VK:s granskande/grävande journalistteam har gjort ett mycket bra jobb i sin granskning av sjuksköterskebristen och lyft frågan om hur det kan komma sig att politiken och politikerna låtit sjuksköterskebristen bli så stor som drygt 45.000 personer trots att saken och den brist som nu uppdagas varit känd för dem i över 20 år.

Den frågan ska VK ha all credit för att ha lyft och därför lyfter jag den ytterligare en gång här och nu – Hur har det kunnat bli så att politiken blundat för en hotande sjuksköterskebrist i drygt 20 år?

Om någon nu eller tidigare aktiv politiker i landstinget eller riksdagen vågar svara på frågan ska jag låta vara osagt och för mig är varje svar från sådant håll en bonus.

Skulden till den uppkomna bristen faller på alla politiska partier och på alla de politiker som verkat historiskt och fram till idag – Med det sagt så avsäger jag mig debatten om vem som ska beläggas med skuld för det uppkomna läget för att istället fokusera på vad alla politiska partier gemensamt kan göra för att lösa det problem man själva skapat.

En sak är dock säker och det är att jag kommer att elda på för att ta reda på varför vad gäller mitt eget parti för att få svar på frågan och även på hur mina partikamrater avser lösa problemet i en framtid.

Det viktiga är dock det som MÅSTE ske framåt – De 45.000 sjuksköterskorna och säkert fler än så måste fram – För mig innebär det massiva övertalningskampanjer och bättre lönevillkor, scheman, arbetsvillkor och anställningstrygghet för de som slutat så att de kan förmås återvända.

Därutöver behöver samma förändringar göras för de som redan idag jobbar som sjuksköterskor – Detta så att de väljer att stanna kvar istället för att sluta.

I kombination med detta ska vi utbilda så många sjuksköterskor och specialistsjuksköterskor det någonsin går och därtill bygga ut lärosätena för sjuksköterskor med fler platser och till fler orter för att lyckas med konststycket att utbilda och rekrytera i kapp den stora brist gårdagens politiker tillsynes mer eller mindre fullt medvetet överlämnat som en skuld till dagens politiker.

För de som väljer att utbilda sig till sjuksköterska/specialistsjuksköterska är min bestämda uppfattning att de ska ske med en ersättning som motsvarar sjukpenningnivån för att göra utbildningen attraktiv.

Möjligen mot motkravet att jobba minst X antal år (lämpligen 2-3 år) som sjuksköterska efter slutförd utbildning utan krav på återbetalning av erhållen ersättning om politiken och samhället skulle se det som ett nödvändigt villkor för denna oerhört viktiga samhällsinsats som måste starta omgående.

För de som är arbetslösa och har en bakgrund som gör dem lämpliga som undersköterskor/sjuksköterskor ska utbildningen bekostas och avlönas med samma ersättning som de erhåller som arbetslösa och arbetssökande – Att använda skattepengar för att utbilda arbetskraft till offentlig sektor är god ekonomi och ska därför premieras.

Slutligen så ska sjukvården förstatligas så att alla framtida kostnader för sjukvården bärs solidariskt av alla landets skattebetalare – Då oavsett av vart de är bosatta och oavsett vart i landet sjukvården ska drivas.

En jämlik sjukvård kan bara uppnås på detta sätt som jag ser saken då dagens system med landsting/regioner innebär att invånare utanför våra 3 storstäder proportionellt betalar betydligt mer för sin sjukvård än de som bor i dessa gör.

Me det sagt vill jag än en gång tacka VK GRANSKAR för den välgjorda och välskrivna artikelserien om sjukvården i länet och i Sverige – Kör hårt och följ inslagen väg – Tillsammans kan vi förhoppningsvis skapa både den opinion och den politiska verkstad som är nödvändig för att lösa problemet.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”