SD och dess företrädare och nättroll har under lång tid försökt skapa en bild av att endast invandrare begår våldtäkter och annan sexuellt relaterad brottslighet och att bevekelsegrunden för att begå sexualbrott står att finna i etniskt ursprung – Den bilden har nu visat sig vara helt fel tack vare uppropet #meToo.

Uppropet #meToo som dominerar sociala medier och nyhetsvärlden visar med all önskvärd tydlighet att SD aktivt försökt sprida en falsk bild av vem som begår sexualbrott enbart i syfte att befästa SD:s syn på att invandring är skadlig för Sverige och svenskarna och roten till allt ont i samhället.

Varför frågar sig säkert många?

För mig är SD:s skäl till det beteendet från deras sida glasklart och lyder som följer – Därför att SD:s ledning anser att det gynnar SD att göra så – Därtill att påståendet bekräftar SD:s världsbild om att merparten av alla invandrade män är hemska kvinnohatare som ser varje kvinnan som lovligt villebråd för alla män som önskar utnyttja dem sexuellt.

Allt SD vill åstadkomma genom detta falska påstående är att föra svensken bakom ljuset för att driva upp en nationell folkstorm mot invandrade män såsom varande ett problem som potentiellt per automatik förr eller senare utsätter alla kvinnor för våldtäkter och sexuella trakasserier.

Att det falska påståendet från SD nu kommer helt på skam är bra – Bra därför att detta påstående från SD tagit fokus från problemet med sexuella trakasserier och sexualbrott och därmed från de åtgärder som behöver sättas in för att lösa problemet från roten och se till att sexualbrott och sexuella trakasserier minimeras till en nivå som är hanterbar för samhället.

I den bästa av världar ska ingen utsättas för sexualbrott eller sexuella trakasserier men att tro att vi kan nå till ett läge där den typen av brott upphör helt och hållet är sannolikt lika naivt som att som vuxen tro på jultomten.

Däremot är min övertygelse att uppropet #meToo kommer att leda till en förändring till det bättre och en klar och tydlig bild av vad som är acceptabelt och inte i vårt samhälle vad gäller relationen mellan människor i frågor som rör sexuellt beteende och sexism – Kan vi nå till det läget har kampanjen nått hela vägen in i mål.

Att uppropet #meToo därtill skjutit hål på SD:s allt igenom falska bild av samhällsbygget känns bara bra och rätt och visar att svinhugg alltid går igen för den som inte har rent mjöl i påsen och drivs av dolda agendor.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

En sak står helt klar och det är att kampanjen #meToo som gått som en löpeld genom sociala medier fått ett enormt genomslag i stora delar av västvärlden – Inte minst i Sverige och USA där debatten om sexuella trakasserier just nu är glödhet och helt dominerar nyhetshimmelen.

Att sexuella trakasserier ens förekommer i vår moderna och upplysta tid är självfallet förfärligt och att debatten om detta avskyvärda beteende nu lyfts är viktigt för att säkerställa att sexuella trakasserier upphör eller i vart fall begränsas så mycket att problemet kan anses vara löst.

Min syn på saken är att män som sexuellt trakasserar kvinnor inte är några riktiga män utan snarare ynkryggar med dålig självkänsla och dåligt självförtroende – Därtill sådana som inte lever som de lär.

Så vitt jag kan komma ihåg har jag aldrig trakasserat någon sexuellt – I vart fall inte medvetet och skulle någon ha upplevt att jag gjort det så förtjänar den personen självfallet en ursäkt från min sida.

Att mäns sexuella trakasserier av kvinnor lyfts fram så att alla förstår hur utbredd denna företeelse är är viktigt – Inte minst som motvikt till SD:s ständiga rop och beskyllningar om att sexualbrott bara begås av invandrare.

Som jag ser lyfter denna kampanj fram en oerhört viktig sak och något som jag anfört länge i debatten om sexualbrott, sexuella trakasserier och våldtäkter – Merparten av dessa brott begås tvärt emot vad SD:s företrädare säger inte av invandrare utan av vanliga män likt du och jag.

Att detta faktum nu lyfts hoppas jag kan skapa en nyanserad debatt om hur vi ska gå tillväga för att lösa problemet.

Det #meToo kampanjen lyfter upp är att sexuella trakasserier mot kvinnor utförda av män pågått länge i samhället och att den etniska tillhörigheten hos gärningsmannen har liten eller ingen betydelse för om man som man trakasserar kvinnor sexuellt eller inte.

I min värld är män och kvinnor skapade till varandras jämlikar och ska därför ha samma fri och rättigheter och samma skyldigheter. Att det ena könet – I detta fall män tycker att det är okay att ge sig på det andra könet och trakassera dem sexuellt är fel.

Med det sagt så tycker jag att det är på tiden att denna debatt lyfts till ytan så att vi en gång för alla kan prata ut om saken och tillsammans bestämma vart gränsen ska gå för vad som ska betecknas som sexuellt trakasserande från nu och framåt.

