshalt i det uttalande Malcom X gjorde i slutet av sitt liv. Vad han uttryckte och som jag i allra högsta grad anser är sant är att: ”Det finns ingen kapitalism utan rasism”

Min politiska ståndpunkt är att det är precis så det är!

Kapitalism och en strikt kapitalistisk livssyn leder i förlängningen till GIRIGHET och EGOISM och till att man över tid hamnar ljusår från KÄRLEK och SOLIDARITET.

Det går inte att se någon skillnad i rika afroamerikaner’s förhållningssätt jämfört med rika vita amerikaner. Bägge grupperna anser att de som är fattiga är lata och att de därför får skylla sig själva.

Även jag tycker att hårt arbete ska löna sig och att den som satsar hårt på utbildning och karriär ska tillåtas tjäna mer och ha det bättre än de som inget gör. Dock tycker jag att vi måste stävja GIRIGHETEN på alla tänkbara sätt.

I Sverige har de som skaffat sig en hög utbildning och därmed möjlighet att göra karriär nästan undantagslöst gjort det på skattebetalarnas bekostnad. Därför är det rimligt att begära att de ska betala tilllbaka mer till samhället och välfärdssystemen än de som inte valt att utnyttja möjligheten. Detta därför att de som avstått inte kostat lika mycket att utbilda.

Dessvärre verkar det vara så att hög utbildning och en karriär med höga inkomster förändrar människor – Detta oavsett land och oavsett av om de är etniska eller invandrade medborgare i ett land. Förhållandena i Sverige och USA är helt lika på detta område – Oavsett etnicitet betraktar man de som lyckats mindre bra som varande sämre människor.

Just detta kärlekslösa tänkande och handlande ligger sedan bakom den rasism som frodas i vårt samhälle. Vad som är ännu värre är att dessa människor sedan lyckats lura med sig även människor med lägre utbildning genom att framhäva att invandringen är skulden till deras utsatta situation.

Detta är inte sant! – Orsaken till arbetarklassens svåra situation står inte att finna i den höga invandringen – Skulden finns hos de bättre bemedlade som inte vill dela med sig till de som har det sämre ställt.

Det är helt enkelt så att de blivit GIRIGA och EGOISTISKA och inte vill betala den skatt de egentligen borde – Något som blir tydligt genom alla de skattesänkningar som är resultatet av 8 år med en Alliansregering vid rodret.

Nu vill man dessutom ta nästa GIRIGA steg genom att sänka ingångslönerna för den grupp man skuldbelagt – Invandrarna.

Ovanpå detta kommer krav på slopade arbetsgivaravgifterna så att man kan öka sina redan stora vinster ännu mer samtidigt som man skapar en än värre situation för de svaga grupper som nu måste betala för statens inkomstbortfall.

Det är därför vi inte ska gå på den bluff som Svenskt Näringsliv och alliansen försöker sig på. De värnar på inget sätt din och min situation och vårt väl och ve – Allt de värnar är sin egen plånbok och då helst på din och min bekostnad.

För egen del blev jag Socialdemokrat därför att jag synat bluffen och därför att jag insett att en stark arbetarrörelse är den enda garanten för att dina och mina behov ska bli tillgodosedda i alla lägen.

Att lägga skulden för arbetslöshet och raserade välfärdssystem på invandrarnas är blott och allena ett sätt för kapitalismen att försöka dölja sina riktiga intentioner som alltid varit och fortfarande är att öka sina förmögenheter till varje pris.

Malcom X hade därför helt rätt i sitt antagande i att rasism inte beror på hudfärg – Rasism beror på kapitalism!

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Att lärare hoppar av läraryrket därför att de inte orkar med en situation med fler och fler arbetsuppgifter och ökad arbetsbelastning är varningssignaler som borde tas på största allvar. Dessutom ser det ut som om dessa avhopp drabbar friskolor i större utsträckning än kommunala skolor även om jag i ärlighetens namn ska säga att jag inte har tillgång till statistik som kan bevisa att detta är riktigt.

