Frågan om hur vårt samhälle ska styras och vem som bestämmer detta har förändrats rätt mycket över tid i Sverige. Fram till slutet av 1980-talet var det rätt självklart att det är politiker och politiska beslut som styr hur offentlig verksamhet styrs – Idag blir det allt vanligare att tjänstemän på ett eller annat sätt har en egen agenda och går emot politiska beslut.

Att så är fallet visar sig inte minst i Umeå där de tjänstemän som handhar implementeringen av Personalutskottets beslut om heltid som norm för alla anställda och kortare tid för inlasning dvs. när man har rätt till fast anställning gör detta på ett helt annat sätt än det som politikerna som fattade beslutet avsett.

Detta och många andra exempel på tjänstemannastyre får mig därför att ställa mig frågan om vem som styr? Är det den politiska majoriteten eller är det tjänstemännen som styr?

Det svar jag kommit fram till är att det till stor del är tjänstemännen som styr. Att så är fallet är gravt olyckligt därför att ett demokratiskt samhälle ska styras och administreras i enlighet med demokratiskt fattade politiska beslut snarare en följa tankarna och önskemålen hos enskilda ledande tjänstemän i offentlig förvaltning.

I Umeås fall fattades beslutet för att anställda i kommunen skulle känna större anställningstrygghet och en glädje över att jobba för Umeå Kommun med vetskap om att de har rätt till heltid om de inte ansöker om annat. I andra hand förstår jag det som att beslutet fattades för att skapa en sedan länge behövd personalförtätning så att arbetsbelastning och därmed framtida sjukskrivningar minskar.

Beslut som över tid minskar kommunens kostnader för sjukskrivningar radikalt samtidigt som det gör det lättare för kommunen att rekrytera den personal man behöver.

Förvisso har man från politikens sida inte gett tydliga instruktioner om hur mycket mer pengar som kommer att tillskjutas för att klara reformen, samt lämnat en detaljerad förklaring för hur dessa pengar ska användas.

Oavsett vad som hänt upplever jag att vissa chefstjänstemän som inte gillar beslutet därför att beslutet går emot deras personliga politiska uppfattning om hur kommunen ska agera följer en egen agenda och ser som sin uppgift att implementera beslutet på ett sådant sätt att det inte gynnar socialdemokraterna i form av uppskattning och ökade väljarsympatier på det sätt det borde.

Ett i grunden positivt politiskt beslut har nu av ansvariga chefstjänstemän konverterats till något som givit Umeå Kommun och därmed indirekt de styrande socialdemokraterna stämpeln som dåliga arbetsgivare.

Låt mig därför säga följande – Vi behöver mer av politikerstyre och ministerstyre i Sverige!

Tjänstemän ska inte fatta egna inriktnings och/eller policybeslut. Dessa ska fattas av politiska församlingar vilket är en förutsättning om de politiska besluten ska få avsedd effekt i de offentliga verksamheter där de ska implementeras.

I ett demokratiskt samhälle ska det vara politikerna som styr och fattar beslut och  tjänstemän som genomför besluten.

Ansvariga tjänstemän ska inte använda en egen agenda i sitt arbete – Snarare ska de genomföra fattade politiska till punkt och pricka i enlighet med beslutet. Är de osäkra på vad som avsågs i delar av beslutet ska de kontrollera med ansvariga politiker innan åtgärderna genomförs.

Det är dessutom läge att fundera på om inte chefstjänstemän i stat, landsting och kommuner ska vara politiskt tillsatta för att garantera att politiska beslut alltid implementeras i enlighet med det styrande partiets vilja och beslut.

En sådan ordning är på inget sätt underlig utan följer det som sker i riksdagen där departementscheferna byts ut när den politiska majoriteten förändras – En ordning som borde gälla all offentlig förvaltning.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Fredrik Reinfeldt brukade så fort tillfälle gavs beskylla de rödgröna partierna för att inte vara förberedda för regera då de inte förhandlat fram något gemensamt regeringsprogram innan valet. Enligt honom vart vi socialdemokrater därför inte är skickade att leda landet.

Givetvis hade han fel – Socialdemokraterna är och har alltid varit beredda att leda och regera Sverige vilket vi nu klart och tydligt visar när vi sakta men säkert reparerar ett Sverige som i många stycken är svårt sargat efter alliansens härjningar.

Dessutom är den allians han lämnade i och med förlusten i valet idag mer splittrad än någonsin tidigare – Till och med så splittrade att man kan säga att det inte längre existerar någon allians i egentlig mening.

Allianspartierna är splittrade när det gäller lönerna och lönebildningen. Splittrade om hur bostadsbyggandet ska komma igång. Splittrade om hur problemen i skolan ska lösas och splittrade i hur välfärden ska säkerställas. Den största splittringen hittar vi i den fråga som just nu är den viktigaste frågan för alla väljare – Nämligen invandringen och integrationen av de som invandrat och hur det ska lösas.

