När vi tittar på politik i allmänhet och på politiker i synnerhet går det inte att värja sig från det faktum att politik i vår nutid blivit till en sorts snabbfotad populistisk popularitets kampanj – En kampanj som innebär att det är viktigare att hänge sig åt för stunden gällande populistisk strömning än att driva realpolitik.

Det verkar som om politiken mer är frågan om klubben för inbördes beundran och vilken ism man bekänner sig till än något som faktiskt strävar mot att lösa problemen. I vart fall är det så det upplevs av gemen man när jag frågar runt. Vad jag får höra är att de upplever att det i rikspolitiken ser ut att spela mer roll vilka samtidsvärden man förknippas med än vilken ideologi man företräder.

SD och Moderaterna ägnar sig åt nationalism och högerpopulism även om de ismerna för stunden befinner sig på dekis medan socialdemokratin, miljöpartiet och vänsterpartiet ägnar sig åt ismen feminism för att beskriva sin politiska inriktning

Just nu är feminism och feministisk politik modeorden för dagen. Medan detta genomsyrar all debatt frågar sig väljarna hur detta kan lösa deras vardagsproblem och de frågor de ser som viktiga att lösa.

Låt mig därför säga en sak – Politik handlar inte om en popularitetstävling politiker emellan och en bekännelse till den ism som gäller för stunden – Politik handlar om att föra en politik som löser Sveriges problem och inget annat.

Denna farsot är vida spridd i rikspolitiken – Däremot råder motsatsen inom kommunalpolitiken där fokus både historiskt och i dagsläget alltid handlat om att göra det som är bäst för kommunen och därmed dess medborgare.

Att få budgeten att gå ihop, att få skolan att fungera och att få ihop ekvationen med fler äldre i behov av hjälp innebär att våra kommunpolitiker inte har tid att ägna sig åt populism och ismer – I kommunpolitiken är man fult upptagna med att lösa problem.

Därför vill jag ge landets alla kommunpolitiker en eloge för allt det hårda arbete ni lägger ner varje dag för att lösa problemen.

Till alla riksdagspolitiker vill jag säga följande:

Sluta med populismen och börja föra ideologisk debatt och en politik som går i linje med ideologin.

En personlig analys av läget i Sverige är att människorna/väljarna efterfrågar realpolitik som löser problem – Konkret politik byggd på ideologisk övertygelse.

Att opinionerna svänger som de gör är inget annat än en misstro från en desperat väljarkår som upplever att ingen tar dem och deras problem på allvar och gör något åt saken.

Som Socialdemokrat är jag övertygad om storheten i vår ideologi och det är därför jag bestämde mig för att engagera mig politiskt i större utsträckning än tidigare.

Sverige står inför stora utmaningar som behöver solid politik snarare än populism för att genomföras:

• Hög arbetslöshet.
• Bostadsbrist.
• Dåligt fungerande sjukförsäkring.
• Dåligt fungerande a-kassa.
• Försämrad välfärd (i vart fall för de mindre bemedlade)
• Ökade klassklyftor och snabbt ökande inkomst- och förmögenhetsklyftor.
• Ökat socialbidragsberoende som spräcker de flesta kommunala budgeter.
• Dåligt fungerande integrations- och migrationspolitik.
• Osäkra anställningsvillkor som skapar stress.
• Stort brister vad gäller personal i vården

Det är lösningar av ovanstående problem som behövs för att stilla väljarkårens oro och de snabba svängningar vi ser i väljarsympatierna för närvarande – Vi behöver politisk dådkraft och handling istället för feministisk, nationalistisk eller högerpopulistisk populism för att lösa Sveriges problem och utmaningar.

Kärlek – Solidaritet – Alla människors lika värde är värderingar som jag brinner för och dessa ideologiska kärnvärden innebär att vi Socialdemokrater ska jobba stenhårt för att förverkliga att dessa kärnvärden får fullt genomslag och omfattar alla i samhället.

Därför ska vi sluta ägna oss åt populism och återgå till det vi historiskt gjort bäst – Nämligen bygga ett jämlikare Sverige för både kvinnor och män. Ett Sverige där alla känner sig inkluderade och mår bra och faktiskt känner att vi som politiker tar deras problem på allvar och tillvaratar deras intressen.

Min övertygelse är att väljarna prioriterar realpolitik högre än bekännande till och debatterande av ismer av olika slag.

Massiva satsningar på jobbskapande åtgärder, stärkt sjukförsäkring, stärkt a-kassa, återinförd förmögenhetsbeskattning för de rika, en återinförd bostadsförsörjningslag, en stärkt arbetsrättslagstiftning, stoppad möjlighet att skatteplanera, minskade inkomst- och förmögenhetsklyftor och en väl fungerande integrations- och migrationspolitik är för mig saker som behöver realpolitiska lösningar.

De politik områden jag beskrivit ovan är alla exempel på reala politiska områden som behöver åtgärder – Åtgärder som stabiliserar opinionssvängningarna betydligt bättre än populism och feminism.

Politik är inte populism och feminism – Politik är hårt arbete för att bygga ett bättre och mer välmående Sverige.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”