Jag har sedan länge förutspått att Anna Kinberg Batra ska falla och bytas ut som partiledare innan nästa val – Att så kommer att bli fallet ser jag som nu som självklart och skulle AKB mot all förmodan sitta kvar som partiledare så måste det anses som en bedrift från hennes sida.

Att förlora stödet i sin egen hemmahamn Stockholm borde vara extra besvärande för AKB och leda till att även hon till sist inser att tåget har gått och att hennes förtroende som partiledare är förbrukat.

Hanif Bali som är partikamrat med AKB och riksdagsman från Stockholms län föreslår dessutom att hela partistyrelsen borde ställa sina platser till förfogande – En lösning som sannolikt är den bästa om Moderaterna ska ha någon som helst chans att bygga tillbaka en del av det förtroendekapital de förlorat under Anna Kinberg Batras ledarskap.

Jag har plöjt runt i mycket av det som skrivits i ämnet och att mätningen som DN/Ipsos gjort visar att nästan lika många moderata väljare (28%) hellre ser Annie Lööf som nästa statsminister jämfört med  de 30% som vill se AKB som statsminister borde få även den mest inbitne moderaten att stanna upp och tänka efter.

Att detta skulle ske har jag förutspått länge även om jag tvingats revidera tidpunkten för AKB:s avgång en aning då jag trott att den skulle komma tidigare. Detta trots att min huvudtes alltjämt varit att AKB kommer att tvingas bort innan nästa val.

Dessutom är min syn att detta bara är början på Moderaternas problem – Början därför att partiet nu går i otakt med tiden och därför att väljarna inte vet vilken sorts poltik Moderaterna står för – Är det gammal traditionell moderat politik som gäller eller är det den Reinfeldtska erans politik som gäller?

Ska jag vara kall, hård och frän i min kritik mot Moderaterna säger jag följande – ”Som man bäddar får man ligga”.

Olof Palme sa ofta att man ska vara trogen sina ideal men otrogen vad gäller valet av metod för att nå idealen – Något vi Vi Socialdemokrater alltid värnat genom alla tider. För Moderaterna gäller det omvända – Förutom att vara otrogen vad gäller metoderna så är man även otrogen sina ideal. Det är därför Moderaterna är ett parti i djup kris.

Sedan är det rätt intressant följa den interna debatten i partiet som nu förs i öppen dager – En debatt där moderater sinsemellan beskyller varandra för att bara tänka på sig själv och sin egen position och sitt arbete som heltidsarvoderad politiker och för att sätta sitt eget bästa framför partiets och medlemmarnas bästa.

Att den debatten blossar upp innebär i allra högsta grad att många ledande moderater ägnar sig åt att kasta sten i glashus – Därtill påvisar den något jag sagt länge – Politik av idag handlar för många företrädare inte om ideologisk övertygelse eller medborgarnas bästa utan bara om ett karriärval och om att värna det egna jagets bästa.

När hela denna debatt lagt sig och moderaterna valt en ny partiledare tycker jag att det är dags att vi som samhälle lyfter frågan om hur länge enskilda människor ska tillåtas verka som heltidsarvoderade politiker – Den debatten är viktig då min inställning alltid har varit att politik ska bedrivas utifrån ideologisk övertygelse och inte utifrån ett karriärval. 

För egen del har jag sedan länge föreslagit att gränsen ska gå vid maximalt 3 mandatperioder som heltidsarvoderad politiker under en livstid – Detta enligt en formel med max 2 mandatperioder i sträck med minst en mandatperiod utanför innan man kan göra sin 3:e och sista mandatperiod som heltidsarvoderad politiker.

Därtill att detta ska gälla oavsett nivå – Dvs. man ska inte först kunna göra 3 mandatperioder på en nivå för att sedan byta och göra ytterligare 3 på en annan nivå. Efter 3 mandatperioder som heltidsarvoderad politiker ska man återgå till att vara fritidspolitiker om man vill fortsätta med politik.

Tittar vi oss omkring runt om i världen är det inte ovanligt att 2 mandatperioder och runt 10 år vid makten är gränsen för de allra högsta ledarna så som presidenter med flera – Huruvida den ordningen även borde tillämpas i Sverige tycker jag bör debatteras ordentligt.

I Sverige och Europa talas ofta om den eller den kommunens starke man (tyvärr är det oftast män) eller om det eller det landets starke ledare som suttit åtskilliga år vid makten – Låt vara med stöd från sitt parti och valda av folket om och om igen i öppna demokratiska val.

När samma sak händer i Afrika eller någon annan yngre demokrati och någon suttit länge vid makten beskylls de ofta för att vara diktatorer – Detta trots att även de valts av sitt parti och av folket i öppna demokratiska val.

