I grunden är det bra att Stefan Löfven klivit fram och axlat ansvaret gällande IT-skandalen i Transportstyrelsen även om jag faktiskt kan hålla med vissa kritiker att så borde ha skett redan för ett par veckor sedan.

Efter att ha analyserat både presskonferensen och framträdandet i Aktuellt samt inhämtat ytterligare information i ärendet så känner jag mig på inget sätt nöjd med det som hittills presenterats då det fortfarande finns flera frågor som behöver besvaras trots att jag är Socialdemokrat och trots att jag har fullt förtroende för vår statsminister.

Till de 3 frågor jag ställt i tidigare inlägg adderar jag därför följande 3 frågor:

1. Hur kan en organisation i detta fall Sveriges regering ha en delagationsordning och ett arbetssätt som innebär att högsta chefen inte kontinuerligt blir informerad om händelseutvecklingen i hela organisationen och om vilka frågor och utmaningar som finns på agendan på respektive avdelning/departement?
2. Hur kan chefen för ett departement – I detta fall Infrastrukturminister Anna Johansson fortsatt ha statsministerns stöd när hon uppenbarligen inte ens vet vad som händer i de verksamheter hon är tillsatt att leda?
3. Varför har en myndighetschef delegeration att skriva under ordrar om outsourcing av offentlig verksamhet utan att dessa ordrar attesteras av endera ansvarigt statsråd eller av statsministern?

Därtill behövs svar på de 3 frågor jag väckt i alla de 3 föregående inlägg jag skrivit i ämnet:

1. Vem bestämde att IT-tjänster inom offentlig sektor ska upphandlas istället för att drivas i egen regi?
2. Vem bestämde att sådana upphandlingar skulle ske internationellt istället för nationellt?
3. Vilka politiker ingick i den församling som fattade besluten?

När det gäller de 3 sista frågorna så kom det ganska klara och raka svar på dem under presskonferensen och under intervjun i Aktuellt.

Det vi fick veta är att de politiska beslut som gav ordern till Transportstyrelsens styrelse att outsourca och upphandla IT-verksamheten togs av Alliansregeringen i början av 2014. Därutöver fick vi veta att frågan beretts av Alliansregeringen allt sedan 2010.

Således är beskedet att Alliansen är klart delaktiga vad gäller skulden till det inträffade.

Med det konstaterat bör vi alla fråga oss vilken sorts desperation och populism det är som driver politiker som klart och tydligt har del i skulden att kräva misstroendevotum för ett eller flera statsråd?

Att som medskyldig till det inträffade ensidigt försöka lägga skulden på någon annan utan att själv ta ansvar för sin del i skulden är hyckleri på hög nivå.

Min tro är att man gör så från Alliansens sida i hopp om att vinna kortsiktigt stöd i väljaropinionen – En erfarenhet som jag tror kommer att bli mycket dyrköpt framgent för Alliansen då det beteendet är ren och skär populism som väljarna kommer att genomskåda med tiden.

Därutöver är jag helt överens med Göran Greider på ett par punkter baserat på vad han anfört i debatten om det inträffade:

1. Att nyhetsvinkeln på IT-skandalen i Transportstyrelsen borde ha varit ”Nyliberal outsourcing har åter misslyckats”
2. Att NPM eller New Public Management som är nyliberalismen terminologi för att beskriva hur offentlig sektor ska göras mer marknadslik är ett djupgående drag inom politiken som håller på att få enorma negativa och skadliga konsekvenser.

NPM har under den nyliberala vågen fått alldeles för stort gehör bland politiker på den borgerliga sidan men även hos vissa Socialdemokrater – Något som inneburit en resa bort från den blandekonomi som historiskt garanterade balans mellan offentlig- och privatsektor. 

Att offentlig verksamhet ska göras marknadslik och anpassas på ett sådant sätt att den ska upphandlas och skötas av privata företag är precis som IT-skandalen påvisar skadlig och potentiell farlig för varje demokratiskt samhällsbygge.

Det är just därför och mot den bakgrunden jag lutar mig närt jag envetet under lång tid hävdat att vi måste återskapa blandekonomin för att säkerställa att samhällsfunktionerna fungerar som avsett efter den klara och tydliga devisen ”Av alla efter förmåga – Åt alla efter behov”

Offentlig verksamhet ska skötas av det offentliga utan privat inblandning och utan att marknadsanpassas. Att den ordningen måste återskapas hoppas jag utredningen av Transportstyrelsen öppnar ögonen för hos en majoritet av väljarna.

