Framväxten av välfärdslandet Sverige beror till största delen på att Sverige historiskt har präglats av ett oerhört starkt fackligpolitiskt samarbete – Ett samarbete där Sveriges arbetstagare jobbade oerhört intimt tillsammans med de som hade den politiska makten 

Detta samarbete kallar vi i dagligt tal Arbetarrörelsen – Dvs. det samarbete som involverar LO-facken och Socialdemokraterna och ska vi återupprätta välfärdslandet Sverige och återföra Sverige till ledarpositionen vad gäller världens välfärdsländer så måste arbetarrörelsen återuppstå vilket innebär att det fackligpolitiska samarbetet måste stärkas.

Redan nu kan vi se att det fackligpolitiska samarbetet fått något av en renässans vilket jag upplevde även på vår socialdemokratiska distriktskonferens i Västerbotten nu i helgen där fackligpolitiska delegater påpekade vikten av fackligpolitisk samverkan till alla kongressdeltagare.

Att LO och Socialdemokraterna krokar arm och lägger gemensamma förslag för ett bättre Sverige är viktigt – Viktigt därför att det som är bra för arbetstagarna är bra för Sverige.

Precis som många säger är det viktigt att regering och riksdag för en politik som innebär att det offentliga slutar ”leka affär” och driva saker på samma sätt som marknaden och privata aktörer driver sin affärsverksamhet.

Staten och offentlig sektor ska varken styras eller låta sig påverkas av marknadskrafterna – Snarare är det så att staten och offentlig sektor ska gå före och sätta standarden och diktera spelreglerna och ska så bli fallet måste arbetstagarna inom offentlig sektor sättas före ekonomi och lönsamhet.

Därför vill jag se en ökad fackligpolitisk samverkan med början inom de fackföreningar som verkar inom offentlig sektor. Som socialdemokratiska politiker och som fackliga företrädare ska vi därför föregå med gott exempel och intensifiera det fackligpolitiska samarbetet i de sektorer av samhället vi kan kontrollera fullt ut.

Att föregå med gott exempel innebär att vi som politiker ska ta hänsyn till arbetstagarna i allt vi gör vilket innebär att vi när vi gör upphandlingar ska göra dessa tillsammans med fackföreningarna.

Därför förespråkar jag att vi i samband med upphandlingar i offentlig sektor slutar ”leka affär” och ser till att ställa krav som bejakar arbetstagarnas intressen – Detta genom att se till att vi ställer krav på alla som lämnar anbud på tjänster inom offentlig sektor att sätta arbetstagarna och deras väl och ve först.

Det är därför vi som socialdemokratiska politiker i samband med upphandlingar ska kräva att tillsvidareanställning på heltid ska vara norm samtidigt som tillträdande entreprenör per automatik ska överta den personal som är anställda i den verksamhet man tar över om man vinner anbudsgivningen.

Därutöver att fackliga krav såsom att all tid en anställd tillbringar på sin arbetsplats är betald tid förutom den timma som alltid dras av för at tillgodose behovet av mat- och fikaraster.

Att den sortens fackligpolitiska samarbete fått en renässans har vi nu börjat skönja och ska bygget och restaureringen av Sverige fortsätta på ett framgångsrikt sätt måste den sortens fackligpolitiska samarbete intensifieras och nå samma styrka som det hade historiskt.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”