Anders tankar om politik

Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar i dag.

Produktionsskatt och medborgarlön är framtidens melodi!

Av , , 3 kommentarer 1

Vi har nu haft tillräckligt med tid på oss för att undersöka och se hur och vart nya arbetstillfällen kan skapas samt vilka grenar av näringslivet som lämpar sig för tillskapande av arbetstillfällen i större volymer. Detta utöver offentlig sektor där vi socialdemokrater sedan länge vet att den absolut största tillväxten av nya arbetstillfällen kommer att ske.

När vi tittar på rapporter och fakta över nybildade företag kan vi konstatera hur få nya jobb högteknologiska företag skapar jämfört med de industri företag som växte fram under industrialiseringen.

En intervju med en VD i ett IT & Spelföretag visar varför färre jobb skapas i högteknologiska företag än i traditionell industri. VD:n förklarade han att man inte behöver speciellt många anställda för att klara både produktutveckling och försäljning/distribution. Anledningen är helt enkelt att all försäljning och distribution sker via internet vilket sköts av datorer och maskiner snarare än av människor.

I en jämförelse kan man se att personalbehovet för ett industri företag är mellan 6 – 100 gånger större än personalbehovet för ett high-tech företag med jämförbara omsättningssiffror.

Detta faktum ger ny relevans åt något som sedan länge varit känt – Nämligen att framtidens stora anställningsbehov finns inom offentlig sektor samt bland tjänste & serviceföretag.

Det är givetvis bra att det växer fram många nya företag i den högteknologiska sektorn och att de som redan finns sektorn utvecklas och stärks.

Men nya tider skapar nya utmaningar och nya frågeställningar:

  • Hur ska företag med låg personalintensitet beskattas så att vi kan klara välfärden?
  • Vart ska framtidens arbetstillfällen skapas?
  • På vilka inkomster ska de som inte arbetar leva?

Frågorna ovan ger oss därför anledning att se hur och på vilket sätt vi som nation får bäst utväxling när det gäller hur många nya arbetstillfällen som tillskapas för varje bidrags och/eller skattekrona investerad. 

Min enkla slutsats är att vi självfallet ska fortsätta med att uppmuntra framväxt och utveckling av high-tech företag samtidigt som vi investerar skattepengarna där de ger störst avkastning i form av nya arbetstillfällen – Nämligen i offentlig sektor och för att främja framväxten av industri- och tjänsteföretag som traditionellt är mer personalintensiva.

Vi ska utreda vart insatserna ska göras för att därefter initiera och långsiktigt säkerställa att offentlig sektor börjar växa samtidigt som fram- och tillväxt av personalintensiva företag blir verklighet.

I förlängningen vill jag se beslut om och införande av skattemodeller som innebär att alla industrijobb som flyttat till låglöneländer flyttar hem därför att Sverige och EU skattevägen neutraliserar de vinster företagen gör på att tillverka i låglöneländer.

Hur kan vi få deras ägare att flytta tillbaka produktionen till Sverige? Detta utan att sänka svenska löner och övriga anställningsvillkor till de nivåer som råder i de länder där de har sin tillverkning för närvarande.

Mitt svar är införandet av en produktionsskatt som ersättning för dagens arbetsgivaravgifter och särskilda löneskatt – En skatt som är lika oavsett om produktionen utförs av människor eller maskiner. Produktionsskatten ska sedan paras med den modell många asiatiska länder utvecklat för att säkerställa framväxten av personalintensiva företag.

I Asien som gjort sin hemläxa och på ett bra sätt använder man ett sinnrikt system av importtullar som tillsammans med statliga subventioner stimulanser fram- och tillväxten i landet och/eller regionen – Något som är genomförbart även i Sverige och EU.

Självklart kan Sverige inte isolera sig från omvärlden och ensidigt genomföra handelshinder och tullar. Ska vi gå den vägen vilket vi måste enligt mitt förmenande så ska samma sak införas i hela Europa – Något som idag är betydligt lättare än för ett antal år sedan i och med att alla EU-länder inklusive Tyskland brottas med samma problem – Hög arbetslöshet.

Avslutningsvis ska vi i samband med införandet av en produktionsskatt ställa oss ytterligare en fråga – Medför införandet av en produktionsskatt att vi kan införa en medborgarlön som ersättning för många av de bidrag vi har idag? En medborgarlön lika för alla över 18-års ålder och oberoende av eventuella arbetsinkomster.

Som jag ser det är medborgarlön/samhällslön eftersträvansvärt. Medborgarlön skulle ge människor större frihet att efter eget initiativ varva studier och arbete samt bestämma hur livet i övrigt ska levas.

Innan en eventuell medborgarlön införs ska konsekvenser likväl som finansiering utredas. För mig är finansieringen redan klar därför att vi infört en produktionsskatt och tagit bort de flesta bidrag.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

 

Utan en stark offentlig sektor tynar det privata näringslivet bort.

Av , , 1 kommentar 0

Socialdemokraterna behöver inte modernisera politiken för att återvinna väljarnas förtroende. En återgång till den politik vi fört historiskt är fullt tillräckligt – Detta därför att dagens utmaningar är snarlika de utmaningar vi mött historiskt.

Socialdemokratisk politik bygger nu liksom då på den ideologiska övertygelsen om storheten i KÄRLEK – SOLIDARITET – ALLA MÄNNISKORS LIKA VÄRDE och det JÄMLIKA samhälle dessa värden strävar efter att bygga.

