Anders tankar om politik

Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar i dag.

Alliansen försöker kidnappa Sverige.

Det är helt klart så att alliansen försöker kidnappa Sverige och att det tar otillräckliga matematiska kunskaper till hjälp för att försöka säga något som inte är korrekt.

Fakta efter valet är att den rödgröna sidan fick 144 mandat medan alliansen fick 143 mandat med SD som vågmästare däremellan med 62 mandat. Att i det läget försöka hävda att allansen är större än de rödgröna är en ren lögn oavsett räknesätt.

Då alliansen dessutom säger att de inte kommer att bilda en regering som har aktivt eller passivt stöd av SD blir ekvationen än konstigare – Så vitt jag vet är 144 fortfarande mer än 143 oavsett hur man räknar.

I samma stund som alliansen hävdar att det finns en icke socialistisk majoritet i riksdagen räknar de per automatik med SD i den ekvationen och det påvisar enligt mig att alliansen har en dold agenda som inte skyr några som helst medel för att komma till makten.

Precis som Göran Greider hävdar jag att svensk likväl som europeisk och amerikansk borgerlighet befinner sig i en djup kris och att det är för mycket av nyliberal politik och marknadsliberalism som flyttar makten från politiken till marknaden som är orsaken till att mörka främlingsfientliga krafter fått fotfäste i vårt land.

När LO satsar i sammanhanget små pengar i valrörelsen för att stödja S som är det parti som bäst tillvara tar deras intressen skriker alliansen och Svenskt Näringsliv i högan sky på ett mycket arrogant sätt – Att samma näringsliv skickar in ett par hundra miljoner per år i högerns tankesmedjor talar de mycket tyst om.

Det jag främst vänder mig emot vad gäller alliansen och högern är den arrogans och den moral med dubbla bottnar de visar upp för alla – Den moral som kritiserar hjälp till S men ser samma hjälp till alliansen som självklar och den moral som kritiserar bidrag till behövande men samtidigt tycker att det är helt okay med avdrag för de rika trots att dessa i grund och botten är samma sak som ett bidrag.

Med detta sagt tycker jag att det är hög tid att alliansen med Kristersson i spetsen slutar med sin dubbelmoral och med sin arrogans och erkänner sig besegrade i valet.

Att kidnappa Sverige på det sätt alliansen gör för närvarande genom att hävda att 143 är mer än 144 kommer att straffa sig i längden – Tro mig.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

40 kommentarer

  1. Anders

    De rödgröna fick fler mandat. Däremot röstades Regeringen bestående av S och MP bort.
    Alliansen har fler mandat än kombinationen S och MP därför är de större och eftersom den förra regeringen röstades bort är Alliansen det enda kvarvarande alternativet av de gamla blocken.

    Räknar man in V är de rödgröna större. Men eftersom det inte räcker till en majoritet är det inget realistiskt alternativ eftersom inga andra partier kommer att stödja en regering där Vänsterpartiet ingår. Därför är snacket om de rödgrönas fler mandat i praktiken helt ointressant.

    Eftersom även Alliansen saknar majoritet blir det hela läge för spekulationer och helt nya lösningar. Huruvida SD verkligen skulle fälla en Alliansregering vet vi inte. Däremot vet vi att det en rödgrön regering inte kommer att kunna få igenom sin politik. S behöver få in L och C i ekvationen eller bli ett stödparti åt Alliansen.

    Att prata om ”vinnare” och ”förlorare” i ett val där vi i praktiken har tre block utan egen majoritet är ganska meningslöst.

    • andersforss (inläggsförfattare)

      Till det rödgröna blocket har alltid V räknats Anders så alliansens sätt att räkna är felaktigt och helt på tvärs med hur vi alltid sett på saken historiskt.

      Med det sagt så är de rödgröna större vilket innebär att det är hos dem regeringsmakten ska ligga om C och L menar allvar med att inte ingå i en alliansregerings som är beroende av aktivt eller passivt stöd från SD.

    • Bertil

      Tycker faktiskt Anders skrivna tes är logiskt sossarna skulle haft med Vänstern Indien regering då hade man även varit starkare och även haft bättre chans vid detta val.

