Idag presenterar Expressen i samarbete med Demoskop en undersökning som är en dålig idé under nuvarande parlamentariska läge och sannolikt påvisar helt fel resultat över tid därför att dagens människor saknar tålamod och reagerar spontant på den sortens frågor.

Att alla alliansens partiledare förlorar i förtroende med det käbbel som nu pågår om hur en ny regering ska utformas ser jag som naturligt och det är därför jag betraktar utfallet av opinionsundersökningen med stor skepsis då den sannolikt visar på fel resultat långsiktigt på grund av det jag nämnt ovan.

Sedan kan jag tycka att det görs alldeles för många opinionsundersökningar och även att dessa ligger alldeles för tätt. Enligt mig och mitt sätt räcker det att opinionsundersökningar presenteras två gånger per år med ett tak på fyra gånger per år som ett absolut maximum.

Utöver det tror jag att dessa täta opinionsundersökningar spär på politikerföraktet och att de tätt förekommande opinionsundersökningarna gör det svårare för att inte säga omöjligt för partier och dess ledare att föra en långsiktig, sammanhörande och seriös politik.

Med så täta opinionsundersökningar är politiken i raketfart på väg in i samma fälla som alla börsnoterade företag som mer eller mindre tvingats att ersätta långsiktigt affärsmässigt tänkande och bra beslut med en planering som aldrig sträcker sig längre än till nästa kvartalsrapport.

Den fällan ska vi självfallet inte låta oss falla in i utan i stället kämpa för att inte göra så därför att Sverige och svenskarna på inget sätt gynnas och tjänar på att politiken gör det.

Det är min åsikt i frågan – Hur ser din åsikt ut?

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Jag håller med Aftonbladets kolumnist Peter Kadhammar helt och hållet. Det som skedde i Sveriges riksdag idag när Ulf Kristersson blev nedröstad som Sveriges nästa statsminister ligger inte på den sandlådenivå Jimmie Åkesson påstår att det gör utan att det precis som Kadhammar anför är en högtidsdag och en seger för demokratin.

Det sista Sverige behöver är en smal högerregering bestående av M och KD som redan kidnappats av SD och blir beroende av dem och deras inflytande för att få igenom sin budget och sin politik. Den sortens regeringskonstellation bygger inga starka och jämlika samhällsbyggen.

Att Åkesson påstår att övriga partier befinner sig på sandlådenivå är förståeligt därför att den regeringskonstellation som just röstats ner utgjorde SD:s och Åkessons bästa chans att få inflytande i svensk politik – Något han och SD alltid strävat efter även om de sällan och aldrig vågar säga det rakt ut.

Precis som Kadhammar så tycker jag att det som skedde i kammaren idag påvisar att svenska politiker är hederliga och att de vågar stå upp för vår demokrati på ett sätt som är mycket större än makt och snäva personliga intressen.

Att nästan alla – Om det inte redan är så att alla som ger sig in i den svenska riksdagspolitiken någon gång drömt om att bli partiledare och statsminister i en framtid tror jag är en realistisk syn på den typ av person som är villig att ställa sig till förfogande för att bli riksdagspolitiker.

Med det sagt är jag oerhört glad över att svenska politiker är ärliga och att de vågar stå upp för vår demokrati så som vi känner den.

För dig som vill läsa Peter Kadhammars kolumn hittas den på följande länk: https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/6nJ3k8/loof-och-bjorklund-ar-beviset-for-att-vara-politiker-star-for-nagot

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Jag har skrivit om och kritiserat SCA och det faktum att de inte betalat skatt i Sverige sedan 2006 många gånger – Kritik som jag anser är mycket relevant därför att det SCA och andra storbolag gör är moraliskt förkastlig.

Dessutom vill jag att mina läsare och följare ser detta som en fortsättning på gårdagens inlägg vilket inte borde vara något problem för någon att förstå och hålla med om.

Den kritik jag anför gentemot SCA och andra storbolag handlar om deras aggressiva skatteplanering som jag hela tiden hävdat är moraliskt förkastlig samtidigt som den underminerar Sveriges förmåga att ge medborgarna en tillfredsställande välfärd.

Att storbolag som har stor verksamhet i Sverige ska betala skatt på sina vinster i Sverige om vinsten uppstår här tycker jag är en självklarhet – Alldeles speciellt så för bolag likt SCA som tar merparten av sin råvara från svenska naturresurser för att skapa sin vinst.