I sammanhanget måste ändå nämnas att spelet mellan man och kvinna genom historien sett olika ut och därmed även förändrats över åren vad gäller vad som är okay och inte okay i sammanhanget.

Därför tycker jag att det är viktigt för den debatt som nu förs att debatten värderar historiska händelser utifrån den samhällsordning som gällde vid tiden när misstagen och trakasserierna inträffade.

Ska resultatet av den debatt om mäns sexuella trakasserier av kvinnor vinna respekt och resultat måste historiska händelser sättas i sitt rätta perspektiv genom att beskriva hur samhället i gemen såg på mans- och kvinnorollen vid tiden för inträffandet.

Att använda sig av dagens syn när historiska händelser ska värderas låter sig inte göras enligt mitt sätt att se på saken – Med det sagt säger jag inte att min uppfattning är rätt men väl att det är det som är min uppfattning i frågan.

Vad jag vill säga med meningarna ovan är på inget sätt att det någonsin varit eller är legitimt eller okay att som män ägna sig åt sexuella trakasserier av kvinnor.

Det enda jag vill lyfta är att mäns frispråkighet och handlande när de friade till en kvinna tedde sig helt annorlunda historiskt än det gör idag.

Delar av det sätt män använde sig av för att närma sig en kvinna historiskt anser kvinnor vara sexuella trakasserier i vår tid –  Att förstå att så är fallet och att de skillnader som fanns historiskt mellan kvinnor och män beror på historiska oförätter vad gäller kvinnors värde snarare än på mäns onda tankar gentemot kvinnor är viktigt.

Förstår vi inte det hamnar vi lät i ett läge där alla män buntas i hop och påförs ett epitet om att vara onda och inte respektera kvinnors rätt till sexuell integritet.

Att framkalla en sådan bild av män som grupp skulle vara lika fel som bilden är falsk. Ska mäns sexuella trakasserier mot kvinnor upphöra måste debatten vara nyanserad och korrekt på alla plan – Även i samhällets syn på män som kollektiv.

Med de orden vill jag avsluta med att säga att jag fullt ut står bakom kampanjen #meToo och det mål kampanjen strävar efter att uppnå.

Att vi gemensamt och tillsammans en gång för alla skapar en värld och ett samhällsbygge där män och kvinnor har samma värde, samma integritet och samma friheter, rättigheter och skyldigheter att bete sig schysst sinsemellan borde ha skett för länge sedan.

Men som man säger – Bättre sent än aldrig. Det viktiga är att det händer snarare än hur det händer.

Slutligen vill jag rikta ett stort tack till alla kvinnor och män som aktivt drivit upp denna kampanj till de proportioner den nu fått.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Det finns två sätt att se på livet och på samhället och dess utveckling. Endera är man visionär och ser möjligheten i allt fylld av insikten om att allt man vill tillräckligt mycket kommer att bli verklighet. Det andra sätet att betrakta saker på är att vara negativ och bara se problem.

Dessa två sätt att betrakta världen genomsyrar hela samhället och hela världen enligt mitt sätt att se på saken.

Min personliga uppfattning är att de flesta politiker och de flesta politiska partier ägnar sig mer åt att se problemen och grotta ner sig i dem snarare än på att tänka visionärt och förstå att möjligheterna till en bättre och framgångsrikare morgondag ligger gömd i ett visionärt synsätt.

För mig är den självklara slutsatsen därför att visionärt tänkande är något som saknas i svensk politik i alla partier – Framförallt hos M och KD och mest av allt i SD som ser invandringen som ett så stort problem att den redan förstört all framtida tillväxt och alla visioner om en ljus och framgångsrik morgondag.

Som varande en människa med visioner och en människa som ser möjligheterna i varje problem och varje utmaning ska jag därför ägna detta inlägg till att skriva om vikten av att ha ett visionärt tänkande och prata visioner – Stora VISIONER.

Mitt liv och min livsgärning har så här långt präglats av just visioner och övertygelsen om att drömmen om en framgångsrik morgondag är fullt möjlig så länge den stöds av en väl definierad plan strukturerad för att nå det mål visionen målar upp.

I mångt och mycket borde jag kanske uttrycka mig precis som Dr. Martin Luther King gjorde när han yttrade de bevingade orden och sa  – ”I have a dream” – Då baserat på mitt sätt att analysera verkligheten och komma runt problemen som hindrar att drömmen besannas.

Min analys av den svenska politiken ger vid handen att Sverige av idag befinner sig i en situation som präglas av en total avsaknad av visioner och visionärt tänkande.

Tiden när ljusa visioner fanns och när allt var möjligt inom politiken och i Sverige är sedan länge borta och dog enligt min mening samtidigt som Olof Palme.

Den optimism och nyfikenhet som präglade Sverige under regeringarna Erlander och Palme och skapade välstånd och framtidstro i landet har i vår tid ersatts med pessimism, misstänksamhet och en svartmålning av verkligheten som ligger som en våt filt över samhället och hindrar dess utveckling i positiv riktning.

