Jag har haft en mycket intressant debatt på Facebook med egna partikamrater och andra angående vem man politiskt behöver ha stöd av för att bedriva politik och anses göra det som förväntas av en som politiker.

Det mest förvånande är att vissa anför att det är viktigare att ha stöd av de egna partikamraterna än det är att ha ett brett stöd av väljarna vilket är en uppfattning jag aldrig kommer att dela därför att väljarnas stöd alltid väger tyngst.

Det är därför jag som varande politiker är klart emot den uppfattningen – Har man som politiker inget stöd bland väljarna har man inget i politiken att göra.

I debatten på Facebook har det till och med gått så långt att vissa anser att man som politiker inte ska tillåtas torgföra en uppfattning som ligger utanför den egna partilinjen för tillfället – En syn som i allt påvisar att vederbörande inte förstått demokratins spelregler.

Det vi som ägnar oss åt politik måste förstå är att politikerföraktet vuxit sig starkt just därför att vi som ägnar oss åt politk struntat i väljarnas vilja för att istället skaffa stöd bland våra partikamrater.

För min egen del är det väljarna stöd som är det viktigaste – Har jag inget stöd bland väljarna för min ideologiska övertygelse och för mina hjärtefrågor har jag inget i politiken att göra för stunden.

Den stansen har jag tagit sedan länge och för mig gäller att jag givetvis alltid kommer att rösta för den partilinje mitt parti beslutat i de politiska församlingar där jag har rösträtt för partiets räkning – Då därför att det är det som är demokratins ordning och det man som politiskt förtroendevald måste göra.

Med det sagt så kommer jag som person parallellt med detta alltid att driva mina egna personliga hjärtefrågor och göra mitt bästa för att skaffa brett stöd för dessa bland både väljare och partikamrater.

Därtill kommer jag alltid att fråga väljarna vilka frågor de vill att jag som Socialdemokrat ska driva politiskt och så länge väljarnas önskemål stämmer överens med min egen ideologiska grundsyn kommer jag alltid att driva på för att politisk genomföra det majoriteten av väljarna vill se genomfört.

I min värld är det väljarna som bestämmer den politiska agendan – Att så är fallet påvisas enligt mitt sätt att se på saken av det faktum att väljarna i allt höge grad väljer person i första hand och politiskt parti i andra hand.

Att de gör så bottnar i att väljarna av idag ser de personliga vallöften som varande viktigare än de kollektiva vallöften.

Avslutningsvis vill jag anföra att det är precis det jag vill åstadkomma politiskt genom mitt politisks engagemang – Att söka stöd för mina egna hjärtefrågor byggda på solid Socialdemokratisk ideologisk grund.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Det är rätt uppenbart att Magdalena Andersson tagit åt sig av det jag länge sagt och skrivit om angående integrationspolitiken – Precis som jag sagt länge säger hon nu i en intervju med Dagens Nyheter att vi varken kan eller ska ta emot fler asylsökande än vi effektivt kan integrera från tid till annan.

Därtill säger hon att integrationspolitiken av idag fungerar lika dåligt som den gjorde innan hösten 2015 och att vi Socialdemokrater borde varit mer självkritiska och tydliga i att Sverige som land inte kan ha ett större mottagande än vad samhället klarar av att ta emot.

Indirekt säger hon även att vi som parti blundat allt för länge och att vi redan för länge sedan skulle ha erkänt för oss själva och för alla andra att vi måste göra något åt saken.

Bättre sent än aldrig – Jag är glad att regeringen och en av dess ledande företrädare äntligen vaknar i frågan och inser att en väl fungerande integrationspolitik är en ödesfråga och ett måste om vi ska klara av samhällsbygget framgent.

Hur en sådan bör se ut kan du läsa om i många inlägg jag skrivit genom åren – Bland dem i detta inlägg som jag skrev häromdagen: http://blogg.vk.se/andersforss/?p=11205

Magdalena säger att det inte är bra för samhället eller för de som kommer som asylsökande att vi tar emot fler än vi klarar av att integrera. Att Magdalena nu insett det tycker jag är bra och ett stort steg framåt för regeringen.