På samma sätt har vi i egentlig mening aldrig svävat på målet när vi påstår att socialdemokratins mål alltid varit att öka jämlikheten och reducera de inkomst- och förmögenhetsskillnader som finns till ett minimum – I vart fall för de riktigt breda massorna.

Kort och gott innebär vår politik att vi bygger samhällsstrukturer och en offentlig sektor som säkerställer att alla medborgare omfattas av de sociala trygghetssystemen.

Genom användandet av den Demokratiska Socialismen lanserad av Olof Palme ser vi till att den offentliga sektorn stannar i offentlig ägo – Dessutom driven av det offentliga utan privat inblandning.

Den offentliga sektorn behövs som motvikt till näringslivets kommersiella vinstintresse!

I alla lägen där näringslivet förlorar fotfästet och blir allt för GIRIGT kan en offentligt ägd och kontrollerad offentlig sektor fylla sin funktion som motvikt mot GIRIGHETEN – Detta genom att gå in och konkurrera för att bryta monopol/oligopol och återställa en sund konkurrens.

Så vitt jag vet, förstår och känner till finns det inget land på jorden där man kan påvisa att kommersiella intressen genom fri oreglerad konkurrens i en fri marknadsekonomi förmått skapa en struktur där alla medborgare omfattas av starka sociala trygghetssystem. Det är mot bakgrund av detta det privata näringslivet behöver den offentliga sektorn lika mycket som den offentliga sektorn behöver det privata näringslivet för att utvecklas på ett sunt och framgångsrikt sätt.

Kort kan man säga att Sveriges välmående gynnas av ett läge där staten och kapitalet vandrar hand i hand. Något vi socialdemokrater kallar blandekonomi.

I ett väl fungerande Sverige måste den offentliga sektorn fungera som motvikt till det privata näringslivet och vara driven av behov och inte av efterfrågan – Dessutom offentligt ägd och finansierad med skattemedel samt vara driven utan vinstintresse.

Bara med en offentlig sektor byggd på den Demokratiska Socialismens fundament kan Sverige i tider av lågkonjunktur säkerställa att människor kommer i arbete eller arbetsmarknadspolitiska åtgärder – Detta genom att bygga en brygga av utbildningar och arbetsmarknadspolitiska åtgärder fram till nästa högkonjunktur.

En offentlig sektor byggd enligt Socialdemokratisk nomenklatur blir per automatik den offentliga sektor som i tider av lågkonjunktur avlastar det privata näringslivet genom att överta ansvaret för de medarbetare som måste permitteras när konjunkturen och försäljningen viker.

Lågkonjunktur är den bästa tiden att vidareutbilda människor och stärka deras kompetens och konkurrenskraft – Ett ansvar som vilar på den offentliga sektorn. Därför är offentlig sektor det naturliga valet när vi nu ska utbilda alla nyanlända så att de kan sättas i arbete.

Vi Socialdemokrater har aldrig backat i övertygelsen om att det är den offentliga sektorns uppgift att tillse att näringslivet vid alla tillfällen har tillgång till välutbildad arbetskraft med rätt kompetensprofil.

Socialdemokratisk politik och den Demokratiska Socialismen syftar till att återge ”flertalet” makten över ”fåtalet” – Något som till stora delar gått förlorat under Alliansens tid vid makten där den politiska inriktningen snarare är att ge ”fåtalet” makten över ”flertalet”.

Det är därför en röst på Socialdemokraterna är detsamma som en röst för ett välmående Sverige präglat av kärlek, solidaritet och rättvisa.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

 

 

 

Socialdemokratisk socialism ett framgångsrecept!

Av , , Bli först att kommentera 0

Vi befinner oss i ett samhälle som är i sönderfall – Ett sönderfall som gör att de redan rika kan berika sig än mer på övrigas bekostnad och ett Sverige som slits isär av ökade inkomst- och förmögenhetsskillnader med stor ojämlikhet som resultat.

När flyktingsituationen nu ytterligare pressar på vårt redan ansträngda läge är nyliberalerna inte sena med att föreslå åtgärder såsom sänkta trösklar, sänkta ingångslöner, större lönespridning med flera åtgärder som ytterligare spär på ojämlikheten.

Jag är lika bestört som jag är brydd över varför inte vi socialdemokrater inser detta, samlar vänsterkrafterna och propagerar för en politik som binder ihop snarare än sliter isär vårt land?

Jag har gjort en historisk återblick och jämfört hur Sverige såg ut när Sverige och svenskarna mådde som allra bäst – Dvs. under Sveriges glansperiod på 1960- och 1970-talet och sedan jämfört detta med dagsläget för att därifrån försökt komma fram till vad som måste till för att komma tillbaka till den politiska formel som skapade detta välmående.

Min slutsats är att receptet på detta står att finna i många av de delar som formade 1975 års Socialdemokratiska partiprogram och det samhälle detta strävade efter att bygga. Ett genomslag och genomförande av dessa tankar skulle bygga ett annorlunda Sverige  – Ett Sverige som är annorlunda på ett bra sätt.

Det är just därför jag envetet fortsätter mitt arbete för att skapa insikt om vikten av en kärleksfull och solidarisk politik – Allt i visshet om att de allra flesta förr eller senare kommer att inse att bara en återgång till och ett genomförande av dessa ideal kommer att återuppbygga välfärdslandet Sverige.

Hela avsnittet om planmässig hushållning under medborgarnas kontroll kom till därför att Socialdemokratin redan 1975 hade kommit till insikt om vad som bygger en hållbar och välmående nation.