Dock är avhoppande lärare ett allvarligt problem och något som måste tas på allvar oavsett vartifrån avhoppen sker.

Vi ska även hålla i minnet att dessa avhopp sker samtidigt som lärarbristen är stor och beräkningar visar att det behövs minst 90.000 nya lärare de kommande åren – Något som borde betyda att skolorna oavsett om de är privata eller kommunala borde vara angelägna om att behålla de lärare de redan har.

I dagens ETC finns en artikel som beskriver detta – Länken dit är: http://www.etc.se/inrikes/larare-hoppar-av-trots-akut-brist

Artikeln är intressant och i artikeln går det att läsa om 2 avhoppade lärare – båda från friskolor och deras berättelser om varför de hoppade av och vad de tror behövs för att läraryrket ska bli attraktivt och lockande.

Situationen de beskriver är allt annat än rolig att läsa. De beskrev friskolorna där de arbetat som varande undermåliga – Nedslitna lokaler, brist på lokaler och ovanpå det brist på vaktmästare, elevhälsa, stödpersoner och läromedel skapade en situation där de till slut dukade under på grund av för hög arbetsbelastning.

Bristen på struktur, hög personalomsättning och en mångfald av arbetsuppgifter bland annat schemaläggning vid sidan av lärarjobbet ledde till en arbetsbelastning som i slutändan kunnat leda till psykisk ohälsa om de inte valt att hoppa av läraryrket.

Vid en direkt fråga på vad som behövs för att göra läraryrket mer attraktivt svarar bägge bättre struktur och en återgång till ett system där staten på nytt får det övergripande ansvaret för skolan. Båda medgav at lönen kan ha viss inverkan på läraryrkets attraktivitet men att andra mer viktiga saker som struktur och fler stödpersoner så att lärarna kan ägna sig åt att lära ut har större betydelse än högre lön.

Avslutningsvis säger bägge de avhoppade lärarna att större statlig styrning skulle skapa större förutsättningar för skolan och säkerställa en mer likvärdig skola för alla. Dessutom framför de sitt missnöje med att staten både historiskt och i nutid tillåter att oseriösa aktörer får fortsätta att driva skolor.

Larmrapporter som dess måste som jag sagt ovan tas på allvar och åtgärdas – Det är bland annat därför därför jag under en längre tid propagerat för ett förstatligande av skolan och ett avskaffande av det fria skolvalet i sin nuvarande form även om främsta skälet är bättre hushållning med våra gemensamma skattepengar.

Som jag sa ovan har jag skrivit om detta ett flertal gånger och där påtalat att skolan måste förstatligas och bli en statlig angelägenhet för att få samma kvalitet på alla landets skolor. Förvisso kan jag tänka mig privatskolor men med det förbehållet att det är är ett centralt organ som sköter antagning och fördelning av platser baserat på elevernas val och skolornas tillgång på platser – Samt att friskolorna precis som i USA ägs och drivs av stiftelser helt utan vinstintressen.

Ett sådant system finns redan vad gäller landets universitet och skulle med lätthet även kunna införas även vad gäller grundskolor och gymnasieskolor.

Det är därför jag säger att det måste bli ”Mindre snack och mer verkstad”!

Bra skolor och bra utbildning är en framtidsinvestering i något som verkligen betyder något – En investering i det som är framtiden – En investering i våra barn.

Därför måste skolan få kosta. Det får aldrig vara så att vi begränsar skolornas möjligheter genom besparingar och annat på skolans område. Självklart ska vi budgetera och följa upp det som görs. Dock är en budget inget annat än en prognos på hur mycket man tror att det kommer att kosta – tillkommer kostnader man inte räknat med måste mer pengar skjutas till så enkelt är det.

Rätten till en bra utbildning ska aldrig vara en plånboksfråga eller en klassfråga – Bra utbildning ska vara en rättighet för alla på lika villkor – Fattig likväl som rik.