Att vi beskyller andra länder och dess ledare för att göra fel trots att de bara gör samma sak som vi gör hemma hos oss är att inte leva som vi lär och borde leda till eftertanke.

Slutligen ska jag sluta där jag började – Innan året är slut är jag övertygad om att jag ånyo kan utbrista ”vad var det jag sa” denna gång därför att jag redan när AKB öppnade för samarbete med SD spådde hennes avgång innan nästa val.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

För att framgångsrikt göra affärer i andra länder än det egna behövs gedigna kunskaper om landet och människorna i det land man vill göra affärer i.

Att vi med den vetskapen inte tillvaratar kunskapen och kontaktnätet hos de som invandrat till Sverige från andra länder för att öka den svenska exporten tycker jag är fel och ett samhälleligt misslyckande.

Därför tycker jag att vi Socialdemokrater ska vidareförädla en av de få bra saker Alliansen skapade under sitt regeringsinnehav – Detta genom att återstarta det arbete vår föregående Utrikeshandelsminister Ewa Björling initierade när hon startade Projektet Kosmopolit.

Hela idéen med Projekt Kosmopolit vara att använda invandrades kompetens och kunskap om kultur, affärskultur och affärsmodeller i sitt forna hemland som språngbräda och resurs för svenska företag med exportambitioner.

Till exempel lära sig varför siffran 4 inte är någon bra siffra att använda på produkter och tjänster för företag som har affärsambitioner i Kina.

Inom ramen för projektet bildades ett antal Kosmopolitföreningar runt om i vårt land av vilken föreningen i Umeå var den nordligaste – Föreningar där den initiala tanken var att föreningen skulle vara en mötesplats mellan invandrare med kunskap om sina forna hemländer och svenska företag.

Projekt Kosmopolit är i dag mer eller mindre dött vilket förklaras av att den tidigare regeringen en bit in i projektets levnad gjorde dåvarande Exportrådet till huvudman för aktiviteterna.

Jag tycker därför att vi ska återuppta och vidareförädla Projekt Kosmopolit då själva grundtanken om att använda människor invandrade till Sverige och deras kunskaper som verktyg för en ökad export är helt rätt och mycket tilltalande.

Dock måste stora förändringar till vad gäller hur projektet ska finansieras och styras om vi vill få ut maximalt med nya exportmöjligheter ur föreningarnas arbete.

För mig som tillbringat många år med bosättning och arbete utanför Sveriges gränser blir det dag för dag allt klarare att vårt svenska sätt att tänka och göra affärer på är ett hinder som gör att den fulla affärspotentialen inte nås fullt ut.

När jag försöker förmedla den kunskap jag själv skaffat mig genom att aktivt arbeta med internationell affärsutveckling kan man ibland slita sina gråa hår då man ska försöka få svenska företag att förstå hur mycket baskunskap man måste skaffa sig om ett land innan man kan nå framgång i affärer i det landet. 

De allra flesta tycks tro att den svenska modellen funkar överallt och att alla andra världsmedborgare tycker och tänker som oss svenskar – Något som givetvis är helt fel,

När man sedan misslyckas med att sälja sin vara eller tjänst skyller man misslyckandet på att den tilltänkta köparen är konstig eller avvikande och därför inte förstod nyttan och potentialen i affärserbjudandet.

Hade företaget gjort sin hemläxa på ett bättre sätt skulle företaget med lätthet kunnat anpassa den tilltänkta affärsplanen och affärsstrategin och nå mycket större framgång på utländska marknader.

Det är just här som Projekt Kosmopolit och invandrade svenskars kunskap om sina forna hemländer kommer in i bilden.

Att med hjälp av invandrade redan på hemmaplan lära sig hur människor bosatta i andra länder tycker och tänker samt hur affärskultur och sättet att göra affärer på fungerar är viktiga kunskaper att inhämta för alla företag med exportambitioner.

Görs denna läxa på rätt sätt kommer man bättre förberedd till de framtida affärsmötena – Dessutom med en affärsstrategi som är anpassad till den marknad man ska göra affärer på.

Jag har gott om egen erfarenhet av att göra globala affärer och har själv med stor framgång gjort affärer i oerhört många av jordens länder – Något som givit mig insikten att en och samma produkt går att sälja med framgång överallt så länge man är väl förberedd och gör på rätt sätt.

Innan man går in på en främmande marknad måste man därför lära sig massor av saker om den marknaden.