Vad man insett var följande:

  • Att hela regioner och hela grupper av människor hotas av ekonomisk utarmning om företagens vinstmotiv ensidigt tillåts bestämma lokaliseringen av näringsliv och service – Något som nu blivit verklighet tack vare den nyliberala politik som förts under lång tid .

För att undvika detta skrev vi in i partiprogrammet att socialdemokratins uttalade mål är att göra alla landets regioner likvärdiga när det gäller tillgång till såväl arbete som social, kommersiell och kulturell service.

Det som gällde 1975 och avsåg Sverige kan idag sägas gälla hela EU. Det som inträffat med en politik som ensidigt låter företagens vinstmotiv bestämma är att jobben flyttat från Sverige och EU till låglöneländer med effekten att företagens ägare berikat sig själva på bekostnad av medborgarna i Sverige och EU.

Det är rätt fascinerande att vi socialdemokrater redan 1975 kunde veta hur facit skulle se ut drygt 40 år senare!

I grund och botten är det dock inte speciellt fascinerande – Snarare ett tecken på att vi lärt av historien före 1975 – Och då speciellt av historien före Ådalen 1931. Nämligen att kapitalet alltid ensidigt ser till sitt eget intresse utan att bejaka resten av samhället i vilket de verkar.

Det är därför vi socialdemokrater ska återgå till det vi är bäst på – En socialdemokratisk framgångspolitik för den arbetarklass som idag består av arbetare, tjänstemän och småföretagare. Vi ska göra så genom att återgå till de värdegrunder som fanns inskrivna i 1975 års partiprogram i syfte att uppnå planmässig hushållning under medborgarnas kontroll.

Håll tillgodo:

  • Att en demokratisering av det ekonomiska livet förutsätter att det medborgerliga inflytandet kan göra sig gällande på alla nivåer i ekonomin.
  • Att hela den ekonomiska verksamheten måste samordnas till en planmässig hushållning under medborgarnas kontroll.
  • Att denna hushållning syftar till att att fullt ut utnyttja samhällets produktiva resurser och därigenom skapa arbete åt alla.
  • Att detta förutsätter en långsiktig sysselsättningspolitik som inriktas på att åstadkomma en fortgående ökning av antalet arbetstillfällen.
  • Att den enskildes ställning måste stärkas för att möta de förändringar i produktionsförhållandena som är en följd av nya tekniska och ekonomiska förutsättningar som snabbt får genomslag i en starkt utlandsberoende ekonomi.
  • Att förhållandena i arbetslivet måste anpassas efter de arbetandes förutsättningar.
  • Att en fortsatt utjämning av rådande inkomst och förmögenhetsskillnader är det mest centralt målet för arbetarrörelsen.
  • Att hushållningen syftar till att inrikta produktionen så att medborgarnas väsentliga behov tillgodoses. Detta därför att dessa behov i allt större utsträckning inte tillfredsställs genom marknadsekonomin.
  • Att genom en stark offentlig sektor säkerställa och öka samfällda insatser för att möta kraven på kultur och utbildning, god hälsovård, ökad omsorg om barnen, bättre omvårdnad för sjuka och gamla och vidgade aktivitetsmöjligheter för de handikappade.

Min slutsats är därför att vi inom socialdemokratin måste vara beredda att bygga ut den gemensamma (läs offentliga) sektorn för att tillfredsställa dessa behov.

En annan fundamental del av den politik vi ska föra framgent är att ge oss på de som idag skatteplanerar – Detta genom att förändra dubbelbeskattningsavtalens ordalydelse så att skatteplanering blir omöjlig.

Om de som idag på laglig väg skatteplanerar och undviker skatt genom enkla regeländringar kan förmås att betala den skatt de idag undviker – Ja då kan skatten sannolikt sänkas för de lågavlönade utan att välfärden äventyras. Denna ändring gör dessutom att sparande hos de rika ersätts med ökad konsumtion hos de svaga – Något som i förlängningen får svensk ekonomi att växa och blomstra.

Vi ska dessutom förändra företagsbeskattningen helt och hållet genom att avskaffa dagens arbetsgivaravgifter och lönebikostnader och ersätta dessa med en produktionsskatt.

Anledningen till införandet av produktionsskatt är enkel – Det ska vara samma skatt för företagen oavsett om produktionen sker med hjälp av människor eller maskiner – Inte som idag högre vinster för företagen när man ersätter en människa med en maskin.

Att den förda politiken ska bygga bort bostadsbristen och sätta alla i arbete är en självklarhet då rätten till ett arbete och rätten till en bostad är en självklar del av vår ideologiska övertygelse om alla människors lika värde.

Det är den sortens politik vi socialdemokrater ska driva – En politik jag är övertygad om kommer att stödjas av folkflertalet likväl som av övriga vänster och/eller gröna partier.

Därför – Eller låt mig säga just därför är ett socialdemokratiskt parti som återgår till och förverkligar idealen i 1975 års partiprogram den enda politiska kraft som kan garantera det bygge av ett starkare, tryggare och mer välmående Sverige en majoritet av väljarkåren efterfrågar.

Ett socialdemokratiskt parti som leds och företräds av dådkraftiga företrädare som liksom jag inser att enda vägen till ett starkt och välmående Sverige går genom den traditionella socialdemokratiska politik majoriteten av alla väljare väntar på att få rösta för – Den politik som företräder majoriteten av alla svenskar idag räknas till vår tids arbetarklass. Dessutom en politik som sticker ut därför att den är annorlunda jämfört med dagens nyliberala socialdemokratiska politik.

