Neddragningar och förändrade bedömningsgrunder avseende LSS (lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade) får mig att känna mig oerhört illa till mods – Extra illa till mods blir jag därför att mitt eget parti driver på denna förändring till det sämre för redan hårt prövade grupper.

Att dra ner på assistanshjälpen för de med funktionshinder är att sparka på de som redan ligger. LSS kom till för att göra livet någorlunda drägligt för de som haft oturen att drabbas av sjukdomar som fodrar assistans och att rycka bort det samhälleliga stödet för dessa människor tycker jag är fel – Till och med mycket fel och därför ger jag Åsa Regnér och mina egna partikamrater i regeringen bakläxa.

Som Socialdemokrat är det självklart för mig att de som behöver assistans ska ha assistans. Ska vi spara pengar i samhället ska dessa sparas på starka grupper och deras service och inte på svaga och utsatta människor och/eller grupper.

Att dra in assistansen så att vi tvingar människor att sluta att jobba och istället leva på bidrag ger ingen bättre samhällsekonomi. Samma med föräldrar till barn som blir av med sin assistanshjälp som tvingas gå ner i arbetstid för att kunna ta hand om sina barn. Den skatt staten förlorar på nedgång i arbetstid är sannolikt lika stor som kostnaden för den assistanshjälp som tas bort varför allt blir ett nollsummespel.

I ett kärleksfullt och solidariskt samhälle där alla människor har lika värde är det en självklarhet att se till att de som behöver samhällets hjälp för att klara sin vardag får den hjälp de behöver.

Som Socialdemokrater ska vi stå upp för de svaga och utsatta i samhället – Inte sparka dem ännu djupare ner i avgrunden. Därför vill jag att de drygt 300 människor som förlorat sin assistansersättning i år ska få tillbaka denna snarast.

I min värld är det självklart att alla som behöver assistans i en eller annan form ska få det och då på samhällets bekostnad. Är läget så att skatteintäkterna inte räcker till för att göra detta möjligt ska skatterna höjas.

Som Socialdemokrater får vi aldrig sänka ambitionsnivån i de sociala trygghetssystemen – Räcker inte pengarna till ska intäkterna till systemen ökas vilket innebär höjda skatter.

Dessutom bör regeringen tänka ytterligare ett steg. Statliga neddragningar inom LSS leder till ökade kommunala kostnader för landets kommuner genom att en statlig kostnad nu blir en kommunal kostnad i och med att kommunerna har en skyldighet att ta hand om de som har funktionshinder av olika slag.

Därför vill jag att Åsa Regnér och regeringen gör helt om och tänker om. Assistansbehövande är en statlig angelägenhet inte en kommunal angelägenhet – Därför ska ALLA medborgare vara med och bekosta LSS vilket bara kan ske om staten tar sitt ansvar och sänder räkningen till alla skattebetalare i proportion till inkomst.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”