Anders tankar om politik

Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar i dag.

Skatteplanering föder och försörjer korruption.

Av , , 32 kommentarer 4

Jag är aningen osäker på om min rubriksättning berättar om och drar uppmärksamheten till vad detta inlägg kommer att handla om men då jag för stunden inte hittar någon bättre rubriksättning får den jag antagit duga.

Inlägget lyfter ett ämne som många kanske inte tänker på när de tänker skatteplanering och med det sagt vill jag rikta en uppmaning till Uppdrag Granskning och det undersökande journalistnätverket ICIJ att lyfta på varje sten och följa den riktning jag pekar ut i detta inlägg.

Samtidigt vill jag säga att jag i många stycken kanske säger för mycket när jag yppar delar av den insikt och den kunskap jag har på området och lyfter upp den i offentligheten ljus.

Den risken är jag som Socialdemokrat beredd att ta därför att det jag skriver om i detta inlägg är viktigt för alla att känna till.

Som de allra flesta vet så har jag tillbringat en stor del av mitt yrkesliv i den internationella bank och finansvärlden med skatteplanering och allt som därtill hör som specialitet.

För egen del har jag alltid lagt mig vinn om att se till att alla strukturer jag varit med och skapat följt de lagar och regler som gäller till sista bokstav och just den delen är jag stolt över då det inneburit att jag många gånger sagt nej till att medverka till saker där jag ställt mig tvekande till motivet trots att inkomsten för att medverka varit stor.

Trots det så finner jag ett behov av att prata och skriva om en baksida av skatteplanering och flyttande av pengar till skatteparadis som många inte ens tänker på – Den sida som handlar om osund konkurrens och än värre – Om företags möjligheter att använda de pengar som finns i skatteparadis för att betala mutor till mindre nogräknade politiker.

Den osunda konkurrensen kan vi avhandla väldigt fort och schematiskt – Med det menar jag att stora företag använder de pengar de egentligen borde ha betalat i vinstskatter för att sälja till förlust och därmed krossa allt motstånd från små och medelstora företag som verkar på deras marknad.

Den sak som är riktigt intressant att tala om är den möjlighet att betala ut dolda mutor som tillskapas genom möjligheten för större företag att skatteplanera och därigenom flytta pengar till mer eller mindre ogenomträngliga bolagsstrukturer belägna i skatteparadis med stenhårda sekretessregler.

Den sekretess som råder i dessa jurisdiktioner är som jag sa mer eller mindre ogenomtränglig vilket innebär att ett företag som äger pengar i en sådan struktur med lätthet kan använda delar av de pengarna till att via andra ogenomträngliga strukturer betala mutor till mindre nogräknade politiker och tjänstemän utan att risker upptäckt på någon sida.

Låt oss som exempel använda företaget X  som har intresse i att sälja till och/eller är intresserade av att vinna ett affärskontrakt eller köpa en tillgång av en offentligt ägd aktör och för det ändamålet har både en synlig struktur inom t.ex EU och en osynlig struktur i ett skatteparadis.

Scenariot kan då bli följande:

Bolaget X vinner synbarligen helt korrekt upphandlingen eller möjligheten att köpa en tillgång därför att bolaget X i upphandlingsunderlaget eller kraven i skallkraven i samband med utförsäljningen är det bolag som förutom bästa pris även uppfyller skallkraven.

Det få eller ingen ser eller vet är att skallkraven var skräddarsydda i förväg så att endast bolaget X kunde uppfylla dem till fullo.

Att det blivit så beror givetvis på att bolaget X och ledaren/ledarna för den offentliga aktör som ska upphandla alternativt köpa eller sälja en tillgång eller vara/tjänst pratats vid och förhandlat redan innan affären blivit officiell.

Det man förhandlat om utan vetskap för övriga inblandade om är att en framgång i sagda affär för bolaget X kommer att generera en skattefri ersättning för företrädaren/företrädarna för den offentliga aktören fri från samhällets insyn utbetalad i ett skatteparadis.

Det är i det skedet de bolagsstrukturer som tillskapas genom skatteplanering kommer in i bilden.

Det faktum att bolaget X förfogar över pengar som ingen känner till innebär att bolaget X har möjlighet att betala en muta utan risk för att bli upptäckt.

Det bolag X gör i samband med att mutan ska utbetalas är att tillskapa ännu en struktur som bolag X fyller på med pengar i den storleksordning som behövs för att sedan utan risk för upptäckt överlåta denna nya struktur och kontrollen över den till den offentlige företrädare som ska mutas enligt ingången men väl dold överenskommelse.

Tillägga ska att samma förfaringssätt givetvis kan användas även när privata företag gör affärer sinsemellan för att undvika beskattning.

En självklar fråga blir då förekommer detta i Sverige?

Svaret är lika självklart – JA självklart förekommer det även i vårt land.

Avslutningsvis vill jag säga att jag för egen del aldrig medverkat till denna typ av företeelser då det är just dessa jag alltid sagt nej till att genomföra trots lockelser om generösa ersättningar.

Slutligen och riktat till gemene man – Ställ er själva frågan varför många politiker inte vill eller vågar arbeta emot eller stoppa skatteplanering trots att denna i grunden är enkel att stoppa?

Svaret på den frågan är lika skrämmande som det är uppseendeväckande.