Hur har då detta kunnat hända?

Min syn på saken är enkel – Därför att vi i vårt dagliga liv och leverne saknar visioner och bara ser problemen och därför helt glömt bort att man måste ha visioner och visionärt tänkande för att förändra morgondagen till det bättre.

Personligen är det den enda förklaringen jag kan finna till många av de saker som nu inträffar i vårt samhälle – Hur kan vi annars förklara varför:

• Politiken präglas av debatter där ideologi och framtidsvisioner ersatts av debatter om sakfrågor ryckta ur sitt ideologiska sammanhang?
• Vi stillasittande kan sitta och titta på när våra arbetstillfällen migrerar från Sverige till låglöneländer?
• Välfärden och dess viktigaste beståndsdelar tillåts vittra sönder?
• Vi svenskar i gemen och vi norrlänningar i synnerhet kan köpa industrin och företagens förklaringar till alla industrinedläggningar – De med skälet att Norrland och Sverige ligger för långt från ”Marknaden”?
• Klassklyftorna ökar och att de redan rika blir rikare på de fattigas bekostnad?

En del av förklaringen kan sannolikt vara att journalister likväl som vi svenskar i övrigt ser ut att fullkomligt älskar skandaler, mord, krig och andra hemskheter emedan mycket få av oss – Om ens någon skriver om positiva händelser eller om människor med visioner.

Detta inkluderar till viss del även mig själv och är tillsammans med min devis om att ”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag” anledningen till att jag författar detta blogginlägg.

När jag tänker tillbaka på mitt eget liv och analyserar olika situationer har jag kommit fram till att visioner är lika viktiga för den personliga utvecklingen som de är för ett lands utveckling – Utan visioner försvinner drivkraften och dådkraften.

För att bygga en stark och välmående nation behövs många beståndsdelar av vilka de viktigaste är:

• En stark ideologisk debatt som med stora visioner och storslagna planer som förmår ingjuta mod, optimism, framtidstro och nyfikenhet hos befolkningen.
• En stark folkligt förankrad regering full av visionära personligheter som kan åstadkomma det ovanstående.
• Ett starkt koncensus och en stor förståelse för hur dessa visioner vinner förtroende bland medborgarna.
• En stark folkrörelse där alla känner sig delaktiga i fullgörande av visionen och byggandet av nationen.
• En nationell stolthet och en stark VI-känsla bland befolkningen – Detta oavsett om man är etnisk eller invandrad svensk.

Jag vet av egen erfarenhet att en verklighet där det ovanstående är självklara ingredienser kommer att fungera och leda till önskat resultat.

Bevisen för att visioner och framtidstro är viktiga komponenter i samhällsbygget går att finna i den starka folkrörelse skapad av oss Socialdemokrater som byggde välfärdsnationen Sverige från mitten av 1920-talet fram till slutet av 1980-talet.

Därutöver går samma mönster vad gäller vikten av visionärt tänkande att finna modern tid i form av Malaysia som under en tid från 1970-talet fram till 2014 utvecklats från ett fattigt utvecklingsland till en välmående industristat med god välfärd.

Visionerna som byggde det moderna Malaysia kom från en enda man – Malaysias forne premiärminister Tun. Dr. Mahathir Mohammad och påvisar att stora visioner parad med förmågan att förankra dem hos befolkningen i landet gör en enorm skillnad i ett lands utveckling.

Hans visioner parade med hans förmåga att förklara, förankra och skaffa acceptans för och göra människorna delaktiga i hans visioner för landet är nyckeln till Malaysias framgångsrika utveckling – Då på samma sätt som Sveriges positiva utveckling under Erlander och Palme tid till fullo kan tillskrivas dem.

Hur gjorde Tun. Mahathir för att uppnå detta?

Kortfattat kan man säga att han genom att åskådliggöra visionerna på ett tydligt och lättfattligt sätt fick Malaysias befolkning att känna sig delaktiga och motiverade.

Genom att skaffa acceptans för sina visioner skapade han en anda av optimism och framtidstro bland befolkningen – Genom ideologisk förankring skapade han en rörelse som istället för att gå åt olika håll styrde in på samma väg – Vägen mot uppfyllandet av visionerna.

Resultatet!? 

Nationell stolthet, delaktighet och en stark tro på en ljus framtid för alla. Dessutom har denna starka framtidstro medfört att Malaysia ökat befolkningen från 10 miljoner 1970 till 30 miljoner 2014.

Samma sak vill jag göra i Sverige – Det är därför jag gjort mitt val och är Socialdemokrat.

Vi Socialdemokrater har redan alla verktyg vi behöver i vår Ideologiska verktygslåda och ovanpå det vet vi genom Erlander och Palme att verktygen fungerar.