Samma allianspartier som kritiserade sittande regering för att göra för lite för att begränsa invandringen och dessutom göra det alldeles för sent är nu densamma som är de första att kritisera att regeringen verkligen agerat på området.

Där M och KD förespråkar en restriktiv inriktning som till och med går längre än den S nu genomför vill C se en generösare invandringspolitik med L närmare C än M och KD.

Samma sak gäller på löneområdet där C och L vill lagstifta om lägstalöner och ingångslöner medan M meddelat att de aldrig kommer att medverka till en sådan utveckling.

Alliansen brukade slå sig för bröstet och säga att man bringat ordning och reda i svensk ekonomi vilket är ren och skär lögn. Vad man åstadkommit är en gigantisk överföring av statliga kostnader till landets kommuner – Kostnadsökningar som nu gör att många kommuner går på knäna och har svårt att hålla huvudet över ytan.

Vi socialdemokrater måste nu städa upp och skapa ordning och reda därför att alliansen bara hade en enda agenda vilken var att sänka skatter och se till att klyftorna mellan rik och fattig ökade till en storlek vi inte upplevt i Sverige sedan ståndssamhällets dagar.

Ebba Busch-Thor och hennes KD brukar allt som oftast kritisera sittande regeringen för att inte föra en trovärdig ekonomisk politik – Något hon inte är rätt person att göra då hon under sin tid som kommunalråd i Uppsala såg till att kommunen gick från stora överskott till att bli en av Sveriges mest skuldsatta kommuner.

Att en människa som själv sett till att Uppsalas skulder ökade från 6.8 miljarder 2008 till hisnande 11.9 miljarder 2015 pratar om att sittande regering har en ekonomisk politik som inte är trovärdig är ett tecken på dålig självinsikt.

Under EBT’s tid vid makten i Uppsala föll man från en risknivå på 0 i komuninvests ranking för 2011 till en risknivå på 7,5 2015 där 7 utgör gränsen för när Kommuninvests utlåning blir föremål för kraftiga överväganden innan lån beviljas.

Verkligheten talar sitt tydliga språk – Ska vi få ordning på ekonomin vare sig det gäller de statliga finanserna eller de kommunala finanserna behövs en socialdemokratiskt ledd regering eller församling.

Det Uppsala som EBT lämnade 2014 har under nuvarande S-ledning vänt från en redovisad förlust 2014 på -110 miljoner till ett överskott på 56 miljoner 2015. Dessutom har vi socialdemokrater sett till att Uppsalas kostnadsutveckling gått ner till 2.6% jämfört med de dryga 5% som gällde när KD och EBT styrde i Uppsala.

Det är säkert så att många väljare upplever att socialdemokraterna inte har levererat utifrån de vallöften vi gav och att det som påstods skulle hända när vi kommer till makten inte har hänt.

Till er vill jag säga att vi levererar det vi lovade att leverera. Det akuta läget i flyktingfrågan har dock medfört att vissa saker behövt ställas åt sidan och anstå för stunden så att vi kan koncentrera oss på att lösa flyktingfrågan på ett bra och hållbart sätt. Detta betyder på inget sätt att de frågor vi ställt åt sidan glömts bort – Tvärt om kommer dessa att behandlas så snart flyktingfrågan är löst.

En annan sak alla måste förstå är att förändring tar tid. Resultaten av de beslut vi fattar idag visar sig inte nödvändigtvis omedelbart. En sak är dock klar och det är att hemligheten till en framgångsrik morgondag precis som mitt valspråk säger ligger gömd i de beslut vi fattar idag.

Tålamod är en dygd – Så även hårt arbete vilket är precis vad som pågår i den sittande regeringen.

En sak kan ni som väljare vara övertygade om och det är att vi socialdemokrater aldrig kompromissar med vår ideologiska övertygelse eller med våra ideal – Vi är trogna mot idealen men otrogna när det gäller användningen av de metoder som används för att nå de ideal vi strävar efter.

KAMRATER – MEDBORGARE – VÄLJARE. Den svenska samhällsmodellen är värd att värna och värd att kämpa för. Det är inom ramen för den modellen vi ska jobba för ett bättre Sverige för alla. Ett Sverige med världens minsta klassklyftor, och ett Sverige som i en jämförelse framstår som världens mest JÄMLIKA land.

• Det är i den kampen vi tar ansvar för ekonomin genom att ställa alliansens tillkortakommanden till rätta.
• Det är i den kampen vi ser till att invandring och integration sker på ett kontrollerat, hållbart och effektivt sätt.
• Det är i den kampen vi ser till att alla kommer i arbete och får en lön de kan leva på.
• Det är i den kampen vi ser till att rätten till en bostad, rätten till en god utbildning, rätten till god sjukvård, rätten till social trygghet och rätten till en bra pension blir rättigheter för ALLA i samhället istället för rättigheter som bara omfattar ett utvalt fåtal.

