Anders tankar om politik

Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar i dag.

En självklarhet att Norrbotniabanan ska byggas på industrins villkor.

Jag har ingående följt debatten om Norrbotniabanans eventuella tillkomst under lång tid och min inställning i frågan har alltid varit glasklar – Ska banan byggas ska det vara för att tillgodose industrins transportbehov av gods i första hand med möjligheten till persontransporter som en ren bonus.

I ett glest befolkat Norrland kan en Norrbotniabana byggd primärt för persontransporter aldrig någonsin återbetala och/eller bära sina egna driftskostnader då passagerarunderlaget är för litet även om alla som reser i banans sträckning skulle välja tåget framför alla andra transportmedel.

Kort sagt skulle en Norrbotniabana främst anpassad för persontrafik bli samma ekonomiska fiasko som Botniabanan där företagen fortsatt väljer att frakta sitt gods på lastbilar istället för på järnvägen av den enkla anledningen att lastbilen är snabbare och därtill billigare än tåget.

På sträckan Sundsvall – Luleå rullade för ett antal år sedan ca 2,700 långtradare i vardera riktning varje dygn vilket är dåligt både för vägslitage och för miljön och klimatet – Detta därför att de politiker som var med och beslutade om projektet satte persontrafikens behov och sin egen prestige framför godstrafikens behov.

Att upprepa det misstaget med Norrbotniabanan vore dumdristigt tycker jag – Därför är min inställning att banan ska ha den sträckning som industrin vill snarare än den sträckning som är mest optimal för passagerarna.

Kommunen har fightats hårt för en sträckning som går via Dåva därför att en sådan underlättar för godstransporterna dit – Att då neka sågen i Sävar samma möjlighet som Dåva trots att sågen har betydligt större godsvolymer än Dåva är kontraproduktivt enligt mitt sätt att se på saken.

I just Sävar ser jag två möjligheter att lösa problemet – Endera bygger vi banan med den sträckning som ägarna till sågen vill se eller så ser vi till att bygga ett stickspår till sågen som möjliggör effektiva godstransporter till och från densamma.

En Norrbotniabana byggd primärt för godstransporter med persontransporter som en extra bonus är en bra samhällsekonomisk lösning som därtill är bra för miljön och klimatet – Därtill en lösning som öppnar för att använda beskattning som verktyg för att flytta de transporter som idag går längst banans sträckning från lastbil till järnväg.

En fullt utbyggd Norrbotniabana primärt byggd för godstransporter kommer att bli ett rejält lyft för Norrländska företag och det som gör att Norrlands företag på allvar kan konkurrera på lika villkor med de företag som ligger söder om Dalälven.

Slutligen så är det för mig en självklarhet att de passagerartåg som i framtiden kommer att trafikera Norrbotniabanan ska stanna i Sävar likväl som i Bygdeå, Robertsfors, Ånäset, Lövånger och Bureå på sin väg mellan Umeå och Skellefteå.

Att så ska vara fallet beror på att jag tycker att landsbygden ska prioriteras på samma villkor som städer om chansen att göra så för en rimlig samhällsinvestering finns vilket det gör med en Norrbotnia bana på plats.

Med stopp på dessa orter kan människor leva där och arbeta i Umeå eller Skellefteå och vice versa utan att störas av långa restider vilket med all säkerhet kommer att innebära utveckling, tillväxt och fler arbetstillfällen på dessa orter – Således en vinnande lösning för alla och större valfrihet att välja boende och livsmiljö för invånarna.

Därför upprepar jag det jag säger i rubriken – Det är en självklarhet att Norrbotniabanan ska byggas på industrins villkor med möjligheten att frakta passagerare som en extra bonus och avkastning på investeringen.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

14 kommentarer

  1. Krister

    Jag tycker att kustfartyg kunde frakta last längs de större hamnarna.
    Kanske främst med ”farligt” god och även ta passagerare. Det finns
    ju tex mellan Stockholm-Åbo som kombinerar långtradare + passagerare.
    (Utöver de rena passagerarfärjorna)

      • Brorson

        Om det inte varit för ishinder, som kräver alternativa transportmedel under vintern, hade kustsjöfarten sannolikt varit ett lönsamt alternativ för många godsslag, mellan hamnar på båda sidor om Bottenviken och Östersjön. Sjöfarten har, liksom järnvägen, låga undervägskostnader, som uppväger räntan på godset under transporttiden, särskilt vad gäller med lågt kilopris. Det är exempelvis en enorm prisskillnad mellan ett kilo mobiltefoner och ett kilo massaved. Det går stora containerfartyg i nord- sydlig riktning längs USA:s kuster, i samtrafik med järnvägarna i öst- västlig rikktning. För att godstågen ska matcha dessa stora fartyg, har man tåglängder på upp till 3 km, d.v.s. nästan sex gånger så långa tåg som maxlängden i Sverige.