Kärlek, solidaritet och alla människors lika värde är starka visionära fundament och allt som behövs för att bygga ett JÄMLIKARE samhälle och återupprätta välfärdslandet Sverige.

Allt som nu behöver göras är att damma av dem och förankra dem och få människorna att inse storheten i det samhälle som blir resultatet av att på nytt sätta dem i arbete på alla nivåer i samhället.

Låt oss tillsammans bygga en framtid som präglas av optimism och framtidstro – En framtid där ingenting är omöjligt – En framtid där vi i likhet med visionen kan känna oss stolta över att vara svenskar och delaktiga i byggandet av ett välfärdssamhälle värt namnet.

Är visionen tillräckligt väl förankrad kan vi kanske vi till och med kan komma tillbaka till den tiden när människan trodde att framtidens bilar skulle flyga.

Tron försätter ju som bekant berg och tror vi bara nog mycket så kanske bilen i vart fall kan upplevas som varande flygande även om den i själva verket fortfarande rullar på marken.

Därför avslutar jag inlägget genom att upprepa samma ord som jag använt i rubriken – Det behövs mer visionärt tänkande inom den svenska politiken.

Mitt löfte till väljarna och till alla som läser min blogg är att jag ska göra mitt yttersta för att se till att den visionen blir verklighet så att devisen som avslutar alla mina inlägg uppfattas som den lyder av alla.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Dagens inlägg är till vissa delar en repetition av ett inlägg jag skrev redan 2015 – Ett inlägg som tar fasta på en av vår tids stora utmaningar – Den om att ge alla pensionärer en pension på en nivå som gör det möjligt att leva ett värdigt liv och njuta av frukterna efter många års hårt arbete.

LO har sedan länge presenterat larmrapporter om pensionsnivåerna för de som tillhör arbetarklassen. Att läsa de rapporterna är allt annat än upplyftande – Snarare är läsningen skrämmande och beskriver en situation som inte är värdigt ett välfärdsland som Sverige.

Att människor som jobbat ett helt arbetsliv och med råge levt upp till alla regler om intjänandetid och övriga krav i pensionssystemet inte ens når pensionsnivåer på 60% av den lön de hade när de jobbade är inget annat än en stor SKANDAL.

För mig som Socialdemokrat är det en självklarhet att pensionerna för de som uppfyllt reglerna om intjänandetid inom ramen för pensionssystemet ska uppgå till minst 75% av den lön de erhöll när de arbetade – AFP, ATP och avtalspensionen sammanräknad.

Att acceptera att nöja sig med en ambitionsnivå som är lägre än en pension på 75% av lönen på inkomster upp till 7,5 basbelopp är för mig som Socialdemokrat otänkbart.

Det har runnit mycket vatten under broarna sedan århundradets pensionsreform genomfördes på 1990-talet och många saker som förutsattes då gäller inte idag vilket innebär att systemet måste reformeras så att de försäkringstekninska beräkningsgrunderna är i takt med verkligheten.

En av sakerna som förändrats sedan förra gången vi reformerade pensionssystemet är att medellivslängden ökat och överskrider den som används i försäkringstekniska beräkningsgrunderna med mer än 2 år.

Att människor lever längre innebär att de lyfter pension under fler år och att dessa år måste finansieras är en självklarhet.

Utöver det har den så kallade bromsen som ska säkra pensionssystemets överlevnad införts och slagit till både 2010 och 2011 vilket sänkt pensionsnivåerna med ca. 6%.

I ett fungerande pensionssystem ska vi inte ha någon broms överhuvudtaget av den enkla anledningen att det är utbetalningarnas storlek på 75% av lönen och inget annat som ska styra pensionens storlek.

Inträffar händelser som inte fanns med i beräkningarna är det inte utbetalningarna som ska minskas utan finansieringen som ska ökas.

Ovanpå detta har vi ett fenomen som jag tillägnat ett helt blogginlägg historiskt – Ett inlägg som beskriver det faktum att många börjar lyfta sin pension vid vid 61-års ålder och fortsätter att arbeta samtidigt som de lägger pensionspengarna på hög.

Att pensionssystemet inte är dimensionerat för denna volym förtida uttag behövs bara sunt förnuft för att förstå. Att detta kan ske skriver ytterligare under på att det är hög tid för en ny genomgripande pensionsreform.

För mig är det ett samhälleligt misslyckande att de som tillhör svensk arbetarklass och slitit och arbetat hela livet erhåller pensioner på en nivå som klassificeras som låglöneinkomst –  Dvs. på nivåer mindre än 60% av medianlönen i Sverige.

Följande exempel är hämtade från LO:s pensions undersökningar.

En kvinnlig kommunalarbetare som började jobba vid 20-års ålder och pensionerade sig vid 65-års ålder hade en slutlön på 23.000 kronor brutto och 18.000 netto sista månaden hon jobbade – Som pensionär får hon en pension på 13.600 kronor brutto och 10.900 kronor netto dvs. mer än 7.000 kronor per månad mindre än när hon jobbade.