Bland kunskaperna som måste inhämtas finns följande:

• Kunskap om BNP, befolknings storlek mm. – information som med fördel inhämtas via internet.
• Kunskap om huruvida den marknad man fokuserar på är mogen för den vara eller tjänst jag vill sälja.
• Kunskap om hur landet/marknadens konsumtionsbeteende ser ut.
• Kunskap om vilka egenskaper och marknadsföringsåtgärder som triggar medborgarna i det land man önskar sälja till att köpa just vår vara eller tjänst..
• Kunskap om hur produkten eller tjänsten ska förpackas för att vara attraktiv för de potentiella köparna – E.g. vilken färg, namn eller numrering som ska användas på produkten och/eller förpackning för att uppnå lyckat resultat.

Vägen till framgång är att undersöka dessa saker grundligt.

Vill man lyckas fullt ut och nå full potential måste man på djupet skaffa kunskap om hur de tilltänkta kunderna tycker och tänker – Det slutar inte där – När vi nått så långt måste vi dessutom forska bakåt i landets historia för att ta reda på vad som fått dem att tycka och tänka som det gör.

• Vad finns det i deras historiska DNA som vi bör bejaka om vi vill nå framgång med det vi vill göra?

Författaren har insett vikten av detta och även hur berikande och lärorikt det är för en själv som individ att sätta sig in i andra människors tankesätt. Det är på detta område människor invandrade till Sverige utgör en avgörande skillnad för om vi ska lyckas eller misslyckas.

Därför är ett återupptagande av Projekt Kosmopolit en viktig beståndsdel för att öka den svenska exporten.

Jag har en klar uppfattning om hur detta kan göras på bästa sätt – Att människor invandrade till Sverige utgör en del av vägen till framgång är en självklarhet.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Jag har skrivit i detta ämne tidigare med jämna mellanrum därför att jag anser att ämnet är viktigt att debattera för att undvika den 4-kantiga syn oerhört många svenskar har när det gäller synen på invandrare och deras inneboende kompetens.

Denna 4-kantighet verkar dessvärre bestå även när vi talar om människor som är födda, uppväxta och skolade i Sverige så länge de har en eller flera invandrade föräldrar. Av någon outgrundlig anledning klassas barn till föräldrar som invandrat från ett annat land annorlunda än svenska barn födda av svenska föräldrar.

Undertecknad frågar sig därför varför det är på detta sätt?

Allt sedan min återflytt till Sverige efter många år med bosättning och arbete utomlands har jag ställt mig denna fråga utan att riktigt kunna finna svaret.

Därtill har jag ett litet egenintresse i ämnet då jag bott, arbetat och levt länge utanför Sverige och därför att min familj är en kombination av många olika kulturer som i allra högsta grad berikat livet.

Själv är jag född i Sverige av svenska föräldrar. Min hustru är afrikan född i Kamerun i Västra Afrika och efter giftermålet svensk medborgare. Våra 3 yngsta barn är födda i Malaysia och kom till Sverige i en ålder av 8, 3, och 1 år gamla – Alla som svenska medborgare utan att prata ett enda ord svenska mer än hej och hejdå.

Efter flytten till Sverige tog det barnen blott 6 månader för att tala svenska som om de var etniska svenskar födda i Umeå vilket visar att språkinlärning är ett hinder som är lätt att överkomma.

Min fråga är därför följande – I vilket fack ska undertecknad, min hustru och mina barn klassificeras?

Är vi svenskar eller invandrare?

I umgänget med mina barn och deras kompisar som alla är födda i Sverige – Vissa av invandrade föräldrar och andra av svenska föräldrar kan i vilket fall inte jag se någon skillnad i barnens beteenden eller värderingar – Detta trots att deras föräldrar skiljer sig åt vad gäller etniskt ursprung.

När jag betraktar mina egna barn, deras kompisar och deras omgivning är allt jag ser barn som ser sig själva som jämlikar – Jämlikar som delar samma intressen och som inte gör någon skillnad mellan varandra.

Snarare är det så att de beter sig precis som alla svenska barn i största allmänhet – Barn som gillar samma saker och delar samma värderingar av vad som är bra och dåligt.

Det reser en oerhört viktig fråga – Frågan om varför vi som samhälle ägnar oss åt att klassificera trots att de vi klassificerar inte gör det inbördes när de umgås?

I min värld är denna klassificering något som är typiskt svenskt och nordeuropeiskt och något som i förlängningen leder till att vi som nation inte tillvaratar den kompetens som faktiskt finns att finna i vårt land.

Låt oss därför sluta upp med att klassificera och en gång för alla slå fast att vi alla är människor av kött och blod och människor med lika värde.

Dessutom kan vi inte påverka av vem eller vart vi ska bli födda – Något som i sin tur innebär att ingen har större eller mindre rätt till ett land eller territorium bara därför att de råkar vara födda där av vad som samhället anser vara rätt sorts föräldrar.

Personligen tror jag att det är vårt 4-kantiga tänkande som är orsaken till att vi gillar att klassificera människor och dela in dem i olika kategorier.

