Jag har sagt det förut och jag säger det igen – Det är inte ensidigt arbetsgivarsidans fel att arbetsvillkor och löner blir sämre i samband med att offentligt verksamhet konkurrensutsätts och upphandlas.

Som jag ser saken ligger skulden till detta hos de politiker som beslutar om upphandlingar och de skallkrav som ska gälla för dessa därför att de underlåter att ställa krav på heltid tillsvidare som norm tillsammans med krav om att all tid en anställd vistas på sin arbetsplats ska vara betald.

Jag påstår rakt av att det är den ensidiga jakt på lägsta pris i samband med offentliga upphandlingar initierad av politiker som lett fram till en situation där de anställda i upphandlad offentlig verksamhet i stället för heltidstjänster erbjuds deltidstjänster och istället för tillsvidareanställning erbjuds visstidsanställning.

Därtill till att anställda hamnar i situationer där man tvingas jobba delade turer och ha påtvingade raster som inte är fullt ut betalda trots att arbetstagaren inte själv kan bestämma vart rasten ska tillbringas.

Inom vården är delade turer vanliga vilket innebär att man som arbetstagare jobbar på morgonen och på kvällen och är ledig utan lön mitt på dagen när de flesta andra arbetar kombinerat med helgtjänstgöring så ofta som varannan helg.

I vården finns även ett otyg som kallas sovande natt vilket innebär att man befinner sig på jobbet om än sovande utan att få betalt för all den tid man tillbringar på sin arbetsplats.

Inom bussbranschen är det mycket vanligt att en busschaufför i regiontrafik har sin rast på bortaort – Något som innebär att man som buschaufför kan drabbas av helt obetalda raster trots att man är på arbetet därför att de politiker som är ansvariga för att upphandla trafiken avstått från att kräva att all tid på jobbet ska vara betald tid.

Dessa politiska tillkortakommanden innebär att en busschaufför ofta vistas de maximala 13.5 timmar per dag som lagen medger på sin arbetsplats och trots det inte har betalt för de 8 timmar som krävs för att få ihop till en heltidstjänst.

Samma sak gäller andra yrkeskategorier där arbetstagarna upplever ständiga försämringar av sin arbetsmiljö och den tid man måste tillbringa på jobbet för att i bästa fall få ihop till en heltidslön.

Detta måste vi som politiker ändra på genom att sätta arbetstagarna och deras arbetsvillkor och arbetssituation före allt annat i samband med upphandlingar.

2018 ska vi inte ha en situation på arbetsmarknaden som innebär att människor måste tillbringa mer tid på jobbet än någonsin tidigare för att få ihop till en heltidslön – Om något borde arbetstagarnas situation på arbetsmarknaden ha utvecklats i motsatt riktning vilket rimligen borde innebära att man vistas mindre tid på jobbet med bibehållen lön.

Därför vill jag att vi socialdemokrater ska tänka oss för nästa gång vi beslutar om upphandlingskriterier och skallkrav i de offentliga tjänster vi ska upphandla på samhällets bekostnad.

Det finns ingen lagstiftning som hindrar oss från att politiskt ställa krav på att anbuden som lämnas in baseras på heltidsarbete och att all den tid man vistas på sin arbetsplats ska vare betald tid jämte gängse mat och fika raster – Detta så länge som dessa krav är klara tydliga för alla de företag som önskar lämna anbud på det som ska upphandlas.

Förvisso kommer priserna på de tjänster som upphandlas att öka något men i min värld är denna prisökning fullt rimlig därför att den innebär att de arbetstagare vi säger oss värna får en bättre och mänskligare arbetssituation.

Skulle detta innebära att skatter och avgifter måste höjas ska denna höjning genomföras i solidarisk anda då schyssta arbetsvillkor och en stark anställningstrygghet ska omfatta alla på lika villkor – Även de som arbetar i sektorer som upphandlas med jämna mellanrum.

Sist men absolut inte minst – Mitt huvudskäl är att människor inte är en handelsvara på det sätt de var under slaveriets tidevarv – Något som gäller även om människorna i fråga arbetar i offentliga verksamheter som upphandlas med jämna mellanrum.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”