Sossar har det bra, dom

Av , , Bli först att kommentera 5

Har kopierat en ledare från Kristianstadsbladet som jag tycker alla ska ta sig tid att läsa. Sedan får ni själva göra bedömningen huruvida det är sant eller inte, men jag tycker definitivt att Carolin har en poäng.

 

 

Text: Carolin Dahlman Publicerad 16 augusti 2014 4.00

Opinion.

Ibland önskar jag att jag var sosse.

Det verkar så härligt att kunna lägga fram förslag om än det ena och än det andra som staten ska fixa, utan att tänka på hur det ska fungera i längden.

Nu senast kom Stefan Löfven (S) med löftet om fler ungdomsjobb – genom att ta pengar ur statskassan och betala ungdomar för att vara ”trainee” i vården. Totalt 5 000 platser ska S ordna fram, varav 660 i Skåne.

Partiets ekonomiskpolitiske talesman Magdalena Andersson (S) var i Kristianstad på tisdagen, bland annat för att prata om detta.

Det låter så fint. Behjärtansvärt. Som att Löfven är en hyvens kille som vill alla gott – och att allt man behöver göra för att få sina önskningar uppfyllda dra ur korken och släppa ut honom. Likt en pösig ande dyker han då upp och levererar sina gåvor.

Önskar ni jobb? Jomen, det fixar vi genom att låta andra skattebetalare betala din lön! Fred på jorden? Jomen, det kan vi få genom att säga att vi ska göra ”allt i vår makt”. Någon annan får visserligen agera, men vi öppnar munnen. Det räcker gott. Jag är ju ande, jag kan bara ”vilja” så kommer nog de där dumma mördarna i Irak sluta kidnappa och döda folk!

Man kliar sig i huvudet, hummar lite förbryllat. Om det är så lätt som att utfärda 90 dagars jobbgaranti för att skapa jobb, varför har då bara 250 000 stycken skapats under alliansens år vid makten? Kunde inte regeringen också bara ha knäppt med fingrarna och löst arbetslösheten på det sättet? Varför har den tagit den omständliga vägen att stimulera näringslivet och motivera människor att arbeta hårdare för att på så sätt få fler i arbete? Sossarnas väg verkar ju lättare. Utfärda en garanti helt enkelt, köp jobb för skattepengar, tvinga in folk i gymnasieutbildningar de inte vill ha – så att de försvinner ur gruppen ”arbetslös” i statistiken – och säg Amen.

Går väljarna verkligen på bluffen? Ja, kanske har ett århundrade av politiker förvridit huvudet på oss alla.

Många tycks till exempel ha fått för sig att sänkt bolagsskatt är ett bidrag till företagen. Att skattesänkningar enkom är en subvention från resten av skattebetalarna, och att orsaken till att man ska kunna driva välfärdsföretag är att några gnidiga hemtjänsttjejer ska kunna roffa åt sig. Vänstern har gjort sitt bästa för att sprida den bilden, och alliansen har nog varit dåliga på att förklara de komplexa samband som ligger bakom hur jobb kommer till. Men låt mig göra ett försök.

För det första: Lyckliga företagare skapar fler jobb och drar in mer pengar till alla. Om det går bra kommer de dels att kunna anställa dem som inte själva vill bli arbetsgivare, och dels ge ett större bidrag till skatteintäkterna.

För det andra: Människor som märker att det lönar sig att skaffa en utbildning och jobba kommer att bli mer benägna att hitta sina inre styrkor och talanger för att skaffa ett arbete eller starta eget. Man lär sig då tänka mer på vad man kan än på vad man inte kan. Mer på vad som ger jobb än på vad som ger bidrag.

Men sossar vet att det där låter krångligt. Det går inte att lova ett visst antal arbetstillfällen med en skattesänkning, utan belöningen för en sådan reform kommer när den kommer, organiskt. Det är svårt att kontrollera, svårt att leverera med bestämdhet i ett inslag i Rapport. I stället väljer man tydliga, kvantifierbara – och lagom flummigt beskrivna – löften.

Retorikexperten Lena Lid Falkman dömde i veckan ut Socialdemokraternas valaffischer för deras vaga budskap (Expressen 13/8). Likaså gjorde Bengt Johansson, professor på institutionen för journalistik, medier och kommunikation vid Göteborgs universitet i tidningen Metro (13/8): ”Den är väldigt oprecis. ”Dags för kunskap”, vad menar man med det? Ofta brukar man kombinera det med en undertitel som ”fler lärare” eller ”mindre klasser”. Det gör man inte här.”

Huvudet på spiken, man måste hålla med. Ett av budskapen på Socialdemokraternas affischer lyder ”Ett bättre Sverige. För alla”. Men hur kan man lova det utan att bli både äktenskapsrådgivare, hälsocoach och kiropraktor? Ingen politiker – varken i historien, nutiden eller framtiden – kan utlova ett bättre Sverige för alla. Att ge sken av att man har sådan förmåga är oärligt och tramsigt. Det blir symbolpolitik av den bästa sorten – det låter bra, men är helt ogenomförbart. I sämsta fall börjar folk tro på vad de säger.

Ett annat budskap från sossarnas affischer är ”Dags för omtanke”. På bilden syns den äldre mamman från tv-reklamen. Ni vet, hon som får sitta ensam på hemmet medan sonen äter middag med familjen. Han ser bekymrad ut – kanske för att han märkligt nog inte bjudit hem sin egen mor till bordet, utan i stället oroar sig för att ingen i vårdpersonalen erbjuder henne sällskap.

På affischen har mamma fått besök av en ung man i omsorgspersonalens typiska uniform, som uppenbarligen visar henne omtanke. Puh. Sonen kan nu utan dåligt samvete inta sin middag på annan plats. Han har ju visat omsorg via valsedeln.

Ett annat budskap är ”Dags för fler jobb”. Lagom svävande, det lovar allt men ändå inget. Man anspelar på människors önskan till något ”bättre”, men fyller det inte med siffror och realitet, för genast kommer då praktiska svårigheter i vägen. Som att det inte alltid går att rösta sig till att barnen ska bli bättre på multiplikationstabellen eller svensk geografi. Fler partier har sannolikt ”mer kunskap” som mål, men andra slags idéer för att nå dit. Sossarna behöver dock inte komma med konkreta förslag, göra prioriteringar, uppoffringar. Sånt trist.

Magdalena Andersson (S) och regionens oppositionsråd Helene Fritzon (S) knackade dörr på Österäng i Kristianstad i tisdags. Bengt Ekstrand som var en av dem som fick besök kommenterade: ”De var de första i år men det kommer att bli mycket spring när det närmar sig valet”. Jo så är det. Nu är det inte många dagar kvar och alla drar i väljarna. Säger: släpp ut mig ur flaskan och alla dina önskningar kommer att bli uppfyllda.

Jag önskar ibland att jag kunde vara sosse, men det går inte. Jag vill så klart också att fler unga ska få jobb. Men jag vet också att de ”jobb” som utlovas av S – köpta med skattepengar – inte är på riktigt. När pengarna tar slut är ungdomarna tillbaka i fel kolumn i statistiken igen och företagen mår ännu sämre för att de tvingats finansiera låtsasjobben.

Sverige skulle inte må bra av en fluffig ande som kommer fram ur sin flaska i valrörelser, utan behöver en statsminister som lever i verkligheten. Så sätt i korken igen. Lyssna inte på hans lockrop.