Slutligen vill jag säga att jag om jag varit regeringschef aldrig skulle tillämpa det arbetssätt och den delegationsordning sittande regering använder sig av. I de organisationer jag haft förmånen att leda har jag uppnått samma mått av frihet för medarbetarna med med full kontroll.

Att ge sina medarbetare fria händer att sköta de områden de är tillsatta sköta är en självklarhet i alla dynamiska organisationer och rätt väg att gå givet att man har rapportsystem som kan hantera ett sådant arbetssätt.

Som chef i den typen av dynamisk organisation handlar chefsskapet inte om att detaljstyra men väl om att lita på sina medarbetare och ge dem utrymme för egna beslut utifrån ett förutbestämd regelverk på en spelplan med klara och tydliga avgränsningar – Detta utan att fortlöpande peta i besluten på detaljnivå annat än om det är oerhört nödvändigt att ingripa.

En sådan organisationsstruktur och ett sådant arbetssätt kräver som jag nämnde ovan att man har ett rapportsystem som fångar upp allt som händer i syfte att hålla den ytterst ansvarige chefen underrättad om allt som pågår – Den sortens system ser ut att saknas i regeringskansliet och behöver därför införas snarast möjligt.

Mitt råd till Stefan Löfven och till mina partikamrater är att de ska lära av det inträffade och så skyndsamt som möjligt inrätta system som möjliggör att högste chefen altid har full kontroll på allt som sker – Därtill att statsråden har rapportsystem i sina respektive verksamheter som innebär att de har full kontroll på allt som sker där.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

I gårdagens nätupplaga av Affärsliv24 i VK uttalar sig en mängd personer om att det enda sättet att bygga ut centrala Umeå är att bygga på höjden istället för på bredden eller längden. Bland de som anför detta finns Hilding Holmqvist, Balticgruppen, Mofab och inte minst byggnadsnämndens vice ordförande moderaten Ulrik Berg.

Det alla som uttalar sig i ämnet är samstämmiga och rörande överens om är att det måste bli enklare att göra ändringar i detaljplanen och att Plan & bygglagen är en krånglig slalombana att ta sig igenom.

Att det är så har jag insett länge och det är därför jag redan tidigt i februari 2015 för första gången anförde att vi måste förenkla plan & byggprocessen processen genom att inrätta en speciell PBL-domstol som ska utgöra  enda överklagandeinstans i plan & byggärenden.

Så här skrev jag 2015 (med viss revidering gjord nu för att förbättra språkbruk och förståelse) – Håll till godo!

Allt byggande i Sverige präglas av en överklagandehysteri av sällan skådat slag. Det spelar ingen roll vad som ska byggas – Allt ska som det verkar överklagas gång på gång i all oändlighet.

Dock kan man fråga sig vad nyttan är med denna i många stycken helt okontrollerbara överklagandehysteri?

Att det ska gå att överklaga ett ärende som rör PBL 1 gång och då till en högre instans än kommunens byggnadsnämnd är helt OK. Vad som inte är OK är att vi i dagens system kan gå vidare till nästa instans och nästa myndighet om den som överklagar förlorar sitt överklagande – Detta i all oändlighet.

Det måste till ändringar i PBL för att sätta stopp för detta vansinne och det genast!

Överklaganden kostar stora pengar för samhället, dessutom försenar de byggprocesser med flera år och i vissa fall till och med med årtionden.

Att människor har olika uppfattning och olika intressen är självklart för alla och envar. Dock tycker jag precis som många andra att majoritetens vilja alltid måste få gehör och att det är majoriteten som ska få sin vilja igenom.

I min värld kallas detta förfarande demokrati!

Låt oss därför reformera PBL och införa begränsningar i rätten att överklaga de beslut som landets kommunerna med majoritet i demokratisk ordning tagit i plan & byggärenden.

Jag tänker mig följande process grovt förenklad:

• Att alla ändringar enligt PBL precis som idag ska föregås av en berednings- och utvärderingsprocess där alla sakägare som vill kan redovisa sina synpunkter och invändningar mot förslaget ska.
• Att deras synpunkter vägas in i det slutliga förslaget och att speciella hänsyn ska tas till om dessa synpunkter vid ett överklagande har stor sannolikhet att vinna gehör hos specialdomstolen i PBL-ärenden.
• Att beslut efter revision och behandling av dessa invändningar fattas genom beslut enligt majoritetsprincipen.
• Ett inrättandet av en speciell PBL-domstol bemannad med juridiska experter med samma kompetens som de som sitter i Högsta Förvaltningsdomstolen.
• Att den maximala handläggningstiden för PBL-domstolen är 6 månader i överklagandeärenden.
• Att överklaganden bara kan göras till PBL-domstolen vars domslut inte kan överklagas vidare.
• Att bara personer, företag och/eller organisationer som är sakägare och direkt berörs av beslutet ska ha rätt att överklaga. Således ska inte andra än de som bor i anslutning till eller äger mark eller byggnader i anslutning till berört område äga rätt att överklaga.
• Att domstolens beslut blir det slutgiltiga beslut som måste följas av alla inblandade parter.