Därför vill jag göra följande:

• Förstatliga skolan med tillägget att privata stiftelseägda skolor får finnas så länge dessa drivs utan vinstintresse och accepterar att det är ett centralt organ som sköter antagning och fördelning av elever.
• Skapa anställnings- och lönesystem som medför en attraktiv löneutveckling och attraktiva karriärmöjligheter för landets lärare.
• Öka lärartätheten drastiskt samt tillse att lärartätheten är lika i alla skolor.
• Anställa mer administrativ personal i skolorna som kan avlasta lärarna och utföra arbetsuppgifter som inte är direkt relaterade till lärarrollen och undervisningen.
• Anställa fler speciallärare och mer resurspersonal som kan hjälpa till med de barn som behöver extra stöd i skolan.

Detta måste genomföras skyndsamt under parollen ”Mindre snack och mer verkstad”. Ju längre vi väntar ju sämre blir resultaten i skolan och ju större blir samhällets kostnader för alla sjukskrivna lärare.

Dessutom visar intervjuerna med de avhoppade lärarna på sanningshalten i en annan sak jag framför gång efter annan – Nämligen att framtidens jobbskapande startar i offentlig sektor. 90.000 nya lärare och därtill minst dubbelt så många stödpersoner och administrativ personal inom skolan tar oss en bra bit på vägen mot målet om ett Sverige med full sysselsättning.

Därför är det dags att gå från ord till handling.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Olof Palme som jag personligen hyllar som en av socialdemokratins allra största ledare – Om inte den allra störste har sagt många saker, kontroversiella likväl som okontroversiella. En sak är dock klar och det är att han aldrig höll tyst när det handlade om att försvara den svenska arbetarrörelsen och allt den står för.

I ett tal vid Metalls kongress i Stockholm 1981 sa han följande: ” Jag tror att det efter de studier vi gjort är korrekt att säga att arbetsgivarföreningens propagandister i mycket framstår som hatets och illviljans kolportörer mot svensk arbetarrörelse”

Översatt till vår tid och vårt språkbruk är hans budskap att arbetsgivarföreningen tidigare benämd SAF numera Svenskt Näringsliv alltid sett en stark arbetarrörelse som det största hotet mot sin GIRIGA strävan om högsta möjliga vinst.

I liknelsen ”hatets och illviljans kolportörer” avser han att de beter sig likt kringresande bokförsäljare/predikanter som i alla lägen och på många olika sätt försöker sprida budskapet om att kollektivavtal och höga lägstalöner är ett hot mot Sverige och svensk välfärd.

Jag kan inte annat än ge Palme helt rätt i sitt uttalande även om han i vanlig ordning var långt före sin tid med en förutsägelse om hur framtiden skulle bli. Precis det Palme sa är det vi ser idag i och med att Svenskt Näringsliv och dess systerorganisationer tillsammans med allianspartierna går till ett samlat angrepp mot svensk arbetarrörelse och en vad de tror en för tillfället svag och orkeslös socialdemokrati. Allt med målsättningen att en gång för alla slå sönder och förgöra svensk arbetarrörelse.

Men låt mig säga en sak – De har fel både i sak och i sina antaganden. Om något så är det utspel som dessa som kommer att stärka svensk arbetarrörelse – Detta därför att människorna kommer att reagera och inse att det bara är tillsammans vi blir starka.

Dessutom är socialdemokratin varesig svag och/eller orkeslös – Långt därifrån. Måhända har vi legat i ide ett tag men när alliansen och Svenskt näringsliv kastar nytt bränsle på brasan i kampen om arbete och löner väcks vi till liv så att kan vi slåss med samma kraft som i fornstora dagar – Det är ett löfte!

Väljarna är inte dumma och över tid kommer de inte att låta sig luras – Förr eller senare inser de faran och reagerar därför att de insett vikten av budskapet i Bob Marley sång – Det budskap som säger: ”You can fool some people sometimes, but you can’t fool all the people all the time” 

Därför kommer dessa attacker att leda till motsatt effekt och istället skapa en stärkt fackföreningsrörelse och ett stärkt socialdemokratiskt parti.

