En dikt min mor kunde utantill

Min mor kom till mig idag, hade den lilla linnean i sin hand och sa.

Linnea bor i skogen

bland mossa barr och ris

och hon är fin och vacker

på obeskrivligt vis

           ¤

Hur törs den lilla vara

i ensamheten så

Finns någon där som vaktar

de mjuka vidjor små

          ¤

Ja där finns furens armar

med gullrött pansar nog

som akta att ej solstyng

den späda når i skog

         ¤

Och det vet nog Linnea

det kan jag säga visst

ty när i junidagar

hon höjer kvist vid kvist

         ¤

Så bär de i toppen

små klockor fagra två

helt röda allra innerst

helt bleka utanpå

         ¤

Det är med dem den lilla

törs tacka helt försagt

de jättestora träden

som hållit troget vakt

         ¤

Åt furen nog hon ämnar

en klocka av de två

den andra det är granens

men doften kan du få

 

Så vacker min mor var i diktens minut, hon lade dess blommor på bordet och gick ut. Min älskade mor så vacker och snäll hon är, hon ville nog visa dess enkla ting en dikt till kärleken. Jag följde efter gav henne en kram, och tacka för dikten fast tårarna rann. Hon skratta och sa. – Jag tror det var carl von line` som dikten skrev, men säker är jag inte.

Elverket

Nu var jag här igen gubben har satt på elverket, vi är nämligen i stugan i kväll. Huga vad det har regnat och stått i, blåsten har haft fri framfart. Kottar har släppt från tallegrenar de har varit som små luftakrobater, och landat på plåttaket med en smäll. Ja så har det varit ett tag i dag, men nu har vinden tappat kraft och blivit svag.

Gubben bastar och min mor löser korsord, elden i vedspisen sprakar på  och ute är det blött och lite rått. Det är gott att vara här i denna atmosfär, men tur ändå att elverket brummar på då kan jag logga in på VK.

Upp och ned fram och åter stege upp till målet

Jaha.. å där försvann jag, på dagens läsarlista. Vicken pärs det blir att hålla upp sig på namnrullen. Ja jäklar i den, jag får väl sätta Hazze på tryckarknappen, nog vore det väl ändå om inte jag kom upp till de två första, åtminstånde någon sekund han har ju några muskelkilon. Jaha se där nu tryckte någon jäkel på den som var före mig!

Nää.. jag ger upp, jag går och tar mig en kopp kaffe istället det gäller inget annat. Stegen upp till målet får jag se mig om efter, den tog den jäkla elektrikern som kom på besök från någon kommun mittemot, han ville inte jag skulle stå på stegen sa han regeln var den från elektrikerförbundet. Är man höjdrädd så ska man stå på golvet. Tänk vad omtänksam man kan vara, hä gällt inge anne sa han.

I kväll i diktens tiderum (Sömngångaren)

SÖMNGÅNGAREN

Jag somna så skönt i min säng i natt
Men vacknade med täcket på golvet jag satt
Vad gör du ropa gubben och titta på mig
Jag sitter på golvet och ser på dig

Med huvudet upp somnade igen min man
Jag hoppa isäng och under täcket försvann
Halvvaken jag hade sett att han bar mig bort
Jaa och satte mig på golvet så där helt kort

Jäklar anamma jag skratta så jag tjöt
Min gubbe han kan då vara så förunderlig söt
På morgon jag fråga vad pyssla du med i natt
Jag försökte gömma en värdefull skatt

I kväll i diktens tiderum (Himlabron)

HIMLABRON

På bönernas himlabro med vitmålade räcken
Jag lyfter av mig den tunga svarta säcken

Förgråtna skuggor i en säck av damm
gömms bland mörker framför min böneman

Förlåt för ordens iskalla talande tunga
som kastas i luften likt en stendammslunga

Förlåt för ironins brusande vattenfall
som sipprar genom min hand frusen och kall

Förlåt för tanketystnadens bittra bitterhet
den vandrar genom mina ådror som dysterhet