Att jag vill förenkla denna process har sin grund i att jag tycker att det är fel att enskilda personer och organisationer ska kunna blockera kommunala majoritetsbeslut enligt PBL i åratal genom att överklaga i all oändlighet bara därför att de som minoritet inte gillar ändringen i fråga.

Sålunda anser jag att nuvarande ordning vara i allra högsta grad odemokratisk. Demokrati ska alltid innebära att flertalet bestämmer över fåtalet då just detta är demokratins självklara kärna.

Därutöver finns otaliga exempel på hur överklagandeprocesser stoppat en hel kommuns fortsatta utveckling. Överklagas en del av planen måste planen stoppas fram tills det att processen är över. Ett enda överklagande kan således både försena och kraftigt fördyra byggande av infrastruktur och bostäder med åtskilliga år.

Detta om något är skadligt för samhällets utveckling – Dessutom är det ett stort slöseri med både resurser och skattepengar.

Därför välkomnar jag att den sittande regeringen nu verkar komma till skott med förslag som begränsar överklaganderätten i PBL ärenden.

Min rekommendation är att vi ser till att de ändringar som görs blir så djupgående att vi en gång för alla kommer till rätta med problemet.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Om jag räknat rätt så blir detta mitt tredje inlägg i frågan om skandalen i Transportstyrelsen och att det blir tre inlägg i rad i ett och samma ämne faller sig naturligt då debatten runt skandalen i Transportstyrelsen är den debatt som fullständigt dominerar den politiska scenen för närvarande.

Därför vill jag berömma Jonas Sjöstedt för hans kommentar om att det är hög tid att Stefan Löfven kliver fram och axlar chefsskapet över regeringen och tar fullt ägarskap över frågan.

Jag håller helt med Jonas om att Stefan Löfven måste axla ansvaret och att han klart och tydligt måste redogöra för vad han och regeringen vetat och om vid vilken tidpunkt de fick den kunskapen.

Debatten i frågan är som jag skrivit i tidigare både hätsk och populistisk där det hotas med misstroendeförklaringar mot ministrar och debatter där man kräver huvuden på fat utan vare sig det inträffade eller skuldfrågan är helt utredd.

Att debattörer och politiker som ägnar sig åt kortsiktig politisk populism använder sig av en sådan möjlighet vittnar mer om deras egen moral och etik än den som vår regering har. Måhända är det så att Alliansens företrädare inte är medvetna om faran av att kasta sten i glashus?

Som regeringsbärare har vi det yttersta ansvaret och har man det yttersta ansvaret måste man ta ansvar och ta på sig chefsskapet i alla situationer – Även för situationer och beslut som går snett så att det som gått snett kan undvikas i en framtid.

Att handla på det sättet är att ta ansvar istället för att ägna sig åt politisk populism vilket jag tror de allra flesta förstår efter en stunds eftertanke.

Som regeringsbärare ska vi därför skyndsamt utreda vem som vetat vad och när denne någon fick vetskapen? – Att utreda det är lika viktigt som att utreda vilka fel som begåtts, av vem de begåtts och när dessa fel begåtts?

Därtill kan en ordentlig utredning i ärendet aldrig någonsin backa för de tre frågor jag ställt i de första två inläggen – Detta därför att svaren på de frågorna är viktiga att finna om problemet ska lösas från roten så att det inträffade inte inträffar igen i ett annat sammanhang.

Därför måste svaren på dessa 3 frågor utgöra en väsentlig del av den utredning Stefan Löfven personligen bör leda:

1. Vem bestämde att IT-tjänster inom offentlig sektor ska upphandlas istället för att drivas i egen regi?
2. Vem bestämde att sådana upphandlingar skulle ske internationellt istället för nationellt?
3. Vilka politiker ingick i den församling som fattade besluten?

Att alla korten måste läggas på bordet utan att någon försöker mörka är för mig en självklarhet då det inträffade enligt min mening aldrig borde kunna inträffa i en rättsstat som Sverige.

