Politiskt engagemang – Hur skapas det?

Jorasåatteeh… Äntligen fredag!

Förutom att helgen och fredagsmyset är här kan man ju grubbla lite över hur man ska få folk (framförallt ungdomar) att engagera sig politiskt, Jag får höra många människor som har åsikter om det som bestäms och diskuteras i samhället, men de totalvägrar att göra sin röst hörd i de forum där det kanske skulle behövas lite mer tyckande – av lite olika anledningar. Nätet är dock ett forum där många tar ton som inte gör det bortanför dataskärmen därför att det är en skyddad plats utan ögon och öron som bevakar en som person.

Men det är klart att det kanske känns meningslöst att engagera sig många gånger. Därför engagerade jag mig aldrig politiskt förr i tiden.

”Vad ska det tjäna till när man är en av flera miljoner och ens röst knappast blir hörd?” – tänkte jag, och jag hör många andra säga samma sak.

Men sen, för några år sedan, började jag engagera mig lite i verksamhet och politik på föreningsnivå. Sen ploppade det bara till och jag var med i hela svängen. Saker blev roligare och roligare efter vägen och tiden som gick.

Varför?

Ja, det försöker jag lista ut själv för att kunna inspirera andra att engagera sig. För mig var det nog den uppmuntran och beröm jag fick av de andra inom partiet, etc. som fick mig att fortsätta. Förmågan att kunna peppa andra är viktig, man måste få känna sig sedd och hörd i den förening, styrelse, grupp, etc. man är aktiv inom. Ja, det är viktigt i alla sammanhang helt enkelt. I skolan, på jobbet, överallt!

Den förmågan finns inom Socialdemokraterna där jag är aktiv. Den förmågan stärkte också mig till att våga ta ton, nu och i framtiden. Det vill jag tacka för och samtidigt hoppas att jag själv kommer att snappa upp mer av för att kunna peppa andra!

Nu ska jag fortsätta min långlunch med medhavd matlåda. En lektion återstår, sedan blir jag hämtad av Vilhelminabesöket bestående av Mr. Johan Eliasson samt Emil Danielsson.

Lev å må hörrni, hoj!