Med det sagt hoppas jag att regeringen nu lägger ordentligt krut på att forma en effektiv och fungerande integrationspolitik så att vi kan lägga den frågan bakom oss och koncentrera oss på alla övriga utmaningar som kvarstår för att bygga ett jämlikt och solidariskt samhälle.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Det har under rätt många år pågått en ordentlig åldersdiskriminering avseende äldre i Sverige – Alldeles speciellt så inom politiken och då inte minst i mitt eget parti där det till och med finns ett kongressbeslut på att minst 25% av de som sätts upp på valbar plats på Socialdemokratiska valsedlar ska vara under 35 år.

Hur detta kunnat ske utan att de som är lite äldre fått vara med och bestämma och framför allt göra sina röster hörda i media och sociala media ska jag låta vara osagt.

För egen del är det självklart att följa kongressbeslutet så länge det gäller situationer där jag ska rösta för partiets räkning i olika politiska församlingar.

Med det sagt så har jag full frihet att söka stöd hos både väljare och partikamrater för en ändring av kongressbeslutet och en ordning som innebär att nomineringsprocesserna vad gäller politiskt förtroendevalda blir helt fria från kvotering av olika slag för att istället bygga på politiskt engagemang och politisk arbetsinsats.

Ovanpå allt detta vill nu regeringen att vi ska höja pensionsåldern och att alla ska jobba längre upp i åren – Den ordningen ska självfallet börja med politiken vilket innebär att fler äldre ska finnas representerade vad gäller politiska förtroendeuppdrag.

Därtill upprepar jag ännu en gång den ståndpunkt och den uppfattning jag framfört åtskilliga gånger vid det här laget – Äldre människor har mer livserfarenhet än de som är yngre och det är livserfarenhet som skapar väl genomtänkta och väl grundade politiska beslut.

Avslutningsvis ska jag framföra ytterligare en ståndpunkt jag anfört länge – Politik får aldrig bli ett karriärval och ett yrke. För att stävja att så blir fallet ska det införas begränsningar som innebär att maxtiden som heltidsarvoderad politiker uppgår till maximalt 3 mandatperioder.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Donald Trump slutar aldrig upp att förvåna både mig och omvärlden – Nu går han mer eller mindre ut och hotar alla länder som erhåller bistånd från USA med att biståndet kommer att frysa inne om de röstar emot Trumps erkännande av Jerusalem som Israels huvudstad.

Den typen av hot visar att Donald Trump inte skyr några som helst medel med att få sin vilja igenom. Gjorde FN och resten av världen rätt skulle de fördöma USA och belägga landet med handelsembargon om Donald Trump gör allvar av sina hot vägrar inrätta sig i de beslut resten av världen fattar.

USA är inte det land som ensamt ska diktera villkoren i världen – Snarare bör USA lyssna på resten av världen och acceptera om de blir nedröstade av de övriga.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Det som pågår i Burma där landet med den politiska ledningens vetskap mer eller mindre försöker sig på en etnisk rensning av folkgruppen rohingyer är förskräcklig och vore det möjligt att återta ett Nobelpris är jag av uppfattningen att det är precis det Nobelstiftelsen borde göra vad gäller Burmas ledare Aung San Suu Kyi.

Av 1 miljon rohingyer i Burma har 700.000 drivits på flykt medan de återstående 300.000 som finns kvar i Burma drabbats av groteska övergrepp – Övergrepp som ingen som inte betraktat sådana personligen kan förstå och relatera till ens i sin vildaste fantasi.

Att sådana övergrepp kan tillåtas pågå i vår tid är förskräckligt och inte värdigt i en värld där vi snart ska skriva 2018 som varande året vi lever i.

Att det som nu sker i Burma skulle kunna inträffa utan att den politiska ledningen i landet är med på tåget och i det tysta stödjer det som händer är uteslutet.

Human Rights Watch talar om en situation där regimen i Burma använder våldtäkt som massförstörelsevapen och en situation där mord bedrivs i industriell skala – I min värld och enligt mitt sätt att tänka innebär det som sker i Burma att världen måste ingripa, avsätta den folkvalda regeringen om det är möjligt för att därefter bringa ordning och reda i landet.

Etnisk rensning hör inte hemma i vår moderna värld där människor trots kulturella och religiös skillnader måste kunna lava i fred och harmoni med varandra. Sker etnisk rensning ska de som är skyldiga till den ställas till svars och dömas av den internationella domstolen i Haag.