För mig innebär det att vi i utredningen ska vända på varje sten och lyfta fram varje misstag som begåtts. När denna utredning genomförs måste frågan eventuella syndabockars partitillhörighet läggas helt åt sidan – Har någon gjort fel ska detta lyftas fram och presenterats öppet utan hänsyn tagen till partitillhörighet.

I denna fråga handlar det inte om att rädda skinnet på enskilda politiker utan blott och allena om att värna rikets säkerhet och om att lösa problemet permanent så att det aldrig kan inträffa igen.

Att sekretesskyddade och hemliga uppgifter förblir hemliga och sekretesskyddade oavsett regering och oavsett politisk majoritet i riksdagen är ett måste om vi vill ha väljarnas framtida förtroende.

Jonas Sjöstedts kritik om att regeringens handlande hittills varit amatörmässigt och lämnar allt i övrigt att bevisa i frågan om att ta ansvar tycker jag är helt korrekt – Det hoppas jag att Stefan Löfven ändrar på i morgon genom att kliva fram och ta sitt ansvar.

Sedan vill jag säga att Jonas Sjöstedt har helt rätt i slutorden av sin kritik!

Jonas påpekar att besluten i Transportstyrelsens går tillbaka några år i tiden och att det är viktigt att komma ihåg och förstå att de ursprungliga besluten som möjliggjort det inträffade togs under Alliansens tid vid makten.

Precis som jag tycker Jonas att de beslut Alliansen tog under sin måste vara en väsentlig del av de fakta som ligger som underlag till den utredning som ska göras.

För egen del gör jag det genom de 3 frågeställningar jag formulerat i tidigare inlägg – Hur Jonas vill göra för att ta fram svaren får han svara på själv.

Med allt detta sagt så vill jag säga att jag står bakom Stefan Löfven och mitt parti till 100% såsom varande en regeringsbärare som driver rätt sorts politik – Trots mitt stöd för regeringen kräver jag dock som partimedlem och Socialdemokrat att Stefan Löfven tar sitt ansvar genom att axla ledarskapet i denne för nationen så viktiga fråga.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Låt mig redan nu säga att jag strax ska ut för att resa vidare på min semester med familjen och att svar på kommentarer och nya inlägg i den politiska debatten kommer att dröja fram till åtminstone Söndag eftermiddag.

Med det sagt så ska jag göra ytterligare ett inlägg i debatten om det som inträffat i Transportstyrelsen.

Efter att ha läst och besvarat kommentarerna på mitt förra inlägg om det som hänt i samband med IT-skandalen i Transportstyrelsen står en sak klar – Många av de som kommenterar har inget som helst intresse av att lösa problemet och säkerställa att det inte sker igen – Allt man är intresserad av är populism och svartmålning.

I det förra inlägget ställde jag 3 oerhört relevanta frågor som vi måste söka svar på om vi vill lösa problemet från grunden – För den som inte läst det inlägget är mina frågeställningar följande:

1. Vem bestämde att IT-tjänster inom offentlig sektor ska upphandlas istället för att drivas i egen regi?
2. Vem bestämde att sådana upphandlingar skulle ske internationellt istället för nationellt?
3. Vilka politiker ingick i den församling som fattade besluten?

Med det sagt så har jag aldrig någonsin försökt säga att vi som Socialdemokrater och regeringsbärare inte har stor del i skuldbördan till det inträffade – Tvärt om så tycker jag att vi har skuld även om vi definitivt inte är ensamt skyldiga till det inträffade.

För mig är den stora frågan varför vi ska konkurrensutsätta och upphandla saker som om jag fått vara med och bestämma aldrig skulle ha varit föremål för konkurrensutsättning och upphandling – I detta fall IT-tjänster i en myndighet som jobbar med sekretessbelagda uppgifter.

Att en stor del av skulden kan tillskrivas de politiker som trots att de visste att uppgifterna som finns i systemet är sekretessbelagda och i förekommande fall hemliga föreslår konkurrensutsättning och upphandling råder inga tvivel om.

Det viktigaste att göra i detta läge är att säkerställa att det inträffade inte inträffar igen och ska vi göra så måste vi lösa problemet från roten.

För mig är en lösning från roten detsamma som att för verksamheter som dessa säkerställa att allt sköts av myndigheten själv i egen regi utan privat inblandning.

Ska vi vara helt på den säkra sidan i en framtid så är ett återinförande av den mycket väl fungerande blandekonomi som tidigare fanns i Sverige problemets permanenta lösning.