Vi Socialdemokrater gör så därför att vi till skillnad från alliansen insett att ett JÄMLIKT samhälle bara kan byggas på en ideologi som omfattar ALLA människor – Den ideologin vars kärnvärden lyder KÄRLEK – SOLIDARITET – MÄNNISKORS LIKA VÄRDE.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Det är bra att Stefan Löfven och socialdemokraterna tar bladet ur munnen och förklarar vad som avses när vi pratar om ”den svenska samhällsmodellen”.

Förtydligandet om att modellen handlar om att alla ska komma i arbete, att vinsterna av allas arbete ska fördelas rättvist samt att Sverige ska ha en trygg välfärd är ett välkommet besked som pekar ut riktningen för oss socialdemokrater i precis samma riktning som jag tidigare anfört på denna plats.

Att Sverige därutöver ska vare ett land där det är fack och arbetsgivare som gör upp om lönerna och att Sverige ska ha stor öppenhet mot omvärlden får anses vara självklart.

Att människor ska arbeta och ha en lön de kan leva på är en mänsklig rättighet. Att detta ska ske under arbetsvillkor som är goda och acceptabla är självklart i varje land som vill titulera sig välfärdsland.

På samma sätt är de viktigt att välfärdssystemen i form av sjukförsäkring, a-kassa, pensioner mm. fungerar och använder sig av villkor och kompensationsnivåer som innebär att man kan leva ett bra liv även om olyckan är framme så att man drabbas av sjukdom eller arbetslöshet. Samt att man efter avslutat yrkesliv får en pension som gör att man kan möta ålderns höst med tillförsikt.

Välfärden besår av fler beståndsdelar än så – Dit räknas även möjligheten till en god utbildning, god sjukvård, god infrastruktur och inte minst rätten till en bostad med flera komponenter som gör att livet kan levas på ett bra och värdigt sätt.

Rätten till ett arbete och en bra välfärd kostar pengar – Det är därför det är så viktigt att vinsterna av allas arbete fördelas mer rättvist än idag. En bättre och rättvisare fördelning innebär att statens skatteintäkter ökar så att mer kan investeras i jobbskapande åtgärder och starkare och bättre välfärd.

”Den svenska samhällsmodellen” innebär att vi kan behöva höja skatterna för de som har riktigt höga inkomster och/eller stora förmögenheter – Detta så att vi kan bedriva en effektiv fördelningspolitik som säkerställer att alla i samhället även i realiteten omfattas av de komponenter som utgör ”den svenska samhällsmodellens” bastrygghet.

”Den svenska samhällsmodellen” är värd att kämpa för – Dessutom är det en hållbar modell som utan omsvep innebär att vi kan lånefinansiera de initiala åtgärder som krävs för att skapa fler arbetstillfällen och stärka och bygga ut offentlig sektor.

Jag gillar starkt att Stefan Löfven stod rakryggad i gårdagens riksdagsdebatt och att han påvisade at vattenledaren mellan socialdemokraterna och alliansen handlar om lönerna och lönenivåerna och villkoren på arbesmarknaden. De är viktigt för väljarna att veta att en socialdemokratiskt ledd regering aldrig kommer att kompromissa med lönerna och tillåta försämrade löner eller försämringar av anställnings och/eller arbetsvillkor.

Tack för beskeden Stefan – Med detta utspel och genom lanseringen av ”den svenska samhällsmodellen” har du visat att vår ideologi även framledes bygger på KÄRLEK – SOLIDARITET – ALLA MÄNNISKORS LIKA VÄRDE samt att kampen för ett JÄMLIKT Sverige långt ifrån är över.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Precis som rubriken säger så anser jag att den reform om fritt vårdval som infördes är ett direkt hot mot både vår välfärd och mot den svenska samhällsmodellen.

Som läsare undrar du säkert varför jag påstår detta? Låt mig därför utveckla varför.

Nyheterna har hela denna morgon handlat om hur samhällets kostnader för hyrpersonal inom vården fullkomligt exploderat för att nu uppgå till hisnande 4 miljarder per år i totala hyreskostnader för stafettläkare och stafettsjuksköterskor.

Dessa pengar borde användas till bättre och mer sjukvård och inte till att hyra in personal.

I ärlighetens namn ska tilläggas att bara halva kostnaden dvs. 2 miljarder är merkostnader för att hyra personal i stället för att ha egna anställda inom landstingen.

Kostnaderna för att hyra in läkare och sjuksköterskor ökar dessutom konstant varför problemet måste lösas innan detta fenomen får större konsekvenser för vården och för skattebetalarna än de redan innebär.

Att det överhuvudtaget finns stafettläkare och stafettsjuksköterskor får tillskrivas 2 anledningar. Den första och största anledningen är införandet av det fria vårdvalet som öppnade för privata alternativ och konkurrens inom vårdsektorn vilket lett till ökade kostnader för samhället och tillskapande av anledning nummer 2.

