Men sägnen talar bara till solskenets ljus, historien om ett hundraårigt hus. En ålderdom, en visdom i varje knut vars händer ärvde naturliga beslut. En kraftfullhet i skrymslen och vrår en åker med föda på. Trägolvets struktur av dess bredaste sort som fäder har gått på en gång.

Timrat hus som starkt står kvar för att åter bli beskådad av framtida barn, ett arv i generationer okonstlad och rart en beklädnad enkel och rak. Sägnen visade sin stoltaste far för solen som lyste så klart i dag, den som i grunden sågade och bar de första timmerstockarna.

Tänk där satt jag i kväll med våfflan i hand, rabarbersaften isande kall, i öppenspisens stora sal var våffeljärnet varmt och klart. De gjorde nog så på den tiden och idag år 2009, gräddade värdinnan med varsam hand, på samma sätt den frasiga våfflan.

Den gamla strukturen följde mig, precis som i ett skimmer, jag kände tidsandans hem som i uthållighet byggts av timmer.

Fotograferat på High Chaparral i Värnamo

Nittonhundra åttiofyra träffades jag och Hazze, han var galant må ni tro, det kan ni se på kortet vi tog. Det är taget på High Chaparral i Värnamo whild west in Sweden. Indianer och cowboys över allt stora åkrar och fält, där satte vi upp vårt tält och campade en helg. Uppbyggda salooner finka och rånartåg, Carola Häggqvist på scen hon var inte gammal då. I tjugofem år har vi släpat fram varandra vi har vandrat helt klart till i dag. Ja jag är glad att jag står här och få vara hans maka. Just det! För i dag är vår bröllopsdag, och med en önskan om tjugofem år till. Jag hoppas Hazze att du vill.

Kärleken till dig
finns i mitt inre
Den lågan slocknar ej
finns i mitt sinne

Vi gifte oss den tjugofjärde i sjätte nittonhundranittiofyra i Viktoriakyrkans kapell, och utanför dess sköna natur bara fjäll. I femton år har vi bedyrat vårt äktenskap, och i tjugofem år har vi slipat och gnott för att få hörnen okonstlad, och i dag kan jag väl säga att de är ganska jämna. Visst grälar vi ibland och midsommarkransen hänger snett, men varken jag eller min man passar in som helgonet. Ja jag vet man ska aldrig säga aldrig, men ringen sitter fortfarande kvar precis där den ska va.

Himlens alla stjärnor lyser för oss idag, jag önskar vi får åldras tillsammans du och jag.

Älskade vän

Energiers färger smälter
samman med våra känslor
förgyller tillvaron på ålderns höst

Jag älskar dig

Vi hade nyss ätit och före det hade jag skalat en citron, skivat och lagt i vatten. Kallt citronvatten är gott på sommaren må ni tro, helst en sådan dag med sol.

Fullt med potatis, plast och citronskal låg och väntade på mig, och efter jag hade diskat skulle jag äntligen ta upp från vasken. Jag kunde inte hålla skrattet.
Där låg en liten gubbe och log så förnöjt mot mig, och inte kunde jag lämna honom så utan att få honom på kamerarullen. Fotografera finnen på hans näsa och den lilla tanden ville jag göra, så även hans flörtiga blick den gick ju inte att missa.

Ja tänk vad ett citronskal kan göra en glad, det blev väldigt roligt tyckte jag. Gubben och min dotter såg den också, men de skratta och sa jag hade fejkat.

Ni får tro`t om ni vill, men så gick det till, när citrongubben hamna i slasken.

Jag har ett kort i min kamera tog fram det när morgontimmen var som värst helst då när jag klampade in i köket och såg kastrullerna låg kors och tvärs. Tänkte jag skulle dela med mig av det vackra äppelträd som stod ståtligt och grann hos min svägerska i Obbola.

Kortet är taget på Midsommaraftonens ljumma natt, där jag satt lyste blommorna som i sagornas land. Den röda kulan vaggade bara för mig och jag kände lukten från blommornas buketter. Stilla vaggades jag till söms ömsom vaken ömsom i dröm, en rofylld känsla spreds i min kropp, gav mig energi som jag behövde för att åter titta upp mot blommornas knopp. Ett ståtligt träd en drottning i ljummen sommarnatt, visade sin beklädnad för mig bärandes på sina armar en outtömlig gåva, ville visa mig sin kommande mognad.

Varsågod bilden är till dig som gav mig kommentaren. Även till ni andra, för ibland kan ett kort skänka glädje och mod till att åter finna tillbaks till lugn och ro.