Ett Sverige där det offentliga drivs i offentlig regi utan inblandning av privata intressen och där det privata näringslivet sköter sitt utan offentlig inblandning är det som fungerar bäst i längden och det som garanterar att sekretessbelagda och hemliga uppgifter och information aldrig hamnar i fel händer.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Många försöker sig på att lägga skulden på oss Socialdemokrater för de misstag Transportstyrelsen gjort i samband med sin IT-upphandling.

Förvisso kan vi som Socialdemokrater som regeringsbärare inte svära oss fria från skuld då vi med all rätt som regeringsbärare har ansvaret över Transportstyrelsen.

Med det sagt så finns 3 frågor som är oerhört relevanta att ställa i sammanhanget:

1. Vem bestämde att IT-tjänster inom offentlig sektor ska upphandlas istället för att drivas i egen regi?
2. Vem bestämde att sådana upphandlingar skulle ske internationellt istället för nationellt?
3. Vilka politiker ingick i den församling som fattade besluten?

Svaret på dessa 3 frågor avgör på vem skulden till det inträffade ska läggas då det är svaren på dessa 3 frågor som ger svaret på varför det inträffade inträffat.

Med det sagt så är min inställning att det viktiga i sammanhanget är att se till att det inträffade inte inträffar igen då det som redan hänt aldrig kan tas tillbaka och göras ogjort.

Jag har full förståelse för att en opposition som med ljus och lykta söker efter saker att beslå en regering som fått Sverige på rätt köl med sjunkande arbetslöshet, högre sysselsättning och urstark ekonomi där budgetunderskott vänts till budgetöverskott försöker beslå sittande regering med skulden till det inträffade.

Min övertygelse är att svaren på de 3 frågor jag ställt ovan påvisar att de försöken kommer helt på skam därför att det är de politiker som försöker belägga sittande regering med skuld som är upphovet till att det inträffade faktisk inträffat.

Enligt mitt sätt att se på saken finns det en enda och mycket viktig lärdom vi kan dra av det inträffade – Offentlig serviceverksamhet ska skötas av det offentliga i egen regi utan privat inblandning,

Det som inträffat har en enda gemensam nämnare – Alla politiker som förespråkar nyliberal politik.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Jag har upprepade gånger sagt att Donald Trump kommer att skapa sitt eget Watergate – Att han kommer att göra så och dessutom på ett sätt som får Watergate att blekna och se ut som en småsak vinner nu allt större stöd tack vare det som händer i USA för närvarande.

Trump har givit order till sina medarbetare att göra allt de kan för att smutskasta utredaren Robert Mueller som utreder Trumps kopplingar till Ryssland och dennes medarbetare.

Därtill har han till allas förvåning rådfrågat sin stab om vilka befogenheter han har som varande president att benåda familjemedlemmar och medarbetare om de skulle fälla för brott som ett resultat av Muellers utredning.

Den amerikanske historikern Michael Beschloss säger till MSNBC att Trump om han tror att han kan benåda sig själv, sina medarbetare och sina barn eller skulle få för sig att sparka Mueller går in i en konstitutionell kris som får Watergate att se ut som en småsak i sammanhanget.

Att en president i världens mäktigaste land har så liten insikt att han ens tänker tanken är skrämmande tycker jag – Att hans stab av medarbetare insett att det inte tjänar något till att försöka ändra på Trump och det han föresatt sig att göra blir tydligare och tydligare.

Uppgiften att Trumps personlige advokat och dennes talesperson avgår med omedelbar verkan talar sitt tydliga språk tycker jag och påvisar att även det interna stödet i den egna staben av medarbetare vacklar.

Att Trumps medarbetare flyr för att rädda sitt eget skinn och skydda sin egen framtid i maktens korridorer torde vara uppenbart – Att människor avgår och distanserar sig från Donald Trump för att inte bli inblandade i Trumps klavertramp är naturligt och något som görs av ren självbevarelsedrift.

Trump försöker envett hävda att Mueller och hans team befinner sig i en intressekonflikt vilket givetvis inte är sant.

Att Mueller och hans medarbetare inte stödjer Trump politiskt innebär inte att han befinner sig i en intressekonflikt utan blott och allena att de har en annan politisk hemvist än Donald Trump.

Med det sagt så upprepar jag det jag redan anfört i ett antal inlägg – Frågan är inte om Trump kommer att skapa sitt eget Watergate – Den enda frågan vi bör ställa oss är när detta kommer att inträffa?

