Enligt Socialstyrelse avstår så många som 7 av 10 från att gå på förebyggande tandläkarbesök på grund av kostnadsskäl. Därtill ser reglerna för hur länge tandvård är gratis för barn & unga olika ut i olika delar av landet. För mig innebär det att tandvård blivit en klassfråga vilket gör att jag som Socialdemokrat måste reagera.

Som Socialdemokrat vill jag därför löpa linan fullt ut och göra egenkostnaden för tandvården lika förutsägbar för individen som egenkostnaden för övrig sjukvård – Då genom att inkludera tandvården i samma högkostnadsskydd som sjukvården.

Som jag ser det är munnen en del av kroppen och behöver munnen sjukvård ser jag ingen anledning till att betrakta munnen och dess hälsa annorlunda än den övriga kroppens hälsa.

För mig är det självklart att munnen som en naturlig del av kroppen ska omfattas av samma högkostnadsskydd som resten av kroppen och att samma regler ska gälla för hur stor egenkostnaden är. 

När gränsen för högkostnadsskyddet är nådd ska vården därutöver omfattas av högkostnadsskyddet oavsett av om det handlar om tandvård eller vård av resten av kroppen.

Man ska således få räkna ihop tandläkarbesök med övriga läkarbesök inom ramen för samma högkostnadsskydd och då av samma anledning som den som låg bakom införandet av högkostnadsskyddet – Har man oturen att drabbas av sjukdom som behöver vård ska den maximala kostnaden för vården se lika ut för alla.

Jag vill dessutom se en verklighet som innebär att ett besök hos tandläkaren har samma taxa som ett besök hos läkaren eller vårdcentralen då allt annat är omöjligt i ett solidariskt samhälle.

Att vi höjt åldern för hur länge tandvård är gratis är bra och behjärtansvärt men ska vi skapa en solidarisk tandvård är ovanstående förslag ett måste.

Bakgrunden till mitt förslag är just det faktum att tandvård och munhälsa i dag blivit en klassfråga precis som jag skrev i första stycket.

Att vanliga arbetstagare många gånger tvingas prioritera genom att välja bort tandvård därför att de inte har råd och därför att ett val av tandvård innebär att något annat av livets nödtorft blir lidande hör inte hemma i ett modernt välfärdsland som Sverige anno 2017.

Att betala både 5.000 och 10.000 eller mer för tandvård är inte möjligt för t.ex. en ensamstående förälder med barn. Ligger kostnaden på den nivån eller högre är det enda återstående alternativet för många att dra ut tänderna med försämrad munhälsa och ett försämrat liv som följd.

Att tvingas dra ut tänder därför att man inte har råd att laga dem på rätt sätt är detsamma som att tvingas avstå från t.ex. en hjärtoperation eller ett byte av knä därför att man inte skulle ha råd att betala för den sortens operation.

Vad jag försöker säga är att vi som välfärdssamhälle som i allt övrigt har en sund syn på sjukvård har en oerhört märkligt och osund syn på tandvård trots att tandvård i grund och botten är sjukvård.

Alla måste en gång för alla inse att munnen är en naturlig del av kroppen – Därtill att god munhälsa är en förutsättning för välmående och en förutsättning för att människor ska kunna utnyttja sin fulla potential i livets alla skeden.

Jag vill gå så långt som till att hävda att dålig munhälsa tillskapad därför att man inte har råd att gå till tandläkaren ligger som en våt filt över individens möjligheter att känna stolthet över sig själv och ha det självförtroende som är grundförutsättningen för att orka med att sträva efter personlig utveckling, vidareutbildning och karriär.

Med detta sagt så ska samhället och samhällets vårdsystem inte skapa och förstärka bilden av ett samhällsbygge med ett A och ett B-lag. 

I mitt Socialdemokratiska Sverige ska vi bara ha ett lag – Ett A-lag och ska det bli verklighet ska tandvården framgent betraktas som alla annan sjukvård och munnen som en naturlig del av kroppen och ingå i samma högkostnadsskydd som resten av kroppen.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”