VK: s Artikel om nattvardens målningar

 

Skulle det vara sensationellt att nattvardsmålningen var mindre omfångsrik av rätter, bröd och med mindre tallrikar än tavlorna som målades efter renässansen. Följer det inte med i människosläktet, våra generationers matsäckar? Kunde det vara så att själens tanke var kanske enklare då på Jesus tid, den visade på en enklare avskalad sanningsnivå mot sitt eget jag därav de hade lite mat, ja inte vet jag. De hade kanske inte hunnit få så många mögelalstrade matrester på deras bord just då.
Tidens gång och nattvardsmålningarnas konstnärer efter renässansen, började väl lägga till större portioner på mattallrikarna än det som var tidigare. Lite mer av kryddan, ovett mot varandra, blandat med att vi ska klandra och förfara kriga skövla mobbing, och med en touch av en slags själslig fröjd. Mögelmaten började svämma över på tavlorna, växa och öka i omfång och höjd. Vi tar och lägger på fat eftersom vi behöver, tänker inte på konsekvenserna som kanske kommer framöver, vi är bara så nöjda. Ser inte att matens gråvita färger växer av gamla oskalade rester.
Hyvla bort sina misstag och svårigheter, skuldsätta sig själv eller andra, se sina egna fel är hårt, och att synliggöra det stjärnemönstret som ligger vackrast runt hjärtats fönster är svårt, för där ligger väl kärnan i vårt liv och leverne. Den där innersta kärnan den som vi kom bärandes med vid födseln, den enkla avskalade sanningens kroppsbeklädnad, ditt eget jag.
Brödet och osten på Jesus bord var väl lätt att bryta? Men här och nu har osten snart torkat ut är hård som granit, och osthyvelns handtag har gått sönder, kvar en liten bit, likväl mönstret på fönstret det har immat igen, vi vill bara ha mera av den världsliga friheten. Det är väl inget fel i det, men blir det rätt när mögelmaten bara växer och osten gror blir hårdare dag för dag, och ingen av konstnärerna hinner skrapa av mögelfärgsresterna innan de tar till med de färska fräscha penslarna. Inte undra på att nattvardsmålningarnas konstnärer bara målar på och fyller faten.
Skog vatten och naturen har vi glömt bort, orken att bry sig om andras känslor ligger på isblock. Respekten och att värna om varandra famlar vi med. Ta bara som ett exempel en fortsättningsvis exponering i VK:s artikel om dess yttre nakenhet, i festlokalernas studentenhet.  Men det är kanske en ny generationssvängning på gång en modernare nutida öppenhet som ska kallas för kärlek, respekt, ödmjukhet, och värme? Konstnärerna får nog fullt upp om de ska hinna med utvecklingsmåleriet. Ja! Jag bara undrar så klart.
Mycket vi lägger på tallrikens mitt och trångt kommer det att bli, om inte vi öppnar upp våra sinnen och ser, hur mycket vi har lastat på vår vackra sköra, tallrik.
 
 
  

Just nu svär jag så det ryker! (Del 5)

 

Nä… hä… da alla försök gick i stöp med min rök, öka på blev i stället lätt som en plätt. Källaren medicinskåpet och hänga upp nyckeln längst uppe vid taknåcken, gick åt helvete. Var det ordet som jag sa? NU SKA JAG SLUTA RÖKA som fick en slags panik och då trillade jag dit. Behövdes det bara det, för att jag skulle ha hela cigarettpaketet i munnen. Storrökare blev jag i stället. Är det så att om man inte får, då blir det bara värre? Känns det igen du rökarskrälle. Ja! Detta namn var tilldelat mig och ingen annan. Så nu tänker jag utöva en taktik, jag ska köpa limpvis av Blend Ultima, och lägga det på min spis då får vi ser hur det blir. En forskning i hur Annevi blir fri namnet rökonist, med en känsla av dödsångest, dessutom kommer Ica och Konsum att öka sin omsättning på köpta cigaretter.