Därtill är min övertygelse att det är den sortens klassificering som gör att de barn jag pratar om ovan senare i livet själva börjar ägna sig åt att klassificera människor olika beroende på vem deras föräldrar är.

Detta parat med en osäkerhet av beteenden vi inte känner igen och en inbygd blyghet som gör att vi inte vågar ta reda på varför människor invandrade från andra kulturer tycker, tänker och agerar som de gör innebär att vi förbiser och förlorar som nation.

Oavsett vad vi tror på när det gäller mänsklighetens uppkomst är det otvivelaktigt så att vi alla föds med olika färdigheter och att helheten på samma sätt som människokroppen är avhängig av hur väl de olika delarna samverkar med varandra.

Just därför ska vi se människor invandrade till Sverige som en tillgång snarare än som en belastning.

I stället för att vara nyfikna på varför en människa tycker och tänker olika och ta reda på varför tenderar vi att klassificera de som inte tänker som vi som underliga och mystiska och placerar in dem i fack utan att förstå och veta varför vi gör denna klassificering.

Ovan på detta bildar vi oss en tro och uppfattning om deras tyckande och tänkande som helt saknar verklighetsförankring vilket i förlängningen medför att Sverige som land går miste om en stor inneboende kompetens hos den grupp som vi klassificerar som invandrare.

Det är bara genom samverkan över etniska gränser med en politik som inkluderar alla som vi kan bygga en stark nation.

Jag vill med bestämdhet påstå att det är just vårt samhälles exkludering av barn födda av invandrade föräldrar som gör att några av dem söker svaret på sin exkludering i sina föräldrars religion.

Har de som gör det oturen att mötas av religiösa ledare med otvivelaktiga motiv kan det i förlängningen medföra att de luras att tro att svaret är att vi resten av världen hatar dem och att lösningen för att nå upprättelse är att ansluta sig till IS eller andra extrema rörelser och slåss för sin religion.

Som jag ser det söker de allra flesta vid något tillfälle efter meningen med livet – Alldeles speciellt så i tonåren. En exkludering och en placering i ett speciellt fack kommer bara att ytterligare späda på detta sökande och kan om man har otur leda till oönskade konsekvenser,

Mitt liv i andra länder har lärt mig mycket – Bland det att vara nyfiken, ställa frågor och ta reda på varför människor tycker olika än en själv. Att se saken på det sättet har för mig varit en stor källa till kunskap och personlig utveckling.

Genom att lära sig varför människor tycker och tänker som de gör och genom att ta reda på vad i deras historiska dna som lett fram till detta tänkande kan man lära sig mycket. I processen kanske vi till och med kommer fram till att det är vi i Sverige som tycker fel vilket är en erfarenhet jag upplevt i mitt eget liv.

Hursomhelst är min ståndpunkt att vi alla kan lära av varandra och att detta lärande kallas utveckling.

Förståelse av varandras tyckande, tänkande och handlande behöver inte nödvändigtvis betyda att alla i slutändan måste tycker lika – Lärdomen är snarare att vi alla är lika även om vi tycker olika vilket är basen i förståelsen av att alla människor har lika värde.

Därför avslutar jag där jag började – Låt oss lämna det 4-kantiga tänkandet bakom oss och sluta med att klassificera och dela in människor in fack.

Låt oss istället som samhälle se möjligheten i varje människa genom att hjälpas åt med ett samhällsbygge där alla oavsett ursprung kan nå sin fulla potential.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

I en osignerad ledare i Expressen som du hittar på följande länk: http://www.expressen.se/ledare/alliansens-alla-misstroendehot-ar-fjortisfasoner/ går det att läsa om hur Expressen trots att den är en liberal tidning anser att Alliansen när de hela tiden ”drar” misstroendevapnet ägnar sig åt fjortisfasoner.

För egen del finns ingen anledning att inte hålla med och en jämförelse av Alliansens handlande med det som utspelar sig i TV-serien House of cards är inte helt malplacerad.

Löfven har tidigare sagt att användandet av misstroendevotum mot statsråd bara därför att man inte gillar den politik som förs är ett effektivt sätt att devalvera KU:s roll till noll och intet – Att Alliansen tycker att den vägen är rätt väg förskräcker och visar som jag ser saken att Alliansens nuvarande partiledare förlorat omdömet.

Om man i opposition inte gillar regeringens politik är det man bör göra att komma med ett eget förslag som kan samla en majoritet i en omröstning.

Varför Alliansen inte använder sig av den taktiken utan hellre skramlar med misstroendevapnet vet bara Alliansen. Min tro är att man avstår därför att det inte finns någon egentlig Allians och därför att åtminstone 2 partier i Alliansen deklarerat att man aldrig kommer att regera med hjälp av SD.