Lika illa är det för den manlige genomsnittlige industriarbetaren som även han arbetat sedan 20-års ålder och går i pension vid 65-års ålder. Före pensionen hade han en månadslön på 26.200 kronor brutto och en nettolön på 20.200 kronor – Som pensionär blir pensionen 16.000 kronor brutto och 12.500 kronor netto eller nästan 8.000 kronor mindre än när han jobbade.

I bägge fallen blir pensionerna så låga att de ramlar under gränsen för vad som anses som riktigt lågavlönade den dag de går i pension efter ett långt och troget arbetsliv.

Tilläggas ska att exemplen ovan visar pensioner beräknade på allmän pension innehållande AFP och ATP samt den kompletterande avtalspensionen.

Än värre blir det för de som går i pension före 65-års ålder vilket är fallet för väldigt många som tillhör LO kollektivet. För hela LO kollektivet gäller 63.8 år som genomsnittlig pensionsålder – Detta trots att man som systemet nu fungerar bör jobba fram till 67-års ålder för att få en dräglig pension.

Att man går i pension tidigare än vid 65-års ålder beror på att man inte fysiskt orkar med arbete fram tills dess därför att arbetet varit fysiskt betungande och att man med stigande ålder är för utslitna för att fortsätta fram till ordinarie pensionsålder.

Etter värre blir det för alla som under delar av arbetslivet valt att jobba deltid för att uppfostra barn och för de som under stora delar av sitt arbetsliv fått hålla tillgodo med visstidsanställningar.

Undersökningen är intressant och den som vill läsa mer kan endera läsa Aftonbladet eller en artikel i Arbetet med följande länk: http://arbetet.se/2015/12/14/trots-helt-arbetsliv-med-heltid-blir-lo-medlemmen-fattigpensionar/

LO föreslår i eftertexten till sin utredning en rad åtgärder man kan göra för att lyfta pensionsnivåerna vilket säkert kan ge viss effekt.

För egen del vill jag gå ännu längre och genomföra en ny pensionsreform – En pensionsreform som ska fokusera på att säkerställa finansieringen av pensionssystemen så att pengarna i alla lägen räcker till en pensionsnivå på 75% av alla lönedelar upp till 7,5 basbelopp för den som har full intjänandetid i pensionssystemet.

För att säkra finansieringen av våra pensioner vill jag skrota dagens arbetsgivaravgifter som bara påförs mänsklig arbetskraft och ersätta den med en produktionsavgift som utgår oavsett av om produktionen sker med hjälp av människa eller maskin.

För mig är det uppenbart att problemet med pensionssystemets underfinansiering står att finna i att mänsklig arbetskraft ersätts med robotar och maskiner och att företagen därför istället för att avsätta pengar till framtidens pensioner via arbetsgivarabgifter stoppar dessa i sina egna fickor i form av vinster – Något som en övergång till produktionsskatt löser.

Därutöver bör vi överväga och noga utreda effekterna av en basinkomst/medborgarlön som bas för alla i samhället – En basinkomst som om den införs ska bestå även efter uppnådd pensionsålder.

Med medborgarlön i botten och större avsättningar till pensionssystemen kan alla erhålla en dräglig pension på ålderns höst – Något som är en rättvisefråga i ett jämlikt, solidariskt och kärleksfullt välfärdsland som det Sverige jag önskar bygga genom mitt politiska engagemang.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Undersköterskor är en mycket viktig yrkesgrupp i Sverige – Därtill Sveriges största yrkesgrupp.

Att regeringen nu utreder och snart sjösätter reformer för legitimering och enhetlig utbildning och därmed skyddad yrkestitel för undersköterskor är efterlängtat och viktigt för att kunna garantera god vård för alla i en framtid.

Därför välkomnar jag regeringens initiativ att legitimera alla undersköterskor och därigenom höja deras yrkesstatus rejält.

Min tro är att en legitimering av denna stor yrkesgrupp kommer att höja statusen för yrket rejält – Därtill höja lönerna till den nivå de borde ha.

En annan god sak med legitimering och skydd av yrkestiteln är att arbetsgivarsidan tvingas stoppa sitt trixande med olika yrkestitlar för att undvika lönehöjningar för de som arbetar med arbetsuppgifter som kräver undersköterskekompetens.

Därtill vet vi att undersköterska är ett bristyrke där vi behöver attrahera betydligt fler för att klara av både nuvarande och framtida vårdbehov

Min förhoppning är att en reform om legitimering för undersköterskor skapar den status för yrket som behövs för att attrahera människor att utbilda sig till undersköterska.

Mot den bakgrunden säger jag till följande till min regering – Kör på och gör allt ni kan för att förkorta utredningstiden så att vi kan skrida till verket och utbilda de undersköterskor Sverige och svenskarna behöver för att kunna garantera god omvårdnad av de med vårdbehov.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

På följande länk i VK: https://www.vk.se/plus/2121185/fuffens-leder-till-dyrare-hyrlakare går det att läsa om hur de bolag som tillhandahåller hyrläkare manipulerar systemet för att kunna ta ut horribla arvoden.

