Ring så fixar vi, lovade politikern.

Ja, säga vad man vill. Just precis denna mening är trenden som pågår runt om i världen just nu. Donald Trump vräker ur sig vad den missnöjda befolkningen vill höra och vinner. Hur? Tja, antagligen för att det är den missnöjda massan som är de som röstar. Nöjda människor tenderar att vara mer passiva när det kommer till val. Hur saker och ting ska gå till rent praktiskt och ekonomiskt är inte så noga – vinna är viktigast.

Nu är jag inte den äldsta människan och kan givetvis inte påstå något annat än vad jag själv tror och tycker, men jag tror att det kritiska tänkandet har börjat rinna ut i sanden. Jag tycker att det blir oseriöst när partier och kandidater endast spelar på väljarnas missnöje. Varför? Självklart kan jag lova massor av saker, t.ex. välfärdens utbyggnad och borttagen skatt, men fungerar det i praktiken? Tveksamt.

Så vad händer då när dessa partier kommer till makten? Ja, är svårt att veta. Det är lite som att kasta tärning. I dagarna har M presenterat att de är villiga att ingå i något slags samarbete med SD. Vad händer då? Ja, även det svårt att veta. SD är ett parti som enligt mig spelar på populismens och opportunismens panflöjt, utan en tanke följer den missnöjda massan efter. Det skulle vara intressant att höra är vad SD vill egentligen, då flöjten slutar spela och partiets rätta ansikte visar sig.