Mitt tips är att den tidpunkten kommer rätt snart och definitivt inom nuvarande mandatperiod.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Som bekant så förbereder EU-kommissionen ett Artikel 7 förfarande gentemot Polen efter att det nationalistiska partiet PiS eller Lag och Rättvisa som den svenska översättningen lyder försöker sig på att sparka alla domare i Polens Högsta Domstol.

Det PiS planerar att göra är att pensionera de gamla domarna som i domslut gått emot partiet för att därefter låta Justitieministern utse nya och mot partiet lojala domare i deras ställe.

EU:s och givetvis även min uppfattning är att ett lands domstolar alltid ska vara åtskilda från den politiska makten för att garantera ett lands rättssäkerhet och för att garantera att politiker inte ska kunna fatta beslut som går på tvärs med mänskliga rättigheter och demokratiska spelregler.

Gör PiS allvar av sitt beslut är demokratin dödsdömd i Polen och att EU i ett sådant läge agerar genom att aktualisera ett Artikel 7 förfarande som fråntar Polen rösträtten i alla EU-organ är ett högst rimligt sätt för EU att agera mot medlemsländer som klart och tydligt åsidosätter demokrati och rättsstatsprincipen på det sätt som Polen och PiS avser att göra.

PiS har på ett osedvanligt brutalt sätt visat att man inte skyr några som helst medel vad gäller att ta makten över medier, domstolar och åklagare och att alla som inte tycker som PiS är att anse som fiender som ska förföljas och bestraffas.

Att vi inte kan ha den ordningen i ett land som vill vara medlem i EU är självklart då det aldrig kan accepteras att demokratiska spelregler frångås för att ge ett parti oinskränkt makt över allt som sker i ett land.

För mig och merparten av Europas politiker är det en självklarhet att EU även framgent ska präglas av demokrati, öppenhet och förståelse för att människor kan ha olika åsikt.

Att de med avvikande åsikt ska kunna driva sin öppet sak öppet och om så behövs få sin sak prövad i oberoende och fria domstolar tillhör demokratins kärna och får därför aldrig åsidosättas.

Därför vill jag med detta inlägg säga att jag till fullo står bakom de åtgärder EU-kommissionen vill vidta gentemot Polen – Rättar Polen inte in sig i ledet ska Polen och dess regering straffas.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Det faktum att aktiekurserna går ner trots att ett företag presenterar en kvartalsrapport som slår marknadens förväntningar på områden som vinstnivå, orderingång, lönsamhet samt ordning och reda på finanserna är förbluffande.

Att det sker borde leda till eftertanke och till en ordentlig debatt/diskussion om hur analytiker och andra finansiella intressen ska få tillåtas påverka ett företags aktiekurs i framtiden.

För mig är nedgången i AB Volvos aktiekurs helt huvudlös då AB Volvo presenterar ett resultat som vida överstiger förväntningarna.

Att analytiker tillåts pressa ner aktiekursen trots ett strålande resultat drabbar småsparare på ett negativt sätt och den sortens marknadspåverkan vill jag begränsa så gott det går.

För mig så är det som nu händer med en sjunkande aktiekurs för AB Volvo tecken på marknadsmanipulation på hög nivå därför att alla logiska skäl till varför aktiekursen ska sjunka saknas.

Huruvida kursen sjunker därför att många investerare blankat och spekulerat i sjunkande aktiekurs eller inte vet jag förvisso inte men misstanken finns.

Jag har varit en del av den finansiella världen under tillräckligt många år för att veta att det inte behövs speciellt mycket för att manipulera (eller för att tala fackspråk ”köra”) kursen i ett bolag – Allt som behövs är att några ledande aktörer är ense om att göra så.

Som jag sa så har jag inga bevis för att så är fallet denna gång men det inträffade borde definitivt utgöra underlag nog för att skapa en ordentlig debatt om hur vi ska värdera bolag.

För mig är den enda korrekta och rättvisa värderingsmetoden en värdering strikt enligt substansvärdesmetoden – Dvs. en värdering som bygger på ett substansvärde beräknat på summan av tillgångar minus skulder.

Den typ av värdering som nu sker där man spekulerar i framtida vinster och deras storlek eller i andra mer eller mindre kända framtida faktorer som vi vet mycket lite om är ingen sund värderingsmetod utan mer att se som ett lotteri likt Triss där ingen i förväg vet vilken lott som ger vinst.

Min övertygelse är att den kortsiktighet som skapas på en marknad där företagsvärderingar görs med dagens metoder verkar menligt på ett företags utvecklingspotential – Detta därför att företagsledningarna med dagens värderingsmetod aldrig kan planera på lång sikt utan bara för innevarande kvartal och den vinst man behöver göra under kvartalet för att tillfredsställa marknadens och analytikernas girighet.