Att SCA inte betalar skatt i Sverige påvisar att mitt påstående om att Sverige blivit ett girigt och egoistiskt land är helt sann.

Innerst inne tror jag att alla svenskar inser att det som nu pågår är fel – Fel därför att svenska företags underlåtenhet att betala skatt i Sverige innebär att de svaga i samhället får ta ett större samhällsansvar och betala mer skatt än vad som varit fallet om storbolagen gjort rätt för sig och betalat sin rättmätiga andel av skatter och avgifter.

Det är därför den samhällsfientliga skatteplaneringen måste upphöra och upphöra genast!

SCA är på inget sätt ensamma bland storbolagen om att konstruera skatteupplägg som innebär att de undviker att betala skatt i Sverige – Näst intill alla storbolag såsom Assa Abloy, Volvo AB, Volvo PV, Skanska etc. gör precis samma sak.

Som lagstiftare måste vi fråga oss vad som gått fel när detta är möjligt och vad vi kan göra för att stoppa det?

Min grundinställning är att alla bolag som har verksamhet i Sverige ska betala skatt i Sverige. När det gäller producerande bolag som likt SCA nyttjar svenska naturresurser för att tillverka sina produkter ska det överhuvudtaget inte finnas vägar att undgå skatt genom diverse skatteupplägg i europeiska transitländer och skatteparadis – För dessa ska gälla att full skatt ska betalas i Sverige så att alla svenskar får del av de vinster de gör på utvinning och förädling av svenska naturresurser.

Jag är starkt kritisk till att min egen partikamrat Magdalena Andersson inte redan gjort allt hon kan för att se till att så blir fallet.

Det övergår även mitt förstånd varför Magdalena och därmed mitt eget parti är emot EU’s förslag att tvinga alla storföretag att öppet redovisa hur stora vinster de gjort i respektive land då en sådan utveckling skulle göra det betydligt lättare än idag att åskådliggöra hur stora skatteintäkter Sverige går miste om genom skatteplanering.

Den som följer min blogg vet att just skatter och skatteplanering är det jag ägnat större delen av mitt arbetsliv åt. Samma kunskap som jag använde för att skatteplanera kan därför med fördel användas för att stoppa skatteplaneringen. Enklaste vägen för att uppnå det är att ändra skatteavtalens skrivning då skatteavtalen är själva motorn i all skatteplanering.

Skatteplanering går att stoppa helt och hållet eller i vart fall kraftigt begränsa genom att ändra skrivningen i de skatteavtal Sverige har med andra länder – Ändringar som innebär att nedsättning av den skatt man ska betala i Sverige bara medges med lika mycket som man genom bevis från annat lands skattemyndighet kan bevisa att man redan betalat i det andra landet som omfattas av skatteavtalet för samma vinst.

Därför kommer jag aldrig att ge upp min kamp för att omvända mitt parti socialdemokraterna till linjen att skatteavtalen med andra länder ska omförhandlas så att skatteplaneringen stoppas och/eller begränsas kraftigt.

Inget pris är för högt för att åstadkomma denna för välfärdsbygget så viktiga förändring. Behöver vi byta ut regeringsföreträdare i vårt eget parti för att få detta gjort så ska så ske och då helst med omedelbar verkan.

Socialdemokratisk ideologi bygger på kärlek, solidaritet och alla människors lika och okränkbara värde – Värdegrunder som hotas om skatteplaneringen får fortsätta i nuvarande omfattning trots att vi socialdemokrater innehar regeringsmakten.

Som extra krydda på moset hävdar jag dessutom att förändrade skatteavtal och stoppad skatteplanering nu har stöd i EU och därför kan genomdrivas i alla EU-länder samtidigt som i Sverige.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Moderaterna påstår allt som oftast att det svenskaste som finns är att göra rätt för sig. M säger att den som inte gör rätt för sig sviker Sverige vilket jag till viss del kan hålla med.

Det jag inte får att gå ihop med uttalandet är att M anser att detta innebär att vi som nation ska hårdgranska bidragstagare så att dessa inte fuskar och straffa dem hårt om de fuskar. Samtidigt som det sker vill M att alla som skatteplanerar aggressivt och/eller fuskar med skatten ska undantas från granskning.