Ett Sverige som på nytt blir modellen för hur ett land ska byggas. Ett Sverige fyllt av kärlek, välfärd, jämlikhet och samförstånd. Ett Sverige där alla människor räknas – även de som är sjuka och arbetslösa.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

 

Nya E4 eller Östra länken som den även kallas är ett fiasko.

Av , , Bli först att kommentera 0

Umeå har ju som bekant under lång tid varit utsatt för stora luftföroreningar i centrum längst Västra Esplanaden – Något som skulle lösas med en ringled runt Umeå i form av Östra och Västra länken av vilken den Östra länken är byggd och numera har E4 status.

Dock tycker jag att det är hög tid att framför allt Trafikverket men även Umeå Komun erkänner att Östra länken i sitt nuvarande utförande är ett miljömässig likväl som trafikflödesmässigt fiasko och att den måste byggas om för att fylla sin funktion.

Varför är då Östra länken/nya E4 ett fiasko?

Svaret är RONDELLER – eller cirkulationsplatser för att använda den korrekta benämningen.

Den gamla E4:an genom stan hade innan Östra länken byggdes 2 cirkulationsplatser på sin väg genom Umeå ut till Söderslätt – Östra länken har hela 7 cirkulationsplatser fram till Söderslättsrondellen och anslutningen till den sedan tidigare befintliga E4:an.

Att sträckningen kan innehålla 1 eller ett par cirkulationsplatser är helt i sin ordning men 7 cirkulationsplatser är väl över gränsen för vad som är rimligt både ur miljö och trafiksäkerhetsperspektiv.

Man kan ju fråga sig varför Trafikverket valde cirkulationsplatser snarare än planskilda korsningar som annars är det vanliga sättet att bygga? Min tolkning är att det handlade om att spara pengar då en cirkulationsplats blir betydligt billigare att bygga än planskilda korsningar.

Den nya sträckningen av E4 hjälper säkert till att mildra luftföroreningarna något i centrum – Dock skapar de en massa nya problem med luftföroreningar längst den nya E4 sträckningen. Dessutom kan jag inte finna något annat än att de hos Trafikverket som planerade den nya sträckningen måste vara helt utan kunskaper om tung trafik och framförandet av tunga fordon.

Med så många cirkulationsplatser längs Östra länken skapas mängder av inbromsningar och accelerationer vilket är en katastrof för luften och miljön – Dessutom något som skapar mängder av partikelutsläpp från bromsar och däck.

När tunga fordon måste bromsa ner och köra i snigeltakt genom cirkulationsplatserna för att undvika lastförskjutning skapas en stor mängd luftföroreningar – Alldeles speciellt så från alla de tankbilar som kör längst vägen med kemikalier och drivmedel i lasten.

Dessutom tar genomfarten oerhört mycket längre tid i anspråk än den tidigare färden genom city – Detta trots att hastighetsgränserna är högre. Högre hastighet är bra om den kan nyttjas – I fallet Östra länken är detta inte möjligt på grund av de många cirkulationsplatserna.

Längre tidsåtgång innebär dessutom att många fortsätter att köra genom city. Även tunga fordon väljer trots genomfartsförbud att chansa och köra genom city därför att tidsvinsten är stor. Det är till stor del därför som cityluften inte blivit bättre i den takt planerarna tänkt sig.

Därför upprepar jag än en gång det jag anförde i början – Både Trafikverket och Umeå Kommun bör erkänna att Östra Länken är ett fiasko och en tankevurpa och att en ombyggnation är nödvändig.

Dessutom måste Trafikverket ta på sig hela ansvaret för luftföroreningarna i Umeå i och med att bara halva jobbet med en ringled runt Umeå är gjort – Västra länken lyser som bekant fortfarande med sin frånvaro trots Trafikverkets tidigare löften.

Som jag ser det bör korsningen vid Ålidhem/Täfteåvägen byggas om och bli planskild liksom korsningarna vid OKQ8 Carlshem och nere vid Statoil och Ingo macken vid infarten till Carlshem – Cirkulationsplatsen vid övre infarten till Carlshem kan slopas helt och hållet då den trafik som ska dit med fördel kan använda den nya planskilda korsningen vid OKQ8 samt de lokalgator som redan finns.

Vi måste göra om och dessutom göra rätt – hela processen med omgörningen startar dock med ett erkännande av både Kommunen och Trafikverket – Erkännandet att vi gjorde fel när Östra Länken/E4 planerades.

Dessutom tycker jag inte att det är varesig rättvist eller solidariskt att flytta den dåliga luftkvaliteten från city till Ålidhem/Carlshem.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

 

Vilka signaler sänder Riksbankens sänkning av styrräntan?

Av , , Bli först att kommentera 0

Till att börja med sänder de signaler om att Riksbanken vill försvaga kronan för att öka på inflationen – Något som varit deras mål under en längre tid och något som fungerat rätt dåligt. Nästa signal av en sänkt styrränta är att Riksbanken helst ser att resultatet av kommande avtalsrörelse blir lönelyft och då kraftiga sådana – Något som skapar högre konsumtion och därmed höjd inflation.

Jag är på inget sätt en förespråkare för höjd inflation för att ta Sverige ur krisen – Snarare tvärt om då inflation i sig aldrig bör bli ett självändamål. Däremot är jag starkt för rejäla löneökningar – Detta eftersom löneökningar för de breda lagren av inkomsttagare går till konsumtion snarare än sparande. En konsumtion som sedan driver på inflationen och skapar en vinn-vinn situation sett ur Riksbankens perspektiv.

Sverige ska precis som jag påtalat ett antal gånger tidigare inte försöka spara sig ur krisen – Snarare ska vi låna till investeringar och investera oss ur krisen.

