Jag tillhör den skara som aktivt under lång tid hävdat att avreglering, konkurrensutsättning och upphandling av offentlig tjänster – Dvs tjänster som tidigare drevs i offentlig regi är dåliga för de allra flesta som arbetar i dessa upphandlade verksamheter.

Bevisen för att jag är inne på rätt spår och på att jag har rätt hopar sig och presenteras nu ett och ett.

Det finns en röd tråd i allt som presenteras och det är att arbetet blivit stressigare och sämre betalda efter genomförd upphandling.

Därtill tydliga tecken på att anställningarna blivit osäkrare i och med att tillsvidareanställningar ersätts med allmän visstidsanställning och behovsanställning i mycket högre grad än de offentliga arbetsgivarna gjorde.

Innan avregleringens tidevarv fanns det oerhört få delade turer och inga företeelser som ”sovande natt” och betalning för endast 15 minuter av varje timme en arbetstagare har rast på bortaort.

Alla dessa försämringar för alla arbetstagare kom till efter det att vi hade avreglerat och upphandlat och då för att skapa större vinster hos de företag som vunnit upphandlingen – Därtill har avregleringarna och upphandlingarna skapat högre arbetsbelastning och mer stress hos de anställda i sektorn vilket är olyckligt för alla i samhället.

Försämringarna för de som jobbar hos privata aktörer har till viss del spillt över på de offentliga arbetsgivarna vilket gör saken ännu allvarligare.

Kontentan och slutsatsen är att det hade varit bättre för både arbetstagare och de som dessa arbetstagare ska vårda och hjälpa om verksamheterna stannat kvar i offentlig regi och drift.

Att det blivit på detta sätt är inte speciellt konstigt då privata företag alltid kommer att sträva efter att göra vinster. Att företag strävar efter vinst är inte underligt utan snarare naturligt då det är utsikterna om vinst som är själva grogrunden till att starta och driva företag.

Det som är underligt i sammanhanget är dock att dessa vinster drivs fram med hjälp av direkta och indirekta politiska beslut. Direkta beslut i form av beslut om avreglering och upphandling och indirekta beslut i form av införande av stupstockar i socialförsäkringssystemen och införandet av den mycket förödande arbetslinjen.

Det är den av alliansen införda och därtill skadliga arbetslinjen som skapat möjligheten för privata aktörer inom offentlig sektor att betala sina anställda lägre löner än motsvarande anställda hos offentliga arbetsgivare – Detta därför att arbetslinjen medförde försämrade arbetsvillkor och försämrad anställningstrygghet.

Arbetslinjen är i sig bara ett samlingsord för att framföra att det är helt okay att företagen använder sig av färre anställda som får arbeta under mer stress och högre arbetsbelastning för att skapa högre produktion så att företagen kan öka sina vinster.

Att det är så har påvisats i en mängd rapporter som fackförbundet Kommunal tagit fram avseende arbetssituationen för de som arbetar i äldreomsorgen hos privata och kommunala arbetsgivare.

Föga förvånande visar rapporten att de som jobbar i privata vårdföretag har lägre löner än de som jobbar i de kommunala vårdapparaten. Rapporten visar även att skillnaderna dem emellan ökat. 2012 hade de som arbetar i privata vårdföretag 900 kronor lägre lön per månad än de kommunanställda – 2014 hade denna skillnad fördubblats till 1.800 kronor per månad.

Rapporten visar även att det finns stora skillnader i grundlön för tillsvidareanställd personal där skillnaden kan vara så stor som 2.500 kronor per månad till de privatanställdas nackdel.

Lägg ovanpå detta sämre personaltäthet och högre arbetsbelastning hos de som arbetar i privata vårdföretag så förstår ni varför Alliansen, Svenskt Näringsliv och Almega lobbade så hårt för avregleringar och konkurrensutsättning.

Man lobbade för detta för att kunna sänka löner och försämra arbetsvillkor så att privata företag kan använda de vinster man gör på dessa försämringar för de anställda till att stoppa våra skattepengar i sina egna privata fickor.

Än viktigare är att man lobbade för detta för att överhuvudtaget få uppdragen i samband med upphandling ty utan lägre löner och försämrade arbetsvillkor hade offentliga företag kunnat lägga ett lägre bud än ett privat företag.

Vi ska inte ha det på detta sätt i Sverige anno 2018 – I vart fall inte i ett socialdemokratiskt styrt Sverige.

Får jag vara med och bestämma ska avregleringarna inklusive LOV rullas tillbaka och verksamheterna återgå i offentlig regi – Inte för att vi som politiker gillar makt utan därför att vi som politiker alltid värnar de anställda och deras arbetssituation.

Som socialdemokrat kan jag aldrig acceptera att skattepengar används till att sänka löner och försämra arbetsvillkor.

Som socialdemokrat anser jag att skattepengarna ska gå till de saker där de gör bäst nytta vilket i just detta fall är tryggare anställningar, bättre arbetsvillkor och högre lön för de som jobbar med välfärdstjänster snarare än till vinstutdelning i privata företag inom välfärdssektorn.

Glöm heller aldrig vilka som gjort dessa försämringar möjliga när ni ska rösta i samband med framtida val – Glöm aldrig att dessa försämringarna är signerade alliansen och dess företrädare.

En röst på alliansen är alltid en röst på lägre löner och sämre arbetsvillkor – En röst på socialdemokraterna är en röst för högre löner och bättre arbetsvillkor.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”