Jag hade på känn att det skulle bli flera inlägg av det här kastrerandet, men kanske inte att den andra delen av följetongen skulle komma redan idag. Ann har nämligen kommit fram till att hon nog vill ha kvar Everts kulor på plats där de är. I alla fall ett tag till. Jahaja, det är bara att ringa och avboka tiden för kastrering då. Evert får ha kvar sina kulor och livet fortsätter sin gilla gång.
.jpg)
Igår kom äntligen Ann hem från Karlstad. Evert blev så glad att han nästan kissade på sig och jag blev så glad att jag överöste min flickvän i pussar. Ann blev glad över båda våra ömhetsbetygelser och att äntligen ha kommit hem efter sin lång resa.
Vår lill-Evert har ju som bekant blivit stor och nästa vecka då är det dags för Snip-snip, det stora klippet. Kulorna ska bort. Evert kissar som jag tidigare nämnt som en galning och går omkring och sprätter som en höna på gården så det är hög tid. Lite ledsamt är det att valptiden är förbi och vi nu har en halvvuxen hanhund på halsen som ska visa sig på styva linan och testa gränser. Som vår granne sa här om dagen om sitt söta lilla yrväder till gullevalp på bara några månader "Jag ångrar dig Bellman, jag ångrar dig!". Precis så har jag ju också stått och tittat på Evert för månader sedan. -Och nu är det dags igen.
Jag är den stoltaste matten i världen jag. Förutom att Evert ju håller på att lära sig att gå fint har han äntligen äntligen lärt sig kommandot "pang!" Här får även ni möjlighet att se Evert spela död inte mindre än 3 gånger på raken! Er dag är räddad! 🙂
(Förlåt att ni inte får höra själva kommandot "pang!", jag vet inte varför ljudet inte funkar efter att jag för över videofiler från min mobil)
Idag har jag äntligen deklarerat klart. I alla fall min egen deklaration, RFSL Umeås får vänta med att bli klar för det är fortfarande (efter timmars luskande på skatteverkets hemsida) ganska oklart hur jag ska fylla i deklarationen så att det blir rätt. Och man vill ju inte att det ska bli fel.
Idag var jag och Evert på promenad med "farbror Ola" som tar hand om Evert på måndag och onsdag lunch. Ola hade med sig en termos kaffe och hembakta kakor så vi gick ner till älven och satt där och fikade. Oj så fint vi hade det. Evert (och jag) tränade stenhårt på att gå fint också, och Evert (och jag) är en riktig stjärna som lär sig skitsnabbt så vi gick fint både dit och hem på ett alldeles ypperligt vis.
Tyvärr blåste det polarvindar från havet så det blev lite kyligt när vi satt ute idag. Inte var det ens i närheten så varmt som när jag var hos pappa där vi satt ute hela dagen och solade vid husväggen. Jag har inga foton från idag när vi satt i isvindarna på en parkbänk vid älven, men väl ett foto från när Anne-Kathrine och Evert sitter och solar vid husväggen hos pappa.
Borta bra men hemma bäst!
Evert och jag har precis kommit hem från att varit och hälsat på min pappa, hans fru Anne-Kathrine och deras fyra hankatter Gubben, Musse, Sigge och Sauron. Pappa bor verkligen jättefint i en liten by på landet så Evert har haft riktigt kalaskul och sprungit runt på gården med alla katterna. Och jo, Evert blev god vän med både Sigge och Sauron innan vi åkte hem. Gubben, han är fortfarande lite mer avvaktande och Musse -honom såg vi knappt alls förutom när han låg surt och morrade när Evert kom i närheten.
Jag är så stolt över min lille Evert som är så duktig på att umgås med katter. Han går fram långsamt längsamt och är jätteförsiktig. Det enda problemet är väl när han väl har blivit kompis med en katt, det vill säga har pussats nos mot nos, fått slicka dem lite i ansiktet när de inte är beredda och fått gått och luktat dem i rumpan ordentligt då vill ju Evert leka och börjar hoppa upp och ner som hundar brukar när de vill leka. Katterna fattar som man kan förstå ingenting och stirrar mest dumt på honom och vänder sig sen om och går därifrån. Evert får nog träna ytterligare på det där med att prata katt innan han är riktigt klar med färdigheterna.
