Arbetstidslagen är i grund och botten en mycket bra lag – Därför tycker jag att det är ren och skär katastrof att den inte följs och att straffet för att bryta mot den är litet och obetydligt.

Jag har i flera olika inlägg berört just arbetstidslagen, bland annat i mitt inlägg om taxinäringen och i inlägget om att vi först bör se till att vi arbetar de 8 timmar per dag som lagen föreskriver innan vi börjar prata om 6 timmars arbetsdag eller sänkningar överlag av veckoarbetstiden.

Det kan kanske låta lite skrytsamt att säga vad var det jag sa i en framtid och jag hoppas verkligen att vi aldrig hamnar i det läget att jag behöver uttrycka mig så vad gäller arbetstidslagen.

Det sagt trots att det är ett faktum att mina inlägg blir besannade gång på gång och att jag i regel är i frontlinjen när det kommer till att uppmärksamma samhälleliga fenomen och brott mot arbetstidslagen.

Med jämna mellanrum är nyhetssändningarna fulla med information och exempel om hur taxichaufförer mer eller mindre arbetar sig till döds för att få ihop till en lön som räcker till för deras leverne och till livets nödtorft.

Taxichaufförerna är på inget sätt ensamma om detta, samma fenomen finns i bransch efter bransch t.ex bland personliga assistenter, restauranganställda, busschaufförer etc. etc.

Problemet man åberopar när det gäller taxichaufförerna är att de arbetar alldeles för många timmar per vecka och månad. Detta trots att arbetstidslagen i grunden säger att man får jobba maximalt 56 timmar under en och samma vecka och maximalt 90 timmar under en 2 veckors period. Dessutom har lagen strikta bestämmelser vad gäller dygns och veckovila.

Den stora frågan vi bör ställa oss är varför lagen inte följs?

Mitt svar är att det är så därför att det gått slentrian i de förhandlingar som berör vad som kan förhandlas bort i och med att lagen är dispositiv och därför att kontroller om huruvida arbetstidslagen följs eller inte lyser med sin frånvaro.

Arbetstidslagen har under årens lopp blivit allt mer ihålig – Alldeles speciellt så under alliansens år vid makten. Genom att manipulera och göra den dispositiv har arbetstidslagen blivit både uddlös och tandlös.

Detta späds sedan på genom att man numera tillåter att tidsbegränsade visstidsanställningar kan staplas på varandra i all evighet trots att lagen om anställningsskydd säger annorlunda.

Jag är glad att mina partikamrater i regeringen gör en översyn av saken trots att jag i sak är av uppfattningen att en översyn är helt onödig.I stället för en översyn är det hög tid att vi börjar tillämpa arbetstidslagen på det sätt som var tänkt.

Allt som behöver göras är att ändra arbetstidslagen från att vara dispositiv till att bli tvingande!

I en modern demokrati måste vi se till att lagar och regler tillämpas och efterlevs och därför ska viktiga lagar såsom arbetstidslagen inte vara dispositiva.

Jag betvivlar inte på att det finnas vissa schematekniska vinster i att göra lagen dispositiv. Lika säkert kan det vara så att en liten grupp arbetstagare tjänar och får bättre arbetsförhållanden med mindre helgtjänstgöring på detta sätt.

Dock tror jag att de som drabbas positivt av denna diapositivet kan överväga att göra arbetstidslagen tvingande om det skulle innebära att den stora massan får det bättre genom att göra arbetstidslagen tvingande.

På grundval av det är det hög tid att göra arbetstidslagen tvingande i stället för dispositiv.

Det råder inga tvivel om att den del av befolkningen som faktiskt har ett arbete håller på att jobba ihjäl sig samtidigt som de som saknar arbete i stället sakta men säkert svälter ihjäl.

Genom att göra arbetstidslagen tvingande skapar vi fler arbetstillfällen samtidigt som vi skapar en humanare arbetssituation för de som har ett arbete att gå till.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”