        Ja, de norrländska vintrarna är ett problem för riktigt rationella transportlösningar i Nordeuropa, men det förvånar mig att man inte ens har utrett frågan, vilket borde ha gjorts före öppnandet av den nya järnvägen mellan Kina och Finland genom Kazachstan. Naturligtvis blir det väsentligt kortare transporttider med järnväg tvärs över en kontinent jämfört med sjöfart runt kontinenten.

        Jag har både utbildning och yrkeserfarenhet av godstrafik på både järnväg och landsväg och har läst kurser om sjöfart och flygfrakt. Och anser mig ha bättre begrepp om konkurrensytorna mellan de olika transportslagen, sjöfart, järnväg, landsväg och flygfrakt, jämfört med de flesta, som uttalar sig i den allmänna debatten. Jag tror inte att Norrbotniabanan kommer att medföra något nämnvärt ytterligare uppsving för industrin i Norrland.

        Moderna industrianläggningar är sällan byggda för att skicka och ta emot gods på järnväg. Man övergår därför alltmer, även i de fall det finns järnväg ända in i fabriken, till att köra lastbil till en omlastnnigsstation en bit bort. Det spelar då mindre roll om denna station ligger 5 km eller 5 mil bort. Men precis som jag skrev i min förra kommentar, är det jätteviktigt att godstågen körs enligt tidtabellen, för att undvika stilleståndskostnader på de lastbilar, som tar godset vidare.

        De tidtabellsenliga körtiderna för godstågen på Norra stambanan är däremot fullt konkurrenskraftiga. Det är uppstå för många fel pä järnvägsanläggningen. signalfel, nedrivna kontaktledningar etc, men mot det hjälper inga nya järnvägar, om de sköts lika illa som de befintliga. Vad vi har sett hittills, så har nybyggnadsprojekten, och inte minst Botniabanan dränerat underhållet av de befintliga järnvägarna på pengar.

        Och dessutom råder svår kompetensbrist på järnvägssidan inom Trafikverket som snarast bör splittras upp på skilda myndigheter för de olika trafikslagen.Jag har läst att även sjöfarten klagar på kompetensbrist inom Trafikverket, exempelvis att man inte klarar fartygsinspektioner i Norrlandshamnarna.

        • andersforss (inläggsförfattare)

          Publicerar som ett inlägg i debatten med följande tillägg – Att Trafikverket ska delas upp och återgå till specialistverk för respektive transportslag är en fråga jag aktivt drivit och driver sedan länge – Att att järnvägsunderhållet ska återgå till ett återuppståndet Banverk och där utföras i egen regi med högre intensitet än idag är en del av det jag driver på för i denna fråga.

  2. Brorson

    Det är en allvarlig missuppfattning – för att inte säga självförvållad okunnighet – bland politiker att alla tåg måste stanna överallt. Flyget mellanlandar väl inte i Sävar och Bygdeå, så varför ska tåg, som ska ersätta flyget, stanna där? Men jag upprepar vad jag tidigare har skrivit, att Umeå är nordgränsen, räknat från Stockholm, för effektiv konkurrens mellan tåg och flyg – förutsatt att det byggs ny järnväg mellan Härnösand och Sundsvall samt åtskilliga delsträckor söder om Sundsvall. Men underlag för fortsättning norr om Umeå för enstaka fjärrtåg finns ju redan idag.

    Denna missuppfattning eller okunnighet hos politiker har på många tågsträckor medfört att alla tåg stannar på alla stationer med tåguppehåll, men de stationera är för få för att man skulle kunna plocka bort den parallella busstrafiken, utan man ser bussar med 2 – 5 passagerare till / från mellanhållplatserna, som kan ligga i småorter med upp till ett par hundra invånare vardera. För att inte restiderna med dessa bussar ska bli alltför långa, trafikerar de öht inte mindre tvärvägar, där det också bor människor.

    Eftersom ”regionaltågen” inte utnyttjas optimalt, genom tillräckligt många uppehåll för att ersätta den regionala busstrafiken, utnyttjas ej heller bussarna optimalt, så att alla som inte bor i närheten av en järnvägsstation kan åka med bussen. I stället hänvisas till en tredje trafikform: anropsstyrd trafik med mindre fordon, som körs någon eller några enstaka dag(ar) per vecka.

    Järnvägstransporter från dörr till dörr av mindre godsvolymer, som ryms på en lastbil, förekommer praktiskt taget inte idag, utan man lastar godset i en container, som skiftas från lastbil till tåg i ena änden av transportsträckan och från tåg till lastbil i andra änden. För att lastbilarna inte ska få oplanerade väntetider, krävs att godstågen körs enligt tidtabellen. Detta är viktigare än att de tidtabellsenliga körtiderna är korta. Ett bra underhåll av befintliga järnvägar är därför viktigare än att det byggs nya järnvägar, om målet är att öka godstrafiken på järnväg.