Många påstår att moderaterna är ett skattesmitarparti – Något jag tycker blir klarare och tydligare dag för dag.

Att bedriva häxjakt på bidragstagare och samtidigt avstå från att göra detsamma på den grupp människor som direkt eller indirekt stjäl mest pengar av svenska staten och alla svenskar är dubbelmoral och helt felaktigt.

Förvissa ska vi sätta åt alla de som fuskar till sig bidrag – Dock måste kampen mot skatteplanering och jakten på alla bolag och privatpersoner som fuskar med skatten ha betydligt större prioritet än jakten på fuskande bidragstagare om moderaterna ska ha någon som helst trovärdighet i mina ögon.

Det är uttalanden som dessa som steg för steg visar moderaternas riktiga ansikte – Det ansikte Reinfeld, Borg m.fl. lyckats dölja under det falska epitetet att Nya moderaterna är Sveriges nya arbetarparti.

Moderaterna är och har alltid varit storkapitalets parti – Beviset för detta är att de vill skydda storkapitalets skattefusk och samtidigt jaga de svaga och utsatta grupper som i desperation fuskar för att få en mer dräglig vardag.

Som socialdemokrat vill jag gratulerar moderaterna till uttalanden som dessa då det gör det lättare för mig och oss att påvisa för alla som lever i Sverige att det bara finns ett arbetareparti i Sverige – Socialdemokratiska arbetarepartiet SAP.

En röst på socialdemokraterna är en röst på ett parti som ser till att alla måste göra rätt för sig genom att solidariskt betala den skatt de ska och bör betala baserat på vinster och övriga intäkter såsom lön och utdelningar mm.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Ulf Kristersson har nu öppet deklarerat att han vill bilda en regering bestående av M och KD – En regering som därtill kommer att ha ett djupt samarbete med SD för att få igenom sin politik – Att den regeringsbildningen kommer att röstas ner tar jag för givet.

Med det sagt så kommer det att bli en realitet att moderaterna och Ulf Kristersson är den part och del av alliansen som en gång för alla dödar och begraver alliansen genom att dela den på mitten.

Kristerssons vägran att låta Annie Lööf sondera möjligheterna till en regering bestående av alliansen och MP är det som startade splittringen av Alliansen och Kristerssons största snedsteg – Detta därför att han är makthungrig och därför att han vill bli statsminister oavsett av vilket pris han behöver betala för att nå dit.

Ebba Busch Thor och KD är inte ett dugg bättre och hennes naivitet är uppenbar – Först i uttalandet att det skulle bli kostsamt för SD att fälla en alliansregering och nu senast i hennes uttalande att det är mer eller mindre skandalöst att ett borgerligt parti röstar emot en eventuell borgerlig regering.

Att C och L står upp för sitt löfte att aldrig ingå i en regering som behöver stöd av SD kommer över tid att göra dem till vinnare bland de partier som fram tills nu ingått i alliansen.

Precis som jag skrivit tidigare så ser jag alla förutsättningar för C att bli det största borgerliga partiet inom en till två mandatperioder samtidigt som L stärks och blir stabilt på en nivå runt 8%.

Att som EBT och Kristersson göra sig beroende av SD är ett misstag – Ett misstag som innebär att SD kommer att få ett oerhört mycket större inflytande över svensk politik än många kan förstå idag. Att leva i ett Sverige där SD styr direkt eller indirekt kommer inte att bli någon angelägen upplevelse för någon om jag får tro något i frågan.

Med detta sagt så tror jag att Ulf Kristersson i och med detta försök spelar bort sig själv från den svenska politiken i framtiden och att han inom mandatperioden kommer att tvingas avgå som partiledare för M till förmån för nya och oprövade kort som sannolikt gör bäst i att återvända till den politik Reinfeldt införde när man döpte om sig till Nya moderaterna.

I slutändan ser jag i egentlig mening bara ett enda regeringsalternativ utan att vi har ett extraval och det är en regering bestående av S, MP, C och L som gör upp i de frågor man kan göra upp i för att därefter lova varandra att man kommer att acceptera att övriga frågor avgörs av hoppande majoriteter i riksdagen.