Att Västerbottens Läns Landsting ska behöva betala upp till 200.000 kronor per vecka för en enda specialistläkare är horribelt och något samhället och regeringen omedelbart måste regera mot och göra något åt.

Att reformer som LOV missbrukas av giriga läkare och ännu girigare bemanningsföretag och tillåtas åsamka samhället merkostnader som för VLL:s del uppgår till ett par hundra miljoner per år och om dessutom ökar år från år är inte hållbart i längden.

Att sådana kostnadsökningar kommer att leda till konsekvenser och en av två saker är självskrivet. Fortsätter dagens utveckling har vi inget val – Endera höjer vi skatten eller så får vi göra neddragningar inom sjukvården.

Jag har dessutom oerhört svårt att tänka mig att regeringen tänkt sig att de extra pengar man tillför sjukvården i höstbudgeten är avsedda att hamna i fickorna hos giriga hyrläkare och som vinst hos de giriga bemanningsföretag som utnyttjar systemet och utövar utpressning mot landets landsting och regioner.

Jag har skrivit många inlägg i detta ämne tidigare och den lösning jag presenterat där står jag fast vid – Skrota LOV och återför all skattefinansierad sjukvård till drift av det allmänna utan privata inslag.

Genom att avskaffa det fria vårdvalet och återföra all sjukvård till det allmänna under offentlig drift drar vi undan mattan för de som verkar som hyrläkare. Saknas möjligheten att arbeta på privatägda vårdcentraler och sjukvårdsinrättningar återstår bara en arbetsgivare – Offentlig sektor.

Bestämmer sig sedan staten alternativt landstingen för att bojkotta allt vad hyrläkare heter har hyrläkaren två val – Söka fast anställning hos staten/landstinget alternativt flytta till ett annat land.

Min tro är att de allra flesta kommer att välja det förstnämnda då en flytt till utlandet är oerhört mycket mer än att bara flytta sin anställning dit.

Förvisso kan mitt förslag verka drastiskt men ska vi lösa problemet från grunden och se till att lösningen blir permanent finns bara ett sätt – Att angripa problemet vid roten – En rot som i detta fall är det fria vårdvalet och lagen om valfrihet förkortad LOV.

Vill vi inte avskaffa LOV finns bara en möjlig utväg och det är att lagstifta om att det är förbjudet att verka som hyrläkare inom den svenska sjukvårdsapparaten.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Arbetsgivarorganisationen Svenskt Näringsliv förnekar sig aldrig och har med förslaget om att frikoppla rollen som skyddsombud från facket och fackligt inflytande gått långt över skamgränsen i det som är den svenska modellen.

I en debattartikel i Tidningen Arbetet är det detta man nu propagerar för – Något man sannolikt gör för att slå in den sista spiken i kistan som är tänkt att användas för att begrava den svenska arbetsrätten i.

Länken till artikeln är som följer: https://arbetet.se/2017/10/17/fler-skyddsombud-behovs-men-frikoppla-dem-fran-facket/

Därtill vill man avskaffa RSO (Regionala Skydds Ombud) och ersätta dem med arbetsmiljörådgivare för att som Svenskt Näringsliv säger skapa ett modernt regelverk för arbetsmiljöarbetet.

Skitsnack påstår jag – Det Svenskt Näringsliv vill åstadkomma är en verklighet där facken förlorar rätten att värna en god arbetsmiljö och överlåter åt landets arbetsgivare att definiera vad som är en god arbetsmiljö.

Förvisso försöker sig Svenskt Näringsliv på att motivera sitt förslag med allehanda krystade skäl – Skäl som att det är facken som utser skyddsombud och att de därför utses bland de egna medlemmarna i ett läge där fler och fler arbetstagare enligt Svenskt Näringsliv väljer att stå utanför facket.

Nu när Moderaterna bestämt sig för att inte rösta mot regeringens förslag om avdragsrätt för fackföreningsavgiften kommer det förslaget att bli verklighet.

Med den reformen på plats kommer fackanslutningen att öka därför att valet att stå utanför facket handlat om en enda sak – Om att Alliansregeringen när de avskaffade avdragsrätten för fackavgifter gjorde det oerhört dyrt att vara med i facket.

Låt oss därför bekämpa Svenskt Näringslivs förslag med näbbar och klor – Svensk arbetsmarknad behöver inte moderniseras vad gäller vem av arbetsgivare- och löntagarorganisationer som gör vad.

Den enda förnyelse som behövs är en återgång till den ordning som innebär att landets fackföreningar återfår den makt och det inflytande över arbetets villkor de hade innan Alliansen begränsade den.

”hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Gång på gång avslöjas fusk bland de bolag som tillhandahåller och förvaltar pensionsfonder inom ramen för premiepensionssystemet eller PPM som det kallas i folkmun – Fusk som direkt och indirekt drabbar pensionsspararna i form av alldeles för höga avgifter och alldeles för låg avkastning.

För mig som har ett långt förflutet i bank & finansvärlden är fusket föga förvånande därför att PPM-systemet i sig inbjuder till fusk på precis samma sätt som det fuskas i den fondförvaltning som ligger utanför PPM-systemet.

Att Sverige som land har ett system som mer eller mindre uppmanar till fusk och bedrägerier därför att dessa är svåra att upptäcka är fel och måste åtgärdas snarast möjligt enligt mitt sätt att se på saken.

Därför är mitt förslag för att stoppa fusket i PPM-systemet oerhört drastiskt – Mitt förslag lyder som följer: Stoppa all extern förvaltning av våra pensionspengar och återför dessa till AP-fonderna.

Jag vågar rakt av påstå att det fusk som avslöjats i Allra och Falcon Funds bara är toppen på ett isberg vad gäller fusk inom de fonder som förvaltas inom ramen för PPM-systemet.

Att dessa två avslöjats medan andra som fuskar på ett smartare sätt klarar sig från att avslöjas beror endast på att dessa två bolag i sin iver att sko huvudägarna privat på pensionstagarnas bekostnad begått misstag som till slut blev så flagranta att de avslöjades.

Det fusk som inte syns och som dessutom är oerhört svårt att avslöja är det fusk som stavas omotiverade handel med fondernas tillgångar enbart i syfte att skapa courtageavgifter och därmed intäkter för den som utför handeln.

Att det är svårt för att inte säga nästintill omöjligt att avslöja beror på att handeln nästan undantagslöst försvaras med att man vill hämta hem gjorda vinster eller begränsa förluster i de tillgångar som säljs trots att det bästa för fonden hade varit att låta tillgången ligga orörd.

För mig som tillbringat många år i bank & finansvärlden är detta lätt att förstå – För den som aldrig satt sin fot i bank & finansvärlden är det nästan omöjligt att förstå vad jag menar och jag ska därför försöka bena ut vad jag menar med det jag säger.

1. Alla fonders tillgångar ligger fysiskt på ett depåkonto hos ett institut som har tillstånd att tillhandahålla värdepappersdepåer – Institut som i regel finns hos banker och stora finansinstitut.
2. Varje gång en aktie eller ett annat värdepapper köps eller säljs uppstår en kostnad för köpet eller försäljningen i form av en så kallad courtageavgift – En avgift som är en kostnad för fonden och en intäkt för det institut och den aktiemäklare som utför affären.
3. Stora fondförvaltare som banker äger själv sina aktiemäklerier eller aktiebord som de internt kallas i bakvärlden. Varje gång bankens fonder köper eller säljer ett värdepapper skapas en intäkt för aktiemäkleriet och en kostnad för fondens andelsägare – Något som i förlängningen riskerar att leda till omotiverad handel i fonden för att öka bankens eller fondförvaltarens intäkter och vinster.
4. Mindre fondförvaltare ägnar sig många gånger åt precis samma sak – Dock med den skillnaden att de inte själva äger sitt aktiemäkleri/aktiebord. Det de istället gör är att komma överens om en courtagesplit för all handel som sker i fonden med den aktiemäklare fonden anlitar – Vanligtvis med fördelningen 70/30 med det lägre talet utbetalt till ett av fondförvaltaren närstående bolag som anvisningsprovision för den affär aktiemäklaren utför åt fonden.

Det jag beskrivit ovan är säkert aningen tekniskt men jag hoppas att alla ni som läser förstår vad jag menar när jag säger att avslöjandena i Allra och Falcon Funds bara är toppen av ett isberg.

Blandar vi sedan in det faktum att detta görs i flera steg och led och därtill ofta genom inblandning av utländska bolag så är det oerhört lätt att förstå att frestelsen att fuska är vansinnigt stor för alla som är inblandade i fondernas förvaltning på ägar- och/eller chefsnivå.

Jag vill även anföra att jag på inget sätt beskyller alla fondförvaltare för att fuska – Långt därifrån.

Förhoppningsvis sköter de flesta sin fondförvaltning på ett bra sätt även om jag som initierad anser att handeln med de allra flesta fonders tillgångar sker utan att i egentlig mening gagna fondens andelsägare.

Dock tycker jag att bara det faktum att det är möjligt att fuska borde leda till eftertanke och till att vi tar vårt förnuft tillfånga och inser att våra pensionspengar inte ska förvaltas av privata vinstdrivande fondbolag och banker.

Med det sagt vill jag avsluta där jag började – Låt oss avsluta experimenterandet med våra framtida pensionspengar genom att återföra all förvaltning av framtidens pensioner till AP-fonderna.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Min dag har spenderats i politikens tecken där jag tillsammans med mina socialdemokratiska partivänner och andra aktiva inom Luleå stift varit uppe i Luleå för att rösta i nomineringsvalet inför Biskopsvalet i Luleå stift.