Med det sagt så skickar jag en uppmaning till Uppdrag Granskning och ICIJ – Följ det spår jag anslagit i inlägget. Gör ni det kommer framtida program och framtida avslöjanden att bli mycket intressanta att följa.

Lycka till med er granskning – Fortsättning följer!

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

 

 

Landsbygdens inflytande över politiken måste stärkas.

Av , , 45 kommentarer 2

Under lång tid och speciellt under innevarande mandatperiod har det pågått en intensiv debatt om styrkeförhållandena mellan stad och landsbygd med tillhörande beskyllningar om att det politiska etablissemanget satsar alla resurser i stadskärnan och mer eller mindre glömmer bort landsbygden. 

Även om jag inte köper den bilden fullt kan jag trots det hålla med om att det till viss del faktiskt är så – Centrala stan prioriteras många gånger på bekostnad av landsbygden.

Den ordningen måste brytas!

En sådan ordning vill i vart fall inte jag som varande Socialdemokrat ställa upp på framledes då jag ser det som absolut nödvändigt för den kommunala demokratin att vi som kommun proportionellt satsar minst lika mycket på den landsbygd som tillhör Umeå kommun som vi gör i de centrala delarna av stan.

För mig innebär det många saker – Bland dem:

  • Att det faktum att landsbygden utgör 30% av Umeås totala storlek befolkningsmässigt även ska avspegla sig i sammansättningen bland de förtroendevalda som sitter i Umeås kommunfullmäktige – Då genom att de politiska partierna med start i mitt eget i samband med nomineringar anammar en ordning för att säkerställa att så blir fallet framgent.
  • Att 30% av investeringsbudgeten öronmärks för investeringar på landsbygden.
  • Att vi på landsbygden liksom i stan bygger trygghetsboenden och äldreboenden som säkerställer att de som blir äldre kan bo kvar i sin by eller sitt samhälle den dag de inte längre orkar bo i sitt nuvarande boende.
  • Att vi säkrar en god tillgång till kollektivtrafik för de som bor på landsbygden genom att bygga strategiska kollektivtrafiknoder i t.ex. Sävar, Hörnefors och Bullmark med flera ställen som i kombination med anropsstyrd kollektivtrafik kan garantera att även den som väljer att bo på landsbygden har likvärdiga möjligheter till kollektivt resande som den som bor i stan.
  • Att de barn som växer upp på landsbygden precis som de som bor i stan ska kunna garanteras tillgång till barnomsorg och skola i sin närmiljö – I vart fall fram tills dess de gått ut mellanstadiet.

Listan skulle kunna göras oerhört lång men jag nöjer mig med dessa punkter så länge då dessa mer än väl visar hur jag sett ur mitt perspektiv som Socialdemokrat ser på demokrati, solidaritet, jämlikhet och alla människors lika värde.

Huruvida min syn delas av kommunledningen och av alla mina partikamrater eller inte ska jag låta vara osagt då den enda jag kan tala för mig är mig själv.

En sak kan jag trots allt lova dyrt och heligt – En röst på mig och den politiska agenda jag står för är en röst på en person som envetet kommer att arbeta för att denna ordning ska genomföras och för att en sådan ordning framgent ska genomsyra alla beslut jag är eller kommer att vara med om att fatta i framtiden.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

 

I dag ligger inte makten hos politiska partier utan hos den enskilde väljaren.

Av , , 8 kommentarer 3

Dagens digitaliserade värld har breddat demokratin ”big-time” – Breddat därför att tillkomsten av sociala medier innebär att den politiska debatten inte längre förs i slutna rum av en initierad krets som ibland via debattartiklar i det vi i dag kallar ”gammelmedia” ensidigt och utan moteld basunerar ut sitt budskap.

I dag förs den politiska debatten fullt levande och därtill med stor dynamik på sociala medier.

Den politiker som tror att valrörelsen i kommande val kommer att bedrivas på samma sätt som i tidigare val kommer med all sannolikhet att bli oerhört besviken när rösterna efter valet väl har räknats.

Det tydligaste exemplet på att så är fallet står att finna i USA där Donald Trump är det levande exemplet på hur politik och politiska budskap sänds och konsumeras. Snarlika exempel går att hitta i det franska valet där Emmanuel Macron utan hjälpen av sociala medier aldrig kunnat vinna den jordskredsseger han i slutändan gjorde.

Flytten av den politiska debatten från slutna rum ut på sociala medier innebär att debatten breddats betydligt vilket även skapat ett debattklimat som är på både gott och ont

– Gott därför att sociala medier ökat demokratin och tagit politiken betydligt närmare väljarna på ett sätt som inte var möjligt innan de sociala medierna blev en naturlig del av samhällsbygget.

– Ont därför att sociala medier även medger att internettroll under anonymitet och/eller falsk identitet kan sprida hat, ondska, främlingsfientlighet och ”fake news”.

Det goda överväger dock det onda och sociala medier har skapat en helt annan stuns och dynamik i den politiska debatten vilket gynnar debatten och ger väljarna det väljarna förtjänar – Makt över de politiska partierna och makt att välja den företrädare för ett politiskt parti som de anser bäst driver deras hjärtefrågor.

Med det sagt så är samhällstrenden klar och tydlig – I dag väljer människor inte enbart parti utan både parti och person och då genom att utnyttja möjligheten till personliga kryss och personval.