Våra tidigare generationer utkämpade många, långa och hårda slag för att avskaffa kapitalets absoluta makt och skaffa sig inflytande över politik och politiska beslut. Man gjorde så därför att man upplevt det samhälle som Svenskt Näringsliv och allianspartierna nu strävar efter att återinföra.

Detta Sverige kallade forna generationer ”fattigsverige” – Dvs. det Sverige där anställda tvingades stå utanför fabriksporten varje morgon med mössan i hand utan att veta om de får jobba eller ej, och det Sverige där de som protesterade eller satte sig emot dåliga arbetsvillkor och dåliga arbetsförhållanden svartlistades och svältes till lydnad.

Den sida som Palme kallade hatets och illviljans kolportörer har använt många olika vapen i sin kamp under årens lopp. Historiskt har de använt kvinnor och kvinnornas kamp för samma lön som män som slagträ – I vår moderna tid använder man flyktingarna som slagträ. Vi ska dock inte låta oss luras då deras mål aldrig ändrats – Deras mål är fortfarande att slå sönder och helst förgöra den svenska arbetarrörelsen och den ”svenska modellen”.

Den ”svenska modellen” dvs. sättet på vilken löner och avtalsvillkor förhandlas är i många stycken unik och något vi både ska och måste värna om – Detta därför att den ”svenska modellen” är garanten för att alla får en rättvis lön och godtagbara arbetsvillkor samt en bra arbetsmiljö.

Att den ”svenska modellen” existerar beror på att vi slöt oss samman i fackföreningar – Fackföreningar som sedan stärkte det socialdemokratiska partiet så att vi hamnade i majoritet och därför i kraft av ”flertal” kunde hålla emot ”fåtalets” förslag och propåer.

Att vara många och utgöra ”flertalet” är viktigt om man vill förändra – Därför ska vi inte låta oss luras av att de som kommer med förslag i syfte att slå sönder den ”svenska modellen” och förgöra svensk arbetarrörelse är i flertal – Långt därifrån – De utgör ett ”fåtal” – Dock ett ”fåtal” med tillgång till instrument och kommunikationskanaler som får dem att framstå som betydligt fler än de är.

Den ”svenska modellen” där det är arbetsmarknadens parter som förhandlar löner och övriga avtalsvillkor ska således bevaras – Vi ska inte ha ett Sverige likt det som Jan Björklund och liberalerna vill skapa – Ett Sverige där det som Palme säkert skulle ha sagt är hatets och illviljans kolportörer som bestämmer löner och avtalsvillkor i Sveriges Riksdag om de har majoritet där.

Det är dags att vi höjer våra röster och sluter leden för att tillsammans kämpa för det jämlika och harmoniska Sverige de allra flesta av oss vill leva i.

I den kampen ska vi se bortom de villospår kolportörerna försöker sälja på oss. Den viktiga kampen handlar inte om invandring eller flyktingpolitik – Den enda och viktiga kamp vi ska utkämpa handlar om att bevara den ”svenska modellen” och stärka arbetarrörelsens dvs. ditt och mitt inflytande över politik och samhällsutveckling.

Mitt engagemang i denna kamp är redan inlett därför att jag insett styrkan av att vara många och enade i vår kamp. Tillsammans blir vi starkare och starkare ju fler vi blir. Det är därför både jag och socialdemokraterna behöver din röst och ditt stöd – Ett stöd som behövs för ett bevarande av den ”svenska modellen” och ett stöd som behövs i bygget av ett välmående och JÄMLIKT Sverige där alla kan leva sida vid sida i harmoni med varandra.

Kom igen LO och Thorwaldsson – Låt oss på nytt förenas och föra enad kamp enligt devisen – ”Enade står vi starka – Söndrade vi falla!”