Att sänka ingångs- och/eller lägstalöner skapar ingen tillväxt oavsett hur mycket Svenskt Näringslivs VD påtalar att så kommer att ske. Dessutom kommer sådana sänkningar inte heller att skapa fler arbetstillfällen – Den enda effekten av sänkta löner blir en ytterligare påspädning av företagens vinster och en förstärkning av den snedfördelning av pengar och tillgångar som redan existerar.

Dessutom går sänkta löner stick i stäv mot Riksbankens önskan om större inflation.

Därför ska vi istället för att sänka löner se till att höja densamma – Dessutom ska vi låna för att investera och bygga ut offentlig sektor – Dvs. den sektor i vilken stora delar av framtidens arbetstillfällen kommer att skapas.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

 

Går det att dra några slutsatser utifrån valresultaten i USA:s primärval?

Av , , Bli först att kommentera 0

JA säger jag – Det går i vart fall att dra en viktig slutsats och det är att den grå massan av kandidater som finns i mitten av politiken utan att sticka ut har lågt stöd. I stället är det så att ytterlighetskandidaterna Sanders och Trumph samlar flest röster.

För egen del tycker jag inte att detta är speciellt underligt. Vi har sett samma sak hända i en rad länder – T.ex. i England där Corbyn som är långt ut till vänster på Labour skalan blev partiledare. Vi har sett samma trend i många olika val i en rad länder – De partier eller kandidater som samlar störst stöd är de som sticker ut från mängden och i mångt och mycket kan ses som extrema.

Min lekmannateori runt detta är att väljarna i ett flertal länder saknar förtroende för det politiska etablissemanget och ser detta som en grå massa i politikens mitt. I dagens tidevarv tror jag många upplever att skillnaderna mellan de etablerade partierna och/eller etablerade kandidaterna är allt för små – Detta samtidigt som väljarkåren desperat skriker på förändring – En förändring till något nytt, oprövat och förhoppningsvis bättre än det etablerade som de upplever fungerar dåligt.

Min teori är att röstandet på ytterlighetskandidater eller ytterlighetspartier mer har att göra med att man vill se förändring än något annat – Vilken politik dessa ytterlighetskandidater sedan företräder har som jag tolkar läget mindre betydelse än att de står för något nytt inom politiken.

Att en socialist som Sanders i kapitalismens högborg USA kan få så stort stöd i ett primärval är något som vore helt otänkbart för ett antal år sedan. Dessutom är det inte alltför många år sedan som en man med hans åsikter skulle ha blivit fängslad och anklagad för kommunism. – Sak samma med pajasen Trumph som inte skulle ha haft skuggan av en chans i tidigare val.

Vi lever i en värld som slitits sönder och fortsatt slits sönder än mer – En värld där de rika blir rikare på de fattigas bekostnad. Därför är människor trötta på de etablerade partierna och de etablerade kandidaterna då de misstror att dessa ska kunna åstadkomma den förändring som folket efterfrågar.

Ska jag översätta detta till svenska förhållanden är det därför inte underligt att SD för tillfället har medvind då de anses stå för något nytt och annorlunda i svensk politik även om de haft stor draghjälp av flyktingsituationen i världen – Oavsett hur mycket jag ogillar att det är på detta sätt så kan jag bara konstatera att så är fallet.

I Sverige har vi socialdemokrater förlorat sympatier av den enkla anledningen att väljarna känner att vi tillhör samma grå massa som de övriga partierna i politikens mittfåra – Dessutom med politiker utan egentlig folklig förankring. Väljarna har helt enkelt svårt att se skillnaden mellan våran politik och politiken hos alliansens partier.

Den stora frågan är då om vi socialdemokrater kan göra något för att vända på trenden och öka väljarstödet innan nästa val står för dörren?

Även här svarar jag JA – Självklart kan vi det men då krävs en förändring av den politik vi för.

Som jag ser det måste vi lämna den grå massan i mitten och på nytt bli ett parti som står för något nytt och något annorlunda i svensk politik. För oss socialdemokrater är denna förändring lättare än vi tror att genomföra – Det vi ska göra är att vinka adjö till den i många stycken nyliberala politik vi företräder för närvarande och återgå till att vara ett arbetarparti som för socialistisk arbetarpolitik.

Genom att återgå till traditionell socialdemokratisk politik – Den politik som gynnar flertalet mest – Det flertal som består av arbetare, tjänstemän och småföretagare blir vi med ens ett parti som sticker ut från mängden.

Med en politisk agenda där vi vågar prata skattehöjningar, utbyggnad av offentlig sektor, full sysselsättning, massivt byggande i allmännyttig regi och andra reformer för att öka jämlikheten kommer vi på nytt att sticka ut och bli den politiska kraft bakom vilken de som vill se förändring kan samlas.

Vem som ska göra detta och om partiledning och annat ska möbleras om bör vi debattera internt – Dock måste de som ska stå för förändringen bli bättre på att kommunicera politiken och på att skaffa sig en stark folklig förankring.

Avslutningsvis använder jag därför delar av något min partikamrat Andreas Lundgren i Umeå skrivit på sin blogg – Om än med egna ord ”Framgångsrika ledare och framgångsrika politiker är resultatet av rörelsens styrka  – Inte tvärt om”.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

 

Bankerna centrum för oroligheterna på världens börser.

Av , , Bli först att kommentera 0

Utan att veta om det så var mitt föregående inlägg som handlade om vikten av att reglera bank & finansindustrin oerhört träffsäkert och rätt i tid.