    I de upphetsade kampanjerna för nya järnvägsprojekt lyser både lönsamhetskalkyler och marknadsanalyser för gods- respektive persontrafik med sin frånvaro. Man borde också simulera den framtida trafiken på den nya järnvägen, inte bara det år den invigs, utan även minst hundra år framåt i tiden. I denna simulering måste också ingå samverkan med övriga trafikslag, som lokal busstrafik.

    Mp må köra sin floskler, typ ”Klimatet kan inte vänta”, men med förhastade beslut, som inte bygger på grundliga analyser av ovan beskrivet slag, kommer den nya järnvägen inte att ge några miljövinster alls, Utan kommer att dra med sig en kraftigt utökad anslutningstrafik med personbilar, samtidigt som flyget kommer att vara helt ohotat på de längre avstånden.

    • andersforss (inläggsförfattare)

      En Norrbotniabana mellan Haparanda och Umeå fullt utbyggd och Umeå och Skellefteå i ett första läge ersätter inte flyget vad gäller persontransporter utan bussen för de som arbetspendlar i dagsläget och för alla de som ska resa till och från skolan.

      Vad gäller gods så medger Norrbotniabanan precis de fördelar som jag angett i inlägget då den ansluter till järnväg av god standard söder om Umeå som innebär att tåg blir snabbare än lastbil.

  3. Olle

    Det är väl självklart att en järnväg bör gå där behovet finns, intressant att Hans L bara focuserar på Dåva. Det stärker mina misstankar att Detta kommunalråd enbart tittar på centrum.

    Detta är också sjukt .

    Det blir allt svårare att få hjälp med plogning av privata vägar i inlandet. Nu slutar även NCC att ploga enskilda vägar i Vilhelmina efter att Trafikverket skärpt kraven på sina entreprenörer.

    • andersforss (inläggsförfattare)

      Publicerar som ett inlägg i debatten med följande tillägg – Jag tror inte att Hans är ensam om att bestämma detta då även oppositionen ser ut att vara inne på samma linje.

      Vad gäller plogningen av vägar så tycker jag att det ska vara en statlig angelägenhet så länge den enskilds vägen är den enda väg som de boende kan använda för att ta sig till och från jobb, skola och övrig service.

  4. jonas

    En självklarhet för dom som ser till att industrin kan utnyttja den samt för dom som bor så att dom kan utnyttja tåget. För att få till stånd detta så måste trojkan i kommunstyret bytas ut mot kloka personer med socialdemokratiska värderingar. Det skall inte vara personer som ser detta som ett monument för och av sig själva den dag som dom kliver av. Industrin och folket är vad som banan skall byggas för och inget annat.

  5. Bertil

    Kan bli så att batterifabriken i Skellefteå får en avgörande betydelse.
    massor industriföretag lär etablera sig runt Skellefteåbygen.
    Men inte bara där även Piteå och Luleå lär få fart på Industrin.

    Jag ser framför mig Bilfabriker här uppe om allt går i lås så klart.
    Detta är dock visioner långt in i framtiden .
    15-20 år kan det skönjas hur det blir.

    Sen beror det på mycket annat konflikter den nyliberala ordnigen om den håller. klassklyftor och dess konsekvenser. Om vi låter privatisering och marknad ta över vår stat kommuner o.s.v
    Framtiden är orolig och mycket kan hända.

    Norrbothniabanan är inte bara i sig själv lönsam . Den minskar kostnader på vägar
    dessutom. Vägnätet får mindre belastning.

    Men Norrbothniabanan ger även möjlighet för fler företag.
    Sen detta med fler anställda behöver det inte bli robotar artificiell intelligens
    kan ta över och börjar man inte ta ut lön av detta så staten får in inkomster
    ja då går vi en dyster framtid till mötes.

    • andersforss (inläggsförfattare)

      Publicerar som ett inlägg i debatten med följande tillägg – Några bilfabriker på våra breddgrader ser jag inte framför mig men väl att vi får fabriker som likt batterifabriken om och när den blir av tillverkar komponenter åt fen internationella bilindustrin.

      Ska det bli verklighet fodras att Norrbotniabanan byggs primärt för godstrafik med persontrafik som en bonus i enlighet med det jag anför i inlägget.

  6. Per

    Förstår inte riktigt. Ska det offentliga bygga järnvägar, dra räls för industrins (!) behov, de som du annars beskyller för deras ”omättliga profithunger”, ”girighet” och som representerades ”mörka högerkrafter”?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.