Tillbaka . . .

NU har man hunnit landa i vardagen igen.
Har haft en underbar vecka i Bulgarien tillsammans med dotterns klass. Vädret var inte jättesoligt från början. Halvmulet/klart och varmt, men när det blev dåligt i Sverige så blev det destobättre där vi var.
Måndag och tisdag var det sol sol sol, onsdagen som var vår hemresedag var också jättefin, så det var svårt att åka från Sunny Beach eftersom det var så bra väder den dagen men samtidigt var det skönt att få åka hem igen.
Det var synd att man inte hade rustat sig med en stegräknare för under denna vecka har vi gått och gått och gått. Man kan säga att det var ungefär som Åsele marknad, försäljning överallt och samma saker återkom hela tiden.
Sen chocken när man klev ur planet i Umeå, huuu så kallt det var. Där var vår busschaffis Tomas och väntade på oss. Han hade hunnit vinna en dvd i Västerbottens radion under sin resa till Umeå så han var rätt nöjd också.
Så upp på torsdagsmorron för att köra skolbuss. På kvällen var det examen i Risbäcks kyrka för skolan där. Fredag var det till att åka ner till Dorotea för examen för sonen(8an) och dottern(9an). Äldsta dotter hade kommit till Dorotea kvällen innan för att vara med på sina syskons examen, senare åkte hon vidare till Sorsele för hon hade ordnat sig sommarjobb där.

Idag blir det Byatrampet, där man ska gå från Storbäck till Högda genom skogen, förra året var första gången som det anordnades och då gick man från Högda till Storbäck. Jag fått "äran" att vara chaufför även i år. När man kommer halvvägs är det kaffe och korv och musikunderhållning. Framme i Högda tror jag att det skulle vara en tipspromenad och naturligtvis mat på bygdegården, de har säkert räknat ut mer också. Ska ordna med frunch nu innan vi ska iväg, tre syskonbarn till gubben kommer upp och ska vara med på Byatrampet också.

Tjingeling

PÅ VÄG?

Av , , 2 kommentarer 0

På torsdagskvällen var man till Dorotea och tillsammans med andra föräldrar i klassen spelade vi brännboll mot våra barn i sonens klass. Asså.. det är ju sketaroligt när man väl är på plan. Inte slår jag nå hårt och långt, inte spring jag så fort heller men jag försöker att göra en insats i alla fall. Men i år vann inte vi. Det är bara att bita ihop och komma igen. Så nästa år ungar – då ni?
Så på lördan var det dags att hjälpa äldsta jäntan att flytta till sin lägenhet i Lycksele, å varmt var det, hujeda mej. Tid tar det, sent vart det innan vi kunde lämna henne i sitt nya hem och köra hemåt, plocka upp sonen i Dorro – han hade spelat match under dan, sen hem till hundarna.
NU imorron onsdag då är det dags för mig och andra jäntan att åka iväg på hennes klassresa, hu så spännande – det längsta jag åkt från Raja och Dorotea är Göteborg. Har alltså aldrig varit utomlands men nu är det dags. Jäntan har aldrig flugit tidigare så visst kommer vi att vara på tårna ikäll och imorron förmiddag.
Så nog känns det lite tokigt att lämna Sverige när det är så fint nu, när man är ute och går så doftar det sååå gott av löv och annat grönt. Men man får offra sig för barnen (hihihi).

Until next week?

Puss och Kram, Cykelram