Vi ska inte ha lekstuga i Sveriges riksdag då allt sådant beteende är skadligt för både landet och dess medborgare – Tycker Alliansen att regeringen missköter sig så har den två val – Endera rikta misstroende mot statsministern och hela regeringen eller presentera ett eget budgetförslag som vinner över sittande regerings budgetförslag.

Precis som Expressen anför så tror jag att Alliansens partier biter sig ordentligt i hampan med nuvarande strategi och att de kommer att straffas hårt av väljarna som ser dem som oerhört ansvarslösa och inkompetenta.

Därför håller jag med om Expressens slutsats om att Alliansen bör byta strategi och öppet erkänna att man tänkt fel och att man nu tänkt om.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Cirkusen runt Donald Trump fortsätter och att han blir allt mer ensam och isolerad råder inga tvivel om. Att han inte kommer att sitta mandatperioden ut är ett påstående som nu kommer från fler och fler håll – Dessutom tätare och tätare.

Förra veckan var händelserik med två stora nyheter – Först den om att Donald Trump löser upp sina näringslivsråd därför att många av den näringslivstoppar som suttit i råden klivit av densamma i protest mot Trumps oförmåga att fördöma det rasistiska dådet i Charlottesville.

Därefter nyheten om att Donald Trump avskedar sin chefsstrateg Steve Bannon – Samme Bannon som Donald Trump hyllat storligen fram tills dess att han avskedas.

Att Donald Trump därtill har fått ta emot ett oräkneligt antal protester från politiker runt om i världen och från ett flertal forna amerikanska presidenter, egna partikamrater samt demokrater för sitt agerande runt Charlottesville har heller inte gått obemärkt förbi i media.

Att Trump trots dessa massiva protester inte viker och ber om ursäkt förvånar säkert alla. Den enda lärdom vi kan dra av det är att Trump är Trump och att han inte bryr sig om vad andra världsledare tycker och tänker.

Att näringslivet vänder Trump ryggen är inte bra då en fungerande regering måste ha goda relationer med näringslivet för att fungera bra och för att söka stöd för sin politik.

För egen del är jag lika förundrad som alla andra över varför Donald Trump inte gjort det enda rätta och i oerhört starka ordalag fördömt de grupper av högerextremister och nynazister som ligger bakom det dåd som begicks i Charlottesville.

Under veckan har jag följt amerikanska medier och många tror nu att Donald Trump inom en inte alltför avlägsen framtid kommer att avgå – Detta efter att första ha förhandlat till sig åtalsfrihet för sig själv och sin egen familj. Huruvida det kommer att inträffa på det sätt som beskrivs ska jag låta vara osagt.

Däremot är jag fullt och fast övertygad om det jag anfört många gånger tidigare – Donald Trump kommer att tvingas avgå innan mandatperioden är över.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

På dagens presskonferens med Stefan Löfven och Morgan Johansson offentliggjordes att regeringen storssatar på Polisen med hela 7,1 miljarder fram till 2020 – Allt i syfte att säkerställa löftet om 40.000 anställda inom polisväsendet i en framtid.

Detta är en satsning som med all säkerhet välkomnas av alla då det är helt uppenbart att Polisen behöver mer resurser och mer personal för att tackla en ökad brottslighet och för att effektivt kunna garantera samhällsmedborgarnas dagliga säkerhet.

Det vi måste komma ihåg i samband med denna satsning är att nya poliser inte växer upp ur jorden över en natt utan att det tar tid att utbilda dem och att resultaten av dagens satsning därför kommer att komma stegvis.

En annan viktig sak att hålla i minnet är att dagens polisbrist och dagens situation inom polisen inte beror på sittande regering – Snarare är polisbristen och krisen inom polisen något alla partier som innehaft regeringsmakt sedan 1990-talets slut är skyldiga till därför att de underlåtit att satsa tillräckligt mycket pengar på polisen för att säkerställa att polisväsendets styrka motsvarar samhällets behov.

Låt oss därför säga tack till regeringen för att därefter föra en debatt om på vilka områden polisen måste stärkas. För egen del ser jag många områden som måste förbättras – Bland dem:

• Mer förebyggande arbete och bättre kontroll gentemot den organiserade brottsligheten.
• Större polisnärvaro på gator, vägar och torg.
• Bättre och mer underrättelseverksamhet så att de som ägnar sig åt skjutningar och sprängningar kan identifieras och arresteras innan de hinner begå brott.
• Effektivare uppletande och effektivare rutiner för att avvisa de som fått avslag på sin asylansökan.
• Fler nykterhetskontroller och fler drogkontroller på våra vägar.
• Mer resurser och väsentligt fler kontroller av den tunga trafiken.
• Ett återinrättande av en speciell trafikgrupp hos polisen.
• Upprättandet av en specialenhet vars enda uppgift är att leta reda på de som gömmer sig undan utvisning ur landet.