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Just nu går Allianspartierna, olika arbetsgivarorganisationer och Svenskt Näringsliv hårt fram i en samlad offensiv med syfte att skapa ett nytt ”fattigsverige” – Det Sverige vi socialdemokrater kämpade länge för att avskaffa.

Sist ut i raden är Svenskt Näringslivs systerorganisation Arbetsmarknadspolitiska rådet med Professor Lars Calmfors i spetsen med ett förslag om sänkta ingångslöner, slopade arbetsgivaravgifter och ett extra jobbskatteavdrag för unga och nyanlända.

Calmfors må vara professor i nationalekonomi och därför kunnig i ämnet – En sak får vi dock aldrig glömma och det är att han alltid stått på arbetsgivarnas sida som en villig röst och förespråkare för sänkta löner och ökade företagsvinster.

Jag vågar påstå att alla utspel som nu kommer strävar i samma riktning som Alliansens arbetslinje – Och att alla förslag går i en och samma riktning – Nämligen återskapandet av ”fattigsverige” – Ett Sverige med än större inkomst- och förmögenhetsskillnader och ett Sverige där redan hårt pressade skattebetalare ska betala än mer för att arbetsgivarna ska kunna öka på sina redan stora vinster.

Man behöver inte vara professor i nationalekonomi för att förstå att någon måste betala för sänkta ingångslöner, slopade arbetsgivaravgifter och ett extra jobbskatteavdrag – I detta fall är denne någon Sveriges skattebetalare.

Sänkta ingångslöner, slopade arbetsgivaravgifter och ett extra jobbskatteavdrag skapar varken tillväxt eller nya arbetstillfällen – Allt de gör är att öka kostnaderna för skattebetalarna så att företagen kan göra ännu större vinster.

Nu räcker det – måttet är rågat! Sverige och svenskarna har sett nog av ökade vinster för företagen på skattebetalarnas bekostnad.

Därför ska vi säga NEJ till alla sådana inviter och förslag. Dessutom ska vi mobilisera massorna och se till att nedmonteringen av det Sverige forna generationer spenderat mycket tid och möda på att bygga stoppas med omedelbar verkan.

Vi ska och får aldrig någonsin tillåta att ett nytt ”fattigsverige” växer fram!

Att arbetsgivarsidan alltid strävar efter att maximera sina vinster genom att hålla nere eller sänka löner och/eller avskaffa skatter är inget nytt – Så har det sett ut i alla tider. Så såg det ut på 1960-talet när vi socialdemokrater kämpade för rättvisa löner för kvinnor. Arbetsgivarna kämpade med näbbar och klor för att behålla avtalens särskilda lägre kvinnolöner men i slutändan gick vi socialdemokrater vinnande ur striden därför att vi tillsammans var starka och i majoritet.

Det är den kampen vi ska ta nu med – Kampen för ett mer JÄMLIKT Sverige med mindre inkomst- och förmögenhetsskillnader.

Så länge vi som tillhör ”flertalet” organiserar oss i fackföreningar och ett starkt socialdemokratiskt parti och gör gemensamt motstånd kommer ”fåtalet” alltid att förlora.

Därför ska vi socialdemokrater återgå till det vi kan allra bäst – Nämligen till att föra traditionell socialdemokratisk politik om värnar ”flertalets” bästa – Det ”flertal” som utgör dagens moderna arbetarklass bestående av arbetare, tjänstemän och småföretagare.

I denna kamp ekar sista versen av vår kampsång internationalen som ljuv musik i våra öron i kampen mot bygget av ett nytt ”fattigsverige” – Den vers som lyder på följande sätt: ”Upp till kamp emot kvalen – Sista striden det är, ty internationalen åt alla lycka bär – Upp slå ner det gamla tålamodet är slut! – För frihet vi oss samla förgöra våldets krut”.

Det krut vi ska förgöra denna gång är arbetsgivarnas och borgerlighetens skapande av ett nytt ”fattigsverige”.

Det är i den kampen jag och socialdemokraterna behöver din röst och din medverkan – I kampen för ett bättre och mer välmående Sverige.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”