Den 27 april 2014 publicerade jag mitt första blogginlägg på VK-bloggen – Ett inlägg som sedan följts av ytterligare 1.568 inlägg. Det jag skrev då är i grunden lika relevant idag som det var då – Av den anledningen ska jag därför reprisera det jag skrev om än med viss korrigering vad gäller grammatik, meningsbyggnad och layout.

Inlägget lyder som följer:

Jag undrar vad som hänt med vårt samhälle under de senaste 30 åren?

Tidigare upplevde jag att man alltid fattade beslut med åtminstone ett litet mått av kärlek som grund till beslutet. Dagens politik och dagens samhälle har däremot i snabb takt vandrat mot kärlekens motpol girighet och en verklighet där alla politiska beslut går i den riktningen.

Vad menar jag då med detta?

Enligt mitt sätt att se på saker så finns det 2 grundläggande bevekelsegrunder i livet som är varandras motpoler – Kärlek och girighet. Ur kärlek kommer egenskaper som gör att jag altid sätter andras behov före mina egna emedan girigheten snarare sätter egot och mig själv främst.

Om ni delar mitt synsätt så är det ganska lätt att inse att dagens samhälle är mycket mer egocentrerat än det samhälle vi levde i på 1960- till 1990-talet.

Till skillnad mot denna tid där kollektivets bästa alltid var överordnat den enskilde individens bästa fattas i dagens samhälle alla beslut med den enskilda individens välbefinnande i centrum.

Jag är övertygad om att det är just därför som pensionärer ska betala mer skatt än de som arbetar och att det är därför sjukskrivna ska tvingas in i arbete och så vidare.

Jag tror det är dags att stanna upp och begrunda om denna väg verkligen lett till ett bättre samhälle?

Därtill att vi tänker över om det inte är så att vi med dagens sätt att tänka och dagens beslutsmodell skapat ett samhälle med mer utanförskap och fler som sitter hemma i all ensamhet utan chanser till vare sig arbete eller social gemenskap?

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar i dag.”