 Är det inte så att kroppen börja ljuga och spå när du första gången tar ett bloss? Ja för den har då lyckats lura mig, och säger. – Slutar du att röka kan du döden möta, du får alla sorters problem, röker du så mår du bättre och bäst är om du har 20 cigaretter än en i munnen. Du ska inte vara tvungen att förnedra dig själv, genom att sluta ha cigarettasken på askkoppen och dessutom är den vacker. Nog vet du väl att rökningen är styrkan i tanken och knoppen. Å… så vill jag bara ha mera.  Vad är jag rädd för egentligen, ja att sluta röka?  Detta är ironin som ligger och pyr i det hela, men kanske är det den som behöver leva i denna gemensamma värld vi har, och inte jag.

Var det inte så när man var tretton år. Stora affischer på skolbussens gulfärgade plåt, Kamel Prince Jon Silver och tala inte om långfilmer med kända skådisar i, vinglas och en cigg i nävan skulle det va. Speciella askfat gyllenfärgat och rart. Oh… tänkte jag, en dag ska jag också bli filmstjärna med långa naglar och munstyckecigarett. Jo pytt… framför spegeln ja… med 20 cigaretter bollmandes mellan mungipan och gulfärgade fingrar, med samtida försök att få vit tandrad, och dålig kondition orkar knappt hålla upp tandborsten, och där är bara några få strån kvar. Nä fy faa..n säger jag.

Var det mitt eget val? Att trycka näsan under de snygga utstuderade affischerna, ja det kan tänkas. – Jovisst var det ditt eget fel, det kan ju också tänkas vara dina föräldrar de kunde kanske inte det här med barnuppfostran. Men vem faa..n ha fått medalj i barnuppfostran, ingen så vitt jag vet och skulle det vara det så är det placebo, bara någon som vill behaga någon annan och annan och annan genom att sy ihop medaljer som liknar guldhalsband.  Var stod ur- samhället på för sida, och vilka var lättas att nå, jo jag så klart plus några miljontals andra ungdomar, och det hände i många generationer före mig, jävla samhällsdebattshykleri. När första cigaretten kom och då menar jag första, sa samhället stopp då? Näppeligen inte kastade de bort den allra första fabriksnya asken, och när den riktigt första knarktabletten kom eller haschet, blev samhället jävligt engagerad då och sa nej? Tog de bort knarket spriten och cigaretten. Nä fy fasen… vilket jävla lögnsamhälle vi lever i. Inte ens saft-maja som kärringa ha bake laggår`n ha däm kunne hämt å dän ä från begynnelsen.

Ja som sagts så blev det kört på ett kick. Blåögd som fa..n var jag i ungdomen och även i dessa dagar, och jag glömde en sak, visst är jag duktig på att skylla ifrån mig på alla andra. Hur än det är så sitter jag här i rökdimman, med värsta tandlossningsproblematik, gick på hela skiten och inbiten rökare jag blev, för ingen jävel kan slita cigaretterna ur munnen min, de sitter som fastklistrade. De skitstövlarna har väl penslat dit superlim på filtret också förstås, och inte ens mina fingrar har tid, de har till uppgift att se till att tändaren finns så inte cigaretterna slocknar.

Modet

Varför röker inte du

Herre gu!

Alla gör det ju…

Men… vad då… är det omodernt?

Har de hittat nått annat, som ska prövas på

Men… för fa..n jag har ju fullt tjå med det här

Modeuppfinningen ja, den kommer och går

sår frön i ungdomens sår

fortsättningsvis i en gammal tår

Endast liemannen som glädjen får

Okey då och de som har turen att inte nås

 

Adams bästa plats

 

 

 

Här trivs vår Adam allra bäst, på renskinnet. Han ligger där hur länge som helst, bara vårsolen lyser över hustaken. Vaken är han ändå tittar upp någon gång då och då, när hamburgaren är på gång i wookpannans tråg.