IKEA och Ingvar Kamprads svar på frågan om varför han strukturerat IKEA på ett sätt som innebär att IKEA aldrig kan börsnoteras är fullt ut rätt och påvisar att det jag vill åstadkomma är rätt väg att gå.

Det Kamprad sa är att en börsnotering innebär att IKEA aldrig skulle kunna följa sin egen strategi och investera på ett sätt som framkallar initiala förluster under ett antal år om man var börsnoterade – Detta med hänvisningen till att marknaden skulle kräva avgång för varje företagsledning som fattar sådana beslut.

Som exempel den gången använde han IKEAS intåg i Ryssland som under lång tid visade röda siffror – Röda siffror Kamprad och IKEA var villiga att ta därför att man visste att de svarta siffror som kommer att komma mer än väl kompenserar för de initiala förlusterna.

Med det sagt och med det jag anfört i inlägget som helhet vill jag därför binda ihop säcken genom att säga följande – Det är hög tid att vi frångår dagens värderingsmetoder på världens aktiemarknader och återgå till värderingsmetoder som bygger på en strikt substansvärdesvärdering.

Aktiehandel och ägande av aktier ska inte ske på grundval av fluktuationer i börskurser drivna av luft – Aktiehandel och ägande av aktier ska ske därför att man tror på en långsiktigt positiv utveckling för bolaget och därför att man förväntar sig en aktieutdelning som är större än motsvarande räntebärande placering.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag” 

Det går i princip inte en dag utan att någon av alla som kommenterar på min blogg fäller kommentaren att Sverige har världens högsta skattetryck avseende skatten på arbete. Det påståendet är långtifrån sant och ett påstående som verkligen kommer på skam om man studerar OECD:s siffror på området.

Tittar man där så har Sverige förhållandevis låga skatter. Dessutom ligger vi inte i skattetopp för någon inkomstgrupp oavsett vilken av de 2 gängse mätmetoder för att beräkna skattetryck som används.

Skattetryck och beskattning kan mätas på två sätt – Enligt den s.k. skattekilen vilket innebär att man tittar på skillnaden mellan en arbetsgivares bruttokostnader för lönen och den nettolön som löntagaren får utbetald. Det andra sättet att mäta skatt är genom att titta på marginalskatten vilket innebär att man tittar hur hög skatten är på den sist intjänade kronan.

Om man räknar efter metoden med skattekilen ligger Sverige för medelinkomsttagare på 10 plats bland OECD länderna. När det gäller marginalskatterna så ligger Sverige långt under medel om man tittar på låg- och medelinkomsttagare och deras beskattning – Mätt på detta sätt ligger länder som USA och Storbritannien betydligt högre än oss.

Det enda segmentet där vi sticker ut och ligger i toppen med endast Belgien före är om man tittar på marginalskatten för riktiga höginkomsttagare vilket självklart är helt i sin ordning då man inte kan beräkna skattetrycket ensidigt utifrån denna lilla grupp.

Dessutom är kapitalskatterna relativt låga i en jämförelse beroende på att arvs- och gåvoskatten, förmögenhetsskatten och fastighetsskatten avskaffats i Sverige.

Att Sverige därtill av OECD anses vara världens bästa land att bedriva företag i på grund av låga vinstskatter och frikostiga regelverk gör påståendet om att svenska skatter är låga i en internationell jämförelse än mer korrekt.

Jag tycker därför att alla som pratar om att Sverige har världens högsta skattetryck ska dämpa sig. Vill man hävda att så är fallet bör man i sådant fall vara ärliga och säga att detta bara stämmer om vi tittar på de riktiga höginkomsttagarna.

Skattedebatten bör således sansas och fakta rättas till så att alla förstår vilka grupper vi pratar om i påståendet att vi har världens högsta skattetryck.

För de stora massorna spelar det ingen roll om höginkomsttagare betalar höga skatter – Det som är viktigt är hur skattetrycket ser ut för de låg- och medelinkomsttagare som utgör majoriteten av Sveriges befolkning.

Således kan vi med all rätta fastslå att majoriteten av alla svenskar betalar relativt lite i skatt jämfört med löntagare i andra länder.

Att svenska skatter är låga i en internationell jämförelse borde därtill öppna för en diskussion om hur vi bäst gör för att gå OECD till mötes för att återinföra de kapitalskatter i form av arvs- & gåvoskatt, förmögenhetsskatt och fastighetsskatt som enligt dem behövs för att skapa jämlikhet och skattemässig rättvisa.