I vår digitaliserade värld det är i kommentarsfälten på sociala medier såsom Facebook, bloggar och twitter som politiker och väljare möts i intensiv debatt – Det är i den debatten väljaren avgör vem denne ska rösta på i kommande val.

Den politiker som inte förstått det och som inte tar väljarnas kommentarer på allvar och bemödar sig med att besvara de kommentarer människor lagt tid, möda och tankekraft på att författa kommer att förlora sitt folkliga stöd – Frågan är inte om utan snarare när.

Enligt mitt sätt att se på saken finns det ingen anledning att som politiker lägga tid på att skriva ett blogginlägg, en tweet eller ett inlägg på Facebook om man inte avser att besvara alla kommentarer som kommer på grundval av det man skrivit och anfört.

Att inte svara på kommentarer innebär att man som politiker ägnar sig åt att peka med hela armen och föra en politisk monolog snarare än att föra den respektfulla dialog med väljarna som är viktig för att säkerställa att det samhällsbygge man jobbar för har stöd hos folkflertalet.

Min övertygelse är att den politiker som ägnar sig åt ovanstående beteende kommer att bli omkörda av de politiker som gör det och tar sig tid att besvara och debattera väljarnas hjärtefrågor med dem på sociala medier.

Min syn är och har alltid varit att baserat på min ideologiska övertygels stå upp för mina åsikter och förslag, testa av dem på sociala medier omgärdat av intensiv debatt där och annorstädes för att lyssna av de delas av folkflertalet. Därefter att driva de frågor jag lovat att driva hela vägen in i kaklet.

Som politiker företräder man sina väljare och att ta sig tid till att lyssna in vad väljarna faktiskt tycker och tänker är A och O för den som vill verka som politiker.

Den linjen kommer jag att använda mig av i kommande valrörelse och med det sagt så vill jag ta tillfället i akt att tacka alla som läser min blogg.

Tack för er tid och tack för ert engagemang i mig som människa och politiker – Utan ert engagemang skulle min roll som politiker bli tomt och meningslöst.

Därtill vill jag tacka alla ni som förgyller min vardag genom att flitigt kommentera det jag skriver om på min blogg – Ett tack som riktar sig minst lika mycket till den som tycker annorlunda än mig som till de som håller med och ger medhåll.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

 

 

Skatteplanering utgör ett direkt hot mot samhällskontraktet.

Av , , 64 kommentarer 5

Paradisläckan har återigen lyft frågan om skatteplanering vilket jag tycker är oerhört bra då förekomsten av skatteplanering bland världens rika blivit till en så stor farsot att den hotar samhällskontraktet i både Sverige och annorstädes.

Att världens rika genom lagliga om än högst omoraliska skatteupplägg ska kunna köpas sig fria från att betala sin del av välfärden och samhällsbygget är fel och en företeelse som måste stoppas snarast möjligt – Att så måste ske tror jag att folkflertalet är rörande överens om.

Att stoppa möjligheten för världens rika att skatteplanera skapar därtill en rättvisare konkurrenssituation för små och medelstora företag som med stoppad möjlighet att skatteplanera kan konkurrera på mer likvärdiga villkor med de stora drakarna.

De som försvarar detta fenomen kommer dragandes med det ena krystade argumentet efter det andra som försvar till varför skatteplanering så som den verkar idag är försvarbart och helt naturligt – Argument som alla är just krystade och därtill helt felaktiga.

Låt mig därför fastslå en sak – För den som skatteplanerar är det egoismen och girigheten som styr.

Oavsett hur låg skatten är kommer den som skatteplanerar att fortsätta att göra så så länge skatter existerar därför att skatt i deras värld är en ovälkommen stöld av pengar de anser tillhör dem och inte samhället i gemen.

Det är just det tankesättet som hotar samhällskontraktet – Hotar därför att den som skatteplanerar för att själv slippa betala sin andel av skatter och avgifter skickar sin del av skattebördan vidare till människor och företag med betydligt lägre betalningsförmåga än den de själva besitter.

De som försvarar skatteplanering som fenomen gör ofta så med argumentet att de är i sin fulla rätt att själva avgöra hur mycket skatt de ska betala – Då därför att de enligt sin egen utsago bidragit med stora skatteintäkter sedan tidigare och därför att det borde finnas en övre gräns för hur mycket skatt man som individ ska betala till vår gemensamma välfärd.

För mig är det glasklart så att det ska finnas en övre gräns för hur mycket skatt man som individ ska betala – Lika glasklart som att den gränsen ska utgöras av de procentsatser som stipuleras i respektive lands skatteskala för olika sorters inkomster.

Har man höga inkomster är det fullt naturligt att skatten i kronor och ören blir större än om man har små inkomster och det är precis så det måste vara i ett demokratiskt samhälle med ett gemensamt välfärdsystem byggt på principen ”Av alla efter förmåga – Åt alla efter behov”.

Ska man vara riktigt hård kan man säga att samhällskontraktet redan är brutet på många vis i och med att den ekonomiska utvecklingen under lång tid slitit isär samhället och ökat skillnaden mellan rik och fattig – En företeelse som gäller i Sverige likväl som i övriga OECD-länder även om Sverige är det OECD-land där skillnaden ökat snabbast.