Med det sagt tycker jag att det är hög tid att FN ingriper i Burma och sätter stopp för detta – Ju förr det kan ske ju bättre är det. Därtill tycker jag att det är hög tid att ställa Aung San Suu Kyi inför rätta för hennes medverkan till etnisk rensning och folkmord.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

I Donald Trumps säkerhetsstrategi inkluderas nu även ekonomi och Ryssland och Kina pekas ut som hot mot USA:s självpåtagna rätt att utöva ekonomisk världsdominans.

Förvisso gillar jag att en säkerhetsstrategi även inkluderar ekonomi och ekonomiska faktorer men att som Trump peka ut Ryssland och Kina som dåliga aktörer inom världsekonomin tycker jag är fel.

Att benämna dem som revisionsstater som motarbetar USA:s intressen därför att Ryssland och Kina vill ha sin beskärda del av världsekonomin är att tänka egoistiskt.

Att USA internt i sitt eget land tillämpar Trumps devis om Amerika först har jag inga problem med men att som Trump mer eller mindre kräva av resten av världen att den ska anamma samma tankesätt tycker jag är att gå flera steg för långt.

Alla dynastier har sin storhetstid och på samma sätt som romarriket och andra riken fallit tror jag att USA kommer att falla vad gäller att vara världens ledande ekonomi.

För mig framstår Kina som det land som framgent kommer att dominera världsekonomin inom kort och att andra länder än USA gör så är bra för balansen i världen.

Därtill behövs en balans mot den råa amerikanska marknadsekonomi som allt för länge dominerat utan att bli bemött av andra ekonomiska system än det strikt marknadsekonomiska.

En god värdemätare på att andra ekonomiska tankesätt än det rent egoistiska och amerikanska är en framkomlig väg kan vi se i Afrika där kinesiska företag röner stor framgång och stor respekt bland afrikanska medborgare.

USA har endast två intressen – Endera att tillskansa sig afrikanska råvaror med metoder jag inte ens vill prata om alternativt att exportera och ta hem hela vinsten till USA – Detta medan kinesiska företag sätter upp företag på den afrikanska kontinenten för att ge afrikaner jobb och för att bidra med skatteintäkter till Afrikas länder så att de kan utvecklas i positiv riktning.

Därtill finns det ytterligare en avgörande skillnad mellan amerikanskt företagande och kinesiskt företagande. Där USA har som enda intresse att maximera sina vinster väljer kineserna att förutom företag bygga skolor, sjukhus och bostäder för de som arbetar i de fabriker kineserna äger.

Att den typen av beteende har framtiden för sig är helt naturligt – Lika naturligt som att det amerikanska sättet att försöka dominera världen ekonomiskt har sin storhetstid bakom sig.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

I dag ska jag röra om lite i grytan vad gäller föräldraförsäkringen genom att trots att jag är Socialdemokrat säga att jag i denna fråga till fullo delar Allianspartiernas uppfattning i frågan.

Trots att jag vet att den Socialdemokraterna centralt valt att jobba för en helt jämställd föräldraförsäkring så är jag motståndare till alla sådana åtgärder.

Tack och lov tillhör jag ett demokratiskt parti som tillåter att vi som medlemmar har olika åsikter och att vi står upp för det vi tror på.

Till att börja med vill jag med risk för att bli rejält påhoppad påstå att föräldraförsäkringen redan idag är helt jämställd som den är i och med att föräldrarna fritt kan bestämma vilken av föräldrarna som ska stanna hemma med barnet och hur länge.

Kanske är det till och med så att den är mer jämställd för kvinnor än för män då pappadagarna är låsta till just pappan och inte möjliga att överlåta till mamman?

Ni som läser min blogg vet att jag gillar att skriva om hur jag vill återreglera och reglera det ena området efter det andra för att få ordning på torpet.

Föräldraförsäkringen tillhör inte de områden jag vill reglera genom tvång och den enda reglering jag vill se vad gäller föräldraförsäkringen är den om att en månad ska vara vikt för respektive förälder.

Jag tycker och tror att föräldrarna själva är mogna nog att komma överens om och tillsammans bestämma vem som ska vara hemma med barnet och hur länge. Hur det ser ut och vem som stannar hemma varierar från familj till familj och bör så förbli.