Den andra anledningen stavas bemanningsföretag. Innan reformen om fritt vårdval infördes fanns inga bemanningsföretag/personaluthyrningsföretag alls inom vården i och med att all vård drevs i offentlig regi. Efter reformen startade det med uthyrning av stafettläkare och något senare med uthyrning av stafettsjuksköterskor.

Enligt mitt sätt att se på saken är det själva reformen om fritt vårdval som bär skulden till att samhället – dvs. alla vi skattebetalare nu måste betala väsentligt mer för sämre och mindre sjukvård. Reformen hotar därför både välfärden och den svenska samhällsmodellen.

Går problemet att lösa? Och om ja på vilket sätt?

Min lösning på problemet är enkel! Det vi ska göra är att slopa det fria vårdvalet, förstatliga all sjukvård och införa en reform som innebär att all skattefinansierad sjukvård framledes ska drivas av offentlig sektor helt utan privata inslag. Privata sjukvårdsföretag ska få finnas kvar – Dock utan skattefinansiering och på ett sätt där de debiterar hela kostnaden för vården direkt till patienten eller dennes försäkringsbolag.

I nästa steg ska vi förbjuda personaluthyrning till den offentligt drivna sjukvården. Uhyrningsföretagen ska självklart få fortsätta att existera om de vill och kan finna en marknad i att hyra ut personal till de privata sjukvårdsföretag som bedriver sjukvård utan skattefinansiering.

Med en sådan lösning på plats får vi mer pengar över att investera i mer och bättre sjukvård – Dessutom avvärjer vi det hot mot välfärden och vår samhällsmodell som personlig girighet inom vårdsektorn skapat. 

Jag vill på inget sätt missunna de som arbetar inom vården en bra lön eller bra arbetsvillkor. Med införandet av de åtgärder jag föreslår skapas utrymme för att höja lönen och förbättra arbetsvillkoren för ALLA inom vårdsektorn istället för att som nu bara gynna ett fåtal.

Det är så den svenska samhällsmodellen fungerar. Det som finansieras av skattepengar ska vara solidariskt och lika för alla vilket det blir när vi slopat det fria vårdvalet och gjort all sjukvård till en offentligt driven verksamhet helt utan privata inslag.

De som av olika anledningar inte vill jobba inom en offentligt driven sjukvårdsapparat får efter reformen välja. Vill man inte jobba inom offentlig sektor kan man endera arbeta inom de privata vårdföretag som blir kvar efter reformen alternativt söka sig utanför Sverige för att jobba.

En sak är jag säker på och det är att vi socialdemokrater aldrig ska kompromissa när det handlar om att den delen av våra skatter som går till sjukvård ska användas till sjukvård och inte för att mätta girigheten hos ett fåtal.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Precis som rubriken säger så anser jag att LO:s kritik av pensionssystemet är befogad. Vad LO framför är att systemet premierar högre tjänstemän och akademiker som kommer in i systemet sent och kan jobba länge och medan LO grupper som börjar jobba i tidig ålder och slits ut tidigt straffas med rejäl sänka pensioner.

Denna kritik har LO framfört allt sedan 1995 mot vad som tillsynes kan anses vara döva öron. Tittar man på LO kollektivet så är den genomsnittliga pensionsåldern 63 år och 9 månader därför att arbetstagarna blir utslitna och inte orkar jobba kvar fram till ordinarie pensionsålder. Detta samtidigt som tjänstemän ofta kan fortsätt att jobba efter uppnådd ordinarie pensionsålder som är 65 år.

Dagens pensionssystem måste göras om så att det är livsarbetstiden som styr pensionen snarare än de fysiska pensionsåldern. Därutöver så måste pensionsavgifterna till systemet anpassa så att man erhåller 70% av slutlönen i pension när man går i pension oavsett vid vilken ålder pensioneringen sker.

Ett rätt utformat pensionssystem bör således enbart se till antalet intjänandeår för att bestämma när fulla pensionsförmåner ska utbetalas. 

Dagens system med broms för pensionsförmånerna bör upphöra för att ersättas med ett system som bara använder slutlön och antalet intjänandeår som parametrar för pensionens storlek.

Premiepensionssystemet där man lägger över ansvaret på pensionens slutliga storlek på den pensionsberättigade bör upphöra och ersättas av ett system där alla får samma årliga avkastning på sitt pensionskapital. Trots – eller kanske jag borde säga tack vare att jag varit del av den bransch som tjänat pengar på att förvaltat pensionskapital i olika fonder inser jag likväl som andra specialister på område kapitalplacering att förmågan att välja rätt fond är ett lotteri om man inte är specialist på området kapitalplacering.

I och med att specialistkunskaper krävs för att välja rätt fonder ska detta system upphöra så att valen av placering kan göras av de som har kunskap nog att göra valen – Dvs. av de specialister som förvaltar våra AP-fonder.