Skulle vi ovanpå detta lägga alla de tillgångar världens rika skatteplanerat bort och gömt i skatteparadis blir ojämlikheten än större och som jag ser saken är det rätt och riktigt att räkna på det sättet.

Denna trend ska brytas och och som jag sagt tidigare – Därtill under lång tid så är det i grund och botten oerhört lätt att helt stoppa eller i vart fall kraftigt begränsa den lagliga skatteplaneringen.

Mot den bakgrunden är det svårt att förstå varför Sveriges regering och övriga regeringar inom EU och OECD tvekar när det handlar om att skriva om de skatteavtal som finns mellan världens länder – De skatteavtal som är själva motorn i alla skatteupplägg och som styr vart och hur mycket som ska betalas i skatt.

Innan EU:s tillkomst var det oerhört mycket svårare att skatteplanera och därtill fanns i de flesta länder fasta växelkurser och valutakontroll som gjorde all skatteplanering svår.

I och med EU:s bildande och utbredning slopades valutakontrollen samtidigt som pengaflödet tilläts röra sig fritt mellan EU-länderna.

Den ordningen ser jag mer eller mindre som ett rent beställningsjobb från världens rika som i och med den nyordningen och skatteavtalens nuvarande skrivningar fick det ultimata verktyget för att skatteplanera genom att använda sig av mindre nogräknade EU-länders vilja att konkurrera inbördes genom att erbjuda låga skatter.

Att det helt lagligt går att använda sig av gällande skatteavtal och den fria rörligheten i EU för att i länder som Luxembourg, Nederländerna, Irland och Malta byta svensk bolagsskatt på 22% mot en halv promilles skatt i dessa länder är fel och något som måste stoppas.

Lösningen på problemet är enkel – Skriv om skatteavtalen så att även skatteavtalen med andra länder i EU och OECD får samma skrivning som den nya skatteavtal vi har med länder i Asien och Afrika – Skatteavtal som säger att man i Sverige bara kan få nedsättning av skatten med lika mycket som man kan bevisa att man betalat i ett annat land.

  • Gör vi den förändringen innebär det att man aldrig totalt sett kan betala mindre skatt än den skattesats som gäller i det land man är bosatt i eller det land i vilken vinsten skapats.
  • Gör vi det omöjliggörs skattekonkurrens mellan EU:s länder.
  • Gör vi det stoppas eller begränsas möjligheten att skatteplanera.

Att göra just det har jag kämpat för allt sedan jag lämnade min roll som internationell bankman med skatteplanering som specialitet för att istället koncentrera mig på att använda den specialistkunskap jag har på området för att stoppa skatteplaneringen och därmed bidra till ett mer jämlikt och hållbart samhällsbygge.

Den kampen kommer jag inte att ge upp innan uppdraget är slutfört och möjligheten att skatteplanera på det sätt som nu sker är stängd.

Min politiska mission handlar om många saker – Mest av allt om att se till att hotet mot samhällskontraktet från världens rika upphör så att framtidens samhällsbygge på nytt kan sätta det jämlika samhället högst upp på agendan.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

 

Jag förutsätter att det blir ordförandebyte i Svenskt Näringsliv.

Av , , 53 kommentarer 1

Efter gårdagens Uppdrag Granskning om den så kallade paradisläckan gjorde Svenskt Näringslivs ordförande Leif Östling ett uttalande som i allt beskriver hur de makthavare som styr organisationen Svenskt Näringsliv tycker och tänker – Efter det uttalandet förutsätter jag att vi får se ett ordförandebyte i Svenskt Näringsliv.

Jag tillhör dem som flera gånger beskyllt Svenskt Näringsliv för att vara en girig organisation och en organisation vars tankar om skatter och beskattning är dåliga för Sverige och dåliga för alla små och medelstora företag och dess ägare – Att den synen bekräftas och att Leif Östling öppet tillstår att det ligger egoism i handlandet visar att jag haft rätt hela tiden.

Jag vill gå så långt som till att påstå att organisationen Svenskt Näringsliv förutom ett hot mot svenska löntagares väl och ve utgör ett direkt hot mot alla små och medelstora företag som verkar i Sverige.

Anledningen till att jag påstår det är att Svenskt Näringsliv och dess ordförande tycker att det är helt okay att han själv och andra ledande företag och företagsledare gör allt de kan för att undvika att göra rätt för sig och betala skatt i Sverige.

Den synen och det faktum att det är precis det dessa företagsledare och deras företag gör innebär att kostnaden för den del av välfärden som skulle ha betalats av dem i form av skatter nu passas vidare till de små och medelstora företagen, dess ägare och till vanliga löntagare med inkomster långt under de nivåer Leif Östling med flera tillskansat sig.

Att Sveriges och världens finans- och företagselit väljer att avstå från att betala den skatt de borde betala till allas vår gemensamma välfärd är som en cancersvulst – En cancersvulst som genomsyrar hela storföretagsvärlden i hela OECD.

Ett gott exempel på hur detta verkar står att finna i skogsbolaget SCA som allt sedan 1990-talets mitt inte betalat någon skatt i Sverige trots att merparten av deras vinst uppstår genom användande av svensk skogsråvara.

Att dessa storföretag och dess ledare därtill använder delar av de pengar de borde ha betalat i skatt för att konkurrera ut små och medelstora företag i tillväxt genom att sälja till underpris fram tills dess det lilla företaget dött sotdöden är ett allvarligt samhällsproblem och något vi som samhälle måste reagera på.

