Förslaget om att slå ihop Västerbottens Läns landsting och Region Västerbotten och bilda en Regionkommun är i grunden bra då en samordning av dessa verksamheter nu faller sig naturlig då bildandet av storregioner är borta från agendan under överskådlig framtid.

Precis som många säger så ligger den stora utmaningen i att hitta samarbetsformer och styrning som innebär att det kommunala självstyret och kommunernas inflytande över sådant som berör kommunerna inte flyttar från kommunerna till en högre instans.

För mig är grundprincipen att det kommunala självstyret bör öka och att de verksamhetsgrenar som ska skötas av den nya Regionkommunen och som involverar alla kommuner ska ha representation från alla kommuner i det beslutande presidiet för den verksamhet det gäller.

För er som följer min blogg är det ingen hemlighet att jag sedan länge förespråkat en förändring som innebär att vi skrotar både Landstinget, Region Västerbotten och Länsstyrelsen till förmån för en ordning där sjukvård, byggande och underhåll av infrastruktur och regional kollektivtrafik sköts direkt av Riksdagen – Då i ett eget departement med egen minister medan all övrig verksamhet överförs till landets kommuner för ökat kommunalt självstyre.

När den möjligheten inte står tillbuds för stunden tycker jag att vi ska göra det näst bästa vilket är att bilda en Regionkommun.

Får jag vara med och bestämma ska den politiska ledningen för denna Regionkommun självklart väljas på samma sätt som i valet till landstinget.

I samband med att Regionkommunen bildas bör man även lägga ner Länsstyrelsen och fördela dess verksamheter på Regionkommunerna och länets kommuner.

Regionkommunens huvudverksamhet bör vara sjukvård, byggande och underhåll av infrastruktur och kommunöverskridande regiontrafik. All övrig verksamhet ska läggas ut på kommunerna.

Inom ramen för Regionkommunen kan man sedan skapa samarbetsorgan för de verksamheter likt turism mm. som idag sköts av dagens Region Västerbotten – Då med förbehållet att det är kommunerna själva som utser de politiska representanterna för denna verksamhet. Att ha en sådan ordning är viktigt för att säkerställa likvärdig kommunal representation och likvärdigt inflytande från alla länets kommuner.

Kan vi genomföra en förändring enligt mitt förslag är mycket vunnet jämfört med det förslag som nu diskuteras då det innebär att vi kan banta både antalet politiker och antalet chefstjänstemän i organisationen. Med en sådan organisation skapas besparingar som kan användas till mer sjukvård, mer infrastruktur och mer kollektivtrafik.

Att ge kommunerna mer självstyre kommer att innebära att väljarna upplever större närhet till de politiska beslutsfattarna. På samma sätt tror jag att kommunernas övertagande av bestämmandet över bygg och planärenden mm. underlättar och snabbar på byggprocessen vilket är precis vad vi behöver i bostadsbristens Sverige.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”