      Man kan faktiskt inte säga att det blev 144-143. Tar högersidan in SD på samma sätt som regering tar in vänsterpartiet då skulle högern ha starkt överläge.
      Valet är i princip inte 144-143 utan det är precis de procenttal eller mandatfördelning varje parti fick.

      Det rätta borde därmed vara att det parti med flest mandat ska bilda regering.

      Kort sagt Löfven bör vara den som ska välja och det i rätt ordning efter vilka som står socialdemokraterna närmast.
      Vänster bör vara givna direkt.
      Sen står det mellan MP och L därefter borde C komma men tyvärr har C visat sig värre än M flera ggr.
      Var SD står och kommer kan man ifrågasätta men att det är ett högerparti råder ingen tvekan om.
      Att sedan både vänsteranhängare ich värsta höger ingår i röstmassan visar att
      Folket borde ha körkort för att få rösta
      Nåt slags test borde finnas. Många röstar ju mot sitt eget bästa.

      Däremot ska det inte vara som på 1800-talet och in på 1900-talet att bara de med rätt plånbok ska få rösta.

      Men lite bör man veta om politik för att få ge sin röst.
      Sen bör varje parti i en tänkt reform tvingas uppge både flr och nackdelar d.v.s hela sannigen om det man vill genomföra.
      Det saknas fullständigt idag.
      Högern bluffar så in baljan kort sagt!!

      • Anders

        Anders, Ja V brukar alltid räknas till de rödgröna. Har aldrig påstått något annat. Däremot hade vi en regering som bestod av S och MP. Den regeringen röstades bort så det enda man kan säga med säkerhet är att det inte finns något förtroende för en regering bestående av S och MP. Detta har riksdagen fastställt. Dessutom har båda partierna tappat mandat sedan förra valet så utgångspunkten var riktigt dålig. Eftersom det inte finns förtroende för en regering som består av kombinationen S+MP måste en ny regering bestå av en annan kombination med partier. Inte speciellt krångligt, eller hur?

        Jan, vad får dig att tro att jag är borgare, och vad har det för betydelse i sammanhanget? Mandatfördelningen ändras knappast på grund av mina politiska sympatier. Ingen har sagt att V ska ingå i den nya regeringen, men regeringsalternativet S+MP föll så då måste man se till andra kombinationer. Eftersom inte heller V+S+MP får egen majoritet och en regering bestående av V kommer att röstas ner av den icke-socialistiska majoriteten i riksdagen finns det heller inget förtroende för den kombinationen. (Ingen kommer heller att ansluta till en regering där V ingår.)
        Att de rödgröna fick ett mandat mer än Alliansen är fullständigt ointressant eftersom de inte kan bilda en regering på egen hand. Den aktuella situationen KRÄVER en blocköverskridande lösning. HUR den ser ut är det som partiledarna tjafsar om.

        Bertil, den som leder det största partiet FÅR bilda regering i den betydelsen att inget hindrar honom från att försöka. Problemet är ju bara att han inte KAN (sådär rakt av) eftersom han också måste kunna få igenom sin politik och framför allt sin budget och med tanke på den lågkonjunktur som kommer att drabba oss under nästa mandatperiod kommer det att behövas en regering som har en majoritet bakom sig. Problemet handlar om hur man ska skapa majoriteten eftersom vissa kombinationer i praktiken är omöjliga.

        Slutsatsen är alltså att det är den kombination av partier som får en majoritet bakom sig som kommer att bilda regering. Alliansen är splittrad i hur man förhåller sig till SD. C och L tar avstånd. M och KD är öppna för ett samarbete. Frågan är vem som tar första steget, och vilka eftergifter som krävs. Annie Lööf har varit mycket tydlig i hur hon ser på SD. Men hon påpekade också många gånger att hon gick till val på att rösta bort Stefan Löfven.

    • Jan

      Så resonerar en borgare. Du har direkt fel på två punkter här: 1) Inget har lovat att V ska ingå i någon regering, 2) att de rödgröna har fler mandat än alliansen är inte oviktigt.

      Sedan SD valt sida kan man heller inte tala om tre block. Kruxet för borgaren är att två allianspartier drar sig för att ta stöd av SD. De riskerar nämligen sitt renommé genom att göra det. Jag talar om C och L.