Reaktionen från Sveriges regering likväl som den från regeringar i andra OECD-länder borde bli omedelbar genom att sagda regeringar sätter ner foten – Säger STOPP och belägg och därtill ändrar lagstiftningen så att detta fenomen blir omöjligt i en framtid.

Att stoppa den här typen av oönskad skatteplanering är lätt vilket jag beskrivit i en lång rad inlägg under långt mer än 2 års tid här på min blogg – Allt som behöver göras för att få stopp på detta är en enkel omskrivning av de skatteavtal som gäller mellan länderna – Görs den blir skatteplanering med de effekter som nu påvisas nästan omöjlig att genomföra.

En skrivning som säger att en person eller ett företag bara får nedsättning av skatten i det land man är skattskyldig i med lika mycket som man kan bevisa att man betalat i skatt i ett annat land innebär att ingen i en framtid kan smita undan att betala den del av skattekakan man rimligen borde betala.

Den stora frågan är om regeringarna i OECD-länderna törs? 

Min tro är att de efter gårdagens avslöjanden och de avslöjanden som kommer att komma inom den närmaste tiden inte har något annat val än att reagera och täppa till lagstiftningen som gör denna för samhället skadliga skatteplanering möjlig.

Görs inte det kommer vi att se en folklig resning och massdemonstrationer runt om i OECD av ett slag vi inte sett sedan arbetarerörelsens barndom och tillkomst.

Jag ska avsluta inlägget där jag började – Jag förutsätter att Svenskt Näringsliv snarast aviserar att man byter ordförande då jag ser det som omöjligt för den typen av organisation att ha en ordförande som uppvisar det förakt för samhället som Leif Östling gett uttryck för i intervjun.

INGEN – Jag upprepar INGEN ska ha gräddfil och rätten att själv avgöra hur mycket skatt man ska betala.

Skatt ska betalas efter förmåga och efter inkomsternas storlek med den procentsats regering och riksdag gemensamt bestämt.

Nästa inlägg i ämnet kommer att handla om den korruption och det system för mutor och dolda affärer som jag tar för givet kommer att avslöjas under de kommande dagarna och veckorna.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Efter kvällens Uppdrag Granskning kommer sannolikt många huvuden att rulla.

Av , , 27 kommentarer 1

Det flaggas stort för kvällens (läs söndagskvällens) extrainsatta sändning av Uppdrag Granskning där man ska avslöja en en ännu större läcka än den så kallade Panama läckan.

Det som kommer att avhandlas i söndagskvällens program är dokument som tillkommit via ett dataintrång hos advokatfirman Appelby på Bermuda – Dokument som ska publiceras via en koordinerade sändningar i flera lände vid samma tidpunkt.

Blir det som jag tror är det som kommer att avslöjas i programmet århundradets största korruptionsskandal där det i ett svep klargörs hur det går till när västvärldens företag mutar västvärldens politiker.

Det är det internationella grävande journalistnätverket ICIJ som står för morgondagens avslöjanden och att det som kommer att avslöjas kommer att få långtgående konsekvenser för många människor betvivlar jag inte en enda sekund.

Så vitt jag förstått av det som hittills redovisats så berör avslöjandena denna gång skatteupplägg och upplägg för att företag ska kunna muta politiker på ett osynligt sätt som involverar jurisdiktionerna Bermuda, Caymanöarna och Mauritius med flera.

Stämmer den informationen kommer många huvuden inom politiken och företagsvärlden att rulla efter morgondagens avslöjanden.

I vår del av världen har vi förletts att tro att korruption och mutor inte förekommer – Den föreställningen är helt fel då mutor och korruption i vår del av världen är ett minst lika stort fenomen som i övriga delar av världen med den enda skillnaden att fenomenet är väl dolt via upplägg i skatteparadis.

Stämmer den information jag har erhållit så kommer morgondagens sändning och avslöjanden sannolikt att innehålla betydligt mer sprängstoff än någonsin tidigare och avslöja hur det går till när politiker i vår del av världen mutas av företag som är villiga att betala för att vinna affärskontrakt och upphandlingar.

Bäva månde därför alla politiker och företag vars dolda mutor nu kommer att avslöjas då det är sådana avslöjanden jag ser framför mig som de som är mest flagranta och iögonfallande och därtill olagliga i det Uppdrag Granskning med flera TV-program i världen sagt att de ska avslöja.

För företag och individer som skatteplanerat och gjort detta på ett ärligt och korrekt sätt ser jag inga risker då den gruppen människor inte brutit mot några lagar annat än de rent moraliska.

För den som trots rekommendationer om motsatsen gått emot råden och låtit girigheten ta överhanden för att tillskansa sig även den lilla skatt man behöver betala för att befinna sig på rätt sida om lagen kommer straffet i och med morgondagens avslöjanden att bli mycket hårt och som jag ser saken ska de straffas ordentligt för sin girighet.

Jag ska inte gå händelserna i förväg då jag inte med säkerhet vet vad som kommer att avslöjas i programmet.

Att namnet på advokatbyrån redan är publicerat och att jag är väl medveten om vad sagda byrå sysslat med genom åren innebär att jag har all anledning att anta det med alla säkerhet att finns oerhört många politiker och höga företagschefer som kan vänta sig en ordentlig kalldusch i och med morgondagens avslöjanden.