Skönt nu börjar våren glänta på sin dörr, snart har vi borta den vita snön, och sommaren visas i all sin prakt. Det gillar Adam också, att fritt få springa på gräsmattan i stugan.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ikväll i diktens tiderum ( Midnattssolen )

 

 

 

Midnattssolen

 

När fjällen brinner med sina färger

stämmer norrskenets melodi in

och jojkens anfader kommer

för att hälsa midnattsolens vind

¤ 

Sjunger om sin längtan

Fjällsköna gröna gläntan

Sjunger om sin jänta

vid björkarnas dal

¤ 

Då stormen och snöflingan inget fäste får

När toner och jojkens trumslagare slår

Då åter i fjällskrud och porlande bäck

finner virvlande hjärtan sin kärleksdräkt

 ¤

Sjunger om sin längtan

Fjällsköna gröna gläntan

Sjunger om sin jänta

Vid björkarnas dal

¤ 

Jojkens anfader

Fjällskönas dal

Norrskenets färger

Musik var dag

Midnattsolens svar

Mor fyller 80 år men ungdomlig ändå

Visst var hon vacker och dessutom utan spackel. rackarn`s vilken brud, ursnygg eller hur? lika vacker är hon än idag det tycker vi barn.

– Ni är inte kloka utropar hon jag har ju blivit gammal och fått rynkor, nu behövs det ju klädnypor här och var även på "magan" ! Ja mor visst har du rynkor ,men du är ändå det vackraste så du bara vet, och skrynklorna de har du väl fått av oss barn vi har väl inte alltid varit oskyldiga änglar.

Ja det är nog sant ! För jag kan nog erkänna att jag många gånger i ungdomsdagar försakat klagat gnällt och skällt, men mor har bara nätt och jämt blivit arg det är sällan jag har hört henne ryta. Inte undra på att hon då rynkor får, och när tårar har trillat på min kind har mor lagt sin hand i min, och med varm och lugnande stämma har hon ändrat min sorgsna blick till glädje, och värdet i det är större än miljoner. Hennes livserfarenhet och visdom hade och har gett henne det, att försöka vara nära sina kära i både sorg och att glädja.

Hon var ung och en enastående ensamstående mamma på trettiotalet med oss tre barn, varav det nog inte var så lätt alla gånger att kunna få ha kvar självkänslan. Men med styrka i själ och hjärta, tålmodighet, snällhet och ett rättvisesystem, forcerade hon fram och ingen skulle slå bort benen under vår moder och madam, även om det fanns de som ville, eller skulle försöka. Hon ökade bara sin tro med dess innersta ljus och låga, att hon och vi barn var lika mycket värda att skåda, som någon annan var. Mamma du är värd all respekt och vi älskar dig.

 

Humor har hon också må ni tro, med spjuver i blick och lite fräck i ord kan hon få oss barn att skratta med, och vi känner bara så starkt den värmande glädjen. Barnbarnen  kan också få sig en släng ibland. – Ni har ju byxorna hasande nere vid skorna, dra upp byxan. Ska de inte sitta vid midjan? Och så kommer hennes gurglande härliga skratt djupt där nere från "magan". (Om ni inte vet vad "magan" är så är det magen).

Boxning, idrott sommarstugan vävning, och inte minst att sticka sockar till oss barn är hennes favorit, det går bara av fart`n. – Ni måst ju ha varmt om föttren annars kan ni ju få blåskatarr säger hon med rösten lite så där moderligt och varmt. Ibland när hon kommer på besök till mig så vattnar hon blommorna, hjälper mig i mitt kök och tvättar, och då kan hon säga med spjuver i blick, när hon ser mina små trosor som jag tycker är snyggt. – Men Annevi… försöker du vara sexig! Ja så gott det går säger jag, och så skrattar vi igen och lättare blir det då att tvätta den stora högen av smutstvätten.

Jag och mina syskon barnbarn och barnbarns barn, älskar vår mor mormor och farmor, vi älskar hennes skämt och skratt och den kärlekslåga som alltid glimmar så starkt ,den som finns djupt där inne i hennes barm. Nu så fyller mor åttio år och vi alla barnen vill utbringa ett hurra och en skål det ska bli i morgonkväll, då blir det fest i byn "skarven". Jag längtar må ni tro, då kan vi samlas allihop träffas och bara vara, hos vår underbara mamma.