Att lagstifta om ett tvång för föräldrarna att dela ledigheten leder inte till mer jämställdhet. I stället tror jag att effekten av en sådan lagstiftning blir att barnet får mindre tid med sina föräldrar dem första tiden i livet i och med att många kommer att välja bort att vara ledig för att ta hand om barnet.

Jag tror dessutom att minskningen i hemmatid kan ske för kvinnor likväl som för män.

Den generation för vilken det var naturligt att det var mamman som skulle stanna hemma med barnet är sedan länge allt för gamla för att överhuvudtaget få barn.

Vad gäller den yngre generationen ser jag inte att dagens unga kvinnor fogar sig och stannar hemma bara för att mannen tycker så.

I vart fall kan jag inte se några sådana tendenser bland mina 4 döttrar eller hos andra kvinnor i min bekantskapskrets. Jämställdhet mellan kvinnor och män existerar redan enligt mitt förmenande och därför behövs ingen lagstiftning för att införa något som redan existerar.

Därtill tycker jag att det är oerhört integritetskränkande och ett gravt omyndigförklarande av alla föräldrar att politiken ska bestämma vem av föräldrarna som ska vara hemma med barnet och hur länge.

Därför är min ståndpunkt att fördelningen av föräldradagarna som omfattas i föräldraförsäkringen ska lämnas åt föräldrarna att bestämma.

Det enda undantaget från det synsättet ska vara de 14 första dagarna efter ett barns födsel där bägge föräldrarna ska beredas tid att vara hemma tillsammans med barnet samt den månad som är öronmärkt för respektive förälder.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag” 

EU-kommissionen är på jakt efter alla företag som skatteplanerar och precis som jag skrivit om tidigare använder de sig av metoden att döma dem för otillbörligt erhållande av statsbidrag.

Att göra så är en bra början i avvaktan på att det skapas en majoritet i EU-parlamentet för att skriva om skatteavtalen så att skatteplaneringen blir omöjlig att genomföra på samma sätt som idag där nuvarande skrivning i skatteavtalen gör skatteavtalen till skatteplaneringens motor.

EU kommissionen med konkurrenskommissionären i spetsen har förklarat krig mot skatteplanering och de företag som ägnar sig åt det genom så kallade ”skatteupplägg” i framför allt Nederländerna och Luxemburg.

I stället för att åtala företagen för skattesmitning använder man sig av den mycket effektivare vägen som handlar om att bötfälla företagen för erhållande av olagliga statsbidrag.

Sedan tidigare har både Fiat och kaffekedjan Starbucks dömts att betala vardera runt 200 miljoner i böter för detta brott – Därefter McDonalds och det ”skatteupplägg” de har i Luxemburg med dess skattemyndighet.

McDonalds har trots stora vinster sedan 2009 inte betalat någon bolagsskatt alls i Luxemburg. För 2013 var vinsten för McDonalds i Luxemburg 250 miljoner euro emedan skatten var NOLL.

Detta granskades av EU’s konkurrensmyndighet och för McDonalds väntar sannolikt avsevärt högre böter för olagliga stadsbidrag än de 2 som redan dömts.

Nu sker samma sak med svenska IKEA-koncernen där EU-kommissionen hävdar att man på samma sätt som företagen ovan underlåtit att betala hela 10 miljarder i skatt.

Jag har skrivit åtskilliga inlägg i ämnet och förklarat att skatteplaneringen måste stoppas – Detta därför att den är orättvis mot de företag som fullgör sina plikter och betalar skatt – Därtill för medborgarna i EU som får sämre välfärd därför att skatteplanering eroderar EU ländernas skatteintäkter.

Det har aldrig varit avsikten att dubbelbeskattningsavtalen skulle användas för att ”svindla” länder och medborgare på välfärd. Dubbelbeskattningsavtalens tillkomst kan härledas till att man ville skydda från dubbelbeskattning och inget annat.

Därför är det bra att EU’s konkurrensmyndighet i avvaktan på ändrad lagstiftning på området jagar de som skatteplanerar med blåslampa och sätter dit dem för olagliga stadsbidrag.