Det enda alternativ jag kan se till en sådan regering är en minoritetsregering enbart bestående av S även om en sådan ter sig både avlägsen och därtill svag.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Det råder brist på kvalificerad arbetskraft på många områden – Bland annat i yrken som svetsare, elektriker, byggnadsarbetare industritekniker, bussförare, Lastbilschaufförer och vårdpersonal med flera yrkesgrupper är bristyrken. Därför måste yrkesgymnasiet omvärderas och få högre status.

Därför är det är hög tid att vi inser att alla gymnasieprogram inte behöver vara högskoleförberedande utan att de mer än väl fyller sin funktion så länge som den utbildning de ger innebär att den som lämnar skolan efter fullgjord utbildning kommer i arbete.

Dagens situation där de yrkesförberedande programmen har få sökande därför att vi som politiker och samhälle signalerat att program på yrkesgymnasiet endast är en utväg för förlorare måste upphöra då alla människor och alla yrken är lika mycket värda.

Alla människor är inte ämnade att bli läkare, advokater, ekonomer, jurister eller ingenjörer vilket vi måste ta fasta på då kvalificerad yrkeskunskap i min värld är minst lika viktig som teoretisk kunskap om Sveriges framtida konkurrenskraft ska bestå.

Därför föreslår jag en omdaning som innebär att statusen höjs för dessa program samtidigt som den som söker till programmet själv kan välja om man vill läsa programmet med eller utan högskoleförberedande ämnen.

För de som är skoltrötta och/eller helt ointresserade av högskolestudier bör vi erbjuda en 2-årig variant som enbart inriktar sig på själva yrkesutbildningen med möjlighet att läsa in de ämnen som är yrkesförberedande genom att komplettera med ett 3:e studieår om och när de så själva önskar.

Vad jag tänker mig är att man endera kan läsa det 3:e högskoleförberedande året direkt i samband med yrkesutbildningen alternativt senare som en skräddarsydd komvux utbildning den dag man kommer på att man vill vidareutbilda sig och gå på högskola eller universitet.

Industrin skriker efter yrkesutbildad arbetskraft – Därför ska vi som samhälle ge industrin det den efterfrågar utan att som samhälle ställa krav på att arbetskraften ska ha högskolebehörighet efter slutförd yrkesutbildning.

Rätt skött blir yrkesgymnasiet även ett snabbspår in i arbetslivet för de flyktingar som kommit till Sverige i och med att utbildningen är relativt kort och yrkesinriktad och kan läsas samtidigt som man lär sig svenska språket.

Som socialdemokrat förordar jag därför en omvärdering av yrkesgymnasiet och yrkesförberedande utbildningar – En omvärdering som innebär att vi släpper kravet på att alla gymnasieelever ska ha högskolekompetens efter slutförd gymnasieutbildning, samt att vi uppvärderar yrkesutbildningarna genom att ge de professioner de leder till samma status som övriga yrken i samhället.

Samtidigt som vi höjer statusen för yrken som utförs av de som gått yrkesgymnasium eller en YA-utbildning istället för en teoretisk högskoleförberedande utbildning ska vi kämpa för att lönerna för dessa breda yrkesgrupper höjs. I Sverige ska vi konkurrera med kunskap och yrkeskompetens och inte med enkla jobb och sänkta ingångslöner.

Alla yrken är lika mycket värda – Det spelar ingen roll hur duktiga arkitekter och ingenjörer vi har i Sverige om inte dessa kompletteras med de som kan bygga och/eller tillverka det som arkitekterna och ingenjörerna ritar och konstruerar. Därutöver måste det som byggs och tillverkas servas, repareras och underhållas för att fungera.

Därför och just därför ska de yrken som yrkesgymnasiet utbildar till uppgraderas och få den status de förtjänar och därmed den tillströmning av elever yrkesgymnasiet behöver för att tillgodose industrins behov av kvalificeras arbetskraft.

Dessutom leder en sådan förändring till att vi över tid lever upp till den svenska samhällsmodellens ide om att ett jämlikt samhälle – Det samhälle som innebär att vinsterna av allas arbete ska fördelas mer rättvist än idag.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Facklig politisk samverkan har historiskt haft en oerhört stor betydelse för Sveriges utveckling – Utan denna hade Sverige varit ett betydligt fattigare land med sämre välfärd och större inkomst- och förmögenhetsklyftor än idag.