I olika artiklar bland annat i VK:s näringsliv24 på nätet går det att läsa om att den svenska börsen nu är nere på sin lägsta nivå sedan december 2013 och att två års uppgångar  försvunnit.

I artikeln intervjuas SEB:s analyschef Esbjörn Lundevall och det han säger är viktigt och något som borde få oss att reagera och dessutom reagera starkt och resolut. Det han säger är att Sverige förvisso sluppit undan det värsta raset vad gäller bankaktier men att det trots det inte råder några som helst tvivel på att det är just bankerna och finanssektorn som är centrum för oron på världens börser.

I övriga Europa har banker fallit väldigt, väldigt häftigt för att citera Lundevall.

Nu har även de svenska bankerna en knuff neråt med fallande aktiekurser som följd – Swedbank med 7%, SEB 5% och Nordea med 2 % – Dessutom lär raset bland bankaktier fortsätta under överskådlig tid i och med att Sverige inte skiljer sig allt för mycket åt från övriga Europa.

Frågan vi måste ställa oss är varför världen ser just bankerna som det stora orosmolnet på börserna?

Vi bör även ställa oss frågan hur börsnedgången och bankernas beteende påverkar våra gemensamma tillgångar och de tillgångar som är avsatta till pensioner?

För mig är svaret givet – Alla ekonomer och alla med en gnutta sund förnuft inser att en bransch som har en riskexponering som är 10 gånger större än den globala ekonomin är en riskfaktor – Dessutom en stor och alarmerande sådan. Det är därför bankaktierna faller som stenar på världens börser.

Hur ogärna vi än vill göra så finns det bara ett sätt att få ordning på torpet och det är genom att reglera banker och finansinstitut så att de måste sluta upp med sin sanslösa och i längden ohållbara riskexponeringar.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Varför står jag så ensam i kampen för reglering av bankerna?

Av , , Bli först att kommentera 1

Frågan i rubriken är ytterst relevant – Dessutom har jag skrivit i ämnet många gånger och varnat för att en finanskrasch som får alla andra finanskrascher att förblekna kryper allt närmare – Görs inget inom kort kommer den dessutom att bli oundviklig och ställa till med oerhört stor skada.

Kawa Zolfagary har i ETC skrivit en mycket intressant och läsvärd krönika i ämnet och är precis som jag förundrad över att den politiska viljan att göra något lyser med sin frånvaro. För den som vill läsa artikeln är länken som följer: http://www.etc.se/kronika/tank-om-vi-hade-stallt-lite-krav-pa-vara-banker

Han påpekar mycket riktigt att bank & finansmarknadens riskexponering i derivat är betydligt större idag än den var innan finanskraschen 2008. Före den förra kraschen uppgick bankernas riskexponering på derivatmarknaden till 500 triljoner USD – Idag nästan 8 år senare är samma riskexponering uppe i hisnande 700 triljoner USD vilket innebär än större risker.

700 triljoner dollar är i pengar räknat 10 gånger mer än den samlade globala ekonomin. Då ska vi även ta i beräkning att den globala ekonomin handlar om riktiga pengar och reella värden – Vad gäller derivathandeln så är allt blott och allena luft och något som försvinner när kraschen kommer.

Kawa jämför i sin krönika dagens situation med att vi vet att det brinner och att elden kommer att ställa till med stor förödelse – Trots denna vetskap vill ingen göra något för att stoppa den.

Varför ingen gör något är därför en rättmätig fråga. Han undrar i sitt inlägg när någon sist hörde ett politiskt parti prata om att införa reglering av bank & finansindustrin och efterlyser samtidigt någon som vågar diskutera ämnet – Detta därför att han inte funnit någon sådan och därför att han liksom jag vet att bara politisk handling kan stoppa eller förmildra effekterna av den förestående kraschen.

Kawa ser ut att ha missat att jag varit på denna boll länge och med jämna mellanrum lyft frågan om reglering av banker och finansinstitut upp i dagsljuset. Att jag lyft frågan är för att få partivänner och andra att reagera så att vi kan skapa momentum i frågan och driva frågan om reglering politiskt.

En bransch där 4 höga chefer i en och samma bank – I detta fall SEB tillsammans kan plocka ut över 100 miljoner i lön, bonus och andra ersättningar för 2014 utan att vare sig politiker eller väljare reagerar är bara ytterligare ett i raden av bevis på att bankerna både måste och ska regleras. Tilläggas ska att SEB inte är ensamma om detta – Liknande system finns i de allra flesta banker.

Därför måste vi politiker precis som jag sagt tidigare reagera och agera. Banker ska regleras och fås att ägna sig åt det som är deras kärnverksamhet – Nämligen in- och utlåning av pengar samt handel med aktier och obligationer.

Dessutom måste vi reagera medan tid är så att vi slipper uppleva en ny situation där skattebetalarna tvingas gå in med skattepengar för att reparera de skador hänsynslösa och giriga banker ställt till med. Vi ska inte ha ett nytt läge där bankernas ägare hålls mer eller mindre skadelösa och där de sedan kan återupprepa de föregående misstagen och tjäna ännu mer pengar utan kännbara ekonomiska straff.

Som Socialdemokrat säger jag därför – Reglera bankerna och reglera dem nu!

Till de politiker som inte förstår eller vägrar att förstå att en reglering är nödvändig vill jag ge följande besked – När det smäller så lovar jag här och nu att ständigt påminna er om att jag varnade för detta medan tid var. Dessutom kommer jag att lägga hela skulden till kraschen på er undfallenhet att göra det nödvändiga och rätta därför att ni saknade både politisk dådkraft och mod.