Att det blir olagligt mottagande av statsbidrag när man undviker att betala skatt genom ett skatteupplägg är rätt självklart. Det är just pengarna som McDonalds och IKEA med flera tjänar på att inte betala skatt som används för att konkurrera ut andra aktörer som betalar skatt från marknaden för att sedan öka sina vinster – Det är därför detta ska beivras och beivras hårt.

I samband med att jag skrivit om skatteplaneringen, dess effekter och att den går att stoppa har jag av många blivit mer eller mindre ”idiotförklarad” och fått veta att EU och dess medlemmar inte har någon avsikt att stoppa skatteplaneringen – Något som dessa nu får äta upp i och med att EU kommissionen och dess konkurrensmyndighet agerar i frågan.

Precis som jag förutspått måste nyliberalismens och företagens och företagsägarnas ohejdade girighet hejdas för att rädda välfärden – Att detta är möjligt är EU’s konkurrensmyndighet och dess konkurrenskommissionär beviset för.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i besluten vi fattar idag”

Detta inlägg är en uppföljning till det inlägg jag skrev för ett par dagar sedan där jag beskyllde Alliansen och SD för att vara cyniska och hänsynslösa genom att i riksdagen rösta igenom ett beslut som tvingar riksdagen att uppdra åt regeringen att komma med ett lagförslag som återinför den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen.

Den kritiken står jag självfallet fast vid och i detta inlägg ska jag ytterligare utveckla varför.

Under Alliansens regeringsinnehav infördes både den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen och arbetslinjen – Införanden som sammantaget innebar att den psykiska ohälsan bland Sveriges arbetstagare ökade med 70% mellan 2010 och 2015 enligt Arbetsmiljöverket.

Att med den kunskapen komma dragande med samma reform ytterligare en gång är i allra högsta grad cyniskt och hänsynslöst – Alldeles speciellt så när vi nu sakta men säkert börjar komma tillrätta med de skador den bortre tidsgränsen och arbetslinjen orsakat bland Sveriges alla arbetstagare. .

Handlandet visar klart och tydligt att Alliansen och SD likväl som de nyliberala doktrinerna styrs av girighet och egoism med maximering av vinster och förmögenheter hos de redan rika och kraftiga skattesänkningar för samma grupp som yttersta mål.

Att den sortens politik är till ondo för den vanlige arbetaren och tjänstemannen som nu dessutom måste offra sin hälsa för att vara en del av Alliansens och SD:s samhällsbygge råder det ingen tvekan om.

När man ser hur arbetslinjen och den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen slagit på hälsan hos de som har turen att ha ett arbete så är det lätt att inse att det numera är viktigare än någonsin tidigare med starka fackföreningar och en regering som vågar stifta lagar som stoppar de avarter på arbetsmarknaden som skapar psykisk ohälsa.

Varför leder då Alliansens och SD:s politik till detta resultat?

Svaret på den frågan är att lätt att räkna ut – Därför att den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen enbart syftar till att sparka på den som redan ligger och därför att arbetslinjen bygger på en formel som är redan från början är omöjlig att lösa.

Arbetslinjens olösbara ekvation ser ut som följer: 

Färre medarbetare + Mer utfört arbete + Mera stress + Högre arbetsbelastning + Högre vinster = Arbetslinjen.

De snabbt ökade sjuktalen för de med psykisk ohälsa som diagnos fick Arbetsmiljöverket att reagera med kraft vilket skapat ett införandet av nya riktlinjer för landets arbetsgivare när det gäller att förebygga och förhindra att psykisk ohälsa skapas som ett resultat av arbetssituationen.

De förändrade riktlinjerna från Arbetsmiljöverket är helt inriktade på arbetsgivarna och påtalar klart och tydligt att det är arbetsgivarna som ensamt är ansvariga för det psykiska välbefinnandet på arbetsplatsen.

Att Arbetsmiljöverket reagerat och förändrat riktlinjerna är självfallet bra och hade jag fått vara med och bestämma hade Arbetsmiljöverket i samband med förändringarna även beordrats skapade ett regelverk som förbjuder både arbetslinjen och den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen av arbetsmiljöskäl.

För egen del lägger jag största skulden på Arbetslinjen som redan vid införandet byggde på en omöjlig ekvation – Därför säger jag följande till Sveriges samlade arbetarkår:

Som arbetstagare – Dvs. både som arbetare och tjänstemän bör vi ta dessa lärdomar till oss och se till att trenden vänds och att den politisk som skapat problemet aldrig får förnyat förtroende.