Låt oss dessutom debattera frågan om hur vi kan införa högre kapitalskatter för de med höga inkomster och stora förmögenheter så att skattesystemet blir ännu mer rättvist och faktiskt verkar i en riktning som innebär att vinsterna av allas arbete fördelas med rättvist.

För egen del tycker jag att fastighetsskatten är den första skatt som bör återinföras då en sådan är ett måste för att jämna ut de skattefördelar de som äger sin bostad har gentemot de som hyr sitt boende. 

För den som är intresserad av att kolla mina uppgifter närmare är källan OECD och deras officiella statistik.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

I dagens webbupplaga av Expressen finns en mycket intressant debattartikel skriven av de moderata EU-parlamentarikerna Gunnar Hökmark och Christofer Fjellner – En debattartikel du hittar på följande länk: http://www.expressen.se/debatt/sd-vill-inte-hjalpa-pa-plats/.

Det Hökmark och Fjellner anför om SD i debattartikeln påvisar som jag ser saken att SD är stora hycklare vad gäller migrationspolitiken och att detta uppmärksammas tycker jag är viktig samhällsinformation.

SD och dess företrädare brukar ha för vana att alltid i debatt framföra åsikten att det är bättre att vi hjälper flyktingarna på plats i deras hemländer än att vi tar emot dem i Sverige. Argumentet de använder är alltid att man kan hjälpa betydligt fler människor i deras hemländer till samma kostnad som för 1 människa som kommer till Sverige.

Att SD säger en sak utåt mot de svenska väljarna för att sedan i EU röstar mot alla förslag som innebär att göra det de påstår sig vilja göra kan sammanfattas i ett ord – Hyckleri.

Hökmark och Fjellner liksom merparten av övriga politiker är helt överens om att lösningar på de problem som gör människor till ekonomiska flyktingar är nödvändiga om vi vill se minskad migration baserad på ekonomiska orsaker.

Det tycker även EU:s främlingsfientliga partier av vilka SD är ett officiellt men när det kommer till omröstningar i EU för att lösa problemen röstar de konsekvent emot därför att de insett att en lösning på problemen med migration innebär att de som partier går sotdöden tillmötes.

Att säga en sak som politiskt parti och sedan själv göra motsatsen är hyckleri och falskspel – Att spela detta falskspel med människoliv i potten är lika skandalöst som det är egoistiskt.

De flesta politiker och även andra är dessutom överens om att det är A och O för världens länder att kunna separera ekonomiska migranter från asylsökande med genuina asylskäl och att detta är migrationspolitikens största utmaning för närvarande då ekonomiska migranter utgör så mycket som 50-60% av den totala flyktingströmmen.

Att SD i EU röstar emot alla lösningar som handlar om att hjälpa ekonomiska migranter på plats i deras hemländer och att SD motverkar och röstar emot skapande av system som är effektiva vad gäller att separera ekonomiska migranter från genuina asylsökande är skandalöst och inget annat än falskspel på hög nivå.

Får jag tro något så vill SD bibehålla dagens situation med flyktingar som riskerar sina liv när de flyr över Medelhavet för att söka sig till Europa – Detta därför att SD sannolikt anser att fortsatt oreda och högt tryck vad gäller flyktingar som söker sig till Europa gynnar dem opinionsmässigt genom att flyktingfrågan hålls vid liv.

Min slutsats är därför att SD inte vill ha ordning och reda i migrations- och integrationspolitiken – Vad SD vill ha är ett fortsatt stort tryck vad gäller flyktingar som söker sig till Europa.

SD vill således inte se lägre eller kontrollerad invandring – Vad SD vill se är en stor invandring som gör att SD även framgent kan profitera på andras oro.

Att döma av det som Hökmark och Fjellner framför i sin artikel ska man således inte rösta på SD om man vill se lägre invandring då en röst på SD är en röst för mer och större invandring.

Att hyckla och spela falskspel med både väljare och med människoliv hos de som flyr över Medelhavet för att skapa opinion för det egna partiet påvisar bara hur egoistiskt SD:s inre krets ser på saken.

SD och dess politik handlar inte om vad som är bra för människor i gemen utan bara på vad som är bra för den inre kretsen i SD – Att så är fallet påvisas med all önskvärd tydlighet av SD:s sätt att rösta i EU-parlamentet.

Min förhoppning är att detta beteende lyfts fram och att Åkesson med flera avkrävs en förklaring av journalister och andra om varför de spelar fulspel vad gäller migrations- och flyktingpolitik.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”