Avslutningsvis vill jag på nytt upprepa att pensionen ska styras av antalet intjänande år och att pensionen ska vara de 70% av slutlönen som var målet när ATP infördes. Behöver vi höja pensionsavsättningarna/pensionsavgifterna för att klara detta eller höja skatterna ska så ske.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Jag kan hålla med Magdalena Andersson om att det är rätt att låta människor göra rättelser av felaktiga deklarationer i efterhand så att de kan betala in de skatter de rimligen borde betalat från början – och då utan straff. Dock ska denna rätt inte gälla i all evighet utan vara ett initialt erbjudande med en bortre tidsgräns.

När tidsgränsen är uppnådd ska de som inte självmant gjort rättelser spåras upp och straffas med skattetillägg och om brottet är grovt även av andra straff i straffskalan.

Det underliga i sammanhanget är dock varför vi inte för debatt om varför pengarna kunnat gömmas undan i första läget?

Jag har skrivit åtskilliga inlägg i ämnet vid det här laget och så länge inget drastiskt görs för att ändra systemet så att skatteplanering blir svår och i det närmaste omöjlig kommer människor alltid att försöka ”smita” undan att betala skatt om detta är möjligt.

Som jag ser det är det enkelt att försvåra skatteplanering – Allt vi behöver göra är att ersätta dagens dubbelbeskattningsavtal med sådana som bara medger nedsättning av skatten med lika mycket som man kan bevisa att man betalat i skatt i ett annat land. Hur detta ska gå till praktiskt har jag beskrivit i detalj i tidigare inlägg.

De dubbelbeskattningsavtal Sverige ingår med andra länder ska dessutom innehålla en skrivning som per automatik ger motparten skyldighet att till svenska skattemyndigheter redovisa saldon och kapitalrörelser på alla konton som tillhör svenska fysiska och/eller juridiska personer. I denna terminologi ska även inrymmas stiftelser och bolag – svenska likväl som utländska som har svenska förmånstagare och/eller aktieägare.

Vi bör dessutom följa George Soros råd och införa fasta växelkurser för kronan för att skydda den mot spekulation. Med de fasta växelkurserna följer valutakontroll – dvs. att man måste anmäla en flytt av pengar ut ut Sverige till riksbanken innan denna görs.

Med valutakontroll får vi ordning på hur mycket pengar som flyttas ut ur landet och vart dessa flyttas – Något som i förlängningen gör det lättare att spåra de pengar som går till vad Magdalena kallad ”paradisöar”.

Jag vill på inget sätt förbjuda svenskar att ha tillgångar placerade i banker och finansinstitut utanför Sverige – Vad jag vill åstadkomma är full kontroll på hur mycket som finns där och hur mycket det kapitalet ökar år från år.

Vad vi måste komma ihåg är att det går att begränsa möjligheten till skatteflykt bara viljan finns. Viljan att stävja detta har ökat i de allra flesta länder varför en överenskommelse på området borde vara möjlig. Länder ska konkurrera med varandra på sunda grunder vilket inte innefattar konkurrens genom att erbjuda låga skatter.

En konkurrens mellan länderna med erbjudande om låga skatter gynnar ingen annan än de som äger kapitalet. Det är därför vi ska ha dubbelbeskattningsavtal som stipulerar att skatten aldrig kan bli lägre än den högsta nivå som gäller i de 2 länder som omfattas av avtalet

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Att Tyskland nu väljer att tolka Dublinförordningen på ett nytt och annorlunda sätt avseende på om asylansökan ska prövas i Tyskland eller annorstädes är olycklig – Dessutom visar deras nya hållning hur svår asylfrågan och dess lösning är för de enskilda länderna.

Det är därför jag med en dåres envishet hävdar att vi måste skapa en EU-gemensam policy som alla medlemsländer rättar sig efter.

Dagens ordning där ländernas regeringar ändrar policy och inställning om hur asylfrågan för flyktingar ska lösas allt efter kortsiktiga svängningar i väljarstödet i opinionsundersökningar måste upphöra – Så även egna hemsnickrade regler i respektive EU-land.

Hanteringen och behandlingen av de som kommer som flyktingar för att söka asyl måste vara handfast och klar och tydlig för alla – Både politiker, medborgare och inte minst de asylsökande måste veta vad som gäller. Dessutom måste den se lika ut i alla EU-länder för att situationen ska bli rättvis och hållbar.

Om Dublinförordningen ska finnas kvar måste den tolkas och tillämpas på samma sätt i alla EU-länder. Kan vi inte enas om en gemensam tolkning är de enda rätta att skrota Dublinförordningen helt och håller och endera ersätta den med en ny förordning alternativt låta varje land göra på sitt sätt. Det sistnämnda skulle om det inträffar vara spiken i kistan för hela EU-samarbetet som jag ser det.