Fortsättning följer när jag granskat och analyserat kvällens Uppdrag Granskning.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

 

Väljarnas dom är glasklar – Politik får aldrig bli ett karriärval.

Av , , 40 kommentarer 5

Jag har ägnat mycket tid och möda till att träffa och samtala med oerhört många människor som själva inte är inblandade i politiken och som inte är eller planerar att bli framtida medlemmar i ett politiskt parti – Då för att lyssna av vad de tycker om politik och hur de ser på rollen som politiker.

Att träffa vanliga människor på alla nivåer i samhället är för mig den bästa vägen att lära sig hur gemene man tycker och varför gemene man tycker som hen tycker – Därtill vad som måste förändras för att nå ett läge där väljare och samhällsmedborgare har full tillit till politik och politiker.

Den metoden hjälpte mig till stor framgång under alla år i bank & finansvärden därför att det är vanliga människor som har svaret på hur man ska arbeta för att få gehör och framgång.

Dagens inlägg lyfter därför på nytt frågan om hur politik ska byggas och styras baserat på det jag lärt mig genom samtalen jag refererar till ovan.

Det jag kommer att anföra kommer säkert att leda till en storm av påhopp från mina kollegor i politiken men som den i många stycken kontroversiella och utåtriktade människa jag är väljer jag trots den risken att redovisa det jag fått mig till livs genom många givande samtal med mina medmänniskor.

Vad lärde jag mig då av dessa samtal?

  1. Att människor i gemen ser politiker som en grupp människor som sätter sin egen karriär före samhällets och väljarnas behov.
  2. Att politiker alltid sätter sitt eget bästa före samhällets bästa.
  3. Att heltidsarvoderade politiker är beredda att gå över lik för att behålla sin plats som heltidsarvoderade politiker.
  4. Att politik blivit ett karriärval snarare än ett kall baserat på en ideologisk vilja att förändra samhällsbygget.

På grundval av de insikterna jag fått från vanliga samhällsmedborgare enligt ovan tycker jag att vi som politiker och som samhälle bör ställa oss följande 3 frågor vad gäller hur politikerrollen ska se ut framgent:

  1. Hur länge och på vilket sätt ska man tillåtas sitta som heltidsarvoderad politiker?
  2. Ska krav ställas på yrkesarbete i det reguljära arbetslivet innan man kan bli folkvald och ska det kravet sedan kvarstå med arbete mellan mandatperioderna innan man man bli vald på nytt?
  3. Ska personval genom kryss för det namn väljarna föredrar skapa den slutliga rangordningen för vem som blir invald för respektive parti i en politisk församling?i

Att jag lyfter dessa frågor beror på en enda sak – Att de stora människor jag mött och samtalat med signalerat att dessa frågor är viktiga för dem som väljare.

Precis som många av de jag talat med tycker även jag att politikerrollen i dagens Sverige precis som i många andra länder blivit ett yrke och en karriärmöjlighet snarare än ett kall som beror på ett ideologiskt ställningstagande.

Mot den bakgrunden måste vi skapa en förändring som attraherar väljarna om vår vilja som politiker är att bryta politiker föraktet och skapa en ordning där politiker ses som samhällets stöttepelare.

Personligen tycker jag att drivfjädern till att involvera sig politiskt och bli politiker måste bygga på ett ideologiskt ställningstagande och på en ideologisk övertygelse snarare än som varande ett yrkesval.

För mig är det förfelat att ge sig in i politiken om man inte brinner ideologiskt för att genomföra den förändring i samhällsbygget som den ideologiska övertygelsen stakar ut och om man inte är villig att sätta allt annat åt sidan för att uppnå den förändringen.

Därför tycker jag att det borde vara så att att man ger sig in i politiken därför att man ideologiskt brinner för en viss ideologi och därför att det är denna ideologi man vill kämpa för att föra fram och genomföra.

Slutsatsen av mina många samtal med vanliga människor är därför att den brinnande lågan för ideologin och den förändring i samhällsbygget den stipulerar är det som väljarna vill se hos en politiker.

När potentiella politiker ser politiken som ett karriärval blir politiken precis som vilket annat jobb som helst –  Efter ett tag blir jobbet slentrian och drivs politiken på detta sätt är vi ute på mycket tunn is. 

Politik och rollen som heltidsarvoderad politiker ska därför aldrig tillåtas bli en karriärmöjlighet och ett aktivt yrkesval.

Därför tycker jag baserat på det vanliga människor berättat för mig att politikens spelregler ska utformas enligt nedan:

  1. Att den maximala tiden som heltidsarvoderad politiker ska begränsas till 3 mandatperioder under en människas livstid.
  2. Att den tiden ska fördelas så att man kan sitta maximalt 2 mandatperioder i rad med minst 1 mandatperiod utanför heltidspolitiken innan man kan gå in och sitta den 3:e och sista mandatperioden.
  3. Att dessa regler ska omfatta alla politiker som betecknas som heltidspolitiker och inte jobbar jämte sina politiska uppdrag.
  4. Att tidsgränsen om maximalt 3 mandatperioder som heltidsarvoderad politiker ska gälla även om man blandar uppdrag som politiker i riksdag, landsting/region och kommun.
  5. Att det ska stå alla politiker fritt att efter tiden som heltidsarvoderad politiker verka som fritidspolitiker om väljarna så önskar genom sina personliga kryss.