Dessutom ligger facklig politisk samverkan mig nära om hjärtat därför att den är det bästa verktyget facket har i sin verktygslåda för att åstadkomma permanenta förbättringar för Sveriges arbetare samt för att bygga ett jämlikare samhälle där alla människor har lika värde.

Den fackligt politiska samverkan har historiskt skördat stora framgångar – Utan denna hade aldrig MBL, LAS och utbyggnaden av offentlig sektor blivit verklighet och högst sannolikt hade inte sjukförsäkringen och a-kassan funnits – Därför är det viktigt att facklig politisk samverkan upplever en renässans och blir lika stark som den varit historiskt.

Därför gläder det mig att Kommunal’s ordförande Tobias Baudin är inne på samma linje som jag – Nämligen att facklig politisk samverkan är en fundamental ingrediens i ett samhälle byggt enligt den svenska samhällsmodellens principer.

Förutom att återupprätta fackföreningarnas inflytande över arbetets utformning och fackföreningarnas betydelse för att skapa en situation där vinsterna av allas arbete fördelas mer rättvist genom att landets arbetstagare får rejäla löneökningar de närmaste åren måste Värdediskrimineringen – Dvs. skillnaden mellan manliga och kvinnliga löner bort.

I ett jämlikt samhälle är det en självklarhet att lönen för samma arbete ska vara lika för en man och en kvinna – Något vi för övrigt förverkligat på ett bra sätt. Värdediskriminering handlar därför inte om detta utan om att utjämna lönerna mellan typiskt manliga och typiskt kvinnliga yrken.

Det är därför lönerna för de som arbetar inom offentlig sektor ska tillåtas öka mer än lönerna i resten av samhället.

Därutöver handlar facklig politisk samverkan om att på nytt stärka banden mellan landets fackföreningar och socialdemokratin.

Socialdemokratisk politik baserad på kärlek, solidaritet och alla människors lika och okränkbara värde är betydelsefull och kraftfull i det arbete som måste till för att skapa ett samhälle som är uppbyggt enligt den svenska samhällsmodellens principer.

Det är som ett led i den kampen vi ska fördjupa det fackligt politiska samarbetet så att vi en gång för alla kan begränsa användandet av visstidsanställningar till ett minimum samtidigt som vi stärker a-kassan, LAS, MBL och det fackliga inflytandet över arbetets villkor.

Jag tycker det är bra att Baudin gjort klart för både Stefan Löfven och regeringen att ett fördjupat fackligt politiskt samarbete innebär att vi ska kämpa tillsammans – Kämpa för att konkurrens framgent ska bygga på kunskap och kompetens snarare än på enkla jobb och låga ingångslöner.

Ett ökat fackligt politiskt samarbete är nyckeln till framgång vilket vi kan se i vår historia – Dessutom den enskilt viktigaste anledningen till ett framgångsrikt samhällsbygge efter valet 2018 och framåt.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Redan i juni 2016 sa väljarna sitt vad gäller den traditionella blockpolitik som länge präglat Sverige genom att en majoritet av väljarna sa att det är hög tid att skrota blockpolitiken till förmån för nya politiska konstellationer.

I den opinionsundersökning som DN/Ipsos presenterat resultatet från i juni 2016 om väljarnas inställning och syn på den traditionella blockpolitiken framgår de föga förvånande att en majoritet av Sveriges röstberättigade anser att den spelat ut sin roll och att den därför bör skrotas till förmån för ett system där alla partier går till val i egen regi.

Vidare framgår det att väljarna tycker att valresultatet sedan ska leda fram till ett politiskt nytänk som gör att regeringssamarbeten i olika former kan sek över de gamla blockgränserna för att skapa framtida regeringar som är starka och handlingskraftiga.

Det är i det läget vi befinner oss idag och det är sett ur det perspektivets och väljarnas inställning jag i det läge vi befinner oss i förespråkar en regering bestående av S, MP, C och L.

Även om de som vill skrota blockpolitiken bara utgör 52% av de tillfrågade ska detta ställas mot de blott 34% som säger sig vara för densamma vilket som jag ser det ger klart och tydligt besked om att blockpolitiken spelat ut sin roll.

Föga förvånande är moderaternas väljare de som är de starkaste förespråkarna för en blockpolitik då moderaterna är det parti som gynnats mest av blockpolitiken på senare år.

Bland centerpartiets och liberalernas väljare är majoriteten mot den traditionella blockpolitiken och minsta stödet för blockpolitik hittar vi hos de röd/gröna partierna och hos SD väljare.