Därför upprepar jag det jag sagt tidigare. Låt oss snarast möjligt skapa gemensamma regler för behandlingen av asylsökande – Regler som sedan följs till punkt och pricka av alla EU-länder.

I detta regelverk bör de klar och tydligt framgå att det är EU och inte den asylsökande som bestämmer vilket land man ska placeras i om man beviljas asyl. Dessutom bör regelverket stipulera ländernas och de asylsökandes rättigheter och skyldigheter samt vilken ekonomisk ersättning och övriga förmåner som ska ges till den som beviljas asyl samt under hur lång tid denna ersättning ska utges.

Tysklands nya syn på Dublinförordningen borde även få de partier och individer som kritiserar sittande regering med att göra för lite i hanteringen av flyktingproblematiken att inse att hanteringen är svår och i många stycken utanför svensk kontroll.

Som det ser ut i dagsläget blir Sverige helt utan förskyllan sittande med fler än 700 asylsökande som skulle avvisas till Tyskland för att få sin ansökan prövad där – En situation som inte är självvald utan framkallad av Tysklands förändrade syn på Dublinförordningen.

En Dulinförordning som inte efterlevs är till nackdel för alla EU-länder – Inte minst för Sverige eftersom detta innebär att Sverige blir tvungna att härbärgera även de flyktingar som enligt Dublinförordningen hör hemma i andra EU-länder trots att de av olika anledningar kommit till Sverige.

Om fler länder än Tyskland väljer att tolka Dublinförordningen på detta sätt tycker jag att Dublinförordningen spelat ut sin roll. Vad jag försöker säga är att Tysklands nya hållning är det yttersta beviset på att Dublinförordningen upphört att gälla i sin nuvarande form – Och att detta om inget görs innebär att EU i sin nuvarande form mer eller mindre upphört att existera.

Det finns ingen anledning att ha en union om länderna bara väljer att följa de delar som gagnar dem och struntar i att följa de regler som är en belastning. Ingår man i en union får man ta allt som följer med medlemskapet – Både bra och dåligt. Är man inte beredd att göra så ska man inte ingå i unionen – Svårare än så är det inte.

Tysklands nya hållning innebär att de tillfälliga gränskontroller som införts måste bli permanenta. Det innebär även att vi själva kan bestämma vilka vi släpper in i landet och vilka som får söka sig vidare till andra länder.

Införandet av permanenta gränskontroller ser jag som en fördel då sådana ger oss bättre kontroll på vem som befinner sig i landet och hur länge de befinner sig här. Något som i förlängningen ger oss bättre kontroll över både kriminalitet, smuggling och den skatterättsliga hemvisten för alla EU-medborgare som arbetar i Sverige.

Personligen tycker jag att vi ska använda detta sammanbrott i EU till att förändra hela EU-samarbetet. EU bör bli mer av en samarbetsplattform och mindre av en överstatlig institution än vad som är fallet idag. Låt oss använda EU som en tullunion utan tullar mellan medlemsländerna och i övrigt ge länderna full frihet att bestämma allt annat på egen hand.

Därutöver kan vi eventuellt ha försvarssamarbete och samarbete runt forskning och utveckling och snarlika regler runt miljöfrågor.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Det är rätt intressant att till och med Kjell-Olof Feldt insett att reformen med de fria skolvalet är ett misslyckande och en dålig reform om man tittar på betyg, kunskaper och studieresultat idag och jämför dessa med de som förelåg innan reformen genomfördes.

Att just Kjell-Olof Feldt av alla kommer med ett sådant utspel är extra intressant då det var han i egen hög person som banade vägen inom socialdemokratin för införandet och genomförandet av reformen.

Ni kan använda länken nedan för att läsa vad han säger om införandet idag.

http://www.svt.se/nyheter/inrikes/kjell-olof-feldt-det-var-fel-att-infora-fritt-skolval?cmpid=del%3Apd%3Any%3A20160313%3Akjell-olof-feldt-det-var-fel-att-infora-fritt-skolval%3Anyh

Det största felet han ser med reformen är att likvärdigheten inom skolan gått förlorad i och med att alla duktiga elever söker sig till samma skolor medan de mindre attraktiva skolorna får en slags ”brain-drain” av högpresterande elever.

Att ha en bra mix av elever med olika kunskaps och ambitionsnivå i alla skolor är viktigt därför att alla studier på området visar att duktiga och ambitiösa elever är viktiga för att höja nivån på de som i grunden är mindre duktiga och mindre ambitiösa.

Jag vill till och med påstå att skolan såsom den var utformad innan reformen om fritt skolval var själva urtypen av det som vi kallar ”den svenska samhällsmodellen” – Detta därför att den i allt väsentligt tog fasta på vår ideologiska övertygelse om alla människors lika värde. I den skola vi hade tidigare blandades alla elever, rik likväl som fattig, ambitiös likväl som mindre ambitiös i en mix som gjorde att samhället som helhet fick en relativt välutbildad befolkning.