Bästa sättet att göra det är genom att lägga er framtida röst på det enda partiet som står upp för landets arbetstagare och ett starkt fackligt inflytande över arbetets utformning.

En röst på Socialdemokraterna är en röst för en säker och bra arbetsmiljö där vi som medarbetare tillsammans med facket kan se till att arbetslinjen och den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen förpassas dit de hör hemma – Till de politiska misslyckandenas soptipp.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Allt sedan jag började blogga och aktivt debattera politik offentligt i slutet av 2014 har jag lyft upp vikten av en väl fungerande integrationspolitik som den viktigaste byggstenen för en migrationspolitik som har stöd hos väljarna.

Det arbetet har gått rätt trögt och bitvis har jag i mitt eget parti stått rätt ensam vad gäller synen att vi måste ställa större krav på de som kommer och redan kommit att acceptera och delta i det integrationsprogram de anvisas till om de vill stanna i Sverige.

Den synen börjar nu få ordentligt fotfäste i regeringen och i partiet och från och med 1 januari 2018 skärps kraven på nyanlända att delta i anvisade aktiviteter om man inte vill förlora sin ersättning – En ordning som inte kommer en enda dag för tidigt.

I tisdags tog Ylva Johansson och regeringen nästa steg när man i en debattartikel i DN-debatt sa att man ska se över innehållet i samhällsorienteringen för nyanlända med tillägget att den måste vara klart och tydlig vad gäller vilka normer, värderingar och regler som gäller i vårt samhälle och att dessa måste accepteras fullt ut om man önskar leva och bo i Sverige.

För egen del säger jag äntligen – Äntligen därför att migrations- och integrationspolitiken är de politikområden som tillsammans med arbetsmarknadspolitiken utgör nycklarna till hur starkt och framgångsrikt samhällsbygget blir.

Hur väl de löses styr hur välmående Sverige ska bli i framtiden – Därtill huruvida regeringen har väljarnas stöd eller inte.

Med det sagt så hoppas jag nu att regeringens målsättning på området blir lika klar och tydlig som min egen – Sverige ska om jag får vara med och bestämma bli bäst i världen på integration av både invandrare och av alla de som lever i utanförskap och arbetslöshet.

Inom politiken pratas det ofta om att ”Alla ska med – Ingen ska lämnas bakom”. 

Att i handling sätta kraft bakom den orden är viktigt och något som måste täcka in alla i samhället – Alla som på ett eller annat sätt lever i utanförskap och inte har arbete och egen försörjning ska och måste integreras så att de får det.

För mig är detta inte en fråga om populism utan blott och allena om att bygga ett Sverige som blir lika harmoniskt och välmående som det Sverige som fanns när jag växte upp på 1960- och 1970-talet – Det Sverige där Sverige och svenskarna mådde som allra bäst.

Vad innebär en fungerande och effektiv integrationspolitik för mig?

Till att börja med så omfattar den alla som redan finns i landet och alla som är arbetslösa därför att arbetslöshet är ett samhälleligt misslyckande och något som skapar utanförskap och en känsla av att inte räknas och betyda något i samhället.

Alla ska ha ett arbete och egen försörjning – Att nöja sig med mindre betyder för mig att vi med hull och hår köpt nyliberalismens politiska idéer om att det är skadligt för samhället och för företagens vinstutveckling om arbetslösheten är låg eller obefintlig.

Det Alliansen och SD vill göra är att använda arbetslöshet och utanförskap till att sänka löner vilket vi kan se i alla förslag från deras sida som pratar om lägre ingångslöner, sänkta trösklar och sänkta skatter och avgifter för att företagen ska anställa nyanlända och arbetslösa.

I min värld är ett läge där företagen tvingas kriga om landets arbetstagare genom att erbjuda högre lön och bättre villkor det jag strävar efter – Detta därför att ett sådant läge på arbetsmarknaden leder till att vinsterna av allas arbete fördelas mer rättvist och därmed till ett jämlikare samhälle.

Således ska alla i arbete!

Nästa steg i integrationsarbetet handlar om att skapa en effektiv samhällsintegration av både nyanlända och av de som redan invandrat till Sverige och som lever eller riskerar att få leva i segregation och utanförskap.