Om regelverket inte ses över och anpassas till det vanliga människor anser vara rätt riskerar vi att få en verklighet där politikerkåren består av politiska broilers som aldrig haft ett arbete utanför politiken och därtill aldrig avser att skaffa sig ett sådant i framtiden.

Risken är då uppenbar att dessa ”broilers”, utan att själva vara medvetna om det har noll eller ingen koll på hur livet ter sig för den vanlige medborgaren. Således förstår de inte heller konsekvensen av de beslut de är delaktiga i att fatta och hur dessa beslut sedan påverkar gemene man i dennes vardag.

Jag har genom egna erfarenheter förvärvade i det egna yrkeslivet insett att teori och praktisk tillämpning av samma teori är två helt skilda saker.

De åsikter jag fått höra genom mina samtal ger vid handen att människor i gemen anser att samma sak gäller politiska beslut.

För den som aldrig levt i världen utanför politiken är det svårt att förstå hur besluten som i teorin ser vettiga ut rent politiskt kan få förödande konsekvenser för vanliga människors dagliga liv och leverne.

Mot den bakgrunden tycker jag att vi skyndsamt ska införa de begränsningar för rollen som politiker som jag angivit ovan.

Därtill vill jag som avslutning anföra följande – Det jag förespråkar är på inget sätt nytt utan snarare en återgång till hur det politiska systemet fungerade i Sverige fram till mitten av 1980-talet.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

 

Edward Riedel vänder kappan efter vinden i sin inställning till Norrbotniabanan.

Av , , 41 kommentarer 3

Att moderaten Edward Riedel inte går att lita på när det handlar om att jobba för länets bästa har jag och många med mig insett för länge sedan.

Edwards intresse i Riksdagen har inget att göra med att han intresserar sig för Norrlands och norrlänningarnas bästa utan högst sannolikt med att han endast och allena ser till sitt eget bästa genom att med näbbar och klor försöka behålla sin frikostiga riksdagslön.

Att så är fallet har blivit klart och tydligt gång på gång – NU senast i fallet med Norrbotniabanan där Riedel vänder kappan efter vinden snabbare än opinionen förändras.

I ett blogginlägg i VK den 6 december 2014 på följande länk: http://blogg.vk.se/edward/2014/12/06/rod-grona-brot-sitt-lofte-om-att-bygga-norrbotniabanan-om-de-vann-valet/ påstår Riedel att Alliansen skulle börja bygga Norrbotniabanan fortare än de rödgröna partierna.

Igår i en artikel i VF publicerad på följande länk: https://www.folkbladet.nu/plus/1952987/riedl-m-det-ar-en-mycket-dalig-affar påstår samme Riedel att bygget av Norrbotniabanan bör anstå till efter 2030 vilket enligt mitt förmenande påvisar att Edward Ridel är en sann populist.

Skälet Riedel anför i VF är att bygget enligt hans förmenande bör anstå för att jobba fram en hållbar finansiering – Då med motiveringen att en senareläggning skulle medföra tillräckligt med tid för att utreda hur sagda bygge ska finansieras.

För mig innebär dessa dubbla och därtill rakt av mot varandra stående besked att Edward Riedel i sak inte bryr sig om huruvida Norrbotniabanan byggs eller ej.

För egen del kan jag inte tolka saken på annat sätt än att Edward Riedel i grund och botten är en sann populist vars enda intresse är den egna personens väl och ve såsom välbetald riksdagsman.

Enligt artikeln i VF är Edward Riedel kritisk mot att regeringen är villig att bygga den del av Norrbotniabanan som redan är finansierad vilket i ett första skede tar banan upp till Skellefteå.

Hur Edward Riedel kan vara kritisk till ett bygge upp till den ort som enligt besked från Northvolt har att se fram emot bygget av en batterifabrik med enorma framtida transportbehov nationellt likväl som internationellt och därmed tillförlitliga och snabba järnvägstransporter framstår för mig som en stor gåta,

Av den anledningen delar jag den syn Skellefteås kommunal Lorentz Burman (S) anför gällande Edward Riedel när han anför att Edward Riedel är den enda politiker från länet som aldrig någonsin varit villig att föra en seriös diskussion om bygget av Norrbotniabanan.

För mig är det glasklart att Lorentz uttalande i sak bekräftar det jag anför i inlägget – Edward Riedel bryr sig inte om huruvida Norrbotniabanan byggs eller ej – Allt Edward Riedel bryr sig om är sin egen position som moderat riksdagsman.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

 

Varför ser Centern arbetslösa som förlorare när det inte stämmer?

Av , , 46 kommentarer 1

Centerpartiet har länge varit det parti som skrikit högst vad gäller behovet av sänkta ingångslöner för att sätta människor i arbete – Skrik som säger mer om Centerpartiets människosyn än om deras förståelse av problemet.

Inget är mer fel än påståendet om att sänkta ingångslöner är lösningen på problemet.

Min tro är att det enda skälet till de tongångarna hos centerpartistiska företrädare grundar sig i en vilja att bedriva omvänd fördelningspolitik där man tar från de lågavlönade och ger till de högavlönade.