Måhända ger en reglering av bank & finansmarknaden varesig kortsiktiga politiska poänger eller en snabb ökning av opinionsstödet – Över tid så är dock ett sådant beslut en självklar vinnare.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

 

KD och Alliansens förnekar sig aldrig – Deras girighet saknar alla gränser.

Av , , Bli först att kommentera 0

Att jag sedan länge anklagat Alliansen och dess partier för att driva GIRIG nyliberal politik är ingen nyhet för de som läser min blogg. Nu visar sig denna GIRIGHET ytterligare en gång när KD föreslår att vi ska införa introduktionsanställningar med introduktionsanställningsavtal och en lön på 75% av kollektivavtalsnivån.

Tanken med förslaget är att man ska jobba 100% till en lön på 75% – De resterande 25% av tiden ska man enligt KD ”lära sig jobbet”. Förutom lägre lön så är det ingen regelrätt anställning utan snarare en anställning helt utan anställningstrygghet. Dessutom är åtgärden främst riktad mot butiksanställda och andra yrkesgrupper som redan i dagsläget har usel lön och dåliga arbetsvillkor.

I övrigt skiljer sig inte förslaget allt för mycket åt från det Moderaterna lagt om sänkta ingångslöner. Det bägge förslagen har gemensamt är starka drag av GIRIGHET och en inriktning som gör att de redan rika kan berika sig ännu mer på de svagas bekostnad – Denna gång genom att betala lägre löner.

Enligt KD så är denna åtgärd riktad till nyanlända och de som stått utanför arbetsmarknaden länge. Hur KD kan inbilla sig att vi som tänker lite längre ska tycka att detta är bra övergår mitt förstånd. Dessutom kan man fråga sig hur väl detta GIRIGA tänkande harmonierar med den kristna livssyn KD påstår sig basera sin politik på.

Så vit jag vet och förstår påkallar en kristen livssyn KÄRLEK snarare än GIRIGHET.

Förslag är sålunda rent nonsens och endast och allena ett sätt att försöka vinna väljarsympatier bland ägarna till de företag som genom reformen får tillgång till billig arbetskraft.

Man behöver inte vara professor för att förstå att företagen hellre anställer någon som är billig och lätt att göra sig av med än en som är dyrare och svår att bli av med – Därför kommer förslaget att få motsatt effekt mot den påstådda och minska snarare än öka antalet jobb i de branscher den riktar sig mot.

Att läget ser ut som det gör i Sverige är KD tillsammans med övriga Allianspartier största orsaken till. Att i ett sådant läge komma med förslag som ytterligare spär på de skador man redan åsamkat Sverige är lika GIRIGT som det är osmakligt.

Antalet sjukskrivna minskade inte därför att man införde arbetslinjen och sparkade ut människor ur sjukförsäkringen. Snarare är det så att sjukskrivningarna ökade – Dessutom med sjukdomsorsaker som är mer svårbehandlade och leder till längre sjukskrivningar än tidigare.

Sak samma med försämringarna i a-kassan – försämrade förmåner satte inte fler i arbete – Allt de gjorde var att flytta kostnader från staten till kommunerna.

Man kan fråga sig vad som krävs för att KD och övriga Allianspartier ska förstå att ökad ojämlikhet och större klyftor inte leder till en hållbar samhällsutveckling? Behöver vi gå så långt som till att SD blir störst och ensam bildar regering innan poletten ramlar ner?

Precis som jag skrivit tidigare så är det nyliberal politik signerad Alliansen som slitit sönder vårt land och skapat en bördig mylla för rasistiska och främlingsfientliga krafter att växa i.

Det finns bara en väg mot ett hållbarare och bättre Sverige – Den vägen stavas större JÄMLIKHET. Ska vi uppnå större JÄMLIKHET så måste det till mindre inkomst- och förmögenhetsklyftor och en effektiv fördelningspolitik – Dvs. den sorts politik som vi Socialdemokrater står för.

I ett sådant scenario ska lönerna inte sänkas – Snarare höjas så att tillväxt skapas. Dessutom måste arbetsvillkoren bli bättre och anställningstryggheten stärkas snarare än försvagas och urholkas.

Ett hållbart samhälle kan således inte byggas på GIRIGHET – Det hållbara samhället kan bara byggas på KÄRLEK.

Det är därför den som tänker en bit längre inser att Alliansen och dess partier inte är något alternativ när det gäller bygget av ett hållbart Sverige – Är ett hållbart Sverige ditt mål finns bara ett alternativ nämligen Socialdemokraterna.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

 

 

Kampen för ökad jämlikhet är den enda kamp som leder till framgång.

Av , , Bli först att kommentera 0

Kampen för ökad JÄMLIKHET är en kamp som ständigt är aktuell – Dessutom en kamp som leder till framgång och ökade väljarsympatier. Historiskt var jämlikhetskampen en del av reformismen och det som utmärkte socialdemokratisk politik i Sverige och ett flertal andra länder.

Nu när kampen för JÄMLIKHET införlivats i feminismen har den blivit plötsligt blivit ett hot för alla nyliberaler och nyfascister – Detta därför att man nu inte behöver dela med sig till enbart män utan till hela befolkningen. Hotet anses till och med så stort att det måste förgöras med alla till buds stående medel.

Samtidigt är kampen för JÄMLIKHET den enda kamp som leder till framgång – Ett konstaterande jag baserar jag på det faktum att både Bernie Sanders i USA och Jeremy Corbyn i England vunnit stora framgångar på att envist stå fast vid just kampen för ett JÄMLIKARE samhälle.