  2. Jan

    Visst, både Kristersson, Thor och Lööf är arroganta. Ingen kan säga emot dig där. Sedan SD köptes av SN så kan man emellertid betrakta dem som ytterligare ett moderat parti. Så de borgerliga partierna har klar majoritet i riksdagen. Kruxet är samarbetet med SD. Thor och Kristersson ställer gärna upp på sitt systerparti SD. Lööf och Björklund tvekar. Det handlar om trovärdighet och beröringsskräck.

  3. Jonny Disenfeldt

    Det finns faktiskt 4 block. Förra regeringen S+MP samt 3 oppositionsblock :
    V
    M+KD+L+C
    SD

    Regeringsalternativet M+KD+L+C är klart större än regeringsalternativet S+MP
    Man kan även notera att MP är ickesocilistiskt, endast V och en fraktion i S är socialister…
    MP har tidigare agerat stöd åt alliansen i vissa frågor där man har samsyn när alliansen regerat…

    Riksdagens MAJORITET har nu avsatt den rödgröna S+MP regeringen. Ett faktum som Forss inte verkar vilja acceptera.

    • andersforss (inläggsförfattare)

      Jag har inga problem med att acceptera att riksdagen avsatt sittande regering men om C och L ska hålla sitt löfte finns ingen annan utväg än en S-ledd regering Jonny.

      • Jonny Disenfeldt

        Anders skriver ”men om C och L ska hålla sitt löfte finns ingen annan utväg än en S-ledd regering”.

        Nja, man har även lovat att bedriva allianspolitik och avsätta S+MP regeringen. Frågan är vilka löften som är viktigast för C och L.

        Valet står mellan att att bedriva och genomföra allianspolitik eller att stå tillbaka och låta de rödgröna få fortsätta. En DÖ 2.0

        Alliansen har stöd för sin politik i de områden som är viktiga för SD (migration, kriminalpolitik, bättre ersättning till pensionärer med låg pension) och kan därmed få igenom sin budget,
        sedan kan man i enskilda sakfrågor få stöd från ibland SD, ibland MP och ibland S.

        • andersforss (inläggsförfattare)

          Det är självklart så att det viktigaste löftet för dem är löftet de givit angående SD Jonny. Sedan återstår att se om de bildar rgering tillsammans med S och MP eller inte och till det får vi återkomma till när det blir dags.

          • Brorson

            ”Då alliansen dessutom säger att de inte kommer att bilda en regering som har aktivt eller passivt stöd av SD blir ekvationen än konstigare”. Det påstår Anders Forss i inlägget. Om det inte är en medvetenlögn, så är det en grov missuppfattning. Det har inte S sagt. S stöddes aktivt av SD vid flera tillfällen, när vi hade en alliansregering i minoritet (2010 – 2014).

            Vad Annie Lööf och Jan Björklund, och även Ebba Busch-Thor har sagt är att alliansen inte kommer att ”samarbeta eller förhandla” med SD. När samma personer har fått följdfrågan vad de ska göra om de inte har en majoritet för alliansens förslag har de svarat att då kommer de att söka stöd på andra sidan blockgränsen. Även Kristersson har varit mycket tydlig med att han vill ha samarbete över blockgränsen. Att Löfvén kategoriskt säger nej till att S ska bli ett stödparti åt alliansen, utesluter inte att man kan komma överens över blockgränsen i stora och komplicerade frågor, som MÅSTE lösas relativt snart.

            Det skulle för övrigt vara väldigt intressant att få Anders Forss’ svar på de andra partierna ska göra för att undvika att få ”aktivt eller passivt stöd av SD” – speciellt ifall SD inte kommer att avslöja i förväg, hur de kommer att rösta. Om SD offentliggör i förväg hur de kommer att rösta, är det ju bara att rösta tvärtemot. Men i så fall låter man ju SD bestämma hur man själv kommer att rösta. Men det är ju så vänstersosseriet gör. Sneglar ängsligt på SD och röstar nej till flyktingamnesti (för att ta ett påhittat exempel), om SD – bara för att jäklas – röstar ja.