Kram

Bekänner! Det var jag själv som packade upp i köket efter Midsommarhelgen inte reaplanen, och skulle ni komma tillbaks någon gång med övningar och dess ljudvalls sång så ska jag baka en ny sockerkaka, bara för er. Men då tror jag att jag åker till stugan först och slänger in ved, den tror jag är mer stabil. Våran bastanta vedspis.

Lite bättre blev det nu eller hur?

Han skulle på morgonkvisten hämta kaffepannan men fann den inte i röran. Tur han har lokalsinnet kvar, han hittade den bredvid flattallrikarna.
Tänk vad de kan ställa till med dessa reaplan.

Nog för att ni sabbade min sockerkaka, MEN NI BEHÖVDE VÄL INTE KASTA EN BOMB JUST PRECIS PÅ MINA TALLRIKAR. Nu har ni även förstört köket, snart vill jag inte se röken av era så kallade plan. Ni sabbar ju mellan jag och karl`n.

Tre olika hattar vars sömmar är vackert sytt, har fått de av min brors fru Kicki. Hennes mamma designade hattar i sina unga dar, hade även utställningar. Brita heter hon precis som min mor fast hon har två t:n i namnet. Den röda lilla hättan satte barna på sitt huvud, den kommer från nittonhundra tjugo, även så med de vita blommorna på. Den bruna med fjädrar lagt, den kommer från trettiotalets prakt, en filthatt. Vicke vick säger jag, för den som fick ta på sig dess granna sak, och visa upp sig på logen en vacker midsommar dag. Jag skulle ha känt mig så grann så grann, och med blommor i min famn skulle jag nog ha hoppat över sju gärdsgårdar. Lagt blommor under kudden och hoppats på att få se min framtida man.

På tal om det så blev det så, fast jag hoppade inte över någon gärdsgår`d precis. Jag skuttade fram efter ett kvällspass på sjukstugan (jag jobbade där) för att hälsa på min väninna en lördagkväll, hon bodde i lägenhet i Stensele. Ej heller hade jag några blommor i hand, istället hade jag bråttomt så svetten rann. Ja, och där stod han med sina vackra bruna ögon och vann mitt hjärta. Herre Gu! om jag ändå hade haft den hatten på men nej då. Ack så svårt inte kunde jag hamna på tjugotalsnivå. Det fick bli
– Hej jag heter Annevi, ska det bli något frieri i kväll jag menar i ljusa nattens binderi, ängsblommor till midsommarstång och bröllop.

Nä..ä tänk vad man svamlar och ramlar in i drömmeri, bara för att jag har fått tre hattar som är smyckade med noggranna sydda och vackra detaljer i.

Svenska Elektrikerförbundet
har det jobbigt med mig för
det går troll i papperen
De får aldrig betalt samma dag
trollen gömmer bort papperna
Ja dessa j䤤¤ troll
dom tycker jag inte om

Gillar nog att resa per fax
och trilskas lite grann
Härsan och tvärsan flyger bladen runt
Vi är nog ingen bra kund
hos dess Svenska Elektrikerförbund

Tur vi har redovisnings Fia
hon ordnar upp allt
Skrattar och säger
Ta det kallt

Har lyssnat på hennes ord
Jag tog och doppade faxen i diskhon
Få se om inte trollen blir vek
och lite snällare
med Elektrikerförbundet

Usch nu var jag ing`e snäll
med trollen
Men hä gäll inget annat
Jag måste få betala
skulden hos förbundet
annars tar skattmasen mig
och han är värre
Han har ju med sig
rött papper och
kommer han genom faxen

Då flytt då jag!

Härligt tycker jag att få se Älvkungen igen.

Vi satt på River Hotell, och genom fönsterrutans blanka glas kom båten gungande i sakta mak. Hoppas bryggan dyker upp snart, med bord stolar och blomsterfat. Kan hända sommardryck till dansande par.
Härligt tycker jag att få se Älvkungen igen hoppas den får stanna och finna framtiden, här i bygden.

Bror din hade lagt till den ordentligt i fickan sa han, och nu hittar han den inte. Ja, nu menar jag tändstickan. Så gåtan går för närvarande ej att lösa, vi får försöka någon annan gång med ny tändsticks omgång.

Blev nästan spännande det här. Ett måttband nähä va ä dä! När man har solstickan som kan göra allt, till och med mäta piggar på spikmattan. Vi får väl rigga upp våra mattor bredvid varandra, då kan vi nog få fram vem som ska stå på våran prispall.

Tack för en trevlig eftermiddag, med en väldigt god smörgåstårta, och glada skratt om denna modegrej som kallas yantramattan.