Punkterna ovan är bara några av alla förbättringsåtgärder som jag anser behövs och de jag listat ovan tror jag att många kan hålla med om. Jag skulle även vilja se ett bättre resursanvändande inom polisen där arbetsuppgifter som inte behöver utföras av de med polisutbildning utförs av civilanställd personal.

Ett exempel på sådant arbete kan vara brottsutredningar – I min tankevärld är en brottsutredares viktigaste egenskap att sammanställa bevis och fakta och det finns inget som säger att en brottsutredare i sitt arbete behöver ha den kunskap en polis i yttre tjänst har för att vara en bra brottsutredare.

Med det sagt är min poäng att polisen bör titta på andra sätt att rekrytera personal än att skicka alla via polishögskolan enligt en i förväg fastställd mall.

Självklart ska alla poliser som ska verka i yttre tjänst genomgå en polisutbildningen av dagens modell men för brottsutredning och för andra administrativa uppgifter inom polisen kan man med fördel använda t.ex. jurister, dataexperter, ekonomer med flera och ge dem en kort kompletterande utbildning så att de kan fungera i inre tjänst.

Med de orden öppnar jag för debatt i ämnet.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Debatten om vilket integritetsskydd svenska arbetstagare ska omfattas av gentemot sin arbetsgivare har pågått under en längre tid på vad som får anses som tomgång i debatten. På senare tid har debatten intensifierats och fler och fler menar nu att det är hög tid att regeringen tar tag i frågan och skapar ett nationellt regelverk för integrationsskydd i samband med anställning.

Att debatten som tidigare gick på tomgång nu accelererar är naturligt och hänger i hop med att den tekniska utvecklingen i samhället som gjort att alla inklusive landets arbetsgivare numera har tekniska verktyg för att på ett enkelt och effektivt sätt kartlägga en hel massa saker – Bland detta sina anställda och därtill spara den information de samlar in i mer eller mindre sekretesskyddade databanker.

Frågan är vad som blir nästa steg i utvecklingen?

• Hur långt kan en arbetsgivare gå i sin kontrolliver utan att bryta mot arbetsrättsliga regler såsom LAS och andra regler som reglerar ett anställningsförfarande?
• Är nästa steg i fråga om integritetsskydd för anställda huruvida en arbetsgivare ska tillåtas genomföra åsiktsregistrering på sina anställda?

Att vi får en debatt och sedermera ett regeringsbeslut som leder till lagstiftning för vad som är acceptabelt och inte acceptabelt i form av arbetsgivares kontrollåtgärder gentemot sina anställda är viktigt och som jag ser saken en rättvisefråga för samhället som helhet.

För egen del är jag långt ifrån färdig över vad jag anser vara rimligt i form av integritetsskydd eller vad som borde ingå i ett eventuellt regelverk för integritetsskydd – Däremot är jag helt färdig i mitt beslut om att ett sådant behövs och att det måste se lika ut för alla landets arbetstagare.

Det regelverk som skapas bör även innehålla klara och tydliga regler om vad en anställd kan neka till i form av kontroller från arbetsgivarens sida utan att riskera sin anställning.

Att vi en gång för alla reder ut den frågan och skapar tydliga och klara regler och dessutom säkerställer att de metoder som används inte bryter mot våra grundlagar och andra förordningar tycker jag är viktigt.

Tilläggas ska att jag är fullt medveten om att både socialdemokratiska och borgerliga regeringar utrett denna fråga tidigare men då tidigare utredningar hamnat i malpåse utan att beslut fattats är min åsikt att frågan ska utredas på nytt – Därtill leda till lagstiftning så att frågan därefter kan anses som avslutad.

För att alla ska förstå vad jag pratar om och vad som faktiskt debatteras vill jag lyfta upp några av de frågeställningar som diskuteras flitigt bland dem som deltar i debatten:

• Är det rimligt att en arbetsgivare med hjälp av ett inhyrt undersökningsföretag får topsa alla sina anställda för att kontrollera ett eventuellt drogmissbruk utan att skälig misstanke finns och att den anställde ska riskera avsked om denne vägrar gå med på topsning? (Detta ställt i perspektivet att inte ens den svenska polisen får topsa icke misstänkta).
• Är det rimligt att en arbetsgivare kan avkräva sina anställda att redovisa sina alkoholvanor för att därefter testa dem via utandningsprover, urinprover och blodprover för att säkerställa att de talar sanning?
• Är det rimligt att en arbetsgivare får övervaka sina anställda via gps för att kontrollera vart de varit under arbetsdagen och hur länge de befunnit sig på varje ställe?
• Är det rimligt att arbetsgivare får mäta hur snabbt en lagerarbetare plockar ihop en order?
• Är det rimligt att en arbetsgivare tillåts övervaka sina anställdas datorbeteende?
• Är det rimligt att en arbetsgivare får mäta hur många samtal en callcentermedarbetare ringer per arbetspass?

