Oavsett hur vi vrider och vänder på saken går det inte att ta sig förbi det faktum att minskade klyftor och ökad jämlikhet är vår tids ödesfråga och det som måste till för att framtidens samhällsbygge ska bli stabilt, harmoniskt, hållbart och accepterat av de breda massorna.

Historiskt under många år av obrutet socialdemokratiskt styre utvecklades Sverige från en situation som var likvärdig eller värre än idag till världens ledande välfärdsland och därtill till världens mest jämlika land.

Allt sedan detta obrutna regeringsinnehav brutits därför att alliansen och borgerligheten styrt landet en eller två mandatperioder som ett resultat av lögner som väljarnas valde att tro på har Sverige fallit tillbaka i rankingen vad gäller inkomst- och förmögenhetsklyftor samt jämlikhet och blivit till det OECD-land där klyftorna växer snabbare än i något annat jämförbart land i världen.

Sanningen enligt OECD:s rapporter i ämnet är att Sverige sedan det socialdemokratiska styret bröts rasat från första till plats tionde plats i OECD:s ranking och statistik över inkomst- och förmögenhetsklyftor och dess storlek.

Att den utvecklingen leder till en stor ojämlikhet är självklart – Lika självklart som att ojämlikhet leder till en avundsjuka och egoism som gör det omöjligt att bygga ett harmoniskt och solidariskt samhälle så länge ojämlikheten fortsätter att växa.

Så länge detta består och så länge vi inte aktivt arbetar för att vända på steken och på nytt ställer in vår målbild på att bli världens mest jämlika land är det omöjligt att bygga ett harmoniskt och välmående Sverige.

Därför är det bra att LO slutligen vaknat efter många år med frågan lagd i byrålådan och verkligen pressar det Socialdemokratiska Arbetare Partiet (SAP) att återgå till den sorts politik som bygger ett jämlikt samhälle.

Att LO deklarerar att detta ska och måste ha högsta prioritet och vara slutfört senast 2030 är ännu bättre och något jag upprepat ett flertal gånger under de sista fyra åren.

Att kräva att vi socialdemokrater ska ha som övergripande mål att på nytt bli världens mest jämlika land faller sig därför fullt naturligt och ska det lyckas måste det fackligt politiska samarbetet stärkas så att vi är säkra på att vi sida vid sida arbetar i samma riktning.

Därför upprepar jag vad jag sa i början av detta inlägg – Ska Sverige på nytt bli ett harmoniskt, hållbart, stabilt och välmående land finns bara en väg – Den väg som stavas bygget av det jämlikaste välfärdslandet världen någonsin skådat.

Slutligen vill jag uppmana er alla att anamma att Gunde Svan har helt rätt när han säger att ingenting är omöjligt – Finns viljan kommer det att ske svårare än så är det inte.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”