Landets statsvetare är tudelade om blockpolitikens betydelse för valutfallet – Vissa hävdar att blockpolitikens vara eller icke vara saknar betydelse som valfråga medan andra menar att det har stor betydelse för utfallet i valet om man går till val ensam eller i allians med andra via ett gemensamt valmanifest.

Dock ser statsvetarna ut att vara hyfsat överens om att koalitionssignaler är viktiga för väljarna och att dessa vägs in i det slutgiltiga beslutet om hur man ska rösta vilket jag tycker påvisades rätt tydligt i årets val.

Ett system där alla partier går till val på ett eget valmanifest utan att i förväg låsa sig för koalitioner i den ena eller andra riktningen skulle utan tvivel ge mer preferensröstning där varje väljare röstar på det parti och den politik de gillar bäst.

Med en sådan ordning får vi ett system där det parti som blir störst i valet men saknar egen majoritet måste söka stöd för sin politik genom att söka samarbeten över partigränserna – En sådan ordning ger dessutom en ordning som bättre än idag tydliggör de ideologiska skillnaderna mellan partierna.

En sådan ordning skulle sannolikt även innebära att vi i en framtid ser politiska samarbeten som idag är otänkbara på grund av att vi låst fast oss i ett tänkande som bygger på en traditionell blockpolitik som i egentlig mening sedan länge spelat ut sin roll i Sverige.

En samlingsregering bestående av S, MP, C och L är enligt mitt förmenande den bästa lösningen för stunden – En sådan regering skulle enligt mitt förmenande ha betydligt lättare att göra upp både till höger och vänster vilket innebär att Sverige blir betydligt lättare att regera framgent än idag.

Det är på denna grund jag säger – Skrota den förlamande blockpolitiken och skapa en ordning där alla går till val var för sig på sitt eget valmanifest.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Med jämna mellanrum kan vi läsa att det råder stor brist på busschaufförer och att behovet av att rekrytera är skriande – Den senaste artikeln i ämnet hittar du i dagens VK på följande länk: https://www.vk.se/plus/2556867/skriande-behov-av-bussforare.

I artikeln går det att läsa sig till att det initiala och omedelbara rekryteringsbehovet är 7,300 bussförare fram till 2020 vilket innebär ett år från nu – Därefter varierar buden om behoven en aning från tid till annan men man brukar ange det framtida behovet för att lösa pensionsavgångar till ca. 2,000 nya bussförare per år fram till 2030.

Vidare kan vi läsa om hur många bussbolag tvingas ställa in turer därför att det saknas förare vilket givetvis är förödande för samhällets tillit till en fungerande och effektiv kollektivtrafik.

I samma artikel går det att läsa att att arbetsgivarsidan inte förstår varför det är så svårt att rekrytera ny personal till ett yrke som är relativt välbetalt och därtill ganska fritt – En inställning jag har viss förståelse för även om jag vet att arbetsgivarsidan innerst inne vet varför situationen ser ut som den gör.

Innan jag går vidare i mina skriverier i ämnet vill jag säga att ansvaret för den uppkomna situationen på inget sätt tillhör enbart landets bussarbetsgivare.

Verkligheten är sådan att huvudansvaret för den uppkomna situationen till största delen ligger på landets politiker och deras strävan efter att ständigt få mer och bättre kollektivtrafik till samma eller lägre kostnad.

Som alla vet kör jag buss själv när jag är frisk och arbetar och jag kan skriva under på att bussföraryrket är både fritt och roligt och för den som gillar att köra och träffa människor – Anledningen till rekryteringsproblemen ligger inte i lönen eller i friheten som sådan utan beror på helt andra saker.

Min övertygelse och det jag anfört under flera års tid är att svårigheten att rekrytera bussförare beror på arbetstiderna men mest av allt på att en bussförare i enlighet med det kollektivavtal Kommunal slutit med arbetsgivarna tillämpar ett regelverk som innebär att raster oavsett av om de sker på hemmaort eller bortaort bara betalas för 15 minuter av varje timme rasten varar.

Det i sin tur innebär att en bussförare kan tillbringa den maximala ramtiden avtalet tillåter som är 13,5 timmar på sin arbetsplats och trots det inte ens få lön för 8 timmars arbete.