Frågorna ovan är slumpvis utvalda och bara några av alla de frågeställningar som debatteras och har det gemensamt att de lyfter något viktigt – Frågan om hur mycket information en arbetsgivare har rätt att kräva och skaffa sig om sina anställda utan att kränka de anställdas integritet och människovärde?

Därför är det viktigt att vi som samhälle lyfter frågan om integritetsskydd på jobbet till ordentlig debatt innan vi skapar ett Sverige som fungerar som i Orwells roman 1984.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Efter att ha analyserat en rad Alliansförslag både historiska och de som läggs idag så är min slutsats att hela Alliansens politik bygger på hästskitsteoremet – Alldeles speciellt så om vi pratar om Alliansens arbetsmarknadspolitik.

För den som inte vet vad hästskitsteoremet är kommer här en förklaring av innebörden.

Uttrycket Hästskitsteoremet är myntat av John Kenneth Galbraith – En framstående amerikansk ekonom som arbetade i Keynes anda och ett uttryck som beskriver det felaktiga i att tro att man genom att mata en häst med mer havre än den kan smälta kan få sparvarna överleva på de osmälta kornen i hästens avföring.

Uttrycket myntades för att beskriva den ekonomiska politiken fram tills dess att Keynes teorier kom i bruk och exemplifierar mycket väl den nyliberala politik som förts under Alliansens 8 år vid makten och de förslag Alliansen idag lägger för att enligt dem minska arbetslösheten hos de som står långt från arbetsmarknaden.

Keynes ändrade hela synsättet att se på politik och ekonomi – Den neoklassiska teorin om att marknaden var en självreglerande mekanism som kunde spara sig ur kriser hade kommit på skam under depressionen.

Keynes teorier skapade ett nytt sätt att se på ekonomi – Ett sätt som innebar vi via offentliga insatser och statliga regleringar skulle reglera ekonomin på ett hållbart och effektivt sätt.

Föga förvånande fungerade detta mycket väl och sammanföll så länge Keynes teorier tillämpades oerhört bra med historiskt hög tillväxt och låg arbetslöshet.

I samband med kriserna på 1970-talet påbörjades avvecklingen av Keynes teorier genom att de ersattes med nyliberala föreställningar om en självreglerande marknad och av nedsippningsteorin –  Dvs. teorin om att den ”fria marknaden” kan klara av att reglera sig själv.

Denna utveckling accelererade kraftigt under Alliansens 8 år vid makten genom en politik i stark nyliberal anda – Det är just därför jag sedan några år gillar ordet Hästskitsteoremet. Jag fullkomligt älskar ordet därför att det är en precis beskrivning av vad nyliberal politik är – Full av skit och felaktiga tankebanor.

Det enda nyliberalismen åstadkommit är att den återskapat  det neoklassiska tankesätt som var grogrunden till att Keynes la fram sin teori om offentlig inblandning och statlig reglering.

Den ”fria marknaden” har sedan länge diskvalificerat sig själv som problemlösare och allena saliggörande – Om något skapar den istället nya problem att lösa – Problem som kräver en annan sorts politik för att finna sin lösning.

Vänner – Partikamrater – Kära väljare – Det är just för att göra slut på hästskitsteoremet som jag vill återgå till mer traditionell Socialdemokratisk politik av gammalt gott snitt.

Det är därför jag på nytt vill tillämpa Keynes idéer om att staten måste göra offentliga insatser och därtill på nytt se till att införa statliga regleringar på en mängd områden.

När man som jag tror på styrkan i ideologiska kärnvärden såsom kärlek – solidaritet – alla människors lika värde och dagligen kämpar för byggandet av ett mer jämlikt samhälle med mindre inkomst- och förmögenhetsklyftor blir det därför naturligt att bekämpa hästskitsteoremet och ersätta detta med ett bättre sätt att lösa problemen.

En återgång till traditionell Socialdemokratisk politik som följer Keynes tankar kommer på nytt att leda oss till en ny era av hög ekonomisk tillväxt och låg arbetslöshet – Något vi redan sett början på under den tid vi Socialdemokrater regerat landet.

Att Alliansens företrädare och anhängare kommer att protestera mot den jag anför ser jag som självklart – Det är därför det är vår skyldighet att upplysa dem om hästskitsteoremets innebörd.