Att Centerpartiet står för den hållningen och den sortens politik beror sannolikt på att Annie Lööf fullt ut bejakat sin personlige ledarskapscoach Malin Dohlwitz-Strindlunds syn på att alla människor som inte är entreprenörer, egenföretagare, storföretagschefer eller toppolitiker är anse som förlorare och därför har mindre värde än de som lyckats.

Centerns syn på sänkta ingångslöner som lösning på matchningsproblemen på den svenska arbetsmarknaden är helt och rakt igenom felaktig.

Problemet sitter inte i höga ingångslöner utan i det faktum att de som är arbetslösa saknar tillräcklig utbildnings-/kompetensnivå för att kunna ta de lediga jobb som erbjuds inom LO-kollektivets avtalsområden.

Problemet stavas sålunda inte höga löner utan kompetensbrist och oavsett hur högt Centerpartiet och dess företrädare skriker efter lägre ingångslöner så kommer ett bejakande av de tongångarna aldrig att lösa de problem och utmaningar svenska företag har vad gäller att hitta kompetent arbetskraft.

Centerpartiet är sålunda ett direkt hot mot svenska företag, deras väl och ve och deras långsiktiga överlevnad på en konkurrensutsatt internationell marknad och i förlängningen som ett hot mot Sveriges position som välfärdsland.

Att Centerpartiets lösning och inställning utgör ett hot för svenska företags långsiktiga överlevnad beror på att den lösning Centerpartiet förespråkar för alltid kommer att cementera skillnaden mellan de arbetslösas kompetensnivå och den kompetensnivå svenska företag efterfrågar.

Vinner Centerns inställning gehör i en eventuell Alliansregering innebär den politik den inställningen leder till att vi endera måste importera arbetskraft alternativt stillasittande acceptera att företagen flyttar dit kompetensen de söker står att finna

Med det sagt är jag mycket tillfreds med att sittande regering ledd av oss Socialdemokrater insett att det är mer yrkesutbildning och högre kompetens snarare än sänkta ingångslöner som är svaret för att nå Europas lägsta arbetslöshet och samtidigt säkra den långsiktiga överlevnaden för de svenska företagen.

Sittand regering har avsatt 315-340 miljoner per år framåt för att stärka kvalitén och bredda utbudet inom den regionala yrkesinriktade vuxenutbildningen och som jag ser saken är det den åtgärd som kommer att lösa företagens problem att hitta kompetent arbetskraft och därmed den lösning som innebär att svenska företags framtida konkurrenskraft tryggas.

I dagsläget finns det på fler lediga jobb för varje arbetslös inom LO-yrkena att välja på än någonsin under de sista 20 åren enligt Arbetsförmedlingen – I det läget är svaret inte sänkta ingångslöner utan stärkt kompetens hos de arbetssökande

Att vi som samhälle säkerställer att kompetensnivån hos de som är arbetslösa lever upp till den kompetensnivå som landets företag efterfrågar så att de fritt kan söka bland dessa lediga jobb löser problemet – Då tillskillnad från Centerpartiets lösning med lägre lön för de grupper partiets ledning ser som samhällets förlorare.

Hade Centerpartiet och den forna Alliansen på allvar varit intresserade av arbetsmarknadspolitik snarare än av en omvänd fördelningspolitik som tar från lågavlönade och ger till högavlönade hade problemen med arbetslösheten lösts redan under deras 8 år vid makten.

Att sittande regering satsar 315 miljoner extra 2018 och 340 miljoner per år från 2019 och framåt tillsammans med 50% högre anslag till de kommuner som anordnar dyrare yrkesinriktade utbildningar inom t.ex. restaurang och livsmedel, snickeri, bygg och industriteknik inger hopp.

Att regeringen genom praktisk handling bejakar att vägen framåt stavas utbildning när verkligheten visar att det finns fler lediga jobb per arbetssökande att söka än någonsin under de sista 20 åren är logiskt och påvisar att vi Socialdemokrater till skillnad från Centerpartiet inte ser den som är arbetslös som en förlorare utan snarare som en förnyelsebar resurs.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Trenden håller i sig – SD backar opinionsmässigt!

Av , , 24 kommentarer 1

Den nedåtgående trend jag förutspått sedan länge för SD håller i sig – Även i Svt/Novus förlorar SD stöd bland väljarna och i och med det så visar alla opinionsinstitut att stödet för SD sjunker – Därtill rätt kraftigt.

Moderaterna ökar rätt kraftigt efter partiledarbytet och stabiliseras runt 20%-nivån medan trenden för S ser stark ut runt 30% och i uppgående.

Precis som andra opinionsundersökningar som publicerats på sistone så tar M från övriga partier inom det borgerliga blocket med ett KD som även i denna undersökning ligger klart under riksdagsspärren.

På den rödgröna sidan ligger alla partier över spärren och med ett SD som tappar så ser det ut som om vi Socialdemokrater fortsatt kommer att regera landet även efter nästa val.

Den stora och klaraste trenden förutom att M återtar delar av de röster man förlorade efter det att Anna Kindberg Batra deklarerade att hon ville samarbeta med SD är den att den kraftiga nedgången för SD befästs även i denna opinionsundersökning.

Den trenden är jag inte förvånad över då den ligger helt i linje med det jag sagt länge – I nästa val kommer SD att samla ca. 10% av rösterna på sin väg ner mot den 4%-nivå som är deras naturliga hemvist på längre sikt.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”