Här är Evert och hans 4 nya kompisar.
.jpg)
Längst upp, herre på täppan, är Evert, nedanför honom ligger svarta Sauron, sen är det röda Gubben och vita Sigge. På sidan om och surar är den tjocka, röda katten Musse.
Det är märkligt ändå. Idag lämnade jag Evert hemma i köket (ja Ann, jag lämnade med både mat, grisöra och vatten!) och när jag skulle gå så satt Evert och tittade slokörat efter mig. Då är det ju så att man nästan vill gråta en skvätt för att han ser så liten och ensam ut. På något vis så blev det värre när Ann dessutom var ända borta i Karlstad och vi är helt ensamma utan en matte att hålla reda på oss…
Nu är det ju visserligen så att det varken är särsklit synd om Evert (han sover och tuggar på sitt grisöra och försöker få ut godisar ur sin boll medan vi är borta) eller att han är särskilt liten längre. Evert har ju börjat markera ute på gården och springer omkring överallt och skvätter och sprätter. Storkillen. Det går i och för sig över så fort vi går från gårdenoch då är han en liten valp igen som inte är så värst kaxig.
Dessutom har Evert fortsatt att växa, trots att jag trodde att han vuxit klart. För igår, då vägde jag Evert och vår lille, lille kille har sprängt alla Yorkshirestandarder för vikt och är nu uppe i tunga 3,4 kg! Jisses Amalia, vilken bjässe.
Evert har dessutom blivit så stor att han inte ens längre får plats i fotografier!
Personligen misstänker jag starkt att även Umeå har drabbats av den där Östersundsparasiten samtidigt som Skellefteå fick den. Jo, jag har har fått nån typ av magsjuka jag. Elände elände, jag sov hela dagen igår. Ola var vänlig nog att komma förbi vid lunch och tog ut Evert. Ann var ondskefull och lämnade mig för att åka på påsklov i Karlstad precis när jag blev sjuk och behövdes tas om hand.
Nåväl, livet börjar återvända och jag går nog på jobbet imorgon.
Helgen har varit fylld av påsk och vårkänslor. Jag tog en sväng på stan och köpte mig en väldigt grön påsktröja och en fin brun vårhandväska där alla mina jobbgrejer ska få plats. Sen har vi ju så klart varit ute och busat med Evert.
Den värsta perioden är nog faktiskt över efter att de redan har varit med sopningsbilen på gården. Evert ärhelt enkelt inte en lerhög efter varje promenad. Evert verkar vara en stor fan av våren och sitter så fort han får chansen på balkongen och spanar. När han inte får sitta ute på balkongen i solen ligger han som en katt på golvet och rullar sig av välbehag i alla solplättar som finns. Tänk så fint det ska bli att Evert nu får uppleva sin livs första sommar. Jag tror att han kommer att älska det.
Som jag tidigare har nämnt så har ju Evert en ny granne, tillika kompis, som heter Bellman. Skojigare lekkamrat kan man knappast ha tycker Evert. Bellman är inte så gammal ännu, runt 10 veckor skulle jag tro, och fasligt söt. Just därför tänkte jag dela med mig av Bellman. Kolla kolla, vilken sötnos! 🙂
Fantastiskt att få ha två stycken så framstående Svenska kompositörer som också är så söta i samma trappuppgång 🙂
Fler dejter har det blivit, ja med hundar alltså. I lördags så var vi ju förutom och träffade Bess även och hälsade på Kerstin och hennes Nina. Jag som alltid tyckt att Nina varit ganska liten (men tjock) insåg när vi kom med LillEvert att hon nog var ganska stor. Nina var i alla fall jättesnäll med Evert och lade sig till och med ner för att försöka dia honom. Rara lilla (stora) Nina.
Igår var jag och Evert och hälsade på Everts mamma Trasan. Trasan var ärligt talat inte särskilt glad över att träffa sin "long lost son" och hoppade på honom direkt han kom och hälsade på. Evert däremot tog det med ro, han verkar komma ihåg sin mamma bättre än vad hans mamma kommer ihåg Evert. Men så har ju Evert förändrats lite mer än vad Trasan har sedan sist 🙂 Nästa gång de ses kommer det säkert att gå bättre.
Senaste kommentarerna