            Tiden verkar tyvärr ännu inte vara mogen för en S + M -regering, vilket hade varit det absolut bästa för Sverige, med det nuvarande parlamentariska läget. Övriga allianspartier borde ju kunna bli stödpartier – med ett viss eget handlingsutrymme – för en sådan regering. En lösning för alliansens del kunde i så fall vara, att denna regering ersätts av en ren S-regering ett par månader för valet, och att allianspartierna då driver en gemensam valrörelse med mål att bilda en alliansregering efter valet.

          • andersforss (inläggsförfattare)

            Publicerar som ett inlägg i debatten med följande tillägg – Se mitt förra svar Brorson då du är helt ute och cyklar i det du anför.

  4. Brorson

    Du borde ta reda på vad orden betyder (och vad grundlagen säger om regeringsbildning) innan du skriver. Mp var valets i särklass största förlorare. Före valet skrev du att du ville att S ska koppla av Mp, men nu tycker du tydligen tvärtom. Jag har försökt förklara för dig skillnaden mellan procent och procentenheter, men du har varit totalt obildbar. Men kan du då inte lära dig av din stora auktoritet i andra sammanhang, Jan Hägglund, arbetarpartiet i Umeå? Den 21 september skrev han på sin blogg om ”regeringsbildningen” i Umeå:

    ”För att kunna beskriva valets vinnare och förlorare måste man förstå skillnaden mellan procent och procentenheter. På min förra blogg visade vi på valets riktiga vinnare och förlorare. Här i Umeå. Vi har ledsnat på journalister som inte kan skilja på procent och procentenheter.”

    Sedan följer en – på hans vanliga sätt lång och krånglig – men helt korrekt förklaring. Den borde du läsa, om du har tid mellan allt skrivande. Låt mig nu förklara. Naturligtvis känner jag till den i norrländsk dialekt typiska sammanblandningen mellan läge och riktning (var och vart, i många norrländska dialekter ”vars är du?”) Mp:s riktning är brant neråt, och det är gamla Mp-väljare från förra valet som har svikit. Partiet räddades kvar i riksdagen av stödröster från förmodligen S- och V-väljare. Men det räckte inte för att ge det socialistiska blocket majoritet.

    Tvärtom blev det socialistiska blocket mindre än det hade blivit utan detta tapp till Mp, som i grunden är ett borgerlig parti. Det hade du vetat, hur Palme beskrev Mp, om du hade läst mer än baksidestexten på Palmes böcker. Du har kidnappat Palme, men alliansen har inte kidnappat Sverige.

    Det socialistiska blocket = S + V.
    De rödgröna = S + V + Mp.

    Vad som numera menas med ”det borgerliga blocket”, som är ett begrepp som har ärvts sedan tiden då det bara fanns tre borgerliga partier (S, C och L, som då hette Fp) är oklart. Om alla borgerliga partier, som finns idag ska räknas som ett block, är det helt klart att ”det borgerliga blocket” vann riksdagsvalet 2018. Isabella Lövin, Mp, har ju som valets stora förlorare, sagt sig föredra en borgerlig statsminister, dock inte Ulf Kristersson utan Annie Lööf. Kanske kommer talmannen att förslå Lööf som tredje kandidat, sedan riksdagen sagt nej till både Kristersson och Löfvén (som han sannolikt kommer att föreslå som ”ny” statsminister, om och när riksdagen sagt nej till Kristersson.

    Du måste också lära dig skilja mellan regeringsalternativ och regeringsunderlag. Till regeringsunderlaget räknas inte bara de partierna som ingår i en regering, utan även partier som p.g.a. överenskommelse eller ideologisk samsyn brukar stödja regeringen vid omröstningar i riksdagen. S har sagt att man inte vill bli ett stödparti åt en alliansregering, och naturligtvis vill inget alliansparti bli ett stödparti åt en S-regering, Men vad som menas med ”stödparti” är en semantisk fråga, som kommer att klaras ut genom överläggningar mellan alliansen och S, senast innan talmannen lägger fram sitt fjärde förslag till ny statsminister.