Förlåt för svärdets klingande ihärdiga läte
i smärtor plågor och krigarplatsernas säte

Förlåt för okunnighetens säck jag bär
Förlåt för mina ringa ord mot universums atmosfär

I kväll i diktens tiderum (Göbben min)

GÖBBEN MIN

Ja titt mä i spegeln å si mä själv
int är´ä na mycke ja si i kväll
Min näsa ä lit´n å smal
Min mun ba ett streck hä val
Å öra sä skrumpen å flat
hä si ut som två russin på fat
Men va skull hä spela för röll
att ja si ut som ett tröll

¤

Te göbben ja säg nå ä jag väl ändå fin
hä syn som han ska böre å grin
Ä ja sä fin sä du tåren i öga få
då vänn han sä öm å ut han gå
Tibaks han köm ve en ros i hann
Jag älsk däg han säg å historia ä sann

Handskens storlek rymmer mer än den spelande stenkulan i stugan.

Annevi

Att sträva efter den rätta handsken är svårt, både för stora som för små. Endera är den för liten eller också är den för stor, bygger på tjocka sömmar av sorg, ömsom ångest glädje och tro. Vi är människor trots allt, med en handske som är klistrad och bunden till livskampens kedja.

Handskens storlek bär även med sig egoism inte minst i vårt kulspel i stugan, kan tänkas är en liten del i vad som händer i världen, men ack så träffande på gott och ont om vi ska se det så. En svår vågskål att stå på, med livskedjan i hand, tungt och hårt är livet men också med guldig länk som ibland är ristat och inskrivet.

 

Stenkula

Annevi

Vi spelade kula en helg jag och min man, det var kul. Ja nu ska ni inte tänka så fy då! Utan vi spelade det som vi brukade spela när vi var små, då bror och syster fuska till sig en eller två kulor mer, ja så gör väl större syskon ibland de vill vara liksom mer vuxna. Undra vad syrran säger nu när jag uttrycker mig så här, men det kallas väl syskonkärlek vad jag vet att retas med varandra lite grann.

Stenkulor var de vi använde, mörkblå röd gul eller grön tror jag visst det var. De här är av glas de är inte lika bra tycker jag, de glider bara ned svårt att få de i pyramid. Men vi spelade i alla fall, och jag vann.
Kan ni tänka det var det lättaste jag har varit med om i hela mitt liv, inte trodde jag han var så dålig att spela med stenkulor i pyramid. Ja vi får väl ta en match igen men då blir det väl gropen som vi kallar den.

AUKTION

annevi

Ja nu vänder jag blad på lördag blir det auktion i örträsk, Norsjö kommun.
Kl: 11:00
Visning Kl: 10.00

Dit ska vi! Jag ska bära kartonger och sälja fika och Hazze ska auktionera bort äldre stolar, soffor, klaffbord, klockor, möbler, fiskedrag, fönster med karm. Verktyg och makiner, pinnsvets, ässja. Frysbox, torktumlare, fårstängsel, motorsåg, äldre jordfräs och båtmotor.

Ja hur tror ni det ska gå! Han slår snabba slag och jag ska stå bredvid och ge honom kartongerna, ja, jag vill inte tänka tanken, tänk om han auktionerar bort mig för en femma, det kan ju lätt hända om jag står där hos honom och inte har hunnit få upp porslinsfiguren från lådan.

– Ge mig en femma för denna figur, hon är fin, eller hur? Men allt för gammal, nött och stött i kanterna och flagnar i färgen, får jag en femma?, ropar han rätt och slätt.

Ja men inte blir det grant, jag tror jag säljer fika istället vid vår husvagn där jag känner mig hemma. Utifall han skulle få blodad tand och sälja mig för en femma.

Kom gärna och hälsa på, kaffe finns att få, korv med bröd och ett antal lådor att ropa på. Som sagt, snabba bud och slag blir det på lördag när Hazze står på scen med högtalare och mikrofonen

VÄLKOMMEN!