Segregationen och utanförskapet för dessa grupper ska lösas i praktisk handling och inte bara i ord.

Ska det ske krävs en effektiv integrationspolitik på området – En integrationspolitik som vågar ställa krav på de som ska integreras och en integrationspolitik som på ett effektivt och strukturerat sätt sätter människor i arbete och därmed inkludering i samhällsbygget.

Därtill med ett grundläggande krav på att den som önskar stanna i Sverige fullt ut accepterar och följer de normer, värderingar och regler som gäller i det svenska samhället

Mitt förslag till integrationsåtgärder för denna grupp ser därför ut som följer:

• Att vi har en snabb och effektiv handläggning av asylärenden med svar inom maximalt 60 dagar.
• Att en omedelbar evaluering av de kommandes utbildning och arbetslivserfarenhet sker så att de kan sättas i för dem rätt utbildningsinsats vilken ALLTID ska sträva mot jobb och egen försörjning.
• Att en omedelbar psykologisk evaluering sker av den som kommer för att identifiera eventuella trauman och behandla dessa.
• Att offentlig sektor i egen regi bör driva alla flykting och asylmottagningar/boenden utan inblandning av privata entreprenörer i största möjliga utsträckning.
• Att EBO-lagen skrotas.
• Att de som söker asyl utplaceras i ALLA Sveriges kommuner i samma procentuella andel som de utgör av Sveriges totala befolkning. Detta ska ske utan möjlighet att lägga in kommunalt veto och utan att den som erhållit kommunplacering ges rätten att flytta före den dag egen försörjning kan påvisas.
• Att information om de villkor som gäller för att få ansöka om asyl i Sverige ges direkt vid ankomsten och att den som kommer måste acceptera dessa villkor för att få sina asylskäl prövade i Sverige.
• Att krav ställas på den som kommer som flykting att acceptera den utbildningsplan och de övriga integrationsåtgärder som anvisas samt kravet på att de senast inom 36 månader ska ha lärt sig svenska språket upp till en nivå som medför att de blir anställningsbara och kan klara sig själva i det svenska samhället.
• Att uppfyllelsen av ovanstående krav verifieras genom en examination – muntlig och skriftlig, och att man vid ett misslyckande har ytterligare 6 månader på sig att klara examen och uppfylla kravet – Detta om inte specifika skäl för undantag från denna regel kan uppvisas.
• Att information ges redan vid ankomsten om att ett misslyckas med att uppfylla kravet på att lära sig svenska språket innebär att asylärendet omprövas och att en bedömning görs för att se om de kan skickas tillbaka till sitt hemland utan risk för liv och lem.
• Att ett avslag på asylansökningen som vunnit laga kraft innebär att man skickas tillbaka till sitt hemland.
• Att alla flyktingar/asylsökande under 20-års ålder sätts i skola från dag 1 i Sverige.
• Att flyktingar/asylsökande över 20-års ålder tillställs möjlighet till arbete och arbetsträning ute i det reguljära arbetslivet parallellt med studier i svenska språket redan från dag 1 i Sverige och att de kostnader som uppstår för detta täcks av staten.
• Att arbetsgivarna hos vilka de asylsökande praktiserar efter fullgjord utbildning ska erbjudas att anställa den asylsökande med ett lönebidrag som stegvis trappas ner på samma sätt som de lönebidrag som redan finns på dagens arbetsmarknad.
• Slutligen att möjligheten till anhöriginvandring är blockerad fram tills dess egen försörjning kan påvisas.

Om vi tar de beslut som behövs för att säkerställa att ovanstående åtgärder vidtas är jag helt säker på att vi lyckas integrera både nyanlända och tidigare invandrade på ett bra och effektivt sätt.

De invandrare som levt och funnits i vårt land under en längre tid och som trots det lever i starkt segregerade områden utan arbete och/eller fullständig utbildning ska integreras på samma sätt som de som är nyanlända.

Följer man inte sitt anvisade utbildnings- och integrationsprogram ska samhällsstödet frysa inne.

Morgondagens integrationspolitik måste således omfatta alla som inte har ett jobb – Svenskfödda likväl som invandrade och ha det gemensamt att alla åtgärder som sätts in ska leda till arbete och egen försörjning.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”