Allt detta har reformen om det fria skolvalet förstört och raserat. Därför är de viktigt att vi som ägnar oss åt politik idag tar tag i problemet och ser till att lösa det.

Det hjälper inte att regeringen tillför mer pengar och resurser om dessa inte används på det sätt de är tänkta att användas – Det måste således bli ”mindre snack och mer verkstad” om vi ska lösa detta. Vi politiker måste gå från ord till handling både vad gäller åtgärder och uppföljning av åtgärderna så att vi säkerställer att det vi beslutar får önskad effekt. 

För egen del tycker jag att det första systemfelet ligger i det faktum att skolan är en kommunal angelägenhet vilket medför att olika kommuner gör på olika sätt beroende på hur deras ekonomi ser ut. Dessutom saknas nationella och tvingande regler som stipulerar hur lärartäthet och övrig administration ska se ut i våra skolor.

Därför bör den första åtgärden bli att förstatliga skolan så att den blir en statlig angelägenhet – Detta för att få samma kvalitet på alla landets skolor.

Jag har inget mot privatskolor så länge dessa drivs som i USA av stiftelser utan vinstintressen, och så länge vi har ett system med ett centralt organ som sköter antagning och fördelning av elever baserat på elevernas val, skolans geografiska placering i förhållande till elevens bostad och skolornas tillgång på platser.

Ett sådant system finns redan vad gäller landets universitet och skulle med lätthet även kunna införas även vad gäller grundskolor och gymnasieskolor.

Hur löneläget och löneutvecklingen ser ut har med all säkerhet betydelse för människors yrkesval. Lärarnas fackföreningar brukar ofta påtala att just höjda löner är viktigt om vi ska attrahera fler till landets lärarutbildningar. Detta är säkert rätt – I var fall delvis.

För egen del tror jag att andra parametrar än lönen spelar in när man väljer yrke – Vore det inte så skulle alla sträva efter att bli läkare, direktörer, advokater och forskare etc. Bra arbetsmiljö och en god och hållbar arbetssituation har minst lika stor betydelse för yrkesvalet att bli lärare som det har för att få de som är lärare att vilja fortsätta vara lärare.

Bra arbetsmiljö och en hållbar arbetssituation betyder i min värld att lärarna ska få mer tid att ägna sig åt det som är viktigt inom skolan – Nämligen åt att undervisa. Det problemet kan bara lösas genom att se till att det anställs tillräckligt med administrativa resurser och stödpersoner inom skolan så att lärarnas tid frigörs på ett sådant sätt att de får mer tid till undervisning.

Bra och engagerade lärare är dessutom viktigt för samhällets utveckling i sin helhet. Det är tillgången på engagerade och motiverade lärare som avgör vilken kunskap framtidens arbetstagare kommer att ha. Därför ska vi politiker hörsamma signalerna och göra läraryrket till ett attraktivt yrke.

En sådan reform kostar pengar – Ska reformen bli framgångsrik och pengar och resurser tillskjutas måste vi förstatliga skolan och samtidigt se till att eventuella privata skolor drivs som stiftelser utan vinstintressen. Därför ger jag Kjell-Olof Feldt helt rätt – Reformen i sig var inte fel – Snarare sättet på vilken den genomfördes.

Det är därför jag säger att det måste bli ”Mindre snack och mer verkstad”!

Bra skolor och bra utbildning är en framtidsinvestering – En investering i det som är framtiden – En investering i våra barn. Därför måste skolan få kosta. Det får aldrig vara så att vi begränsar skolornas möjligheter genom besparingar och annat på skolans område. Självklart ska vi budgetera och följa upp det som görs – Dock är en budget inget annat än en prognos på hur mycket man tror att det kommer att kosta – Tillkommer kostnader man inte räknat med måste mer pengar skjutas till så enkelt är det.

Rätten till en bra utbildning ska aldrig vara en plånboksfråga eller en klassfråga – Bra utbildning ska vara en rättighet för alla på lika villkor – Fattig likväl som rik i enlighet med ”den svenska samhällsmodellen”.

Därför är det dags att gå från ord till handling.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Frågan är relevant därför att det ser ut att finnas vitt skilda uppfattningar om vad som utgör ”den svenska samhällsmodellen”. Jag ska därför ge mig på att försöka förklara vad den innebär på ett enkelt och kortfattat sätt.

”Den svenska samhällsmodellen” är enkelt tryck uppnåendet av det JÄMLIKA samhället där världens minsta klyftor på alla områden inklusive inkomst- och förmögenhetsklyftor inräknade råder. En ordning som dessutom måste uppnås utan att diskriminera någon eller genom att utöva maktmissbruk.

För att nå denna målsättning krävs en politik som arbetar i den riktningen vilket så här långt innebär att det bara finns ett politiskt parti i Sverige som kan sägas stå för byggandet och bevarandet av ”den svenska samhällsmodellen” – Nämligen socialdemokraterna.

