Rätt ofta pratas det om mejeridöden och om döden för svensk livsmedelsproduktion och den diskussionen måste vi ta på allvar om svenska mejerier och svensk livsmedelsproduktion ska överleva och fungera i en framtid.

Samma situation som råder för mjölkproducerande bönder råder för de bönder som bedriver köttproduktion och spannmålsodling vilket är allvarligt och gravt alarmerande enligt mitt sätt att se på saken.

Vi måste självklart ställa oss frågan varför det blivit på detta sätt och försöka hitta en lösning som kan rädda det svenska jordbruket.

Sverige klarar sig inte utan jordbruk och jag är av den uppfattningen att Sverige bör vara helt självförsörjande på jordbruksprodukter, mat och spannmål för att kunna ha full kontroll på att vi överlever oavsett hur läget i resten av världen ser ut.

Utan att vara expert på området vill jag ändock lyfta upp några av de faktorer som jag tror påverkat utvecklingen:

• Mejeridöden där små mejerier köpts upp av giganter likt Arla för att sedan läggas ner.
• Slakteridöden där småslakterierna försvunnit och ersatts av jättar likt Scan.
• Utvecklingen mot storjordbruk som behöver miljoninvesteringar för att överleva därför att mejerijättarna kräver viss storlek och utrustning för att överhuvudtaget köpa mjölken av bonden.
• Förändrade matvanor där mjölk många gånger ersätts med läsk eller vatten.
• Ökad automatisering i jordbruket vilket kräver gigantiska investeringar i maskiner och redskap.
• Ökad import av kött och mejeriprodukter.
• Skärpt lagstiftning på livsmedelsområdet som spelar de stora mejerikoncernerna och slakterierna rakt i händerna och gör det mer eller mindre omöjligt att starta små lokala mejerier och slakterier.

Jag är som sagt ingen expert på området – Dock är jag gammal nog för att minnas tiden när min farfar och andra bönder tappade mjölken i mjölkkrukor vilka sedan hämtades av det lokala mejeriet.

Jag minns även att jordbruket var mindre med uppskattningsvis 10 – 20 kor och hur sådd, skörd och hantering av spannmål sköttes med betydligt enklare maskiner än idag. Jag minns hur stora delar av släkten samlades för att bärga hö och hur vi samlades för att skörda potatis och grönsaker.

Dessutom minns jag klart och tydligt hur vi när jag var riktigt liten gick till mejeriaffären för att köpa mejeriprodukter och till slaktarboden för att köpa kött och korv – Butiker som låg granne med fiskaffären och grönsakshandlaren.

Allt detta är nu ersatt av maskiner som kostar ofantliga summor pengar och en verklighet där den mänskliga arbetskraften är reducerad till ett minimum där 1 person med hjälp av maskiner kan utföra åtskilliga personers jobb.

Korna mjölkas av robotar och mjölken leds till stora tankar som sedan med töms av stora långtradare för att köras till ett mejeri långt ifrån bonden. De små butikerna, oftast ägda och drivna av samma person som betjänade kunderna är sedan länge ersatta med butikskedjor som säljer massproducerade varor – Varor som allt som oftast passerat åtskilliga mil för att komma från producent till konsument.

Frågan är om vårt moderna sätt att driva jordbruk är bättre eller sämre än dåtidens sätt?

Frågan är ställd därför att även jag inser att en återgång till gamla tiders sätt att bedriva jordbruk är omöjlig och på inget sätt att rekommendera.

Rent politiskt är jag dock inne på en linje som innebär att vi måste ifrågasätta hur nyttigt det är att hela inköpsledet för det bönderna produceras drivs av ett fåtal företag under mycket oligopolliknande förhållanden – Giganter som dessutom använder sig av rätt fula affärsmetoder där de hotar med uteblivna leveranser om butikerna tar in varor från lokala producenter därför att de inte gillar konkurrens.

Mot bakgrund av detta är kanske följande frågor något vi borde ställa oss lite till mans:

• Kanske är det så att det är just bristen på aktörer som gör att böndernas ersättning blir lägre än tidigare?
• Kanske är det så att vi genom en förändrad och förenklad lagstiftning ska göra det enklare att starta små mejerier och små slakterier?
• Kanske är det så att vi bör införa krav och regelverk som stipulerar att produktion ska vara lokal snarare än koncentrerad till ett fåtal stora produktionsenheter?
• Kanske är det så att vi ska tillåta både gårdsslakterier och gårdsmejerier genom att förenkla kraven och genom att sänka eller helt ta bort kontrollavgifterna för samhällets kontroll av hygien och standard hos dessa små aktörer?

I dagens tidevarv där lokalproducerad mat står högt upp på agendan tror jag att det blir bättre för både bönder och konsumenter om produktionen sker närmare kunden.

Personligen tror jag att både butiksägare och konsumenter skulle uppskatta att det som säljs är lokalproducerat på en gård nära konsumenten.

Inlägget är som ni ser fullt av frågeställningar – Att det är så beror på att jag inte behärskar området och därför inte kan presentera en lösning på problemet med utslagningen av bönder.

Vad jag hoppas på är dock att mitt inlägg ska väcka debatt och att de som behärskar området genom denna debatt kan komma med förslag på vilka politiska beslut vi politiker borde fatta för att rädda Sveriges bönder från utrotning.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”