    • andersforss (inläggsförfattare)

      Jag har full koll på skillnaden mellan procent och procentenheter och det viktiga är att vi använder samma mätmetod när vi diskuterar en sak och i opinionsundersökningarna används procentenheter och därför är det procentenheter jag håller mig till.

      144 mandat är fler än 143 eller hur Brorson och med det sagt är de rödgröna större än alliansen.

  5. Bertil

    Vad många ger sig snabbt debbatera med mig. Man ser nån borgare som tvärilsknas till, men man fåt liksom inte till en kritik mot det jag skriver.

    Råkar de svara så behövs bara ett svar tillbaka så tystnar de direkt.
    Visar hur förbenat rätt jag har.
    Högern blir svarslösa direkt.

    Ja kommunist brukar de vilja vräka ur sig
    Men det hör ju till för högerivare mer bak pannbenet har de inte.

    Nä högerivrare är tragiska människor
    Lättchockade är de också En skattehöjning på flyget motsvarande mindre än vad en hamburgare gav högersympatisörer svåra chockanfall.

    En del företag skyllde t.o.m på ”hamburgaren” att de fick svårt klara företaget,
    Fattar ni det är synd om Nyliberalister
    De behöver nog få en enkelbiljett till Nordpolen för att kylas ner.
    RUT-avdrag tycker jag de bör få när de skickas dit.
    Vi kan ju inte ta av de små liven allt.

  6. Brorson

    Du förstår ju inte ens vad det handlar om. Sverige måste ha en regering, men utan statsminister blir det ingen regering, Vet du ens vad som krävs för att någon ska bli statsminister? Hörde du vad Annie Lööf sa. Det räcker att S-gruppen ”trycker gult” (= avstår) för att alliansens kandidat ska bli vald. Omvänt gäller naturligtvis att alliansen ”trycker gult” för att S-kandidaten ska bli vald.

    Om S-gruppen i stället trycker rött (= röstar nej) har S tagit emot AKTIVT stöd från SD (som har sagt att man kommer att rösta mot varje regering, som inte vill ge SD inflytande), det som är så fult om alliansen gör samma sak. Min bestämda åsikt är att den blivande regeringen, vilken den än blir, inte ska göra sig beroende av SD:s stöd för att kunna regera. Men det är just vad som kommer att ske, om man går an som Anders Forss gör.

    Det bästa, enligt min mening, vore en blocköverskridande tvåparti-regering, S + M. Men det finns också andra lösningar, som Jan Björklund har uttryckt det mycket bra: ”Någon form av samförstånd” mellan S och alliansen. Jag håller också med Björklund om att man måste bör vara överens om budgeten, för att inte den nytillträdda regeringen (vilken den än blir) måste avgå redan efter sex – sju veckor. Men även här kan det finnas andra lösningar än att låta SD avgöra.

    Och slutligen: Du har rätt i att 144 är mer än 143. Men 143 är mer än 100. Det är ställningen mellan regeringsalternativen. Du blandar ihop regeringsunderlag med regeringsalternativ. Och dessutom är det ovisst om Mp verkligen ingår i det socialdemokratiska regeringsunderlaget. V gör det. V har ingått i det socialdemokratiska regeringsunderlaget varje gång vi haft en socialdemokratisk regering sedan 1960-talet, men har aldrig ingått i regeringen.

    För övrigt hade näringslivstoppen Rune Andersson, som diskuterade i Agenda i kväll, fullständigt fel, när ha sa att Palme samarbetade med nuvarande V. Han menade att ett eventuellt samarbete mellan alliansen och S inte vore värre än det av honom påstådda samarbetet mellan S och V under Palmes tid.

    Löfvéns linje att inte förhandla med alliansen, utan bara med de enskilda allianspartierna, är fullständigt oresonlig för att komma från en f.d. fackföreningsledare. Om det inte är förhandlingstaktik. Det är annars samma stil som de allra sämsta arbetsgivarna kör med, när de säger ”Jag förhandlar inte med någon förening utan bara med de enskilda anställda, var för sig.”

    Men det kan alltså vara förhandlingstaktik. För att pressa alliansen till eftergifter, innan realförhandlingarna börjar. Men jag tycker att det är dags att överge den taktiken nu, när allt fler alliansväljare dras med i kraven på ”samtal” mellan alliansen och SD.

