Att skriva om och debattera bussbranschen och busschaufförernas situation har länge varit ett av mina hjärteämnen politiskt – Dels därför att jag själv kör buss och i min yrkesutövning hör vad mina kollegorna säger om yrket och dessutom därför att jag på nära håll kan se hur landets bussföretag har stora problem med att rekrytera personal.

Av den anledningen följer ännu ett inlägg i ämnet inspirerat av en färsk artikel i tidningen Arbetet som du hittar på följande länk: https://arbetet.se/2018/02/21/pensionarer-far-sveriges-bussar-att-rulla-enligt-tidtabell/

Branschen är en bransch med hög medelålder (48 år) och därtill en bransch som precis som rubriken säger hålls uppe av passionerade pensionärer som ser till att trafiken fortsatt går enligt tidtabell.

I artikeln anges knepiga arbetstider och en bedrövlig löneutveckling som varande de största anledningarna till att få unga väljer att bli busschaufförer enligt Kommunal.

Jag håller helt med om att det förstnämnda är anledningen och därtill enligt mitt sätt att se på saken huvudanledningen till problemen med att rekrytera yngre till yrket uppstått.

Vad gäller lönen som anledning till problemen så ska jag inte påstå att den är bra men väl att den ligger på en nivå som är i paritet med övriga yrkesgrupper med snarlika krav på utbildningsbakgrund.

För egen del tycker jag att lönen i sig OK även om jag inte skulle säga nej till högre lön. Däremot är OB-ersättningarna försumbara och mycket låga och något som merparten av landets busschaufförer ser som högst otillfredsställande.

Det största problemet stavas dock inte lönens storlek utan sättet på vilket lönen beräknas i förhållande till den tid en busschaufför tillbringar på sin arbetsplats.

Med en lönemodell där bara tiden bakom ratten betalas fullt ut och resten av tiden förutom en helt obetald rast om 1,5 timme bara betalas med 15 minuter per timme när en chaufför sitter på rast på borta eller hemmaort går det inte satt förvänta sig att det ska bli något annat än svårt att attrahera nya och yngre medarbetare.

I dagens busstrafik med nuvarande sätt att beräkna lönen är det inte ovanligt att en busschaufför tillbringar den maximala ramtiden (tid från det att man går på sitt skift tills dessa man stämplar ut från sista passet) om 13,5 timmar för att sedan inte ens ha betalt för 8 timmars arbete.

Att ingen yngre eller någon som har barn vill ha en situation där man går på jobbet innan familjen stigit upp för att sedan komma hem efter det att familjen gått och lagt sig tror jag att de allra flesta kan förstå och det är det som är huvudanledningen till problemen med att attrahera yngre till bussföraryrket.

De yngre jag stött på och som börjat i yrket slutar allt som oftast efter ett drygt år – Inte därför att de ogillar yrket i sig utan därför att valet är att separera från familjen eller byta yrke.

Att många pensionärer kör buss är därför naturligt då den gruppen är i en fas i livet där arbetstidens förläggning spelar mindre roll samtidigt som de är fria att själva bestämma om och när de ska jobba.

Som branschen ser ut idag så är det pensionärerna som ser till att kollektivtrafiken fungerar och går enligt tidtabell – Utan dem skulle åtskilliga turer bli inställda med folkligt uppror som en naturlig följdeffekt.

Den stora frågan vi alla bör ställa oss är hur länge denna grupp finns att tillgå?

Anställs inga nya personer i bussföraryrket kommer framtiden ej heller att kunna erbjuda pensionerade bussförare som väljer att fortsätta köra.

Sedan tycker jag att vi alla bör fråga oss hur lämpligt det är att bussförare som är 75 år eller äldre sitter och kör våra barn till skolan?

Om vi som samhälle vill ha en kollektivtrafik som fungerar måste politiken ta sitt ansvar och i samband med upphandlingar se till att ställa skallkrav som garanterar att de som ska utföra kollektivtrafiken har skäliga anställningsvillkor och en skälig arbetssituation.

Det innebär att politiken i skallkraven ska kräva att tillsvidare anställning på heltid är norm i alla företag som önskar lägga anbud i samband med upphandling av kollektivtrafik och därutöver kräva att all tid en busschaufför tillbringar på jobbet förutom 1,5 timmes avdrag för rast ska vara fullt ut betald tid.

Den dag politiken ställer dessa krav i samband med upphandling kommer givetvis samhällets kostnader för kollektivtrafiken att öka men i gengäld kommer vi att få en situation där landets bussföretag utan problem kan rekrytera nya förare vilket i det långa loppet gör alla till vinnare.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”