Många nya intryck har jag fått – Blend dem att kyrkopolitiken fungerar annorlunda än den vanliga politiken.

Hursomhelst var detta en både nyttig och lärorik dag och en start på något som kommer att bli en del av min vardag den kommande mandatperioden.

Nästa steg blir röstandet i biskopsvalet och sedan det arbete som kommer att äga rum i kyrkofullmäktige, församlingsråd och andra utskott inom kyrkans värld där politisk representation finns – Ett arbete jag ser fram emot att utföra på bästa sätt och i enlighet med viljan hos de som röstat på mig och det parti jag tillhör.

Slutligen vill jag rikta ett tack till alla som röstade på oss socialdemokrater i kyrkovalet och till alla er som kryssade mitt namn på valsedeln.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Många glömmer bort att välfärdslandet Sverige skapats som ett resultat av hårt och idogt politiskt arbete – Politiskt arbete som handlade om att åstadkomma resultat snarare än om att vinna populistiska popularitetsomröstningar.

Politik handlar om att ha en plan för samhällets långsiktiga utveckling och om att jobba hårt för att åstadkomma det samhällsbygge planen stipulerar.

Den som bäst exemplifierar det i svensk politik är Tage Erlander och det han åstadkom under sina 23 år som Sveriges statsminister.

Att vi Socialdemokrater nu på nytt tagit på oss Erlanders avlagda arbetshandskar och följer i Erlanders fotspår vad gäller hårt arbete för att förändra och restaurera samhällsbygget gläder mig storligen.

Under Erlanders tid byggdes välfärdslandet Sverige – Under Erlanders tid skapades socialförsäkringarna – Under Erlanders tid reformerades skolan och blev en skola för alla och under Erlanders tid kläcktes idén till och påbörjades byggandet av miljonprogrammet för att ge alla med behov av en bostad en bostad.

En annan sak som utvecklades väl under Erlanders år som statsminister var samarbetet mellan fackföreningsrörelsen och politiken – Ett samarbete som skapande samsyn om vilken sorts reformer som bäst gynnade Sverige och svenska arbetstagare.

Med Erlander som nestor och vägvisare och med Palme som statsminister förverkligade vi Socialdemokrater välfärdslandet vi alla drömt om att skapa – Landet som av andra länder kallades landet annorlunda och det land på jordklotet där jämlikheten och tryggheten kommit längst.

Det är detta Sverige vi Socialdemokrater pratar om när vi talar om ett samhälle byggt enligt den svenska samhällsmodellen och det är därför vår strävan nu och i framtiden alltid kommer att vara att återskapa det jämlika och trygga Sverige som blev verklighet under regeringarna Erlander och Palme.

Jag säger på inget sätt att vägen dit kommer att bli enkel eller spikrak – Precis som för Erlander så kommer den säkert att bli både backig och krokig – Kanske till och med så ogenomtränglig att vi från tid till annan tvingas backa och köra runt hindret för att nå vårt mål.

En sak har vi dock lärt från vår nestor Erlander och det är att viljans makt är stor och att hårt och enträget politiskt arbete åstadkommer resultat.

Med det sagt har vi redan nu börjat se skillnaden mellan nyliberal politik och socialdemokratisk politik – En skillnad även väljarna börjat skönja då stödet för oss socialdemokrater växer i samma takt som vår framsynta politik visar resultat för gemene man.

Steg för steg ska socialförsäkringarna återfå sin forna glans, styrka och funktion – Steg för steg ska skolan återfå sin forna styrka som varande i topp av skolor i världen – Steg för steg ska bostadsbristen byggas bort och steg för steg ska alla som kan arbeta sättas i arbete och ha egen försörjning.

Att invandring och integration ska göras effektiv så att alla som kommer till vårt land snabbast möjligt integreras, sätts i arbete och blir en naturlig del av samhället är en självklarhet. Likaså att segregationen ska brytas.

Att det arbetet kommer att kräva uppoffringar från alla ska vi aldrig tvivla på men belöningen är stor för när målet är nått har vi återskapat det jämlika Sverige som fanns när Sverige och svenskarna mådde som allra bäst.

Det är den utmaningen som driver mig politiskt och likt Erlander så finns inga tankar på att ge upp innan målet är nått.

Exakt hur det arbetet ska ske och vilka reformer som behövs kommer jag att återkomma till framgent men den som följt min blogg under de sista 2 åren har läst huvuddragen av de reformer och åtgärder som måste till för att arbetet ska bli framgångsrikt.

Att samhället liksom under Erlanders tid som statsminister ska byggas enligt devisen ”Av alla efter förmåga – Åt alla efter behov” är en självklarhet.

Detta därför att bara ett samhälle byggt på den devisen kan säkerställa att inkomst- och förmögenhetsklyftorna minskar och skapar ett jämlikt samhälle där alla människor är lika mycket värda.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”