Det är just dessa obetalda raster som gör att väldigt få unga söker sig till bussföraryrket. Ingen eller i vart fall väldigt få småbarnsföräldrar attraheras av att vara konstant borta från sin familj för att få ihop till en heltidslön och det är därför branschen har rekryteringsproblem.

Hur ser lösningen ut?

För mig är lösningen enkel – Låt oss i framtida upphandlingar alltid säkerställa att det som skallkrav i upphandlingen stipuleras att all den tid en anställd vistas på sin arbetsplats jämte avdrag för 1 timmes avdrag för mat- och fikaraster ska vara betald tid.

Fram tills detta är genomfört bör arbetsgivarsidan införa samma sak med omedelbar verkan trots att det fördyrar för dem – Gör de så är rekryteringsbehoven snart ett minne blott.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Det är med förfäran jag under lång tid följt utvecklingen inom LSS och de utredningar och förslag som ges om hur LSS ska fungera i en framtid – I min värld är ett värdigt och fungerande liv för den som har en funktionsnedsättning en viktig byggsten i ett samhälle byggt enligt den svenska modellen. 

En ledare i Arbetet signeras Martin Klepke med titeln ”Slakten av LSS – ett politiskt haveri” får nästan hjärtat att stanna av förfäran över hur vi avser behandla de som behöver samhällets stöd för att kunna leva ett värdigt liv i framtiden.

För den som är intresserad av att läsa Martin’s ledare kan du göra så på denna länk: https://arbetet.se/2018/11/08/slakten-av-lss-ett-politiskt-haveri/

Att min egen regering tillsatt en utredning i om LSS och dess framtida utformning och funktion är givetvis bra – Däremot är det mindre bra att utredningen trots ändrade direktiv fortsatt arbeta med att till varje pris spara pengar inom LSS därför att regeringen tycker att reformen är för dyr.

Att som regeringsbärare spara på stödet till de grupper som behöver samhällets stöd mest av alla skrämmer och är därtill en helt felaktig ingång i en så viktig sak som funktionen i framtidens LSS.

När utredningen nu säger att en slutsats är att LSS bör slaktas och skäras ner till en basnivå samtidigt som övriga kostnader med fördel kan vältras över på landets kommuner känner jag precis som Martin Klepke att hela debatten om LSS kantrat och börjar bli obehaglig.

Att vältra över kostnader från staten till landets kommuner för att staten tycker att LSS blivit för dyrt är en ovärdig tanke om man är socialdemokrat – Ovärdig därför att en övervältring av kostnaderna från staten till kommunerna kommer att leda till att hjälp enligt LSS kommer att se olika ut beroende på vilken kommun man bor i.

För mig och med all säkerhet många andra är det en självklarhet att vi som samhälle solidariskt ska bära kostnaderna för att alla ska kunna leva ett så värdigt liv som möjligt oavsett funktionsnedsättning eller handikapp – Något som i förlängningen innebär att LSS måste få kosta det den kostar från tid till annan.

Ingen människa väljer frivilligt att drabbas av en funktionsnedsättning!

Att i det läget som samhälle i förväg och av budgetskäl försöka bestämma hur stor gruppen av människor som har oturen att drabbas av funktionsnedsättning ska vara låter sig inte göras och det är därför vi måste acceptera att kostnaden för LSS alltid blir det den blir beroende på hur många som omfattas av densamma.

Med det sagt menar jag inte att vi ska låta kostnader skena på grund av kriminalitet och bedrägerier för att vi som samhälle underlåter att kontrollera huruvida den som påstår sig vara funktionsnedsatt är så eller inte. Att säkerställa att rätt människor tar emot stöd och hjälp ur LSS är en viktig samhällsfunktion som alltid måste fungera.

Avslutningsvis så bör allt stöd inom ramen för LSS återgå till offentlig sektor för att i en framtid drivas av densamma helt utan privata inblandning.

Därtill tycker jag att det är bra om vi som samhälle kan kanalisera LSS genom institutioner såsom Arbetsförmedlingen så att alla med rätt till assistans enligt LSS får den hjälp och det stöd de har rätt till på lika villkor.

En stärkt och utbyggd LSS är en naturlig del av det svenska samhällsbygget – Något jag som varande socialdemokrat vill att vi som parti ska stå enade bakom från och med nu.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”