Demokratisk socialism byggd på KÄRLEK -SOLIDARITET – ALLA MÄNNISKORS LIKA VÄRDE är viktiga fundament att stå på för att leva upp till i bygget av det JÄMLIKA samhället. Detta därför att det bara är på detta fundament en politik som bygger ett bättre Sverige i grunden kan vila på.

• En stark offentlig sektor under medborgarnas kontroll utan privata inslag driven utifrån behov snarare än vinstintresse.
• Starka sociala trygghetssystem.
• En fri skola.
• Fri sjukvärd.
• Starka fackföreningar.
• Progressiva skattesystem som garanterar progressiv fördelningspolitik.
• Jämställdhet mellan alla grupper i samhället.

Alla är de delar av ”den svenska samhällsmodellen” och alla är de delar av den socialdemokratiska politik som utgör garanten för att målet om Sverige som världens mest JÄMLIKA land ska bli verklighet.

Svårare än så är inte förklaringen av ”den svenska samhällsmodellen” – Tänk på detta nästa gång du går till valurnorna för att rösta – Gör du det kommer du liksom jag att lägga rösten på socialdemokraterna.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Modellen där det är arbetsmarknadens parter som förhandlar om lönerna är en modell vi ska vara rädda om och värna då denna modell är en viktig del av ”den svenska samhällsmodellen”. Därför tycker jag det är bra att landets fackförbund nu spottat upp sig och kommer med rejäla krav på löneökningar i denna avtalsrörelse efter år av eftersatta löneökningar.

Under alliansens tid vid makten har löneökningarna hållits ner samtidigt som skatterna sänkts – Något som i princip innebär att det är alla vi skattebetalare och inte företagen som fått bära kostnaden för att svenska arbetstagare fått mer i plånboken.

Det är den sortens politik sm gör att både staten och medborgarna nu sitter med ”Svarte Petter” på hand samtidigt som företagens ägare kan skratta hela vägen fram till banken. Den enda kvarstående effekten av alliansens skattesänkarpolitik är att klyftorna i samhälle har öka samtidigt som statens reformutrymme blivit mindre.

Lägre och/eller frysa ingångslöner likt de som Svenskt Näringsliv och landets arbetsgivarorganisationer högljutt debatterar för är ingen väg framåt i ett Sverige som präglas av större klyftor än någonsin när det gäller inkomster och förmögenheter.

Det enda sättet att bygga ett mer jämlikt Sverige går genom höjda löner vilket är precis vad landets fackförbund insett när de nu lägger fram krav på rejäla löneökningar för sina medlemmar tillsammans med speciella insatser för de grupper som har de abslut lägsta lönerna.

Höjda löner kommer att leda till ökad konsumtion och därmed till fler arbetstillfällen vilket arbetsgivarsidan verkar ha svårt att förstå. Ökad konsumtion skapar högre vinster för företagen och därmed och större skatteintäkter för staten – Pengar som kan användas till reformer som skapar ännu fler jobb och ännu högre vinster för företagen.

I en rad tidigare inlägg har jag givit uttryck för att det är inom offentlig sektor merparten av framtidens arbetstillfällen kommer att skapas – Både genom en länge behövd personlaförtätning samt genom att öka offentlig sektors storlek på ett sådant sätt att den på nytt kan agera som en sedan länge behövd motvikt mot den privata sektorn.

Det är därför vi ska överge en budget i balans och finansiering krona för krona och istället låna för att bygga ut offentlig sektor och skapa nya arbetstillfällen. Med en större offentlig sektor ökar möjligheterna att garantera arbetstagarna de skäliga löneökningar som är nödvändiga för att svensk ekonomi ska växa och utvecklas positivt.

Offentlig sektor borde om jag får bestämma bli framtidens riktmärke när löner ska förhandlas – Detta därför att bara offentlig sektor kan garantera en jämlik behandling av alla löntagare utan att ställa arbetstagarna mot varandra.

Därutöver ska vi förändra skatte- och avgiftssystemet på ett sådant sätt att dagens arbetsgivaravgifter ersätts med en produktionsskatt/produktionsavgift som utgår oavsett av om en produkt eller vara framställs maskinellt eller av mänsklig arbetskraft.

Produktionsskatten/produktionsavgiften ska användas för att finansiera precis samma saker som dagens arbetsgivaravgifter finansierar – De enda skillnaderna mot dagens system blir att staten och medborgarna tillskillnad mot idag får sin rättmätiga andel av de vinster som skapas i företagen.

Därför säger jag avslutningsvis samma sak sak som i rubriken – Högre vinster JAVISST – GÄRNA! Men förs rejält höjda löner parad med den statliga intäktsökning som följer med en övergång från arbetsgivaravgifter till produktionsskatt/produktionsavgift.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar dag”