Att nyliberalismens företrädare kommer att protestera mot statlig inblandning och mot regleringar av osunda marknadsrelaterade fenomen är även det självskrivet – Deras protester är dock inget problem för mig då det är oerhört lätt att peka på vad som gått fel och varför reglering behövs.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”  

Med detta inlägg vill jag framföra mina kondoleanser till alla som förlorade sina anhöriga i det förskräckliga och avskyvärda terrorattentatet i Barcelona – Mina tankar finns även med de som skadats och deras anhöriga.

Jag vill även ta tillfället i akt att i skarpaste ordalag fördöma alla som ägnar sig åt terrorism och då oavsett vilka motiv de har för sitt ynkliga handlande.

Att terrorattacker likt denna inträffar påvisar att vi lever i en orolig tid och i en orolig värld och att det är hög tid att göra en ordentlig analys på djupet för att förstå varför det inträffar.

I min värld är den som ägnar sig åt terrorism en förvirrad människa som handlar i frustration över sin egen livssituation och det är varför sådan frustration skapas vi behöver lära oss mer om för att förstå och sedermera eliminera orsakerna till att människor blir terrorister.

Att med berått mod sätta sig i en bil och köra på andra människor är inget normala och friska människor ägnar sig åt – Därför måste vi gå till botten med att förstå vad som fått gärningsmannen att begå denna avskyvärda handling.

Nog med politik då död och elände inte förtjänar att politiseras – Inlägget är skrivet för att ge mitt deltagande i sorgen och för att säga att jag bryr mig.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Alliansen har föga oväntat kommit med ytterligare ett i raden av förslag som syftar till att sänka ingångslönerna för de som har svårt att komma in på arbetsmarknaden – Denna gång kallas reformen inträdesjobb även om den i grund och botten är densamma som tidigare förslag från Alliansen.

Att Alliansens företrädare därtill vill lagstifta om detta innebär som många påpekat att Alliansen frångår den svenska modellen genom att lagstifta om svensk lönebildning.

Att därtill som Alliansen påstå att en sådan reform inte skulle pressa ner lönerna i det reguljära arbetslivet över tid tycker jag är en naiv inställning – Självklart kommer en sådan reform att slå undan fötterna för vanliga reguljära anställningar till förmån för subventionerade anställningar.

Studerar man regeringens sätt att sätta fler i arbete och jämför det med Alliansens förslag ser man en stor och avgörande skillnad – Medan Alliansen vill ge våra skattepengar till arbetsgivarna i form av sänkta löner kryddat med slopade arbetsgivaravgifter vill regeringen satsa skattepengarna på de arbetslösa i form av utbildningsinsatser för att göra de som är arbetslösa anställningsbara.

Alliansen har gång på gång när de satt i regeringsställning sagt att vi inte ska ägna oss åt att ge bidrag utan att människor ska leva genom att arbeta – Den fråga som då reser sig är varför Alliansen nu ska ge landets arbetsgivare ett bidrag på 30% av lönen för utfört arbete och därtill ytterligare ett bidrag i form av slopade arbetsgivaravgifter?

Alliansens förslag löser inte de problem som råder på arbetsmarknaden och min övertygelse är att regeringen och Socialdemokraterna har en mycket bättre lösning på problemet.

En regering som verkligen bryr sig om människor och landets företagare löser inte problemen genom att ge landets arbetsgivare bidrag – En regering som bryr sig om löser problemen genom att säkerställa att landets arbetsgivare har personer med rätt kompetens att anställa och det problemet löser vi inte med hjälp av subventioner utan med hjälp av utbildning.

Den största tjänst vi kan göra landet är att säkerställa att de som är arbetslösa utbildas till en nivå som motsvarar arbetsgivarnas önskemål – Det vinner både landets arbetsgivare och de arbetslösa på och den största vinnaren är landets skattebetalare som får en permanent lösning av problemet.

Utgångspunkten för mitt resonemang är att det finns massor av lediga jobb att söka med stora problem för landets arbetsgivare att hitta kompetent personal att anställa – Detta samtidigt som det finns massor av arbetslösa med fel kompetensprofil.

Att landets företag har en trygg personalförsörjning är oerhört viktigt då välmående företag är en förutsättning för en god välfärd. Tryggad personalförsörjning stavas inte subventioner – Tryggad personalförsörjning stavas utbildning.

Med den kunskapen måste vi med alla till buds stående medel säkerställa att företagen alltid har sin personalförsörjning tryggad vilket vi bara kan göra genom att fortsätta på den väg regeringen slagit in på genom att se till att matcha kompetensprofilen hos de som är arbetslösa med den kompetensprofil som företagen från tid till annan efterfrågar.

Min slutsats är därför att vi ska förpassa Alliansens förslag dit det hör hemma – Till sophögen.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”