Jag är på inget sätt förvånad över att Svenskt Näringsliv påstår att lönerna i Sverige är för höga och att löneökningstakten måste bromsas. Detta har Svenskt Näringsliv och dess föregångare SAF sagt så länge jag kan minnas.

Att löneökningsutrymmet för 2017 är starkt begränsat är en sanning med modifikation. Det finns utrymme för rejält höjda löner bara man fördelar företagens vinster mer rättvist.

Föga förvånande säger man inte ett ord om de ökade inkomst- och förmögenhetsklyftor vi upplevt allt sedan 1982 och hur dessa ska åtgärdas – Klyftor som ökat både därför att vi hållit tillbaka rejäla reallöneökningarna och därför att vi genom olika politiska beslut såsom historiska devalveringar ökat industrins vinster samtidigt som löntagarna förlorat köpkraft.

Det absolut viktigaste i ett Sverige byggt enligt den svenska samhällsmodellen är just att vinsterna av allas arbete fördelas mer rättvist och ska detta ske är rejäla löneökningar ett viktigt verktyg för att säkerställa att så blir fallet.

1982 devalverade vi den svenska kronan med hela 16% för att skapa ett konkurrensförspång för svensk industri gentemot utländsk dito – Detta mot löfte om att denna devalvering skulle leda till nödvändiga investeringar i svensk industri i syfte att säkra konkurrenskraften och för att  se till att jobben inom svensk industri skulle säkras och dessutom öka i antal.

Alla dessa löften utställda av Svenskt Näringslivs föregångare SAF har helt kommit på skam. Investeringarna i industrin uteblev samtidigt som svenska jobb flyttats till låglöneländer – Allt som hände var att företagen stoppade hela devalveringen i sina egna fickor i form av ökade vinster med löntagarna som de stora förlorarna.

Ovanpå detta ska vi sedan lägga det faktum att EU-inträdet skapat en situation som innebär att storföretagen kan skatteplanera med hjälp av den fria rörligheten och att de därför via transitländer som Nederländerna och Luxemburg kan välja att betala 0,5 promille i skatt istället för de 22% vinstskatt de rimligen borde betala i Sverige.

Att i det läget likt Svenskt Näringsliv komma dragande med att det inte finns utrymme för ökade löner är patetiskt. Det finns ett stort utrymme för ökade löner men Svenskt Näringslivs problem är att detta innebär att företagens och ägarnas oproportionerligt stora vinster måste minska.

Ska vinsterna av allas arbete fördelas mer rättvist måste företagsägarna avstår vinst och dela med sig av denna till sina anställda.

Dessutom tycker jag att vi ska titta på hela företagets verksamhet när vi pratar löneutrymme. Skatteplanerar ett svenskt företag likt SCA med flera genom att använda sig av andra EU-länder för att undvika att betala skatt i Sverige ska även vinsten i transitlandet läggas ihop med vinsten i Sverige för att bedöma utrymmet för löneökningar.

Att ett företag skatteplanerar och väljer att redovisa vinsten utanför Sverige ska inte användas som förevändning för att hålla tillbaka löneutvecklingen i Sverige.

Den snedfördelning som skett allt sedan 1982 där företagsägarna ensidigt gynnas samtidigt som löntagarna missgynnas ska rättas till och återställas till de fördelningsproportioner som rådde före devalveringen 1982 – Detta därför att arbetsgivarna ljugit oss rakt i ansiktet och inte gjort som de lovade i samband med devalveringen vad gäller re-investeringar i industrin och säkrande av svenska arbetstillfällen.

Den era som nu inletts ska således handla om att återställa löntagarnas köpkraft till samma nivå som 1982 vilket måste få klart och tydligt avtryck i 2017-års lönerörelse likväl som i kommande års lönerörelser.

Därutöver bör vi Socialdemokrater aktivt arbeta för att stoppa all skatteplanering och se till att skatt på svenska vinster betalas i Sverige. Denna kamp ska ske i Sverige och EU simultant så att samma förändring sker i alla EU-länder samtidigt – Något som för övrigt är fullt möjligt då alla EU-länder lider av minskade skatteintäkter som ett resultat av storföretagens skatteplanering.

Socialdemokratin över hela Europa måste ta tillbaka initiativet och ge folket det folket vill ha – Högre lön och bättre välfärd.

Därvidlag har inget förändrats – Konfliktlinjen i Sverige handlar fortfarande om kapitalets fördelning vilket den gjort allt sedan Socialdemokratins födelse fram till idag.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”