I Sverige är feminismen och uttalanden om att vi vill bygga ett mer feministiskt samhälle det som symboliserar kampen för JÄMLIKHET – Dock har feminismen till viss del spårat ut och gjort kampen för ökad JÄMLIKHET till en kamp mellan könen vilket ivrigt påhejas av storkapitalets ägare. Denna förändring är som jag ser det av ondo då många män lever i villfarelsen att feminism är en kamp mot män och allt som anses manligt.

Feminism är och borde inte vara en könskamp – Snarare borde den vara en kamp för JÄMLIKHET och för allas lika rätt till de tillgångar som idag kontrolleras av en oerhört liten grupp män – Den grupp som idag äger mer än 50% av jordens samlade tillgångar.

Att feminismen är den företeelse som utgör det största hotet för den lilla klick män är klart och tydligt – Det är därför de gör allt de kan för att stoppa den. Den kamp feminismen står för utgör på samma sätt som kampen för JÄMLIKHET ett stort hot mot denna lilla men privilegierade grupp.

Denna grupp är inte alls intresserade av att kvinnor ska jämställas med män och befrias från den inskränkthet som hittills präglat vårt samhälle – Det enda de är intresserade av är att bevara och helst öka på både makt och förmögenheter ännu mer.

På samma sätt är de inte intresserade av att minoriteter och andra svaga grupper ska få inflytande över och del av den samlade kakan. Därför kan feminismen sägas utgöra ett större hot för detta fåtal rika män än någonsin den klassiska reformpolitik som tidigare präglat Europa och världen.

Därför är kampen för feminism något som bör föras i samklang med kampen för ökad JÄMLIKHET för alla grupper – Både kvinnor och män. Dessutom blir kampen tydligare och sannolikt mer segerrik om vi förtydligar oss och istället för feminism säger att kampen handlar om JÄMLIKHET och inget annat.

Nyliberaler och nyfascister har fram till nu varit duktiga på att vända människornas blickar bort från det faktum att kollektivet är starkt. Det är därför nyliberaler har som mål och politisk idé  att slå sönder fackföreningsrörelsen och allt som stärker kollektivets påverkan och makt – Detta därför att en sådan utveckling hotar deras makt och inflytande över hur världens tillgångar ska fördelas.

I detta arbete har man lyckats mycket väl i och med att facken försvagats så mycket att de inte längre kan stå upp för och försvara höjda reallöner – Något som får nyliberalernas skattesänkningar att framstå som god och sund arbetarpolitik. Dessutom har man gjort allt man kan för att sälja ut och försvaga offentlig sektor då en stark sådan även den utgör ett hot mot nyliberalismens doktriner i och med att offentlig sektor står för ökad JÄMLIKHET.

De nya och mer eller mindre bruna reaktioner som nu växer fram är inte naturliga reaktioner av allt för stor invandring – Snarare är det så att nationalism, rasism, homofobi tillsammans med angrepp på minoriteter och demokrati alla är strategier skapade och orkestrerade av nyliberaler och nyfascister för att rikta människornas blickar bort från det som borde vara den naturliga kampen för majoriteten av alla svenskar – Kampen för JÄMLIKHET och mindre klyftor.

Beviset för att det förhåller sig på detta sätt går att finna i att det övre skicket av kapitalister inom Svenskt Näringsliv med Sören Gyll med flera i spetsen uppmanar Moderaterna att samarbeta med SD för att regera Sverige.

Det som utspelar sig i dagens Sverige är således inte en kamp mot invandring eller något av det övriga som utpekas och skuldbeläggs – För nyliberalerna handlar det om att kväsa feminismen och kampen för ett mer JÄMLIKT samhälle i sin linda – Detta därför att framväxten av ett JÄMLIKARE samhälle byggt på feminism och samma rättighet för bägge könen hotar minska deras inflytande och storleken på deras förmögenheter.

Som arbetarrörelse ska vi därför ta tillbaka initiativet genom att döpa om den feministiska kampen till en kamp för ett JÄMLIKARE samhälle.

I min värld är ALLA MÄNNISKOR LIKA MYCKET VÄRDA. Därför ska vi förklara för alla och envar att kampen för JÄMLIKHET inkluderar ALLA – Både kvinnor och men och då helt oberoende av kön, etnicitet och religiös och/eller sexuell läggning.

Det är den kampen vi ska ta – Den kamp som hjälper oss att vinna hela kriget. Den kamp som innebär att vi samlar alla trupper och riktar uppmärksamheten mot de som är de egentliga fienderna – Nämligen storkapitalets nyliberaler och nyfascister. Det är den kampen som vinner hela kriget och skapar fred – Seger i alla andra kamper skapar inte fred – Bara nya slag att utkämpa.

Låt oss därför göra just det och sluta upp med att lyssna på de som vill föra oss in på villospår likt racism och främlingsfientlighet. Fram tills den dag vi har byggt det alltigenom JÄMLIKA samhället är slaget inte vunnet.

Att slaget för JÄMLIKHET är relevant och viktigt bevisas som jag sa inledningsvis i det faktum att de nutida politiker som varit mest idoga med att försvara JÄMLIKHETENS förträfflighet och nödvändighet nu vinner stöd i konservativa högborgar som USA och England.

Deras svenska JÄMLIKAR återfinns hos oss socialdemokrater – Framför allt hos de av oss som står för en mer traditionell och socialistisk socialdemokratisk politik som följer våra ideologiska kärnvärden till punkt och pricka,.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”