Andreas Terner, nöjesreporter

Se

Av , , Bli först att kommentera 0

Bästa sortens bildpoesi.

Herzog blir lack för att det finns både bowlinghall och bankomat på Antarktis. Ger sig ut på fältstudier i jakt på bitande oväder. Möter pensionerade sci fi-dykare. Träffar vulkanforskare i tweedkavaj. Och landar slutligen i den där evigt existentiella frågan: finns det överhuvudtaget några homosexuella eller mentalsjuka pingviner på vår jord?

– – – – – – – –

Andra, senaste veckan, med betyg:

Mister Lonely – 4/5

Henry Poole is Here – 2/5

Cocaine Cowboys 2 – 3/5

Keith – 2/5

Snow Angels – 4/5

Kleerup, Kocky och Juvelen till DTF

Av , , Bli först att kommentera 0

Stockholmaren återvänder till Norrland, men för vilken gång i ordningen?

Namnen i rubriken är alla bokade till lokala Digital Tone Festival som arrangeras i stan sista helgen i november, i år på Folkets Hus. Och det känns väl, precis som signaturen Erik antydde i en kommentar på nöjessajten, inte helt riskfritt. Samtliga har nämligen spelat i Umeå det senaste året och med tanke på förra årets skrymmande publiktillströmning spelar arrangörerna ett högt spel. Men, släng in ytterligare en handfull nyare namn – gärna mer genreöverskridande prylar – och den sympatiska festivalen skapar sig ändå en bra chans att vända trenden. Fortsättning följer.

Lilla streetwear-inlägget

Av , , 5 kommentarer 0

The insecurity of not wearing Nike.

Färre bloggträffar än både Big Papa och Basketbloggaren under det senaste dygnet och det håller mig i det närmaste sömnlös. Här måste kanske modebloggas. Ty det drar läsare som sockerbitar drar flugor. Har jag hört.

I några inlägg här ovan kastar jag (under morgondagen) okritiskt upp lite bilder på sånt som jag tycker är fint. Och jag gör det alldeles säkert utan påföljande läsarstormar. För precis som moi och VK:s tidigare spelskribent Michael Gill konstaterade över en öl på Rex uteservering sent i somras: killar får sällan någon som helst kredd för att de har sitt streetwear-game on lock eller råkar sitta på stans mest exklusiva (och ostrukna) t-shirtsamling.

Varför, vill vän av ordning säkert veta. För att folk inte ser skillnad på Perks and Mini och HM. För att kedjorna numera kopierar allt som blir populärt snabbare än jag hinner ta tillbaka komplingmanger som delats ut i tron om att valda delar av Umeås kvinnliga befolkning plötsligt börjat sporta cut & sew-jackor från Soulland. Och eventuellt för att det kan uppfattas som lite nördigt eller elitistiskt att envisas med att beställa saker över japanskt internet enkom för att få känna sig lite unik.

Undertecknad och Gill kom i alla fall fram till att de timmar (i mitt fall ca 10 i veckan) vi lägger på att hålla oss a jour förtjänar att väcka lite mer feedback. Och nästan bara därför räknar jag upp några favoritdesigners i hopp om att ni som förstår något av det här inlägget också bidrar till samtalet. Här går.

Skor: Clae, Alife, Creative Recreation.
Jeans: APC, 10 Deep, Schwipe.
Skjortor: Happy People, Wood Wood, Cosby, Comme des Garcons.
Tischor/tröjor: PAM, Skoold In Korrectnuss, Only NYC, Reason.
Ytterkläder: Original Fake, Empire, TBG.
Accessoarer: HUF, Gucci, Colab, Name Ribbon.

Inte värt besväret: The Hundreds, BBC, Crooks N Castles, Kilo Goods, Married to the Mob, Rocksmith.

Synpunkter välkomnas. Nu kallar bingen och säsongspremiären av Kitchen Nightmares. Tänk om Ramsey har bytt stylist.

Call me if you ain’t freak in a while

Av , , 2 kommentarer 0

Mad crossoverpotential. Raghav och Redman. My Kinda Girl.

Bonusvideo: Young Jeezy ft. Jay-Z – Put On (remix) @ Livin Lavish 6/9.

Kvällens höjdpunkt var annars när Basketbloggaren, som bevistat ett kusinbröllop, gjorde sen men bejublad entré i dj-båset bokstavligen bärandes Nöjesprofilen på sina axlar. Sånt betyder världen för mig. Bashögtalarna dog för övrigt ut strax innan halv två så ha överseende med ljudkvalitén. Ai-ai-aight.