    • andersforss (inläggsförfattare)

      Jag förstår precis vad det handlar om Brorson och så småningom när alliansen tömt sina utvägar kommer de att inse att det bara är S som kn bilda regering.

    • andersforss (inläggsförfattare)

      Du kan inte räkna SD till alliansen Thomas och då av den anledningen att C och L klargjort att de aldrig kommer att sätta sig i en alliansregering som hr aktivt eller passivt stöd från SD.

      • Brorson

        Nu är du, Anders Forss, vårdslös med orden igen trots påpekanden. Jag skrev i kommentar 30 september kl. 16.20: Vad Annie Lööf och Jan Björklund, och även Ebba Busch-Thor har sagt är att alliansen inte kommer att ”samarbeta eller förhandla” med SD. När samma personer har fått följdfrågan vad de ska göra om de inte har en majoritet för alliansens förslag har de svarat att då kommer de att söka stöd på andra sidan blockgränsen.

        Det är alltså vad dessa alliansföreträdare har sagt. De har inte alls ”klargjort” det som du påstår. Och du har inte heller besvarat min fråga vad de andra partierna ska göra för att undvika att få ”aktivt eller passivt stöd av SD” – speciellt ifall SD inte kommer att avslöja i förväg, hur de kommer att rösta. Och hur kommenterar du det faktum att S flera gånger stöddes, t.o.m. aktivt, av SD vid omröstningar i riksdagen, när vi senast hade en alliansregering (2010 – 2014)?

        Jag håller i.o.f.s med om att alliansen + SD inte är ett block i traditionell mening. Men med den definitionen av begreppet block finns ej heller något rödgrönt blogg. Det finns kanske fyra block?

        • andersforss (inläggsförfattare)

          Jag påstår med rätta att både Lööf och Björklund klargjort att varken C eller L kommer att ingå i en alliansregering som hr aktivt eller passivt stöd från SD.

          Den troligaste utvägen när allt lagt sig är en regering bestående av S, MP, C och L.

          • Brorson

            Du har inget mandat att ”klargöra” vad alliansen avser att göra. Du har inte ens mandat att ”klargöra” vilka avsikter S har. Du har däremot rätt att återge direkta citat från vad partiledarna har sagt och framföra VAD DU TROR att de menar med det de säger. Om du tror att de har menat något annat än vad de bokstavligen har sagt.

            Lennart Holmlund har idag skrivit på sin blogg att Jan Björklund och Annie Lööf ”har sagt blankt nej till samarbete med SD”, vilket är helt korrekt av Holmlund.

            Man måste vara minst två för att samarbeta. Allianspartierna kan lika lite S bestämma över SD:s ensidiga agerande, vare det gäller att stödja den ena eller den andra sidan.

          • andersforss (inläggsförfattare)

            Jag har inte påstått något annat än det Lennart Holmlund påstått Brorson och för övrigt har jag mandat att tycka precis vad jag vill om vem jag vill.

      • Jonny Disenfeldt

        Anders skriver ”Du kan inte räkna SD till alliansen ”

        Jo indirekt eftersom SD säger sig föredra en regering med t.ex M+KD och inte en ny rödgrön regering.

        På samma sätt borde L+C föredra en regering med t.ex M+KD som för i huvudsak allianspolitik och inte en ny rödgrön regering med rödgrön politik…

        Det finns alltså en BRED MAJORITET MOT S, det gäller bara att låta demokratin fungera och INTE DÖ igen.

        • andersforss (inläggsförfattare)

          Oavsett vilket så går det inte att räkna som du gör Jonny då två av de partier som ingår i alliansen så direkt tagit avstånd från SD.

          • Jonny Disenfeldt

            C och L har även tagit avstånd från V och MP samt S … C står till och med längre bort från S än vad M gör numera…

          • andersforss (inläggsförfattare)

            I valet mellan S och SD kommer C alltid at välja ett samarbete med S Jonny.

    • Bertil

      Svar till Thomas Åkerblad. Må säga den artikel du hänvisade till enbart var en persons personliga åsikt och full av trams.
      Fanns egentligen ingen saklig kritik mot Löfven utan enbart att han var olämplig.

      Skulle jag bedöma Löfven så skulle det utgå ifrån erfarenhet. Löfven har varit fackföreningsman och är van förhandla.
      Därmed skulle man kunna kritisera honom för att han inte har mångårig politisk erfarenhet.
      Då hade skribenten varit saklig och utgått från fakta.

      Skulle ex såna som Anna Kindberg Batra vara bättre, ja erfarenhetsmässigt så har de ju lång politisk erfarenhet. Men inte dög A.K.B. för det. Duger Kristersson?? javisst!!
      Han har lång politisk erfarenhet
      Men är hans politiska gärningar konsekventa och där han lever som han lär. Nej inte alls där har han en plump i sitt politiska liv, liken är många och rätt otäcka.

      Juholt den påhoppade partiledaren som blev utsatt flr ett enormt drev.
      Denne Juholt var helt kvalificerad till posten som statsminister om man ser på lång trogen tjänst i riksdagen,erfarenhet sedan -94.
      Men vad var problemet, ja det var nåt tjafs med en lägenhet. Men inga märkliga grejer om man jämför med Kristersson.

      Problemet var nog snarare att han var en vänstersosse och en oerhört duktig talare. Högerfalangen inom sossetoppen fick frossa direkt och att högern ville ha bort honom förvånar inte, med hjälp av högermefia som till 95% är privat och höger så var Juholt lätt såga.

      Så sammanfattningsvis kan man säga man är kvalificerad som partiledare eller statsminister enligt Thomas om man har lång tid i riksdagen ser ut som en stropp har tydliga råkapitalistiska åsikter, kan man slå mot ”svaga” grupper så stärks kvalificeringen. Men är man den som ger sitt stöd flr svaga då är nan ingen partiledarkandidat eller statsministerkandidat har man dessutom ingen riksdagsfunktion sedan tidigare då ska denne ”sågas”

      Men är man höger storkapitalust rå mot ”svaga” grupper ja då kan man likt Trump nå enorma höjder har man en dos ADHD på det ja då är man toppkvalificerad.
      Så tycker nog även den som skrev den hänvisade artikeln.
      Jag tror Helena Riviere är den Thomas skulle velat ha som statsminister.

      Eller hur Thomas.??

    • Bertil

      205 är fler än 144.
      Javisst! Men ändå vann sossarna valet
      och 144 och 205 är enbart påhittade siffror. Just nu är alla partier skilda från varann. Så vad som blir vet vi inte.

      Jag tyckte media beskrev situationen fel. 144 existerar inte vänstern fick aldrig vara med i en sosseregimen. Varför är de med nu??

      SD har aldrig varit med högersidan helker så de ska inte heller räknas.

      Det enda vi vet är att sossarna vann valet, alltså bör de välja vilka de ska sammarbeta med.

      Nobbar någon så borde dessa falla ur riksdagen likt de under 4% faller ur.

      The ”Winner takes it all”
      och det är just vad sossarna ska göra när de nu vann. Vill inte ex C, MP, V och L vara med sossarna så ska de ut ur riksdagen. Sen ska sossarna få deras mandat.

      • Jonny Disenfeldt

        ”The ”Winner takes it all”
        och det är just vad sossarna ska göra när de nu vann. Vill inte ex C, MP, V och L vara med sossarna så ska de ut ur riksdagen. Sen ska sossarna få deras mandat.”

        Så ser det ut i Bertils värld, där vann sossarna!

        De som i riksdagen inte håller på sossarna ska ut ur riksdagen och deras mandat ska ges till sossarna … enpartisystem nästa … typisk socialism.

  7. Jonny Disenfeldt

    ”I valet mellan S och SD kommer C alltid at välja ett samarbete med S Jonny.”

    Samarbete med S innebär samarbete med V och MP … ooops … samt att bedriva politik som är diametralt motsatt till den politik C vill föra på många områden … ooops … ska C bedriva SIN politik eller politik som är motsatt sin egen … spännande val de har …

    • andersforss (inläggsförfattare)

      Även om deras val är spännande är det så att C alltid kommer att välja S om valet står mellan dem och SD.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.